Review and Herald d. 19. maj 1904

tillbaka

Löftet om Anden

Kristus förklarade att han efter sin himmelsfärd skulle sända till sin församling, som sin krona, Hjälparen, som skulle ta hans plats. Denne Hjälpare är den Helige Ande, hans livs själ, hans församlings verkan, världens ljus och liv. Med sin Ande sänder Kristus ett försonande inflytande och en kraft som tar bort synden.

I Andens gåva gav Jesus människan det högsta goda som himmelen kunde ge. Frälsaren betraktade mänskligheten och såg att den stod under mörkrets furstes makt; men han såg också att det fanns hopp för människor eftersom det förekom kraft i den gudomliga naturen att framgångsrikt kämpa mot det onda. Med glad övertygelse sade han: "Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’" {Johannesevangeliet 12:31-32.}

Anden gavs som ett förnyelsemedel, och utan detta skulle Kristi offer ha varit till ingen nytta. Ondskans makt hade stärkts i århundraden, och människans underkastelse i denna sataniska fångenskap var fantastisk. Synden kunde motstås och övervinnas endast genom det mäktiga handlandet från den tredje personen i Gudomen, som skulle komma utan modifierad energi, men i fullheten av gudomlig kraft. Det är Anden som gör verkligt det som har utarbetats av världens Återlösare. Det är genom Anden som hjärtat görs rent. Genom Anden blir den troende delaktig i den gudomliga naturen. Kristus har gett sin Ande som en gudomlig kraft att övervinna alla ärftliga och uppodlade böjelser för ondska och att inpränta sin egen karaktär i församlingen.

Kristus sade angående Anden: "Han skall förhärliga mig". {Kapitel 16:14.} Liksom Kristus förhärligade Fadern genom att visa sin kärlek, skulle Anden förhärliga Kristus genom att uppenbara för världen rikedomen hos hans nåd. Själva bilden av Gud skall reproduceras i mänskligheten. Guds ära, Kristi ära, är involverad i fulländningen av hans folks karaktär.

Till priset av oändliga uppoffringar och lidande har Kristus försett oss med allt som är nödvändigt för framgång i den kristna krigföringen. Den Helige Ande ger kraft som gör att människan kan segra. Det är genom Andens hjälp som Satans regering skall underkuvas. Det är Anden som övertygar om synd och, med människans samtycke, driver ut synden från hjärtat. Sinnet ställs sedan under en ny lag, den kungliga frihetens lag.

Anden verkar i oss genom att på ett levande och ofta upprepat sätt påminna oss om de värdefulla sanningarna i återlösningsplanen. Vi skulle komma att glömma dessa sanningar, och för oss skulle Guds rika löften förlora sin effektivitet, om det inte vore för Anden, som tar av Guds ting och visar dem för oss. Våra hjärtan värms av kontemplationen över Jesus och hans kärlek, och vi längtar efter att få tala till andra om de tröstande försäkringar som har kommit till våra sinnen.

Det är ett privilegium för varje son och dotter till Gud att ha Anden inneboende. Om de som känner till sanningen alltid skulle älska och frukta Herren, om de skulle förbli i Kristus, skulle de ha moralisk och andlig kraft. Kristi nåd skulle finnas i dem som en vattenkälla, som spirade upp till evigt liv, och skulle flöda från dem som strömmar av levande vatten.

Anden lyser upp vårt mörker, avhjälper vår okunnighet och bistår oss i våra mångfaldiga behov. Men sinnet måste ständigt sträcka sig efter Gud. Om världslighet tillåts att komma in, om vi inte har någon lust att be, ingen lust att kommunicera med honom som är källan till styrka och visdom, kommer Anden inte att stanna hos oss. De som är otroende får inte den rika gåvan av nåd som skulle göra dem visa till frälsning, tålmodiga, uthärdande, snabba att uppfatta och uppskatta himmelska tjänster, raska att urskilja Satans anordningar och starka att stå emot synd. Gud kan inte göra sitt mäktiga verk för dem på grund av deras otro.

Kristus har lovat Andens gåva till sin församling, och löftet tillhör oss lika mycket som de första lärjungarna. Men som alla andra löften ges det på villkor. Det finns många som tror och bekänner sig göra anspråk på Herrens löfte; de talar om Kristus och om den Helige Ande, men får ingen nytta härav. De överlämnar inte själen för att bli vägledda och kontrollerade av de gudomliga organen. Vi kan inte använda den Helige Ande. Anden skall använda oss. Genom Anden verkar Gud i sitt folk "både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske." {Filipperbrevet 2:13.} Men många vill inte underkasta sig detta. De vill klara sig själva. Det är därför de inte får den himmelska gåvan. Endast till dem som ödmjukt väntar på Gud, som vakar efter hans vägledning och nåd, ges Anden.

Kristus förklarade att det gudomliga inflytandet skulle vara hos hans efterföljare till slutet. Men löftet accepteras och tros inte av Guds folk; därför ses dess uppfyllelse inte. Andens löfte är en fråga som sällan upptar tankarna; och resultatet är bara vad man kan förvänta sig, andlig torka, andlig svaghet, andlig nedläggning och död. Mindre saker upptar uppmärksamheten, och den gudomliga kraft som är nödvändig för kyrkans tillväxt och välstånd, och som skulle föra med sig alla andra välsignelser i sitt spår, saknas, även om den erbjuds i sin oändliga omfattning.

Så länge som församlingen är nöjd med små saker kommer den att misslyckas med att ta emot Guds stora ting. Varför hungrar och törstar vi inte efter Andens gåva, eftersom detta är det sätt på vilket vi skall få kraft? Tala om den, be om den, predika om den. Herren är mer villig att ge den Helige Ande till oss än vad föräldrar är att skänka goda gåvor till sina barn.

Om våra arbetare insåge ansvaret som vilar på dem, skulle de då träda in i arbetet utan att vårda en djup känsla av dess helighet? Borde vi inte se Guds Andes djupgående inflytande över de män som anmäler sig för tjänsten? För dopet i den Helige Ande bör varje arbetare framföra sin bön till Gud. Grupper bör samlas för att be om särskild hjälp, för himmelsk visdom, så att de kan veta hur de skall tänka ut och genomföra arbetet. Särskilt bör människor be att Gud skall döpa sina missionärer med den Helige Ande.

Det finns ingen gräns för användbarheten av en som, genom att lägga jaget åt sidan, ger plats för den Helige Andes verkan i sitt hjärta och lever ett liv helt helgat åt Gud. Om människor uthärdar den nödvändiga disciplinen, utan att klaga eller försvagas i samband härmed, kommer Gud att undervisa dem timme för timme och dag för dag. Han längtar efter att yppa sin nåd. Om hans folk tar bort hindren, kommer han att utgjuta frälsningens vatten i rikliga bäckar genom mänskliga kanaler. Om ödmjuka personer uppmuntrades till att göra allt gott de kunde göra, om inte hämmande händer lades på dem för att undertrycka deras iver, skulle det finnas hundra arbetare för Kristus där det nu finns en.

Gud tar människorna som de är och uppfostrar dem till sin tjänst, om de vill ge sig själva till honom. Guds Ande, som tas emot i själen, levandegör alla dess förmågor. Under den Helige Andes ledning utvecklas det sinne som oreserverat är hängivet Gud harmoniskt och stärks för att förstå och uppfylla Guds krav. Den svaga, vacklande karaktären ändras till en med styrka och orubblighet. Kontinuerlig hängivenhet etablerar en så nära relation mellan Jesus och hans lärjungar att den kristne blir lik honom i sinne och karaktär. Genom en förbindelse med Kristus får han klarare och bredare uppfattning. Hans urskiljningsförmåga blir mer genomträngande, hans omdöme bättre balanserat.

Närvaron av den Helige Ande hos Guds arbetare ger framställningen av sanningen en kraft som inte all världens ära eller härlighet skulle kunna ge. Anden ger den styrka som upprätthåller strävande, brottande själar i varje nödsituation, mitt i släktingars ovänlighet, världens hat och insikten om deras egna ofullkomligheter och misstag.

En förening av gudomlig och mänsklig strävan, en nära förbindelse först, sist och alltid, med Gud, källan till all styrka – detta är absolut nödvändigt i vårt arbete.