Review and Herald d. 7. maj 1901

tillbaka

Den stora måttstocken för rättfärdighet

Kristus gav sitt liv för att återlösa mänskligheten, och han uppmanar män och kvinnor att göra alla uppoffringar i sin makt för att förhärliga Gud genom att ställa ljus i kontrast till mörker. Kristus gav sitt liv som ett offer, inte för att förstöra Guds lag, inte för att skapa en lägre standard, utan för att upprätthålla rättvisan och för att ge människan en andra prövotid. Ingen kan hålla Guds bud utom i Kristi kraft. Han bar i sin kropp hela mänsklighetens synder, och han tillräknar varje troende barn sin rättfärdighet.

Kristus är vårt exempel i allt. Han har upphöjt lagen och gjort den hedervärd. Genom sin orubbliga lydnad vittnade han om sanningen att Guds lag är normen för rättfärdighet för alla människor. Gud kräver ingenting av människan som är omöjligt för henne att göra. Han ”så älskade världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.} Eftersom Kristus ägde vår natur, fastän den var obefläckad av synd och han frestades på alla punkter som vi blir, höll Kristus lagen och bevisade bortom allt tvivel att människan också kan hålla den.

Påbudet har gått ut: ”syndens lön är döden”. {Romarbrevet 6:23.} Syndaren måste känna sin skuld, annars kommer han aldrig att omvända sig. Han har brutit mot lagen och har därigenom ställt sig själv under dess fördömande. Lagen har ingen makt att förlåta överträdaren, men den hänvisar honom till Kristus Jesus, som säger till honom: Jag skall ta Din synd och själv bära den, om Du accepterar mig som Din ersättare och borgen. Vänd tillbaka till Din trohet, så skall jag tillräkna Dig min rättfärdighet. Du kommer att göras komplett i mig.

Synd är överträdelse av lagen. Gud förklarar: ”På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt.” {Matteusevangeliet 7:16-17.} Trots all bekännelse från läppar och med röst, om karaktären inte är i harmoni med Guds lag, bär de som bekänner gudsfruktan ond frukt.

”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja” – viljan som gjordes känd genom de tio budorden, som gavs i Eden då morgonstjärnorna sjöng tillsammans och alla Guds söner jublade, och som talades med hörbar röst från Sinai. ”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” {Verserna 21-23.} Många mäktiga verk utförs under inspiration av Satan, och dessa verk kommer att bli mer och mer uppenbara i de sista dagarna.

”Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.’” {Verserna 24-27.}

Det ofog som begås av kristna bekännare, som inte är Ordets görare, kan inte uppskattas. Deras laglösa, oheliga principer korrumperar många och leder dem bort från lydnadens väg.

Ett liv i överensstämmelse med Kristus-livet kan inte vara ett liv i olydnad mot Guds bud. Den lagkloke som frågade Kristus angående lagen, svarade på sin egen fråga: ”’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’” ”’Du svarade rätt”, sade Kristus. ”Gör det, så får du leva.’” {Lukasevangeliet 10:27-28, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Synden kan inte härska i livet för den som älskar Gud högst. Lydnad mot Gud är frukten som bärs av kärlek. Kristus är inte i krig med Kristus, och kärleken till vår nästa hindrar oss från att motarbeta honom. ”Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.” {Jakobsbrevet 3:18.} Guds lag gör anspråk på hela människan. Det finns ingen tidsperiod när lagen inte ställer detta krav på varje son och dotter till Adam.

Fullständig lydnad är det enda villkoret som uppfyller lagens krav. ”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga”. {Fjärde Moseboken 23:19.} På Guds lag vilar hans regerings styre. Han säger: ”Gör det, så får du leva.’” Men till den olydige säger Han: ”Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem.” {Femte Moseboken 27:26.} ”Den som syndar skall dö.” {Hesekiel 18:20.} Gud har gett löftet att de som lyder hans lag kommer att belönas, inte bara i det nuvarande livet utan i det kommande livet. Han förklarar lika bestämt att de som inte lyder hans krav inte skall se livet, utan Guds vrede förblir över dem. Med läppar som aldrig ljuger blir de lydiga välsignade och de olydiga förklaras skyldiga.

Det finns bara två klasser i världen i dag, och endast två klasser kommer att erkännas i domen, de som bryter mot Guds lag och de som håller hans lag. Två stora motstående krafter avslöjas i den sista stora striden. På ena sidan står Skaparen av himmel och jord. Alla på hans sida bär hans signet eller godkännandemärke. De är lydiga mot hans befallningar. På andra sidan står mörkrets furste, med dem som har valt avfall och uppror.

När domen skall avgöras och var och en skall dömas av det som är skrivet i böckerna, kommer Guds lags auktoritet att betraktas i ett ljus som är helt annorlunda än det i vilket den nu betraktas av den kristna världen. Satan har förblindat deras ögon och förvirrat deras förstånd, liksom han förblindade och förvirrade Adam och Eva och ledde dem till överträdelse. Jehovas lag är stor, precis som dess författare är stor. I domen kommer den att erkännas som helig, rättvis och god i alla sina krav. De som överträder denna lag kommer att finna att de har en allvarlig räkning att göra upp med Gud; för hans anspråk är avgörande.

Kristus har burit våra synder i sin egen kropp, och de som accepterar honom som en personlig Frälsare är fria från lagens straff. Jesus har gjorts till försoning för vår synd, och inte bara för vår, utan också för hela världens synder. ”Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” {Första Johannesbrevet 2:3-6.}

För ett lydigt Guds barn är buden en fröjd. David förklarar: ”Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, de är mitt hjärtas fröjd. Jag har vänt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid, ända till slutet. Jag hatar dem som vacklar hit och dit, men din undervisning älskar jag. Du är mitt beskydd och min sköld, jag hoppas på ditt ord. Vik bort ifrån mig, ni onda, jag vill ta min Guds bud i akt. . . . Jag är din tjänare, ge mig förstånd så att jag lär känna dina vittnesbörd.” {Psaltaren 119:111-115, 125.}

Släckte det förakt som visades mot Guds lag Davids lojalitet? Hör hans ord. Han uppmanar Gud att ingripa och hävda Sin ära, att visa att det finns en Gud, att det finns gränser för Hans tålamod. ”Det är tid för HERREN att handla”, säger han, ”ty de har gjort din undervisning om intet.” {Vers 126.}

David såg de gudomliga föreskrifterna kastas åt sidan och envisheten och upproret öka. Men han sveptes inte bort av förekomsten av avfall. Hånet och föraktet som lagen utsattes för ledde inte till att han avstod från att stadfästa lagen. Tvärtom, hans vördnad för Jehovas lag ökade då han såg den ignorering och det förakt som andra visade den. ”… de har gjort din undervisning om intet”, utropar han. ”Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld. Därför håller jag alla dina befallningar för rätta, jag hatar lögnens alla vägar.” {Verserna 127-128.}

När människan studerar och begrundar den Högstes dyrbara stadgar, när hon mediterar över dem och inser deras värde, utbrister hon: "Underbara är dina vittnesbörd, därför tar min själ dem i akt. När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor. . . . Stor frid äger de som älskar din undervisning, ingenting kan få dem på fall." {Verserna 129-130, 165.}