Review and Herald d. 9. maj 1899

tillbaka

Själens stora värde

[I stället för den vanliga studien ger jag denna vecka till mina systrar en del av ett brev som precis har mottagits från syster White. det är så fullt av bra saker att jag känner att jag måste dela det med er, vetande att det kommer att bli en styrka och uppmuntran för er, såsom det har varit för mig.--S. M.I.H.]

Sunnyside, Cooranbong, N. S. W., den 25. Mars, 1899.
Kära syster Henry!
Jag vaknade vid tvåtiden och insåg att det inte blir mera sömn i natt. Ditt brev lästes med intresse, och jag är tacksam mot min himmelske Fader för, att även om vi inte kan träffas ansikte mot ansikte, kan vi dra fördelarna av penna och bläck för att kommunicera med varandra.

Det finns ett stort arbete att göra, och vi försöker att uträtta allt vi kan i Newcastle och förorter. Predikanterna väcks nu till motstånd. Vi tycker synd om dessa herdar, och synd om de stackars fåren som hungrar efter livets dyrbara ord, som vi som Guds tjänare gärna skulle ge dem och som de längtar efter att få, men som de är rädda för. Gud hjälpe dem, är min bön. Om vi bara kunde övertyga dem om värdet av den mänskliga själen! Om de kunde fås att förstå att de var och en måste agera för sig själv, att var och en har en själ att rädda eller att förlora, då skulle de var och en agera individuellt och oberoende av mänsklig påverkan. Om vi kunde få dessa själar, som ligger i vågskålen, att en gång för alla få en klar övertygelse om den mänskliga själens förträfflighet, som Kristus har värderat så mycket att han gav sitt liv för att rädda den, skulle vi kunna vinna dem. Vilken redogörelse predikanterna måste avlägga som gör det klara, distinkta ”Så säger Herren” utan verkan!

Det arbete Du gör för att hjälpa våra systrar att känna sin individuella ansvarighet inför Gud är ett bra och nödvändigt arbete. Länge har det försummats; men när detta arbete har lagts ut i klara linjer, enkelt och bestämt, kan vi förvänta oss att hemmets väsentliga plikter, i stället för att försummas, kommer att utföras mycket förståndigare. Herren vill alltid att vi skall betona värdet av den mänskliga själen för dem som inte förstår detta.

Om vi, i samklang med Ert arbete, regelbundet kan förnuftigt instruera grupper avseende den del de bör uträtta som Mästarens tjänare, kommer våra kyrkor att få det liv och den vitalitet som har behövts så länge.

Kristus, vår Frälsare, uppskattade själens förträfflighet. Våra systrar har det generellt väldigt svårt på grund av sina växande familjer och av omgivningen förbisedda prövningar. Jag har så längtat efter kvinnor som kan vara utbildare för att hjälpa dem att resa sig ur sitt missmod och känna att de kunde göra ett verk för Herren. Och denna ansträngning för in solstrålar i deras liv och reflekteras i andras hjärtan. Gud kommer att välsigna Dig och alla som skall förenas med Dig i detta storslagna verk.

Många ungdomar såväl som våra äldre systrar visar sig vara blyga för religiösa samtal. De tar inte till sig saken som den är. Guds ord måste vara deras säkerhet, deras hopp, deras frid. De stänger fönstren som skulle öppnas mot himmelen och öppnar fönstren på vid gavel mot jorden. Men när de ser den mänskliga själens förträfflighet, kommer de att stänga fönstren mot jorden, upphöra att vara beroende av jordiska nöjen och förbund, bryta sig loss från dårskap och synd och öppna fönstren mot himmelen, så att de kan se andliga ting. Då kan de säga: Jag kommer att ta emot ljuset från Rättfärdighetens Sol, så att jag kan lysa för andra.

De mest framgångsrika arbetarna är de som glatt verkar för att tjäna Gud i det lilla. Varje människa skall arbeta med sin egen individuella tråd, väva in den i tyget som utgör nätet och färdigställa mönstret.

Kristi verk bestod till stor del av personliga samtal. Han hyste alltid aktning för publiken på en person; och den själen har fört den mottagna undervisningen till tusentals.

Utbilda ungdomen till att hjälpa ungdomen; och genom att försöka att utföra detta arbete kommer var och en att få erfarenhet som kommer att kvalificera honom till att bli en vigd arbetare i en större sfär. Tusentals hjärtan kan nås på det enklaste sätt. De mest intellektuella, de som betraktas och prisas som världens stora och begåvade män och kvinnor, uppfriskas ofta av de mest ödmjuka, enkla ord som uttalas av en som älskar Gud, som kan tala om den kärleken lika naturligt som världsbor kan tala om de saker som deras sinnen begrundar och livnär sig på. Ord, även om de är väl förberedda och utstuderade, har liten inverkan; men det sanna, ärliga arbetet från en Guds son eller en Guds dotter i ord eller i en tjänst i det lilla, utförd i naturlig enkelhet, kommer att låsa upp dörren, som länge har varit låst framför många själar.

Men låt varje arbetare, vare sig det är ett barn, en yngling eller en i vuxen ålder, iklä sig Kristus; det vill säga söka honom i bön och tro att hans böner blir accepterade av Gud, eftersom han har ålagt alla att vaka och be utan uppehåll. En del ber under böneveckan och antar då att deras bön sedan kan upphöra; och eftersom de inte fortsätter att be, fortsätter de inte att ta emot. De måste fortsätta att be, så att de får ta emot. Be, så skall Du få. Sök mig, så skall Du finna mig nära Dig, redo att skydda, hjälpa, välsigna Dig. Jag kommer att leda strömmen av Dina tankar bort från billiga och lättsinniga saker. Jag kommer att öppna för Dig ämnen att begrunda som kommer att ge Dig min frid, min glädje och tröst, som tar bort Dina bekymmer. Våra krafter skall inte användas och förbrukas på ansvar som tillhör Gud och inte någon människa. Låt oss då uppfostra själen till att inte skava och irritera och försvaga sina krafter i onödan, utan att hålla sig i lugn och ro.

Jämmerropen från en världs sorger hörs runt omkring oss; dess skugga pressar sig över oss, och våra sinnen måste vara redo för varje gott ord och arbete eftersom vi vet att vi har Jesu närvaro. Hans Helige Andes ljuva inflytande går ut på att undervisa och vägleda våra tankar, att tala ord som uppfriskar och muntrar upp och lyser upp andras väg.

Om vi kan, min syster, bör vi prata ofta med våra systrar, och leda dem i stället för att säga ”Gå.” Visa dem hur de bör göra som vi borde göra: att känna som vi borde känna – en stark och bestående uppfattning om värdet av den mänskliga själen. Vi är elever för att vi skall bli lärare. Denna idé måste präglas in i varje kyrkomedlems sinne.

Vi tror fullt ut på kyrkans organisation, men på ingenting som skall föreskriva det exakta sättet på vilket vi måste arbeta; för alla sinnen nås inte med samma metoder. Ingenting får hålla den arbetande Guds tjänaren från hans medmänniska. Den enskilde troende skall arbeta för den enskilde syndaren. Varje person har sin egen lampa att hålla brinnande; och om den himmelska oljan töms i dessa lampor genom de gyllene rören, om de tömmer den gyllene oljan ur sig själva, och om den tas emot i de kärl som har tömts på sig själva och så är förberedda på att ta emot den heliga oljan, kommer lampan, väl försedd med den heliga oljan, enligt Guds syfte att kasta sitt ljus på syndarens väg. Mycket mer ljus lyser från en sådan lampa på vandrarens väg än vad som skulle ges av ett helt fackeltåg som reste sig upp för parad och uppvisning. O, vilket arbete kan göras om vi håller oss inom våra tilldelade ramar!

Lär Dig detta, min syster. Du har många vägar öppna framför Dig. Tilltala folkmassan närhelst Du kan; bibehåll varje inflytande Du kan genom vilken möjlig förening som helst som ett sätt att introducera surdegen vid måltiden. Varje man och varje kvinna har ett arbete att göra för Mästaren. Personlig invigning och helgelse till Gud kommer, genom de enklaste metoder, att åstadkomma mer än den mest imponerande uppvisning.

Personligt arbete måste utföras; personlig helgelse gör var och en till en partner med Herren Jesus Kristus, och han är oövervinnerlig. De som följer i Kristi fotspår kommer inte att söka efter uppvisning och parad. Kristus är inte där. Den som kommer efter mig, han skall förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Utan mig kan ni inte göra något till mitt namns ära. Alla denna världs lustar, nöjen och mänsklig kraft kommer att försvinna. Inte ett jota eller en gnutta av alla världens nöjen och dess förmodade värdefulla skatter kommer att tas in i den eviga världen med någon själ. En sorts liv ägnas åt att göra Guds vilja, och detta liv och arbete skall förbli för evigt; för det arbete som lagts ned på att främja Guds rike i denna värld kommer att föra med sig dess resultat in i Guds framtida, eviga rike.

Lär våra systrar att frågan varje dag är: Herre, vad vill Du att jag skall göra i dag? Varje kärl som är helgat åt Gud kommer dagligen att få den heliga oljan tömd i sig, så att den kan tömmas ut i andra kärl. Varje dag kan vi gå framåt i det kristna karaktärsbygget, förvänta oss och se möjligheter att göra Guds vilja och verk. Varje ord som yttras, varje verk som utförs i Kristi efterföljd kommer att äga ett varaktigt företräde. Tala de ord som Du har fått av Gud, så kommer Herren verkligen att verka genom Dig. Misslyckas inte och bli inte avskräckt, även om Du kan se mycket som Du inte godkänner. Jag hoppas och ber att Du dagligen får bli klädd i Kristi rättfärdighet. I mycket kärlek (signerat), Ellen G. White.