Review and Herald d. 12. maj 1896

tillbaka

Den Helige Andes verk uppenbaras i livet (avslutning)

Herren verkar på sitt eget vis, för att människor inte skall upphöja sig för sin stora intellektuella styrkas skull, och ta åt sig all heder och ära. Herren skulle vilja få varje människa att inse, att vederbörandes förmågor och gåvor kommer från Herren. Gud arbetar genom vem han vill. Han utväljer den, som det honom behagar för att uträtta hans verk, och han frågar inte dem som han sänder sina budbärare till, vem de vill ha besök av, eller vad de föredrar för slags person som Guds budbärare. Gud använder människor, som låter sig användas. Herren skulle gärna använda sig av intelligenta personer, bara de ville låta honom forma och fostra dem samt gestalta deras vittnesbörd efter sin modell. Högt uppsatta eller anspråkslösa människor, lärda eller okunniga, bör helst låta Herren sköta om och skydda sin egen ark. Människors uppgift är, att lyda Guds röst. Var och en, som har något att göra med Guds verk och sak, skall ständigt gå i Guds ledband. ”Så säger HERREN: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN.”

Det föreligger ett omfattande behov av, att tygla jaget, när vi finner oss själva vaka för att utnyttja misstag begångna av en broder, en syster, eller vän. Även om vi inte medger, att avsikten med att skämma ut en annan är, att upphöja det egna jaget, ligger självupphöjelse bakom vanan att notera andras tillkortakommanden. Måtte varje själ komma ihåg, att det är säkrast att vara på sin vakt och att göra stigarna raka för de egna fötterna, så att den fot som haltar (de, som noga uppmärksammar andra) inte går ur led. Ingen av oss svävar i fara av, att vara för hängiven, eller av att äga en alltför Kristus-lik karaktär. Botemedlet för bristande Kristus-likhet, för att man föranleder klander för sitt agerande, är att leva ödmjukt, att ständigt betrakta Jesus under vaksam bön, tills man blir förändrad till likhet med hans sköna sinnelag.

Själen kan inte låta sig nöja med formväsen, levnadsregler och sedvänjor. Själens rop måste lyda så här: Ge mig livets bröd; höj en fylld bägare till min intorkade, andliga natur, så att jag blir livad och fräsch; men träd icke emellan mig och min Förlossare. Tillåt mig att se honom som min hjälpare, som en smärtornas man, väl bekant med sorg. Du, O Herre, måste vara min hjälpare. Du blev genomborrad för mina överträdelsers skull, slagen för mina missgärningars skull, straffet lades på Dig för att jag skulle få frid, och genom Dina sår är jag helad.

Kristus blev korsfäst för våra synders skull, och uppväcktes ur den söndrade graven för vår rättfärdiggörelses skull; och han utropar i triumf: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Jesus lever som vår medlare, för att vädja inför Fadern. Han har burit på hela världens synder, och har inte gjort en enda dödlig människa till andras syndbärare. Ingen orkar med, att bära på sina egna synder. Den Korsfäste bar på dem alla, och varje själ som tror på honom skall inte gå under, utan ha evigt liv. En Kristi lärjunge kommer att genom hans nåd beredas på varje prövning och prov, i det att han eller hon eftersträvar karaktärens fulländning. Genom att vända bort blicken från Jesus och fästa den på någon annan, eller någonting annat, händer det att vederbörande begår misstag; men så snart som varningsklockorna ljuder, fäster personen ånyo blicken på Jesus, i vilken personens hopp om evigt liv är förankrat, och så ställer han sig med fötterna i sin Herres fotspår och fortsätter trygg på färden. Han eller hon fröjdar sig med dessa ord: ”Han är min levande medlare inför Gud. Han ber å mina vägnar. Han är min sakförare, och kläder mig med sin egen rättfärdighets fullkomlighet. Det är allt jag behöver, för att stå ut med skammen och de hårda orden för hans dyra namns skull. Om han låter mig utstå förföljelse, kommer han att skänka mig nåd och trösta mig med sin närvaro, så att hans namn därigenom blir förhärligat.”

Det finns själar, som svälter på grund av att de saknar livets bröd, och de törstar efter frälsningens vatten; och ve den person, som med penna eller röst leder dem in på falska vägar! Guds Ande vädjar till människorna, genom att för dem framställa deras moraliska skyldighet att älska och tjäna honom med hjärta, kraft, sinne och styrka samt att älska nästan som sig själva. Den Helige Ande påverkar det inre i personen, tills den blir medveten om Guds gudomliga makt, varvid varje andlig förståndsförmåga väcks till bestämd handling. Jesus sade: ”Han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er”. Ett djupgående, fullständigt verk skall åstadkommas i själen, något som världen ej kan förnimma. De, som inte har någon erfarenhet av det gudomliga, som inte vet vad det vill säga att vara rättfärdiggjord av tro, som inte äger Andens vittnesbörd om att vara godtagen av Jesus Kristus, behöver bli födda på nytt. ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.” Vad kan världen känna till av kristen erfarenhet? – I sanning, ingenting. ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.” Den store Läraren förklarade denna undervisning, genom att säga: ”Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.”

I vår tid anses inte Guds ord vara pålitligt. Kristi ord, som går tvärt emot människors önskningar och njutningar, samt fördömer populära seder och vanor – Ordet, som blev kött och bodde ibland oss – förbises och hånas. Kristi läror och goda föredöme tillåts inte att vara ledstjärnan i den bekännande kristne efterföljarens liv. Många, som bär Kristi namn, vandrar i ljuset av sina egna uppfattningar, i stället för att följa i sin förmente Mästares fotspår. De uppvisar inte samma karaktär, som Kristus uppvisade i sin rena, uppriktiga kärlek till Gud och i sin kärlek till den fallna människan. De tar inte Gud på orden och likställer ej sina intressen med Jesu Kristi. De lägger sig inte till med vanan, att umgås med Jesus, att ha honom som vägvisare och rådgivare och på så vis lära sig konsten, att leva ett välartat kristet liv. De, som både hör och gör Kristi ord, visar därmed att den Helige Ande är verksam i sinnelaget. Att den Helige Ande verkar på hjärtat, syns på det yttre uppträdandet. Den kristnes liv är dolt med Kristus i Gud, och Gud erkänner dem som är hans, genom att tillkännage: ”Ni är mina vittnen.” De visar därmed, att gudomlig kraft påverkar deras hjärtan och gestaltar deras uppförande. Deras gärningar ger vid handen, att Anden utövar sitt inflytande på den inre människan; de, som har med dem att göra, blir övertygade om att de gjort Jesus Kristus till sin mönsterbild.

De som lever i förbindelse med Gud är kanaler för den helige Andes kraft. Om en som dagligen håller förbindelsen med Gud levande förirrar sig bort från stigen, om han ett ögonblick vänder blicken från Jesus i stället för att hålla den fäst på honom, är det inte för att han vill det. När han ser sitt misstag vänder han åter om och fäster sin blick på Jesus. Att han irrade bort gör honom inte mindre dyrbar för Guds hjärta. Han vet att han har gemenskap med Frälsaren och när han tillrättavisas för sitt misstag – att ha gjort en felaktig bedömning – går han inte iväg med trumpen min och klagar på Gud, utan vänder sitt misstag till seger. Han lär en läxa av sin Mästares tillrättavisning och tar sig i akt för att bli bedragen igen. De som har en sann kärlek till Gud vet tydligt med sig att de är älskade av Gud. De vet att de har gemenskap med Jesus och känner att deras hjärtan värms av kärlekens glöd, för de älskar honom. De tror på sanningen för vår tid med välgrundad tillförsikt. De kan säga med full förvissning: ”Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät” 2 Pet 1:16. ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” 2 Petr 1:19.

Själens inre liv kommer till uttryck i vårt uppförande. Låt Guds Ord bära sitt vittnesbörd till förmån för den budbärare, som Gud har sänt med ett budskap för att förbereda ett folk att kunna förbli stående på Herrens dag. ”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen, och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ’Din Gud är konung!’” Jes 52:7. Den visdom som så kallade intellektuella besitter kan man inte lita på, om de inte har lärt och dagligen lär i Kristi skola. Människor kan planera och tänka ut filosofiska teorier och system i sin förmenta visdom, men Herren kallar dem fåfänga och dåraktiga, Herren säger: ”Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor” 1 Kor 1:25. ”För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen” Gal 6:14.

Ingen har skapats i Kristus Jesus bara för egen förnöjelses skull. Den, som lever för att gynna sig själv, är ingen kristen; ty självförsakelse och korsbärande tillhör varje sann Kristi efterföljare. Vi har köpts till ett högt pris, för att vi skall tjäna vår Mästare frivilligt. Varje timme, som vi inte har erkänt Kristus som vår personlige Frälsare, har vi rånat Gud; ty Kristus köpte oss, genom att betala lösesumman med sitt eget blod. Den kristne kan inte tjäna världen, eller falla till föga för dragningskraften hos någon som helst makt, släkting eller samhälle, som får honom att förneka Kristus, vanära Gud och visa sig otrogen mot hans heliga lag. Den kristne skall överlåta sig själv reservationslöst till Gud som hans lösköpta egendom. Gud gör krav på honom som sin egen, och skänker den troende särskilda favörer, vilka gör det möjligt för honom att bli fullständig i Kristus, ja, mer än en erövrare och segervinnare genom honom, som har älskat honom själv.