Review and Herald d. 9. maj 1893

tillbaka

Givmildhet – frukten av kärlek

”I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: ’Kornelius!’ Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: ’Vad är det, herre?’ Ängeln sade: ’Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg.” {Apostlagärningarna 10:1-4.}

Det är en förunderlig ynnest för någon i detta liv, att berömmas av Gud, som Kornelius blev. Och vad var orsaken till erkännandet? – ”’Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg.”

Bön eller allmosor är i sig ingen dygd, som gör syndaren gillad av Gud; blott Kristi nåd, genom Jesu försoningsoffer, kan förnya hjärtat och göra vårt tjänande godtagbart hos Gud. Denna nåd hade berört Kornelius’ hjärta. Kristi Ande hade talat till hans själ; Jesus hade dragit honom till sig, och han hade överlämnat sig. Hans böner och allmosor hade inte piskats fram ur honom; de var inte ett pris, som han försökte, att betala, för att säkra sig himmelen, utan de var kärlekens frukter och tecken på tacksamhet mot Gud.

Dylik bön från ett uppriktigt hjärta stiger upp som rökelse till Gud; och offer för hans sak och gåvor till de behövande och lidande är ett offer, som behagar honom. Alltså sades det om gåvorna från bröderna i Filippi, som skulle avhjälpa aposteln Paulus’ behov under fångenskapen i Rom, att de var som ”en ljuvlig doft, ett rätt offer, som Gud tar emot med glädje.” {Filipperbrevet 4:18.}

Bön och allmosor är tätt sammanlänkade – ett uttryck för kärlek till Gud och till våra medmänniskor. De är förverkligandet av de två stora grundsatserna hos Guds lag: ”’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd”; och: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” {Matteusevangeliet 22:37-38, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Således utgör våra gåvor ett bevis för, att vi har tagit emot Kristi nåd, även om de inte är vårt rekommendationsbrev till Gud, eller säkrar oss hans gunst. De är en provning av uppriktigheten hos vår bekännelse till kärleken.

En vacker bild på kärlekens och självuppoffrandets anda, som Kristi nåd ingjuter i hjärtat, är de makedonska kristnas erfarenhet. Aposteln Paulus skriver om dem: ”Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja.” {Andra Korintierbrevet 8:2-5.} Och där, varest Kristi Ande bor, kommer samma frukter att visa sig.

Herren har gjort evangeliets proklamering avhängig av sitt folks invigda förmågor och frivilliga gåvor och offer. Då han kallade människor till, att förkunna ordet, gjorde han det till hela församlingens privilegium, att delta i arbetet, genom att bidra med sina medel, för att stötta verket. Och han har dessutom påbjudit dem, att sörja för de fattiga, som hans representanter. En tiondel av all vår inkomst kräver Herren som sitt eget, och skall helgas uteslutande till att stötta dem, som ger sig själva hän till, att förkunna evangeliet. Och utöver detta ber han om våra gåvor och offer till sin sak, liksom för att täcka de fattigas behov. Gud kunde ha bedrivit sitt verk i världen, och ha gett till de fattiga, utan människors samverkan. Han efterfrågar vår tjänst och våra gåvor inte endast, för att vi skall visa vår kärlek till honom och våra medmänniskor, utan för att tjänandet och uppoffrandet för andras skull styrker givmildheten i givarens hjärta, och allierar oss närmare med Honom, som var rik och ändå blev fattig för vår skull, så att vi genom hans armod skulle bli rika. Och det är endast när vi tar efter vår Frälsares exempel, som våra karaktärsdrag utvecklas till likhet med hans egna.

De, som smickrar sig själva med, att de kan vara kristna och likväl inte tal del i Kristi gärning och offer, är under inverkan från ett bedrägeri, som kommer att visa sig vara livsfarligt för själen, i fall det inte bryts. Herren har utfärdat många varningar, för att få dem till, att inse sin fara. Profeten Malakis ord angående givande äger särskild tillämpning på vår egen tid: ”den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger HERREN Sebaot. Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som en tvättares såpa.” {Malaki 3:1-2.} Kristi ankomst, som det här hänvisas till, är inte hans andra ankomst till denna jord, utan hans ankomst till den förundersökande domen i det allra heligaste i den himmelska helgedomen. {Se Danielsboken 7:13-14. Övers. anm.} Så budskapet riktas särskilt till oss, som lever under domens timme.

”Lik en guldsmed skall han sätta sig ner och rena silvret. Han skall rena Levi söner, luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram åt HERREN en offergåva i rättfärdighet.” {Malaki 3:3.} En offergåva i rättfärdighet är ett offer av medel, som har redligen förtjänats. Den är ett offer från en, som har visat omtanke och medlidande och inte har förorättat sin nästa. En sådan gåva, som skänks i kärlek, är en vällukt för Gud. ”Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga HERREN som i forna dagar och gångna år.” {Vers 4.}

”Jag skall komma till er och hålla dom. Jag skall snabbt träda upp som vittne mot trollkarlar och äktenskapsbrytare, mot dem som svär falskt, mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och förtrycker änkan och den faderlöse, mot dem som vränger rätten för främlingen och inte fruktar mig, säger HERREN Sebaot.” {Vers 5.} Det finns sådana, som har fått medel genom oärliga metoder eller genom att förtrycka de fattiga, och för att tysta samvetets röst, ger de ett offer till Gud. Därigenom vanärar de Herren. Han kan icke acceptera deras gåvor. Profeten Mika tillkännager: ”Med vad skall jag komma inför HERREN och med vad skall jag böja mig för Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? Gläds HERREN åt bockar i tusental, åt oljestömmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ? Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?” {Mika 6:6-8.} ”Finns det ännu i den ogudaktiges hus skatter som förvärvats genom orätt, eller ett alltför litet efa-mått, värt att förbannas?” {Vers 10.} Pengar, som fås genom felaktigt handlande mot ens nästa, oavsett om det är en troende eller en icke troende, registreras i himmelens böcker som olovlig vinning. Och de, som tänker ingå kompromiss med Gud, genom att bringa dessa medel till hans skattkammare, bedrar sina själar.

”Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen.” {Jakobsbrevet 5:1-5.}

Profeten Malaki fortsätter: ”Alltsedan era fäders dagar har ni vikit av från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd om till mig så skall jag vända om till er, säger HERREN Sebaot. Men ni frågar: ”Varför skall vi vända om?” Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: ”Vad har vi stulit från dig?” Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig! För in allt [hela den mängd, som Gud fordrar. Håll inget tillbaka av beloppet, därför att det själviska hjärtat önskar detta, genom att röva från Herren något av det, som han kräver som sin andel] tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus.” {Malaki 3:7-10.}

Gud har gjort människor till sina förvaltare, och från alla dem han har betrott med sina gåvor, kräver han något tillbaka. Efter att ha välsignat oss, ber han om en gåva, att välsigna andra med. De intäkter, som förs in i hans skattkammare, för att täcka behoven i hans sak, kallas för ”mat i mitt hus.”

Herren skänker alltid sina gåvor och nådegåvor till mig. Skulle han hålla dessa gåvor tillbaka, skulle vi gå förlorade. Varje ögonblick tänker han på sin människofamilj. ”Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” {Matteusevangeliet 5:45.} Från himmelen ger han oss ”tider med goda skördar och fyller {våra} hjärtan med glädje över maten {vi} får.’” {Apostlagärningarna 14:17.} Det är Gud, som ger människor kraft till, att bli rika. Den snabba, skarpa tanken, förmågan att planlägga och utföra, är från honom. Det är han, som välsignar oss med hälsa, och öppnar vägar för oss, att skaffa medel genom flitigt bruk av våra krafter. Och han säger till oss: ”En del av pengarna, som Jag har satt Dig i stånd till att tjäna, är Min. Lägg den i förrådskammaren, i form av tionde och gåvor, så att det finns mat i Mitt hus – så att det finns något att stötta dem med, som förmedlar Min nåds evangelium till världen. Mina förvaltare måste skänka pengar, för att främja Mitt verk, för att bygga upp Mitt rike.”

Frälsarens uppdrag åt oss, ”’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”, har kommit ned till oss i detta släkte. {Markusevangeliet 16:15.} Det sista kallet med nåd skall ges åt en förtappad värld. Sanningens budskap måste framföras till alla länder. När missionärer reser standaret på nya fält, måste det finnas fonderade medel, för att betala deras faciliteter, för att grundlägga arbetet i takt med den växande sakens behov.

Det här med att ge, skall inte styras av impulser. Gud har gett oss särskild undervisning om detta. Han har närmare beskrivit tionde och gåvor som måttstocken för vår förpliktelse. Och han önskar, att vi skall ge regelmässigt och systematiskt. Paulus skrev således till församlingen i Korint: ”När det gäller insamlingen till de heliga, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara”. {Första Korintierbrevet 16:1-2.} Var och en bör regelmässigt gå igenom sin inkomst, som i allt är en välsignelse från Gud, och lägga undan tiondet som ett bestämt kapital, att viga åt Herren. Detta kapital bör icke på något sätt vigas till något annat bruk; det skall uteslutande vigas till, att stötta förkunnelsen av evangeliet. Sedan tiondet har lagts undan, må gåvor och offer reserveras, ”såsom Gud har välsignat er”. {Vers 2 ovan ur King James Version. Övers. anm.}
Avslutas nästa vecka.