Review and Herald d. 18. maj 1897

tillbaka

"Aldrig har någon människa talat som han."

Det sägs om Kristi undervisning: »Och folkskarorna hörde honom gärna.» (Mark. 12:37.) »Aldrig har någon människa talat som han » utbrast de tjänare som hade sänts för att ta honom till fånga. ( Joh 7:46 ) Hans ord tröstade, styrkte och välsignade dem som längtade efter den frid som endast han kunde ge. Tänk, så kärleksfull och överseende Kristus var! Hur fylld med medkänsla och mildhet hans undervisning till de fattiga, plågade och förtryckta var!

De lärda blev fängslade av Kristi undervisning och de olärda drog alltid nytta av den, för han vädjade till deras förståelse. Hans illustrationer togs från vardagslivets händelser, och fastän de var enkla, innehöll de förunderligt djupa lärdomar. Himmelens fåglar, markens liljor, säden, herden och fåren - med dessa illustrerade Kristus eviga sanningar, och då hans åhörare senare råkade lägga märke till dessa saker i naturen kom de ihåg vad han sagt. Kristi illustrationer upprepade hela tiden hans undervisning.

Kristus använde alltid det enklaste språket och ändå togs hans ord emot av djuplodande tänkare som inte hade några fördomar, eftersom det var ord som satte deras visdom på prov. Andliga ting borde alltid presenteras på ett enkelt språk, även om det är lärda män man vänder sig till, därför att sådana människor i allmänhet är okunniga om andliga ting. Det enklaste språket är det mest vältaliga. Utbildade och outbildade skall man tilltala på det enklaste och tydligaste sättet, så att sanningen kan bli förstådd och dröja kvar i hjärtat. Det var på det sättet Kristus talade till de stora folkmassor som trängdes runt honom.

Kristi ord, som var till så stor tröst och uppmuntran för dem som lyssnade, gäller också oss idag. Som en trofast herde känner sina får och har omsorg om dem sörjer Kristus för sina barn. Han känner de prövningar och svårigheter som var och en av dem möter. »Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn.» ( Jes. 40:11) Kristus känner mycket noggrant sina får och han har särskild omtanke om dem som lider och är hjälplösa. Han gav sitt liv för dem och han känner deras behov som ingen annan.

Kristus känner till tyngden av varje mänskligt lidande, varje mänsklig sorg. Han bär bördan åt varje människa som vill vandra tillsammans med honom. Han känner de sorger som vi innerst inne bär på och som vi inte alltid kan ge uttryck för. Även om det inte finns någon människa som har medkänsla med oss, behöver vi inte känna att ingen förstår oss. Kristus vet och han säger: »Se upp till mig och lev.» »Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.» (Matt. 11:28.) Jag har upplevt era prövningar och burit era sorger. Du har den djupaste och största medkänsla i den kärleksfulle, medlidande herdens kärlek. ... Hans mänsklighet gick inte förlorad i den eviges upphöjda karaktär. Han längtar alltid efter att få visa sin medkänsla för och sin kärlek till dem som han har utvalt och som vill ta emot hans inbjudan.

Kristus tänkte sig inte att hans ord skulle vända tomma tillbaka till honom. "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå." ( Matt 24:35 ) Han skrev själv ingenting, men den Helige Ande påminde hans lärjungar om alla hans ord och handlingar, så att de skulle kunna återge dem till nytta för oss. Kristi undervisning gavs med den yttersta tydlighet. Det fanns ingen som behövde missförstå vad han hade sagt. Men de skriftlärde och fariséerna hade beslutat att stå emot honom och använda hans uttalanden på ett felaktigt sätt. De ord som var livets bröd till svältande själar förbittrade de judiska rådsherrarna.

Hesekiel förklarar: "Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.... De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren, HERREN, fastän HERREN inte har talat. Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.. Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet. Men jag fann ingen."( Hes 22: 26, 28-30 ) I sin bergspredikan talade Kristus som om han visste att de skriftlärde och fariseerna trodde på Gamla testamentet. De fanns med i den folksamlingen och lärjungarna fanns i närheten av sin älskade lärare. Där sade Jesus:"Om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, skall ni inte komma in i himmelriket." ( Matt 5:20 ) Med sina ord fördömde han deras formalism och hyckleri. Och fastän hans ord var direkt tillämpliga på dem som han hade framför sig, används de också om dem i vår tid som inte gör Guds vilja. De når långt bort och ljuder genom århundradena ända till vår tid.

Den samaritiska kvinnan sade till Kristus: "Våra fäder har tillbett på detta berg och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem. Jesus svarade: Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i Anda och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." ( Joh 4:20-24 ) En Gud som är oändligt helig tar inte emot en offergåva utan ande. De som tillber honom måste tillbe i ande och sanning, annars är deras tillbedjan värdelös. Gud har ingen del eller lott i saken, eftersom deras krav är innehållslösa.

Dessa ord förkunnas fortfarande. De innehåller allmängiltig sanning, som är ett ljus för alla troende och en fördömelse för alla otroende. De passade dock särskilt in på den judiska nationen. Judarnas gudstjänster hade urartat till ren formalism från att ha varit andlig tillbedjan. "Förgäves dyrkar de mig", sade Jesus, "eftersom de läror de förkunnar är människors bud." ( Matt 15:9 ) De stolta nöjesvännerna var så helt upptagna med sina egna anspråksfulla förväntningar och önskningar, att de inte hade någon smak för den store Lärarens ord. Han uppmuntrade inte deras världsliga projekt. Han smickrade dem aldrig eller berömde dem för deras klipskhet. Hans ord behagade inte deras sinnen som var bundna vid världen.

De judiska ledarna, de skriftlärde och fariseerna, grumlade till källorna med det levande vattnet genom sina falska föreskrifter. Det som var klart svepte de in i dimma. Genom dera stolta, hårda och själviska exempel framställde de en felaktig bild av Guds karaktär. De gjorde honom alltigenom lik dem själva. Deras egen fantasi var förmörkad och förgiftad av deras onda gärningar. Deras religiösa förfall gjorde deras tankar dystra, så att ingenting som hade att göra med Kristi rike bedömdes på rätt sätt. Genom deras envisa motstånd mot det budskap som kom till dem från livets och härlighetens Herre blev de okänsliga. Bevis hade de i överflöd. Om de hade fått mer, hade det endast ökat och fördjupat deras skuld. Genom att tro sig vara visa blev de dårar. Sitt förstånd använde de i strävan att stämpla Guds sanning som falskhet.

En gudomlig röst hade vädjat till dem i tre och ett halvt år, men de hatade den och umgicks med planer på att tysta den genom döden. "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." ( Joh 3:16 ) Den judiska nationen vägrade dock att ta emot erbjudandet och Kristus höjde sin röst i en klagosång över obesvarad kärlek. "Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under sina vingar, men ni ville inte." ( Matt 23:37 ) Ni har förvrängt mina ord och förvanskat mina enträgna böner. Ni binder tunga bördor, som är svåra att bära, och lägger dem på människors skuldror, men själva vill ni inte röra dem med ett finger. Ni skulle inte själva tro på mig, så att ni skulle kunna bli Guds söner, och grenom era ordklyverier och lögner hindrade ni dem som kunde ha kommit in.

Ärelystnad krävde allt av en Messias, men den gav inget svar på de gärningar, som ingen människa hade gjort eller kunde göra. Den svarade inte på ord, som aldrig förut hade blivit sagda. Judarna försökte ivrigt att för egen del samla allt som var utlovat som det säkra resultatet av förfinat och upphöjt liv - ett liv som var förädlat av dygd och rättfärdighet. Som en nation som övade rättfärdighet gjorde de anspråk på ett företräde framför alla andra nationer, men under tusen år hade de laddat det hämndens moln som till sist tömdes över dem med obarmhärtigt raseri. De följde den norm, som de själva hade fastställt. De vandrade i ljuset av de gnistor som de själva hade tänt och de gick förlorade i sitt eget självbedrageri. De följde sina egna hjärtans föreställningar och Gud överlät dem till att bli krossade av deras egen äregirighet, till att bli förstörda av de lögner och bedrägerier som de hade skapat.

Judarna gjorde anspråk på att tro på lagen, men de bröt varje regel i den genom att ha en upprorisk ande mot Kristus. Historien upprepas. Herdarna för Guds hjord gör idag precis detsamma som de judiska ledarna på sin tid. Den kristna världen gör detsamma och ger uttryck för samma anda. Medlemmar av församlingen gör gällande att de är överlägsna andra därför att de tror på Kristus, men de handlar inte efter hans ord.

Idag kommer många att vända sin övertygelse till motstånd på grund av korset, liksom judarna gjorde. Genom sitt motstånd mot sanningens budskap visar bekännande kristna, att om de hade levt vid tiden för Jesu första ankomst, skulle de ha förenat sig med judarna i anklagelserna mot honom. De skulle ha tagit aktiv del i att korsfästa Livets furste. När kraven i Guds lag framställs för dem, deras öron. Dessa, som förkastade sanningen, kan emellertid inte för alltid slå dövörat till för kraven i Guds lag. Den är nämligen evig och oåerkallelig. {RH, den 18 maj 1897 par. 14}

"Det är Anden som ger liv," sade Kristus, "köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv." ( Joh 6:63 ) "Den som därför hör dessa mina ord och gör efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman och dess fall var stort." ( Matt 7:24-27 )