Review and Herald d. 16. maj 1899

tillbaka

Inte genom någon människas styrka eller kraft

”Skriv till församlingens ängel i Efesus: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld: Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat.” ”Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter. Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.” {Uppenbarelseboken 2:1-3; 1:19-20.}

Denna bild, som presenterades för Johannes av Kristus då han visade sig för honom på ön Patmos, liknar i många avseenden den som visades för Sakarja. ”Ängeln som talade med mig", skriver Sakarja, ”kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen. Han sade till mig: ’Vad ser du?’ Jag svarade: ’Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. . . . Jag frågade honom: ’Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?’ … Då sade han till mig: ’Förstår du inte vad de betyder?Jag svarade: ’Nej, min herre.’ Då sade han: ’Dessa två är de smorda som står inför hela jordens HERRE.’” {Sakarja 4:1, 11, 13-14.}

Det här kapitlet är fullt av uppmuntran för dem som utför Herrens verk i dessa sista dagar. Serubbabel hade rest till Jerusalem för att bygga Herrens hus. Men han var omgiven av svårigheter. Hans motståndare ”gjorde judarna modfällda så att de avskräcktes från att bygga vidare”, ”och hindrade dem med våld och makt.” {Esra 4:4, 23.} Men Herren ingrep för deras räkning, och huset stod färdigt. ”’Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. Vem är du, stora berg? Inför Serubbabel skall du förvandlas till jämn mark. Ty han skall föra fram slutstenen medan man ropar: Nåd, nåd över den!’. . . . Ty vem vill förakta den ringa begynnelsens dag? De gläds över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS sju ögon som far omkring över hela jorden?’” {Sakarja 4:6-7, 10.}

Samma svårigheter som skapades för att hindra återupprättandet och uppbyggnaden av Guds verk, de stora bergen av svårighet som skymtade i Serubbabels väg, kommer att mötas av alla som i dag är lojala mot Gud och hans verk. Många mänskliga uppfinningar används för att genomföra planer enligt sinnet och viljan hos människor som Gud inte verkar genom. Men det är inte skrytsamma ord eller en mängd ceremonier som visar att Herren verkar genom sitt folk. Det mänskliga ombudets antagna makt avgör inte denna fråga. De som ställer sig i opposition till Herrens verk kan hindra det för en tid, men samme Ande som har väglett Herrens verksamhet hela vägen igenom kommer att vägleda den i dag. "Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot." Genom de gyllene rören tömmer olivgrenarna ut den gyllene oljan ur sig själva. Dessa olivkvistar är de smorda som står vid hela jordens Herre. Genom dem förmedlas den Helige Ande till kyrkorna. Sålunda förenas himmel och jord. Den kraft som finns i himmelen förenas med mänskliga förnuftsvarelser.

Herren önskar se varje själ stark i hans styrka. Han önskar att vi skall se upp till honom och få våra instruktioner från honom. ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren”. {Jakobsbrevet 1:5-7.}

Vi skall be Gud om visdom och tro att våra böner hörs. På så sätt kan vi rusta oss mot frestelser. Gud vill att vi står fasta som en klippa för principen och verkar i harmoni med honom, så att han kan besvara våra böner; för han kan inte göra något för att hjälpa om vi inte samarbetar med honom. Om vi inte bevarar våra själar i Guds kärlek, om vi inte har en fast, beslutsam tro, är vi som havets vågor, drivna och piskade av vinden. Under gynnsamma omständigheter och goda inflytelser verkar vi göra framsteg, och vi tror att vi har tro. Men när omständigheterna förändras, när frestelsens vågor slår starkt mot oss, vacklar vi och tappar modet. Gud vill att vi alltid går framåt och litar på hans kraft. Guds änglar tjänar varje troende barn. Tro bara på Guds löften; och när frestelsen kommer, vänd Ditt ansikte som flinta mot Sion och gå framåt.

Gud vill alltid att vi skall vittna för honom, stärkta att göra detta av hans Helige Ande. När vi gör detta kan vi bli manade att lida vedermöda; men var vi än är, vad vi än manas att lida, kommer Kristus att vara oss nära. Lärjungen Johannes bar ständigt det mest orubbliga vittnesbörd om Kristus. Så länge han levde predikade han Kristus som livets ord. "Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud”, tillkännagav han. ”Han var i begynnelsen hos Gud. . . . Och Ordet blev kött och bodde bland oss”. {Johannesevangeliet 1:1-2, 14.} ”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” {Första Johannesbrevet 1:5.} Då Johannes närmade sig slutet av sitt liv gavs hans vittnesbörd med kraften från Guds Ande.

Detta levande vittnesbörd störde allvarligt dem som hade förkastat Jesus. Kungar och härskare ville inte höra detta namn; ty de ansåg Kristus vara en rival. Nämnandet av hans namn, händelserna i hans liv, hans död och hans uppståndelse väckte deras rasande svartsjuka. De såg Johannes den åldrade, hedrade och älskade, ständigt hänvisa till Jesus som det eviga Ordet, som gav honom en kraft som översteg deras makt. Hans vittnesbörd var alltid Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd. Och oaktat hans ålder, hans ärevördiga utseende, hans vita lockar, dömde de i sin avund och svartsjuka den trogne aposteln till det som då ansågs vara det strängaste av alla straff. Han skildes från sitt älskade folk och förvisades till Patmos. ”Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos, för Guds ord och Jesu vittnesbörds skull.” {Uppenbarelseboken 1:9.}

Kristi åldrade representant förvisades för att hans vittnesbörd inte längre skulle höras; ty det var en levande kraft på det rättas sida. Men fastän han var skild från sina bröder, fick han besök av Kristus, som han inte hade sett sedan himmelsfärden. ”På Herrens dag kom jag i Anden”, skriver han, ”och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: … Jag är den förste och den siste. . . . Jag är… den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter”. {Verserna 10, 17-18.}

Kristus visste precis var han skulle hitta Johannes; och där, på den ensamma ön, gav han honom en vy av slutscenerna i denna jords historia. Detta har nedtecknats åt oss. Facit finns i "Jesu Kristi uppenbarelse". {Vers 1.} Uppenbararen blir uppenbarad. Den levande Guden visas, övervakar, dag för dag, händelserna i samband med sin kyrka. Johannes visades det slaktade Guds lamm, Lejonet av Juda stam, Erövraren, stående mitt ibland de sju gyllene ljusstakarna, som är de sju församlingarna.

Då mamman till Sebedeus’ barn kom till Kristus med begäran: ”Säg, att dessa mina två i ditt rike skall få sitta, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra”, sade Kristus: ”Ni vet inte vad ni begär. Kan ni dricka den kalk, som jag skall dricka, och döpas med det dop, som jag döps med? Då sade de till honom: Det kan vi. Han sade till dem: Min kalk skall ni visserligen få dricka, och även döpas med det dop, som jag döps med, men rätten att sitta på min högra sida och på min vänstra tillkommer inte mig att ge”. {Matteusevangeliet 20:21-23, Reformations-Bibeln.} Detta dop hade Jakob redan upplevt. Johannes drack nu av den bägare som Kristus hade tagit del av. Han höll på att döpas med lidande för Messias’ namns skull.

Gud dömer var och en efter hans verk. Han dömer inte bara, utan han sammanfattar, dag för dag och timme för timme, våra framsteg när det gäller välgärningar. Borde inte detta tvinga oss till att inte längre vara barn, utan människor, som lär oss om och av Kristus? Skall vi inte skapa en sådan atmosfär omkring våra själar, genom den nåd som Kristus har gett oss, att vi ständigt kommer att gå framåt mot himmelen? Som Guds folk, skall vi inte enas i att söka honom med ödmjuka och ångerfulla hjärtan? Herren sade till Jakob: ”’Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp.’” Men Jakob sade: ”’Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.’” Och där och då blev han välsignad. ”’Du skall inte längre heta Jakob utan Israel”, förklarade Gud; ”ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat.’” {Första Moseboken 32:26-28.} Likaså kommer Guds barn att bli välsignade, om de brottas med honom för att erhålla hans Ande.

Vi lever mitt i slutscenerna av denna världs historia, och våra liv bör inte vara som en fjärils liv. Som Guds tjänare borde vi uppträda som män och vara starka. Kontrasten mellan ett fåfängt liv och ett liv fullt av heliga syften kan inte undgå att ses. Låt oss komma ihåg att vårt medborgarskap är i himmelen. Här har vi ingen varaktig stad, men vi söker en framtida. Låt oss lyssna på uppmaningen: ”Gå ut från dem och skilj er från dem”. {Andra Korintierbrevet 6:17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Umgås inte med världen frivilligt men om Du har ett ord av varning, inbjudan, bön, var inte rädd för att säga det. Förlora ingen möjlighet att vittna för Kristus. Han är källan till all nåd, och han kommer att sända den dyrbara gyllene oljan till sitt folk, vilket gör det möjligt för dem att frimodigt vittna för honom. När vi helgar oss åt Gud, kommer den Helige Ande att ge oss den heliga oljan, så att våra lampor kan hållas vid liv och lysa.

”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.” {Efésierbrevet 6:10-13.}