Review and Herald d. 19. maj 1891

tillbaka

Motstå Frestelsen

[Morgonanförande i Grand Rapids, Michigan.]
Guds folk har låtit mycket komma mellan sina själar och Gud, och deras tankar om Gud har varit långt under, vad det är deras privilegium att ha. De saknar den stora överblick, som Gud önskar att de skall äga, och det bör de erkänna öppet, för att ångra sig och vända sig helhjärtat till Gud. Det är sorgligt att tänka på, att fastän de har bekänt sanningen i dessa många år, har många inte förstått, att ta Gud på hans ord, för att få styrka i frestelsens stund.

Alla Guds barn utsätts för frestelse. Jakob skriver: ”Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende.” {Jakobsbrevet 1:2-4.} Bibeln säger inte, att vi skall räkna det som den största glädje, när vi dukar under för prövningar, utan när vi råkar ut för prövningar. Det är inte nödvändigt, att duka under för prövningar, ty prövningar drabbar oss, för att sätta vår tro på prov. Och prövning av vår tro medför uthållighet, inte missnöje och knorrande. Om vi uteslutande sätter vår lit till Jesus, kommer han alltid att bevara oss och vara vår styrka och vår sköld. Våra prövningar kan göra oss väldigt rika. Paulus säger: ”... vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.” {Romarbrevet 5:3-5.}

Många tycks mena, att det är omöjligt att inte falla för frestelser, att de inte mäktar att vinna seger. Därmed syndar de mot Gud, genom att tala om hopplöshet och tvivel, i stället för att tala om tro och mod. Kristus blev frestad på alla sätt, liksom vi, dock utan att synda. Han sade: ”denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting.” {Johannesevangeliet 14:30.} Vad betyder det? Det betyder, att det ondas furste inte fann någon bördig jordmån för sina frestelser i Kristus. Och så kan det vara också med oss. ”Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” {Hebréerbrevet 4:15-16.}

Som ett folk, spanar vi efter Herrens kommelse på himmelens skyar; och hur noga bör vi inte rannsaka våra hjärtan, så att vi vet, om vi äger tron eller ej! Många verkar vara omgivna av dimma, för de får inget grepp om de andliga tingen och upptäcker inte de snaror, som Satan lägger för deras själar. Kristna bör icke träla under lidelser; de bör behärskas av Guds Ande. Men många blir fiendens byte, därför att de, när frestelsen kommer, inte vilar i Jesus, utan på grund av bekymmer sliter sig loss ur hans famn, och i sin rådvillhet mister all tro och mod. De erinrar sig inte, att Jesus har hjälpt dem ur knipor tidigare, att hans nåd är tillräcklig för vardagens prövningar, och att han kan bispringa oss i vanskligheterna för stunden. Vi begår felsteg i våra små, dagliga svårigheter och låter dem irritera och plåga oss. Vi faller som byte för dem och skapar således stötestenar för oss själva och andra. Men välsignelser av största betydelse blir följden, i fall vi med tålmodighet står ut med dessa dagliga prövningar, ty vi måste vinna styrka till, att bära större vanskligheter. Satan kommer att utsätta oss för de hårdaste frestelser, och vi måste lära oss, att komma till Gud i varje nödsituation, såsom ett barn måste gå till sina föräldrar.

Vi bekänner oss till, att vara bibliska kristna och vi har inte lämnats i mörkret, för att ta steg efter steg i osäkerhet. Vi skall veta, vart vi går. Vi kan icke vara i mörkret, i fall vi väljer Kristus till vår ledare, för han säger: ”’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” {Johannesevangeliet 8:12.} När vägen tycks vara besållad med vanskligheter och skuggas av mörka skyar, måste vi tro, att ljuset strålar längre fram och inte gå till höger eller vänster, utan gå framåt trots alla våra prövningar och frestelser.

Fatta mod, frestade själ; ty Herren känner de sina. ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Tala hela tiden tro, så blir segern Din; ty ”detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” {Första Korintierbrevet 10:13; Första Johannesbrevet 5:4.} Jesus har sagt, att vi inte skall vandra i mörker, utan ha livets ljus, och vi tror det. Vi skall tala om ljuset, och be och tro, så kommer ljuset att bryta ut över oss, när vår tro prövas och tålamodet har fullbordat sitt verk.

Vi skall inte vara som mannen, som sade: ”Jag har bett och bett, men jag får inget.” En vän sade till honom: ”Låt oss därför be tillsammans, och åberopa Guds löften.” Så böjde de knä i bön; men då de reste sig upp, sade mannen: ”Jag känner ingen skillnad, och det väntade jag mig heller inte.” Det är så här, som många uppträder inför Gud; de skulle bli överraskade, i fall Gud skulle besvara deras böner. De förväntar sig inte, att Herren skall besvara deras böner, eller tror, att Herren skall höra dem. Alltså är deras böner förgäves; ty de lämnar bönen med samma inställning, som då de inledde den.

Vi måste hysa tro på Gud. ”... den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.” {Hebréerbrevet 11:6. ”... ihärdigt söker honom.” King James Version.} Vår tro kommer att prövas genom trångmål och frestelser, så att tålamodet får fritt spelrum, och vi måste bli fullkomliga, inte sakna något. Vi vet inget om vår tros styrka, förrän den prövas. Kanhända Du inte förstår det sätt, som Gud leder Dig på, kanhända Du inte är full av glädje, utan är nedtrykt på grund av frestelse; men under allt detta är det Ditt privilegium, att säga: ”Jag tror på, att Herren skall ge mig det jag har bett om. Jag kan och kommer att lita på Gud.” När Du har yttrat dessa ord, var då tacksam och tänk på, att trons prövning åstadkommer uthållighet. Bli inte rastlös och klaga under Guds rannsakan och prövning. Bli inte arg och tala modlöst, för då sårar Du Guds Helige Ande. Det, som Du sår, kommer Du att skörda; och Du kommer att finna, att tvivlets skörd är obehaglig att inhösta. Du måste vara eftertänksam, när det gäller det slags frö Du sår; ty det kommer att innebära en skörd i enlighet med dess art. Tala ljus, tro och hopp och lär Dig, att se ljuset, när Gud uppenbarar det för Dig.

”Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende.” {Jakobsbrevet 1:4.} I fall Du känner Dig ovis och oklok i detta avseende, hänvisa i bön till Guds löften. Han säger: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla.” {Verserna 5-6.} Kom till Gud med alla Dina behov. Gå inte till andra med Dina trångmål och frestelser; Gud allena kan hjälpa Dig. Om Du uppfyller villkoren hos Guds löften, kommer löftena att uppfyllas för Dig. Om tankarna kretsar kring Gud, kommer Du inte att gå från hänryckelse till modlöshetens dal, när Du åsamkas prövningar och frestelser. Du kommer inte att tala tvivel och tungsinne med andra. Du kommer inte att säga: ”Jag vet inte, hur det är med ditt och datt. Jag känner mig inte lycklig. Jag är inte säker på, att vi har sanningen.” Så kommer Du inte att göra, ty Du kommer att ha själen säkert och orubbligt förankrad. När våra ord röjer modlöshet och nedslagenhet, lyssnar Satan med djävulsk glädje, för han fröjdar sig över att veta, att han har fört in oss i sin träldom. Satan kan icke läsa våra tankar, men han kan se våra handlingar och höra, vad vi säger och utifrån sin djupa kunskap om mänskosläktet, kan han anpassa sina frestelser, för att dra fördel av de svaga punkterna hos våra karaktärer. Och hur ofta röjer vi inte för honom, hur han kan vinna seger över oss! O, om vi kunde kontrollera våra ord och handlingar! Hur starka skulle vi inte bli, om våra ord vore av det slaget, att vi inte skulle skämmas över, att se dem nedtecknade på domens dag. Hur annorlunda kommer de inte att te sig på Guds dag, mot hur de verkar, när vi yttrar dem!

Vilken skada vållas inte i familjekretsen av otåliga ord, ty en otålig anmärkning orsakar svar på samma sätt och i samma anda. Så yttras det ord som gensvar, ord till rättfärdigande av jaget och det är sådana ord, som lägger ett tungt, plågsamt ok på ryggen, ty alla dessa bittra ord kommer att frambringa en ödeläggande skörd i själen. De, som hänger sig åt ett sådant språkbruk, erfar skam, förlust av självaktning, självtillit, och drabbas av samvetskval och förtrytelse över, att de har låtit sig förlora självbehärskningen och talat på det viset. Hur mycket bättre skulle det ej vara, i fall ord av denna typ aldrig bleve sagda! Hur mycket bättre är det inte, att ha nådens olja i hjärtat, och låta alla provokationer gå opåtalade förbi, och ha överseende med Kristuslikt saktmod och fördragsamhet.

Det är stort behov av hemreligion, och våra ord i hemmen bör vara av rätt karaktär, annars kommer våra vittnesbörd i församlingen inte att vara giltiga. Om Du inte visar saktmod, vänlighet, artighet hemma, är Din religion förgäves. Om hemreligionen vore mera uppriktig, skulle det förekomma mera kraft i församlingen. Vi kan erhålla betydligt starkare tro, än vi äger nu, genom att leva upp till det ljus Gud har gett. Aposteln säger: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” {Hebréerbrevet 11:1.} Liksom Du tror på en vän, skall Du lita på Gud. Om Din vän aldrig har nekat Dig något, kommer Du aldrig att betvivla hans löfte om, att infria en ny önskan från Din sida. Du skall tro, att Jesus vet precis, vad Du behöver, och kommer att tillfredsställa alla Dina behov. Därmed kan Du gå framåt i tro och säga: ”Jag har lagt min börda på Herren, och jag tänker inte lägga den på någon människa. Gud kommer att höra och besvara mina böner.” Satan må säga: ”Du känner ingen bättring, Du har det lika eländigt som alltid.” Säg då åt honom, att Du litar på, att Gud skall göra exakt, som han har sagt, och att Du ämnar lägga hela Din tyngd på hans löfte.

Vi måste ha en praktisk tro, en tro, som verkar genom kärlek och renar själen. Denna uppriktiga tro äger ett renande och förädlande inflytande på den kristnes karaktär. De, som besitter denna tro, är inte tanklösa och råa i ord eller uppträdande. De inser, att de är av värde i Guds ögon, hans söner och döttrar, och de uppträder varsamt, deras vanor och klädsel visar eftertanke. De medger, att de utgör ett skådespel för människor och änglar, och inser det nödvändiga i, att ha ett rent sinne, säga väl valda ord och handla på ett fint sätt. De håller för ögonen faktumet, att de bereder sig för himmelska änglars sällskap.

Bröder och systrar, basunera inte ut Era tankar och känslor vitt och brett. Visa inte otålighet, behärska Er själva, håll Er i Herrens tuktan och förmaning. Satan kommer att dra nytta av motsatsen, i fall Ni ger honom lillfingret. Ni måste kämpa trons goda strid, och gripa fatt i evigt liv. Ni må vinna en seger, men detta är inte nog; Ni måste vinna upprepade segrar, gå från styrka till styrka. Vi skall fylla en plats i Herrens andliga tempel och den betydelsefulla frågan är inte, om man är en stor eller en liten sten, utan om man har överlämnat sig till Gud, så att han kan polera en, för att man skall stråla till hans ära. Om vi är i Herrens tempel, måste vi utsända ljus. Tillåter vi den himmelske Byggmästaren, att hugga till och slipa oss? Har vi tro nog till, att vila i honom?

Vi måste ha en tro, som inte är liten som en dvärg och sjuklig, utan en tro, som bevarar de stora sanningar, som är betrodda åt oss. O, låt oss komma till Herrens undsättning, till Herrens hjälp emot de mäktiga! Vi har sanningen, som helgar själen, om vi bara låter den verka i oss, och göra oss rena. Skall vi helgas genom sanningen? Måtte Gud hjälpa oss med, att låta hans nåd och ljus komma in i våra själar!