Review and Herald d. 20. maj 1890

tillbaka

De Ungas Tjänst är väsentlig för Guds Verk

”Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.” {Första Johannesbrevet 2:13.}

Guds verk är i behov av ung begeistring, iver och mod. Mental och fysisk livskraft är viktig för Guds saks framgång. Att planlägga med klart sinne och utföra det med modig hand, kräver frisk och osviklig energi. För att verket skall gå framåt på alla fält, uppmanar Gud speciellt till ungdomlig begeistring. Unga män och kvinnor inbjuds till, att använda sin ungdomskraft. Genom att bruka sina gudagivna krafter, genom sund tanke och energisk aktivitet, kan de förhärliga Gud och bringa frälsning till människor. Gud kallar på Er, unga män, för att Ni skall göra mesta möjliga av de talanger, som Ni har fått Er betrodda. Lägg Er till med vanan, att göra Ert bästa i allt, som Ni företar Er. Herren är Er Mästare och Ni är hans arbetstagare. Den Helige Ande måste komma i kontakt med Era andar, så att den kan hela Era själar, och förverkliga Ert helgande, genom att skänka liv och kraft till Era ansträngningar. När Guds liv har återupprättats i själen, vilar vi i Gud och är iklädda Kristi rättfärdighet.

Som elever i Kristi skola, skall Ni alltid vara lärlingar, Ni skall använda Ert betrodda kapital av fysisk och mental energi i arbetet. Gud godtar inte ett delat hjärta, en splittrad håg. Det finns män och kvinnor, som Herren har tänkt att utbilda till kolportörer och Bibelläsare. De behöver avlägsna varje ohelig tanke och fördärvad vana, så att de helgas genom sanningen. De behöver få del av den gudomliga naturen, genom att bekämpa fördärvet, som råder i världen på grund av lusten. Inget mindre, än Guds kraft förmår, att forma en och hålla en på rätt väg. Det går inte, att offra till Herren något mindre, än ens allra bästa. Man blir i stånd till, att utföra allt bättre arbete i takt med, att man praktiserar det man lär sig. Man bör försöka, att fatta varje ämne, som fordrar ens granskning. I samband härmed skall man jämföra olika personers uppfattningar, liksom Skriftställe med Skriftställe. Då förvissas man om, att man känner till varje trospunkt. Belastningen på sinnet kommer bara att stärka ens mentala förmågor för större insats. I fall man är nöjd med ytlig kunskap, i fall man försummar egen granskning av Bibeln, i fall man förlitar sig på andras påståenden, klarar man inte av, att utreda andra frågor själv. Sinnet vänjs vid ytlig forskning, och blir därigenom odugligt till, att sätta värde på sanningens dolda ädelstenar. Att tillägna sig dessa, fordrar ansträngning. Man kommer att själv vara av den uppfattningen, att man visst har nått långt, samtidigt som ens insats är bedrövlig.

Med mindre sinnet används, upphör dess utveckling. Med mindre tänkandet vänjs vid, att älska Bibeln, upphör man att fröjda sig över Guds ords sanningar. En student blir endast i stånd till, att uppfatta djupet hos det han har granskat, han kan inte värdesätta det, som ligger högre och övergår hans egna, snäva gränser. Men detta hans ovetande kan göra honom inbilsk, pratsjuk och skrytsam. Vad skall jag säga till Er, unga män och unga kvinnor, för att väcka Er iver till, att anstränga Er, för att övervinna hinder? Mentala ansträngningar blir lättare och mera tillfredsställande, om man sätter igång med, att granska djupsinnigheterna hos Guds ord. Varenda en av Er borde bestämma sig för, att inte vara en andra klassens student. Ni får inte låta andra tänka åt Er. Ni bör säga: ”Det, som andra har förstått av akademiska ämnen och av Guds ord, skall jag också bemästra, om det så kostar mig omak och hårt slit.” Det går, att samla sinnets främsta krafter, och med en förnimmelse av ansvaret inför Gud göra sitt bästa. Då slutar man inte, att växa och övervinna svårigheter. Slå Er inte bekvämt till ro, utan att vidta extra ansträngningar, för att fullfölja Er gärning. Välj, att uträtta ett arbete i Mästarens stora vingård, och utför en gärning, som kräver utövande av takt och talang. Uppsök, så ofta tillfälle yppas, de skarpa tänkarna. De kommer att kunna uppdaga Era fel, och de kan göra Er vaksamma mot maklighet, inbilskhet och ytligt arbete. En skrytsam typ blir genomskådad och satt på plats, där han hör hemma.

Nya kolportörer riskerar, att inte förstå nödvändigheten av, att vara nogsamma i sin gärning. De riskerar, att bli nöjda med ytliga insatser, att bli slarviga och slöa till. Alla bör vara trofasta och göra sin plikt som kolportörer, ty arbetet är betydelsefullt och heligt. De, som undervisar om kolportering, har ett högst allvarligt ansvar att bära. De, som verkligen förstår sin ställning, vägleder och instruerar sina skyddslingar med insikt om sitt personliga ansvar, och de inspirerar andra till trohet mot saken. De ber mycket, ty de förstår, att deras ord och handlingar utmynnar i intryck, som inte lätt suddas bort, utan varar lika länge som evigheten. De förstår, att ingen annan kan rätta till deras fel i efterhand, eller gottgöra deras brister. Hur viktigt är det därför inte, att lärarnas ämnesval, uppförande och anda stämmer överens med Guds anvisningar.

Skolor inrättas, för att förbereda män och kvinnor på, att utföra ett klokt arbete i Herrens vingård. De makliga skall väckas upp, de tanklösa bli seriösa, genom att ta sig an sin del av Guds arbete. Genom grundlig upplärning, genom att göra sig besvär, kan de tanklösa bli framgångsrika ljusbärare i världens moraliska mörker. Tålmodiga, samvetsgranna lärare behövs, för att väcka hopp och stark längtan hos de unga, så att de inser möjligheterna till framgång. Det fordras lärare, som övar upp studenter till, att uträtta strålande tjänst för Mästaren. De, som tar på sig arbetet med, att utbilda andra, har behov av tålamod, så att de kan föra sina elever fram från en punkt till en annan i intellektuell och andlig färdighet. De, som undervisar inom de olika delarna av verket, bör vara medvetna om ansvaret, som vilar på dem. De behöver vidgade vyer för arbetets skull, vilket på grund av sitt inflytande tangerar den kristne predikantens. Instruktionsmöten bör hållas, tid bör avsättas, lokaler bör skaffas, för att all den kunskap, som går att skaffa, kan förmedlas på mötena. Arbetet med, att samverka med evangelisten, som förkunnar den nuvarande sanningen för alla nationer, tungomål och folk, är i sanning ytterst viktigt. Det bör ledas på ett sätt, som motsvarar den upphöjda sanning, som vi bekänner oss till att älska. Med hjälp av kolportörens arbete kommer många sinnen, som nu är upptagna av ondska och vrånglära, att bli upplysta. Med hjälp av detta arbete kan ett folk bli berett, att stå på Guds stora dag, som ligger strax framför oss. Simplare åsikter om arbetets nivå skulle vara, att vanära Gud.

Kolportörens arbete bör betraktas som heligt, och de med orena händer och vanhelgade hjärtan bör icke uppmuntras till, att delta i det. Guds änglar kan inte följa de vanheliga till folks hem; därför bör de icke omvända, vars tankar är fördärvade och som lämnar efter sig spår av sin ofullkomlighet på allt, som de rör vid, avstå från, att förmedla Guds sanning.

Verkligt omvända unga män och kvinnor avstår från all orättfärdighet och ondska. De med orena hjärtan saknar delaktighet i gudomlig kraft och gudomlig natur. Därför visar de sig vara enkla byten för Satans förslag och frestelser. De visar sig ej vara trogna under prövningar. När de blir avvisade, tappar de modet, eftersom Gud inte samverkar med dem i deras strävanden. Den Höge och Helige, som bebor evigheten, låter inte sin Helige Ande vistas i orena kärl. De med oklar insikt om karaktären hos de sista dagarnas arbete, bör inte eftertrakta en plats i Herrens verk. I fall de inser syndens upproriska karaktär och hatar den som det avskyvärda den är och kommer till Jesus ångerfulla och förkrossade, i det att de renar sina själar genom lydnad mot sanningen, då kan de betros med en del av arbetet. Om de lägger sin vilja invid Guds vilja, i det att de brukar den energi, som Gud har gett dem, tar han emot dem och skänker dem av sin nåd i deras hjärtan. Men i fall de, som har försvagat sig genom onda gärningar, så att de saknar fysisk och moralisk kraft, söker en plats i Guds gärning, bör man råda dem till, att tjäna ihop till brödfödan genom kroppsarbete. Sådant arbete är mera gynnsamt, för att främja deras frälsning. De bör lita helt på Kristus och på hans nåd, för att vinna seger. De, som har försvagat sina fysiska och mentala förmågor, genom att praktisera ondska, behöver vandra väldigt ödmjukt inför Gud. Herren läser hjärtat, Han väger karaktären, och Han känner till alla människors gärningar. Han ger sin Ande i förhållande till helgelsen och självuppoffrandet, som visas av dem, som deltar i hans verksamhet.

Himmelen skäms över många, som är engagerade i Guds verk. Denna skam gäller personer i alla delar av arbetet, speciellt skäms Himmelen över dem, som är kallade till den heliga predikstolen och likväl inte försöker, att göra sitt bästa. Många läser dagstidningar, tidskrifter och böcker, men försummar, att studera sina Biblar. De kämpar inte med Gud i sina lönnkamrar, för att få den kraft, som bara han kan ge. De går till sin gärning utan Anden och utan Kristus. Pastorer står inför sina församlingar och presenterar delar av en väl begagnad predikan, i stället för att ge folket en färsk portion mat i rättan tid. De svävar ut i torra, omstridda ämnen och så får Guds barn inte sin näring.