Review and Herald d. 19. maj 1903

tillbaka

Till mina bröder i Battle Creek, instruktion och reaktion

(Följande texter lästes: Jer. 4:1- 4; 5:1- 19; 7:1- 14)

Sanatoriet, Cal., 1 maj, 1903.
Till mina bröder i Battle Creek. Jag är nedböjd och mycket bekymrad. Jag känner mig djupt betryckt. Hela mitt liv är fyllt av pina. Tidvis förefaller det mig omöjligt att fortsätta leva. Tanken på den fruktansvärda andliga fattigdom, som råder bland vårt folk vilar tung över mig. Guds dom har fallit över våra institutioner i Battle Creek. Men hur litet har inte detta gett upphov till ånger hos oss! Måste vi även i fortsättningen känna av Guds tillrättavisning? Kommer den att vara utan resultat också i fortsättningen? Jag är förvånad över den tydliga likgiltighet som många uppvisar, som borde se och förstå. Jag vet inte vad jag skall säga eller göra. När jag ser vilket litet intryck Guds domsutövning har gjort på dem, som innehar ansvariga positioner, grips jag av fruktan och darrar vid tanken på vad nästa uppenbarelse av Guds missnöje kommer att medföra.

Människor har vanärat Gud genom att välja sin egen väg. De har fört principer in i Hans institutioner, som Han har förkastat. De ville inte ändra den väg och det arbete som misshagar Honom och de ringaktar den sanning som skall sätta oss på prov i de sista dagarna.

De, som har ignorerat varningsbudskapen, har förlorat sin orientering. Somliga har i sin självtillit varit djärva nog att vända sig bort från vad de visste var sant, genom att säga: ”Vem har talat om detta för syster White?” Dessa ord visar vilket mått av tro och tillit de har till det arbete, som Herren har satt mig att utföra. De har framför sig resultatet av det arbete, som Herren har pålagt mig och om inte detta överbevisar dem, kommer inga argument och ingen framtida uppenbarelse att kunna påverka dem. Resultatet kommer att bli, att Gud på nytt kommer att tala genom straffdomar på samma sätt som Han hittills har gjort. När Hans varningsbudskap i åratal har sänts till personer lika väl som till institutioner och ingen hittills har tagit någon hänsyn till dem, vilken kraft kan då få dem att vakna upp? - Endast Guds kraft när den uppenbarar sig i en straffdom. Ändå är Hans hand alltjämt utsträckt för att frälsa, om fullständig ånger visas.

Vi måste vaka och be. Annars råkar vi in i frestelse. Vid ett tillfälle, när Kristus vände tillbaka till Jerusalem, från en missionsutflykt, talade Han till dem som följde Honom om den personliga frälsning, som alla som önskar att gå in i Guds rike, måste ha. Hans ord blev klart personliga och starkt betonade, och en som var närvarande och som ville byta samtalsämne, sade: ”Herre, är det bara några få som blir frälsta?” Då sade Han till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: ”Herre, öppna för oss, då skall han svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort från mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga tillbords i Guds rike. Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist.” (Luk 13:23- 30)

På Guds stora dag kommer många att bönfalla och säga: ”Herre, Herre, öppna för oss”, men svaret kommer att bli: ”Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort från mig.”

Det finns en sann väg och en felaktig väg. Och varje människa kommer att följa antingen den ena eller den andra. De som uppriktigt tror på Kristus, lever ett liv i helig lydnad. De är helgade genom tro. Deras fromhet är inte en förställning, utan en realitet. De har en helgad kristen erfarenhet genom en helig livsstil.

Låt oss förvissa oss om, att vi är fullkomliga kristna karaktärer genom vår tro på sanningen. Vi kan inte vara alltför noggranna när det gäller detta. Om vi felar i detta, kommer vår livsgärning inte att föra med sig någon lön. De, som tror på Kristus och överlämnar sin vilja och sina planer till Guds vilja och Guds planer, börjar ett kristuslikt liv. Detta är det enda sättet att vinna frälsning på.
Ellen G. White