Review and Herald d. 16. maj 1907

tillbaka

Förbehållslös Överlåtelse

Gud tänker inte godta något annat, än förbehållslös överlåtelse. Halvhjärtade, syndiga kristna kan aldrig komma in i himmelriket. De skulle inte finna någon lycka där, ty de har aldrig känt till de höga och heliga grundsatser, som styr medlemmarna av den kungliga familjen.

En sann kristen håller själens fönster öppna mot himmelen. Han lever i gemenskap med Kristus. Hans vilja överensstämmer med Kristi vilja. Hans högsta önskan är, att bli allt mer lik Kristus, så att han med Paulus kan säga: ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” {Galaterbrevet 2:19-20.}

Med allvar och utan att tröttas, måste vi sträva efter, att uppnå Guds ideal för oss. Vi skall inte göra detta som botövning, utan som det enda sättet, att uppnå sann lycka på. Det enda sättet, att uppnå frid och glädje på, är att ha en levande förbindelse med Honom, som gav Sitt liv för oss, som dog, för att vi skulle få leva och som lever, för att förena Sin kraft med ansträngningarna från dem, som kämpar, för att segra.

Helighet är, att vara i ständig samklang med Gud. Skall vi inte eftersträva, att bli det, som Kristus så hett önskar, att vi skall bli – kristna i handling och sanning – så att världen kan se i våra liv en uppenbarelse av sanningens frälsande kraft? Denna värld är en skola, där vi förbereder oss. Medan vi är här, kommer vi att möta prövningar och svårigheter. Guds fiende kommer hela tiden att försöka, att locka oss bort ifrån vår trofasthet. Men så länge som vi klänger oss fast vid Honom, som utgav Sig Själv för oss, är vi trygga. Kristus har famnat hela världen. Han dog på korset, för att tillintetgöra honom, som hade döden i sitt våld och för att avlägsna varje troende själs synd. Han kallar oss till, att lägga oss på tjänstens altare som ett levande, förtärande offer. Utan förbehåll behöver vi överlåta allt vi har och är till Gud.

På lågstadiet här i världen måste vi lära oss läxorna, som skall förbereda oss för den högre skolan, där vår utbildning kommer att fortsätta under Kristi personliga undervisning. Då kommer Han att visa för oss betydelsen av Sitt ord. Skall vi inte under de få dagarnas prövotid, som återstår för oss, uppträda som män och kvinnor, som söker livet i Guds rike, ja, en evighet av lycka? Vi får inte gå miste om förmånen, att se Kristus ansikte mot ansikte och att höra från Hans mun berättelsen om förlossningen. Skall vi lägga ned hela vår själ i arbetet med, att förbereda oss på uppflyttningen till den högre skolan, eller skall vi slösa bort de nåderika tillfällena, kasta bort månader och år, som så raskt övergår i evigheten?