Review and Herald d. 10. maj 1887

tillbaka

Vikten av lita på Gud

[* Predikan i Grimsby, England, den 18. September, 1886]
”Då ropade Asa till HERREN, sin Gud: ’HERRE, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, HERRE, vår Gud, för på dig stöder vi oss, och i ditt namn har vi kommit hit mot denna skara. HERRE, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot.’ Och HERREN lät nubierna bli slagna av Asa och Juda, så att de flydde. Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar. Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, ty de blev nergjorda av HERREN och hans här. Och folket tog ett stort byte. Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, ty fruktan för HERREN hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem.” {Andra Krönikeboken 14:11-14.}

Här påpekas faktumet för oss, att då det forntida Israel litade på Herren sin Gud, verkade han alltid för dem. Här ställdes en stor här, med tusentals och åter tusentals soldater, upp emot dem, och det verkade, som om de med sin lilla armé förvisso skulle bli besegrade. Men här ser vi, att Asas tillit gällde Herren, Israels Gud. Deras antal var inte det väsentliga, utan hans tro på, att Herren kunde befria dem med få såväl som med många. Han sträckte sig ut mot Gud, och hans tro grep tag om Herren, och Herren hörde nådigt och besvarade Asas vädjan; och de fick seger, eftersom Gud stod helt på deras sida.

Detta var i sanning ett prov och en prövning för deras tro, som tjänade härskarornas Herre, Israels Gud. De fruktade, att det förekom så mycket synd i deras mitt, att Gud inte skulle kunna uträtta några stordåd för dem. Det var en enorm fiendestyrka att möta, tusentals och åter tusentals män. Men Asa hade inte ägnat sig åt nöjen; under fredstid hade han berett sig på varje nödsituation; han hade övat upp en här för strid; men hur få var de inte jämfört med sina fiender! Bröt inte denna jämförelse ned deras tro? Rövade den inte modet från deras ansträngningar? – Nej; tron växte och stärktes inför händelsen – inte i självtillräcklighet, utan i Honom, som de kunde lita på. Asas bön uttalades inte förgäves. Han sökte Herren i sin välgångs dagar, och nu kunde han lita på honom i motgångens dagar. Genom sina böner visade han, att han inte var någon främling för Herrens fantastiska kraft. ”’HERRE, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, HERRE, vår Gud, för på dig stöder vi oss, och i ditt namn har vi kommit hit mot denna skara. HERRE, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot.’” {Vers 11.}

Detta är en passande bön för oss att be. Våra utsikter är allt annat, än smickrande. Det är ofantligt många, som har satt sig upp emot sanningen, som vi måste möta, för att bringa ljuset till andra. Vårt hopp vilar inte på vår kunskap om sanningen och våra förmågor, utan på den levande Guden. Och om vi, liksom kung Asa, har utbildat oss själva och övat upp andra till, att lära känna sanningen, som nu bär rättfärdighetens rustning, redo att möta Guds och sanningens fiender, har vi utfört vår del i förberedelseverket. Sedan måste den levande tron på Gud utövas, för att fogas till medarbetarnas ansträngningar. Guds ära står på spel. Och det bör ske allvarliga satsningar från människor, liksom levande tro på den mäktige Guden, för att han skall visa sin kraft, annars kommer allt att visa sig slå fel. Gud besegrade Israels fiender. Han bringade deras härar i oordning. De flydde åt alla håll. Vem kan stå inför Israels Herre Gud?

Vi för inte krig mot kött och blod, utan mot makter, myndigheter och andlig ondska på höga orter. Herren vill uppmuntra oss till, att se på honom som källa till all vår styrka, Den, som är i stånd till, att hjälpa oss. Kanhända vi ser hän till människor, som ger oss råd, och dessa kan förkastas, men när Israels Gud inleder ett verk för oss, gör han det till en framgång. Vi behöver veta, att allt är rätt mellan oss och Gud; om det inte är det, måste vi anstränga oss allvarligt, för att det skall bli det. Vi måste var och en personligen göra något själva. Vi får inte äventyra våra eviga intressen med gissningar. Vi måste satsa allt på Guds kort; vi måste följa Guds krav, och så förvänta oss, att Gud skall verka med våra ansträngningar. Andra Krönikeboken 20:15. Gud verkar i oss genom sanningens ljus. Vi skall vara lydiga mot alla Hans bud.

Oh, om vi ville beakta denna punkt, att det verk, som vi är involverade i, inte är vårt verk, utan Guds verk, och att vi som ödmjuka redskap skall samverka med honom, och inriktade på Guds härlighet, inte tro, att inledningen på kristenlivet är dess fullbordan, utan se nödvändigheten av, att bli upplärda på jorden, för att göras redo, att utföra Guds vilja! Vi skall icke lyfta upp oss själva, icke vara självgoda, utan lita på Gud, i vetskapen om, att han är villig och i stånd till, att hjälpa oss. Gud kommer att verka med sitt folk, men vi behöver vara i en position, där vår förtröstan och tillit befästs i honom.

Jag önskade, att påtala dessa ting för Er, så att Ni skulle inse betydelsen av, att vi individuellt blir fungerande kristna. Vi bör rannsaka våra egna hjärtan, och se till, att allt, som inte stämmer överens med Guds vilja, skils från oss. Med den mänskliga naturen är det ett stort bekymmer: När den enskilde inte alls är förbunden med Gud, visar det naturliga jaget sig. Om Satan nu kan blanda in själviskhet ibland dem, som är knutna till Guds dyrbara verk, om de blir självrättfärdiga, oavhängiga av bröderna, oavhängiga av Gud, skall vi inte förvänta oss, att Guds välsignelse skall fogas till vårt verk; men om våra hjärtan är rena, och ej fördärvade av själviskhet, skall vi framföra sanningen som den är i Jesus; och då kommer vi att få Herrens välsignelse.

Det är hela tiden fara för, att tappa bort Jesus i arbetet; men när sanningen framställs i saktmod och nåd, sådan den är i Jesus, uppenbarar den Jesus Kristus i alla Era ansträngningar, och när Ni vänder Er till själar, uppenbarar Ni Kristus för alla dem Ni kommer i kontakt med. Om Ni vilar i den älskade Frälsaren som Ert enda hopp, om jaget är dolt med Kristus i Gud, kommer Gud att vara hos Er, och Ni kommer att vara hos honom. Ni kommer att märka och känna den sanna religionens kraft; Ert inflytande kommer att användas helt till Guds härlighet; Ni kommer inte att ha en särskilt hög uppfattning om Er själva. Stigen ledande till evigt liv är smal. Ni kommer att möta många vanskligheter på Er väg, som måste tas itu med och övervinnas i Jesu namn. Vilken sorg erfor lärjungarna inte, då de såg Honom, som deras enda hopp kretsade kring, hånas i domsalen, bespottas och lida den skamligaste korsfästelsedöd! Och vilken seger för Satan, då han högg honom i hälen, då Jesus naglades vid korset, mitt ibland onda mäns hån, som hävdade den högsta gudsfruktan! Efter att han hade stängts inne i graven, väntade fienderna sig, att de skulle få se lärjungarna mista modet, fyllas av skam och förneka all kännedom om honom, liksom Petrus gjorde. Men lärjungarna gick framåt i tro, i helig frimodighet och förkunnade en uppstånden Frälsare, vilket förbluffade fienderna; ty de tecknade uteslutande Jesus som Livets Furste, uppstånden från de döda, uppstigen till himlarna, för att vädja för sina efterföljare. Fienderna och andra var också medvetna om, att de hade varit tillsammans med Jesus. Detsamma skall gå att säga om dem, som tror på sanningen.

Här är den kraft, som Guds folk skall äga, och som kommer att ge dem seger i dessa sista dagar. Det förekommer alla slags ismer. Allt slags falsk lära är förhärskande överallt, och Guds sanning, som skall förkunnas nu, innefattar ett kors. Men sanningen måste nå ut till alla städer och byar, till huvudvägar och sidovägar. Aposteln förmanar de troende till, att ”Kämpa trons goda kamp” och att ”löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare”. {Första Timoteusbrevet 6:12; Hebréerbrevet 12:1-2.} Människor prövar alltid, att komma på en enklare väg till himmelen, än den, som Herren har åvägabragt. De vill ej löpa och strida så, som Herren har befallt. Men vi kan se, att det var villkor, som Israels barn skulle uppfylla å sin sida. De skulle söka Herren, barnen tillsammans med föräldrarna. Detta är just det, som vi skall göra. Vi söker inte Herren ens halvhjärtat. Vi vet inte, när våra fall kan komma att tas upp i Domen, och i vårt nuvarande tillstånd kommer Jesus att inte kännas vid många av oss. Vi har för lätt för, att låta detta livs små bekymmer fånga uppmärksamheten, och så snart, som vi gör det, berövas vi på vår styrka.

Vad vi behöver göra just nu, är att rannsaka våra hjärtan, för att utröna, om det däri finns något, som Gud ogillar. Om vi lär ut sanningen på vårt eget vis, kommer vi att se, att det inte alltid föreligger den fullkomliga harmoni, som borde förekomma. Men i fall vi undervisar om sanningen sådan den är i Jesus, kommer vi att lära ut den i den sanne Utbildarens anda; och då kommer vi inte att hysa olika meningar, och hårdnackat klänga oss fast vid våra egna idéer, utan kommer att kunna se varandra i ögonen. Och när vi undervisar sålunda, övertygade om Jesu hjälp med överförandet av sanningen sådan den är i honom, kan vi förvänta oss hans hjälp, och då kommer vi att få den. I dag har vi inte en Frälsare, som är instängd i Josefs nya grav, utan vi har en uppstånden Frälsare, som står i Guds närhet för vår skull, vars härlighet överskuggar nådastolen, som täcker Guds lag. Och här har barmhärtighet och sanning mötts, rättfärdighet och frid har kysst varandra. Och så länge som Kristus går i förbön för oss, måste vi uppnå en högre standard i arbetet.

Det sanna vittnets röst hörs säga: ”köpa guld som är renat i eld, så du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, . . . och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.” {Uppenbarelseboken 3:18.} Guldet, som anbefalls här, är den tro och kärlek, som vi måste ha invävda i våra liv och våra karaktärer. Men i fall världen äger en styrande kraft över liv och karaktär, mister de Kristi dyrbara lärdomar. Om de endast vill låta Kristus undervisa dem, såsom han gjorde med lärjungarna, kommer han att ta naturens enkla ting till, att lära dem sina läxor, och dessa kommer att säkra dem en bestående lön, om de används praktiskt. Det är många sätt vi kan lära på, men vi låter tillfällen och dyrbara privilegier till att få större ljus, gå förlorade, och det uppkommer ändå större tankar emot sanningen, därför att sinne och hjärta inte är i fullständig harmoni med Guds vilja. Om vi lägger bort dessa ting, och sätter oss i bänken i Kristi skola, och lär oss av honom de dyrbara läxor, som han har åt oss, kommer vi att växa i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Ja, hur tacksamma bör vi inte vara för, att vi har en Frälsare, och att vi kan komma till Gud med våra vrånga hjärtan, ty han tar emot oss, om vi kommer i levande tro! Han kommer att tilldela oss sin gudomliga natur, så att vi kan inlemma gudsvördnaden i våra vardagsliv, och efterlikna den Store Läraren i själavinning. Vi får inte söka vår egen vilja, utan söka, att tjäna Gud av hela hjärtat.

Vi försöker ständigt, att skapa en jämn stig för våra fötter och räknar med, att ha det bekvämt och slippa arbete, men då är det, som vi har det svårast och klagar mest bitterligen. Vi hör många säga: Allt, vad Ni behöver göra, är att tro, tro. Men vi kan se av de exempel, som har getts oss, att någon måste uträtta hårt arbete. Vi ser, att Israel ägde Guds närvaro, då de stod i förbindelse med honom, men då de svek Herren och följde andra gudar, blev de besegrade av sina fiender. Och vi läser, hur Israels Gud gav dem segern över den väldiga armén. De trodde sig kunna besegra Israel tack vare sin numerär, men profeten kom till dem och sade: ”’Lyssna, alla ni av Juda och ni Jerusalems invånare och du konung Josafat! Så säger HERREN till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds! {Andra Krönikeboken 20:15.}

Det är just detta, som vi behöver förstå, att det inte är vår strid, utan Guds strid, och vi är endast redskap i Guds händer, för att fullfölja den. Vi behöver söka Herren helhjärtat, för då kommer Herren att verka för oss. Men i fall vi tror, att oavsett om vi har rätt eller tar miste, kommer framgång att åtfölja våra ansträngningar, kommer vi att misslyckas så sant, som vi lever. Det vi behöver, är att veta, att vi fullständigt står på Guds sida, och att vi har en levande Frälsare, och att han är villig till, att verka för oss. Vi får ej låta oss värna om själviskheten, att jag skall överträffa min broder. Är inte Ni genomsyrade av denna anda, och sårar det inte Guds Helige Ande svårt? För det är inte Ni själva, utan Herren, som verkar genom Er, och då följs arbetet av framgång. Och hur viktigt är det ej, att Ni överbringar sanningen, som den är i Jesus!

Det är inte Er uppgift, att lägga bördor på Era skuldror. När Ni axlar de bördor, som Kristus önskar, blir Ni varse, vilka bördor han bar. Låt oss studera Bibeln, och ta reda på, vilket slags ok han bar. Han var en hjälp för dem omkring sig. Han säger: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Tag på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.” {Matteusevangeliet 11:28-29.} Ni ser, att det är ett ok, som skall bäras. Detta är just den tro, som vi saknar – en tro, som griper fatt om Guds löften, som tar Kristi ok och bär de bördor, som han vill. Vi tänker ofta, att vi trälar under tunga bördor, och det stämmer, eftersom Gud inte har vidtagit åtgärder, för att vi skall orka med dessa bördor; men när vi bär hans ok och hans bördor, kan vi vittna om, att Kristi ok är milt och hans bördor lätta, eftersom han har vidtagit förberedelser för dessa. Men när Ni känner Er nedtyngda och modlösa, ge inte upp striden; Ni har en levande Frälsare, som vill hjälpa Er, och Ni kan vila i honom. Ni skall inte lägga modets börda på halsen, och bära det, som Gud aldrig har planlagt, att Ni skall bära. Det ankommer ej på Er, att leva upp till världens standard, utan var och en bör allvarligt fråga sig: Hur kan jag leva upp till Guds standard? Det är då, som Ni finner vila för Era själar; ty Kristus har sagt: ”mitt ok är milt, och min börda är lätt.’” {Vers 30.}

När Ni har ett smärtande ok omkring halsen, skall Ni veta, att detta inte är Kristi ok; för han säger, att hans ok är milt. Vad Gud önskar sig av oss, är att vi dagligen skall lära oss, hur vi skall bygga upp karaktären för tid och evighet. Han önskar icke, att få ut oss i ett spår och aldrig lämna det; eller att ha orubbliga idéer och hålla fast vid dem, oavsett om de är riktiga eller felaktiga. Han låter oss uppleva prövningar och hinder, och när vi har lärt oss, att övervinna dessa svårigheter i rätt anda, med högt och ädelt syftemål, ger han oss en till läxa. Och i fall vi saknar Kristi saktmod till, att hela tiden lära oss av Jesus i hans skola, kan vi vara förvissade oss, att vi inte har Kristi ok.

Jag är glad för, att vi har en uppstånden Frälsare, att han har överseende med mänsklighetens skröpligheter! Vi blir så lätt otåliga mot varandra! Jag tänker på, hur mycket Jesus har måst stå ut med från oss; våra synder har sårat honom så ofta; och hur tacksamma borde vi inte vara för, att lära oss att arbeta och ha tålamod med varandra. Och när vi ser felen hos våra bröder, bör vi gå till rätta med dem med saktmodig ande, och påtala för dem deras fel, och be med dem, samt avhjälpa det hela. Tror Ni inte, att himmelska änglar skulle se milt på ett sådant bemötande? Då kommer vi inte att säga ett enda ord, som sårar den andre. Vad vi behöver, är sanningen sådan den är i Jesus, vilken oavbrutet verkar, för att binda samman, aldrig åtskilja. Om våra små församlingar i Riseley och Southampton äger sanningen, sådan den är i Jesus, kommer de att sända upp sina böner till Jesus om segrande nåd. Tro icke, att Ni segrar i Er egen styrka, försök heller inte, att rädda det egna skinnet. ”Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.” {Lukasevangeliet 9:24.}

Jag är så glad över, att vi äger den klara och tydliga sanningen. Ehuru svårigheter kommer, har vi en Gud, som räcker till för alla vanskligheter. Någon menar: Du kan inte arbeta här, som Du arbetar i Amerika; så säger de i Sverige och i Norge; men jag arbetar likadant på alla dessa platser, som i Amerika. Samme Gud, som värvade mig till, att nå hjärtan i Amerika, ger mig kraft till, att nå hjärtan i detta land. Jag överbringar Jesus till Er som en stor Frälsare; och i fall det är någon orsak till, att jag inte kan arbeta här som i Amerika, är det för att Ni har en annan inställning, än Jesu Kristi inställning. Dock önskar Gud, att Ni skall äga hans inställning; han önskar, att få föra oss in i sin närhet. Han önskar, att vi skall äga hans saktmod och älsklighet. Samme Gud, som har överbragt det gamla Israels budskap, kommer att verka för oss. Gud förändrar sig ej. Han har inte en karaktär för Danmark, en annan för Sverige, och en tredje för Norge, och ytterligare en för England, utan han är densamme för alla. Gud önskar, att vi skall uppfylla de betingelser, som finns nedlagda i hans ord. Han har inte en skola, som varierar efter olika nationaliteter, utan han har en skola för alla.

I K?benhavn fick vi reda p· efter v?t fjol?sbes? d?, att n?ra hade anammat sanningen. Ibland dem var det en man, som hade satt sig upp emot sin hustru i tio ?, men efter att ha h?t mig tala, reste han p·sig och sade: ”Jag ? glad f?, att jag kom till K?benhavn. Vad vi har h?t i dag, ? fantastiskt.” Efter att ha deltagit i Sabbatsskolan, sade han: ”Jag har aldrig f?r sett n?ot som detta. Jag reser hem och ber?tar allt om det h? f? mina baptistbr?er.” Utifr? de framf?da vittnesb?den m?kte jag ingen s?skild skillnad mot det vi h? i Amerika; och jag drar d?f? slutsatsen, att vi g? i samma skola, och har en L?are. Och vi kan framf?a sanningen till folk s?an den ? i Jesus, och l?a Gud g?a arbetet f? oss. Samma b?er, som stiger upp till Gud i Amerika, stiger upp till Gud h?, s·Israels Gud kan verka f? v? del. Och jag ber Er ih?digt, att inte tappa modet, s·att Satans krafter st?ks, utan att se p·Jesus.

Hur svårt tycktes det inte vara för Kristus, att nå fram till folket! Många trodde på honom, men tordes inte bekänna honom, eftersom de fruktade uteslutning från synagogan. Nu ser vi, hur de behandlade Kristus, och skall vi då behandla honom likadant? Tänk på, att Kristus kom ned från härligheten, lämnade sin Faders tron och led för oss! Han kom, för att bringa frälsningens bägare till dem, som var villiga, att tömma den; men de avvisade den. Och när folk svarar på sanningen under Er verksamhet, tro då inte att det är Ni, som har gjort arbetet, utan tänk på, att det är Jesus, som arbetar genom Er; och låt Jesus lägga sin Ande på dem, liksom på Er, så att Ni kan nyttja alla de förmågor, som Gud har gett Er. I fall Ni tänker skarpt och klart, står inte Ni för tankarna, det gör ytterst Gud. Jag har aldrig känt mig nöjd, då jag har stått framför folk. Jag har aldrig känt, att jag har sagt något, som skall ge mig beröm. Men i fall jag har sagt något, som har nått fram till folks hjärtan, har det varit för att Gud har verkat genom mig. Vi måste föra striden ända in i kaklet. Vi har ingen tid att mista. Vi har inte tid till, att jämna ut marken för våra fötter. Vi måste ta det hela, som det är, med all obekvämhet och besvär, i vetskapen om, att Israels Gud är vid vår sida, och då skall vi se hans frälsning.

Mina bröder och systrar, låt oss komma ihåg, att här är beviset för, att Gud kommer att verka. Ni skall inte lita på någon annan kraft, än på Herrens, Israels Guds, kraft. Men i fall fiendskap råder i Era hjärtan, skall Ni inte vänta Er, att Gud kommer att låta sin välsignelse vila över Er. Ingen kommer att träda in i Guds stad med något, som smittar. Vi måste vara redo för särlaregnet. Jorden skall lysas upp med den tredje ängelns härlighet – icke blott i ett ringa hörn, utan hela jorden. Ni tror måhända, att det arbete Ni gör nu, är förspillt; men jag säger Er, att det icke är förspillt. När budskapet når ut med ett högt rop, kommer de, som hör sanningen nu, att hasta till fronten och verka med mäktig kraft. Men Ni måste besitta tron. Det är meningslöst, att gå in i städerna, med mindre Ni har tron på Gud, och är förvissade om, att ett verk går att uträtta där. Ni måste lita på, att Kristus står vid vår sida, och finner åtkomst till själar; och när Ni har gjort Ert bästa, måste Ni tro och överlämna alltsammans till Jesus.

Det är en grupp, som kommer att stå på Sions Berg, och vi önskar, att Ni skall vara fast beslutna om, att Ni kommer att ingå i den gruppen. Här kommer Ni att genomgå prövningar, men besluta Er för, att få ett hem i Guds stad. Paulus säger: ”Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga.” {Andra Korintierbrevet 4:17-18.} Han finner inte tillräckligt starka ord, att uttrycka sig med, utan säger ”en härlighet, som väger tungt och varar i evighet”. Nåväl, kan vi då inte uthärda de hårda tagen en stund till? Här har vi den eviga härlighetsvikten, när vi inte riktar blicken på de synliga tingen, utan på de osynliga. Fortsätt med, att tala om Jesus, om den vitt spridda sanningen, om det liv, som låter sig jämföras med Guds liv. Ja, de synliga tingen är timliga och tillfälliga, medan de osynliga är eviga och bestående. Låt oss gripa den Allsmäktiges kraft. Här är vi ljusets kanaler, och vi bör sprida ljuset vidare till omgivningen.

Jag känner mig så tacksam var dag över, att vi har en Frälsare, och vet inte, hur jag skall uppehålla mig tillräckligt vid hans godhet. Låt oss hålla i minnet, att han bar skammen för oss; han blev bespottad, men bespottade inte igen; han blev hånad, och till sist korsfäst, så att vi kan få evigt liv. Hys tro på Gud under de största vanskligheter; tro på, att Ni har en mäktig hjälpare hos Er. Han är källan till Er styrka. Men vi skall inte försöka, att likrikta andra efter oss själva. Måtte Gud hjälpa oss, att vandra i sinnets ödmjukhet inför honom!