Review and Herald d. 8. maj 1888

tillbaka

Vissa kommer att avvika från Tron

Då världens Frälsare vandrade ibland människorna, var det många, som anslöt sig till honom som hans lärjungar, men som därefter övergav honom och blev hans bittraste fiender. Frälsaren satte deres tro på prov och avslöjade de ivrigaste troendes sanna karaktärer, genom att använda andliga sanningar på deras hjärtan. En gång, då skarorna var samlade omkring honom, yttrade han en sanning, som lade i dagen villkoren för hans tjänst, och folk blev förnärmade. Jesus sade till dem: ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. . . . Många av hans lärjungar som hörde det sade: ’Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?’ Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: ’Tar ni anstöt av det här? Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var? Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. Men det är några bland er som inte tror.’ – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – Han sade vidare: ’Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.’ Efter detta drog sig många av hans lärjungar sig tillbaka, så att de inte längre följde honom.” {Johannesevangeliet 6:53, 60-66.}

Frälsaren kände till karaktärerna åt dem, som hävdade sig vara hans efterföljare, och hans ord prövade beskaffenheten hos deras tro. Han sade en helig och evig sanning om det förhållande, som måste existera mellan honom och hans efterföljare. Deras andliga liv måste bibehållas, genom att de inlemmade sanningens principer. De måste acceptera, tro och handla enligt de av honom uttalade orden, vilka var ande och liv; och därigenom skulle de få del i gudomlig natur. De måste likna Kristus, vara ödmjuka och saktmodiga, självförnekande, självuppoffrande; de måste vandra på den smala väg, som Mannen från Golgata hade beträtt, i fall de ville ha del i livets gåva och himmelens härlighet. Men provet var för svårt. De vandrade inte mera med honom. De härdade inte ut med, att lyssna, och de kunde heller inte förstå beskaffenheten hos den sanning, han predikade.

I och med, att de vände sig bort från den gudomlige Läraren, tog en annan ande deras sinnen i besittning. De såg inget tilldragande hos Honom, som de tidigare varit så intresserade av. De sökte upp hans fiender, ty de stod mera i samklang med deras anda och deras verk. De framförde alla slags falska underrättelser, vantolkade hans ord och förfalskade hans uttalanden, samt angrep hans bevekelsegrunder. Härigenom hetsade de upp människors lidelser, och kom dem att hålla fast vid sitt hat och sin vantro. De understödde deras handlingar, genom att notera alla enskildheter, som kunde vändas mot honom; och en sådan harm rördes upp av dessa avfällingar, att hans liv var i fara, och han kunde inte längre vandra i Judéen, utan drog sig undan till Galliléen. Till och med hans släktingar blev så påverkade, att de instämde i fördömandet och den bittra vantron, och förkastade honom som Messias. De var missnöjda med hans arbetssätt, och gav uttryck för, att om han var folkets Frälsare, måste han göra sig känd, genom att uppvisa sin kraft, och lägga makt bakom sin påståenden. ”Inte ens”, säger det inspirerade ordet, ”hans bröder trodde på honom.” {Johannesevangeliet 7:5.} Vantron från den egna släkten skar djupast i Jesu hjärta.

Vilken position var detta för Guds Son, himmelens Majestät! ”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.” {Johannesevangeliet 1:11.} Inte ens hans bröder trodde på honom. Men bevisade detta, att hans mission var ett misslyckande? Ödelade det hans sanning och gjorde honom till en falsk lärare, en bedragare? Jesus svarade sina inte troende bröder, då de tryckte hårt på, att han skulle bevisa sitt Messiasskap för världen: ”’Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid. Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda.” ”Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: ’Han är god.’ Andra sade: ’Nej, han vilseleder folket.’” {Johannesevangeliet 7:6, 12.}

Det uppstod splittring ibland folket om världens Återlösare. Maka söker maka. Lika barn leka bäst, och sanningens tillskyndare vittnade om Jesu rättfärdighet; men var än det onda förekommer, förenar det sig med det onda, för att utplåna det goda. Fallna människor och fallna änglar förenar sig, till målsättning och princip, i en desperat och beslutsam gemenskap, som motverkar sanning och rättfärdighet. När Satan förmår, att tillskynda människor, liksom han gjort med änglar, att förena sig med honom i uppror, har han dem som sina allierade och medsvurna i varje verksamhet utformad, för att locka bort själar från sanningens principer. Oavett, vilken splittring det må förekomma ibland dem själva om allehanda ting, sluter de onda sig samman i sitt motstånd till och hat mot sanningen.

Guds ord tillkännager, att Kristi efterföljare kommer att kallas till, att utstå prövningar för sanningens skull. Paulus säger: ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas”; ty ”onda människor och bedragare skall göra framsteg – till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.” Vår Herre sade: ”Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall. Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud.” {Andra Timoteusbrevet 3:12 + 13; Johannesevangeliet 16:1-2.} Med vilken iver kommer ondskans medarbetare att arbeta mot sitt sataniska mål! De kommer att sätta ljus i stället för mörker, och mörker i stället för ljus, tills de uppriktigt tror sig vara Guds tjänare, och menar sig göra honom tjänst, genom att förfölja hans barn. Så har det varit i stridigheterna hittills; och i Guds avslutande verk kommer samma anda att visa sig. Profeten sade: ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Jesus blev behandlad som den värste förbrytare, och tjänaren är inte förmer, än sin Herre. Frälsaren sade: ”Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig. Men jag har sagt er detta, för att ni, när deras tid kommer, skall komma ihåg, att jag sade det till er.” {Uppenbarelseboken 12:17; Johannesevangeliet 16:3-4.}

I dessa sista dagar, när laglösheten tilltar, och kärleken hos många kallnar, kommer Gud att ha ett folk, som förhärligar hans namn och tillrättavisar för orättfärdighet. De skall vara ett ”egendomsfolk”, som kommer att vara trofast mot Guds lag, när världen försöker, att göra dess föreskrifter ogiltiga; och när Guds omvändande kraft verkar genom hans tjänare, kommer mörkrets härar att ställa sig upp i bittert och avgjort motstånd. Satan kommer att verka med ”lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar”. Han kommer att använda sig av varje bedrägligt påfund till, att förföra människors själar, och ”om möjligt”, kommer han att ”bedra även de utvalda.” {Andra Tessalonikerbrevet 2:9-10; Matteusevangeliet 24:24.}

Vi måste ta på oss hela Guds rustning, för att kunna stå. Det kommer att vara en ständig kamp från tidpunkten från vårt beslut, att vi skall tjäna himmelens Gud, tills vi befrias från den nuvarande, onda världen. Ingen slipper undan från detta krig. Guds verk för denna tid kan inte uträttas, utan att väcka motstånd, skam och baktaleri. Satan är fiende av sanningen, och han kommer att bruka alla stridsmedel mot dess talesmän. Hans strävanden, för att kullkasta Guds ord, kommer ej att begränsas helt till de uttalade fiendernas led; utan av dem, som hävdar sig tro och praktisera den, ”kommer somliga att avfall från tron”. {Första Timoteusbrevet 4:1.} Somliga av dem, som har vänt sig bort från Bibelns lärosatser, ger intrycket att det arbete människor har fått sig betrott i dag, kommer att raskt avslutas, och därmed gör det tydligt, att de har räknat sig själva som sanningens grundpelare. ”Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina” {Andra Timoteusbrevet 2:19, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98}; och arbetet fortsätter med, att fullborda det säkra profetiska ordets uppfyllelse. Den oändlige Guden är upphovsman till och upprätthåller sitt arbete för sitt folk. Kristi sak står inte och faller med människors visdom, och den kan inte slås sönder av deras kraft. ”Herren känner de sina”. Han upptäcker de ståndaktiga själar, som står upp genom tro, som inte låter sig rubbas från sitt förbund med honom och hans lag. Han läser sina barns hjärtan, och känner också till dem, som inte tror.

Vårt arbete är aggressivt, och som Jesu trofasta soldater, måste vi ta det blodbestänkta banéret in i fiendens fästningsverk. ”Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” {Efésierbrevet 6:12.} I fall vi går med på, att lägga ifrån oss våra vapen, och därmed sänka den blodbestänkta fanan, och bli Satans fångar och tjänare, kan vi befrias från kamp och lidande. Men denna frid kommer endast att uppnås genom förlust av Kristus och himmelen. Vi kan icke acceptera frid på sådana betingelser. Låt det vara krig, krig, till slutet på jordens historia, framför frid genom syndens avfall.

Avfallet inleds som ett hemligt uppror i själen mot Guds lags krav. Ogudaktiga begär, olovlig äregirighet närs och tillfredsställs, varvid vantro och mörker skiljer själen från Gud. Om vi inte övervinner dessa onda ting, kommer de att övervinna oss. Människor, som länge har gått framåt på sanningens väg, kommer att råka ut för prövningar och frestelser. De, som lyssnar till Satans föreställningar och vacklar i sin rättskaffenhet, börjar sin färd i utförsbacken, och en eller annan särskilt stor frestelse jagar dem framåt på avfallets väg, tills deras nedgång blir tydlig och hastig. Synder, som tidigare varit avskyvärda, blir lockande, och hälsas välkomna och praktiseras av dem, som klär av sig gudsfrukt och sitt förbund med Guds lag. Men den behagliga början i överträdelse slutar i olycka, förnedring och fördärv.

Vi är nödgade, att ständigt vara på vakt, att vaka och be, för att vi inte skall inledas i frestelse. Att ge efter för andligt högmod, för ogudaktiga önskningar, för onda tankar, för allt, som skiljer oss från en innerlig och helig förbindelse med Jesus, sätter våra själar i fara. Vi måste ha en levande tro på Gud. Vi måste ”{k}ämpa trons goda kamp”, om vi tänker ”sök{a} att vinna det eviga livet”. Genom Guds kraft ”blir ni genom tron bevarade till... frälsning”. I fall Du finner tanken på avfall motbjudande, och Du inte vill bli en av sanningens fiender eller Dina bröders anklagare, skall Du ”{a}vsky det onda, håll{a} fast vid det goda” och tro på honom, ”som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande”. {Första Timoteusebrevet 6:12; Första Petrusbrevet 1:5; Romarbrevet 12:9; Judasbrevet vers 24.}