Review and Herald d. 21. maj 1908

tillbaka

Tro, inte känsla

"Pröva er själva om ni lever i tron". {Andra Korintierbrevet 13:5.} Vissa samvetsgranna själar börjar genast när de läser detta att skärskåda varje känsla och förnimmelse. Men detta är inte korrekt självrannsakan. Det är inte de småaktiga känslorna och förnimmelserna som skall granskas. Livet, karaktären, skall bedömas med den enda karaktärsnormen, Guds heliga lag. Frukten vittnar om trädets karaktär. Våra verk, inte våra känslor, vittnar om oss.

Känslorna, vare sig de är uppmuntrande eller avskräckande, bör inte göras till prov på det andliga tillståndet. Genom Guds Ord skall vi avgöra vår sanna ställning inför honom. Många är förvirrade på denna punkt. När de är glada och uppåt tror de att de är accepterade av Gud. När en förändring kommer, och de känner sig nedstämda, tror de att Gud har övergett dem.

Gud ser inte med gunst på de självsäkra som högt utropar: "Jag är helgad, jag är helig, jag är syndfri." Dessa är fariséer som inte har någon grund för sitt påstående. De som på grund av sin känsla av yttersta ovärdighet knappt vågar lyfta ögonen mot himlen, är närmare Gud än de som hävdar så mycken fromhet. De representeras av publikanen, som med huvudet mot bröstet bad: "Gud, var nådig mot mig, syndare", och gick hem igen rättfärdiggjord, snarare än den självrättfärdige farisén. {Lukasevangeliet 18:13.}

Men Gud vill inte att vi skall gå igenom livet och hysa misstro mot honom. Vi är skyldiga vår himmelske Fader en mer generös syn på hans godhet än vad som tillerkänns honom genom vår uppenbara misstro mot hans kärlek. Vi har ett bevis på hans kärlek – ett bevis som förvånar änglar och som är långt bortom förståelsen för de klokaste av människor. "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." {Första Johannesbrevet 4:10.} Medan vi ännu var syndare utgav Gud sin Son att dö för oss. Kan vi tvivla på hans godhet?

Se Kristus. Dröj vid hans kärlek och barmhärtighet. Detta kommer att fylla själen med avsky för allt som är synd, och kommer att inspirera den med en intensiv önskan om Kristi rättfärdighet. Ju tydligare vi ser Frälsaren, desto tydligare kommer vi att urskilja våra karaktärsbrister. Bekänn Dina synder för Kristus och samarbeta med honom med sann själsångest genom att lägga bort dessa synder. Tro att de är förlåtna. Löftet är säkert: "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." {Kapitel 1:9.} Var säker på att Guds Ord inte kommer att fallera. Den som har lovat är trofast. Det är lika mycket Din plikt att tro att Gud kommer att uppfylla sitt ord och förlåta Dig, som det är att bekänna Dina synder.

Utöva tro på Gud. Hur många är det inte som går genom livet under ett moln av fördömelse! De tror inte på Guds Ord. De har ingen tro på att han kommer att göra som han har sagt. Många som längtar efter att se andra vila i Kristi förlåtande kärlek vilar inte själva i den. Men hur kan de alls få andra att visa enkel, barnslig tro på vår himmelske Fader när de mäter och bedömer hans kärlek med sina känslor?

Låt oss lita på Guds Ord utan invändningar och komma ihåg att vi är hans söner och döttrar. Låt oss träna oss i att tro på hans Ord. Vi sårar Kristi hjärta genom att tvivla, när han har gett oss sådana bevis på sin kärlek. Han gav sitt liv för att rädda oss. Så här säger han till oss: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’" {Matteusevangeliet 11:28-30.}

Tror Du att han kommer att göra som han har sagt? Sedan, efter att Du har uppfyllt villkoren, bär Du inte längre bördan av Din synd. Låt den ligga på Frälsaren. Förlita Dig själv på honom. Har han inte lovat att ge Dig vila? Men till många är han tvungen att bedrövad säga: "ni vill inte komma till mig för att få liv." {Johannesevangeliet 5:40.} Många tillverkar åt sig bördor som är svåra att bära.

Se orubbligt på Jesus. Se honom, full av nåd och sanning. Han skall låta sin godhet gå förbi dig, medan han gömmer Dig i klippklyftan. Du kommer att kunna uthärda att se honom som är osynlig, och genom att se kommer Du att förvandlas. Tro är inte känsla. Tro är innehållet i det man hoppas på, beviset på det man inte ser. Det finns en form av religion som inte är något annat än själviskhet. Den finner nöje i världslig njutning. Den är nöjd med att betrakta Kristi religion och vet ingenting om dess frälsande kraft. De som besitter denna religion tar lättvindigt på synden eftersom de inte känner Jesus. Medan de är i detta tillstånd tar de väldigt lätt på plikten. Men ett troget fullgörande av plikten går hand i hand med en rätt uppskattning av Guds karaktär.

Det finns allvarligt arbete att göra för Mästaren. Kristus kom för att predika evangeliet för de fattiga, och han sände ut sina lärjungar för att göra samma verk som han kom för att göra. Likaså skickar han ut sina arbetare i dag. Kärvar skall samlas åt honom från vägarna och stigarna. De oerhörda evighetsfrågorna kräver av oss något utöver en imaginär religion, en religion av ord och former, där sanningen förvaras i den yttre förgården, att beundras som när vi beundrar en vacker blomma; de kräver något mer än en känsloreligion, som misstror Gud när prövningar och svårigheter kommer. Helighet består inte i bekännelse, utan i att lyfta korset, att göra Guds vilja. Att säga: "Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?” säkrar inte vårt inträde i himmelriket. {Matteusevangeliet 7:22.} "Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål." {Första Johannesbrevet 2:4-5.}