Review and Herald d. 27. maj 1884

tillbaka

Guds Villighet, att frälsa (Generalkonferensen, den 14. November, 1883)

[* Anmärkningar riktade till predikanter samlade i Generalkonferensens styrelse i Battle Creek, Michigan, vid sitt morgonmöte, hållet den 14. November, 1883.]

Text: ”Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra.” Jesaja 65:24.
Eftersom han har gett sådana nådiga löften, varför litar vi inte på Gud? Varför tar vi honom inte på ordet? Vi måste ha större tro. Under våra böner måste vi be med våra hjärtan och tro på, att Gud hör och svarar redan medan vi ber. Vi har fått rika välsignelser från honom vid dessa morgonmöten. De har varit begåvade med Jesu närvaro, och vi kan inte tillåta oss, att gå miste om något av dem. Jag tackar Herren för dessa dyrbara tillfällen; men de kommer snart att höra till det förgångna, och bruket vi gör av dem, kommer att skrivas ned i himmelens böcker. Vi har gjort framsteg, sedan mötena började; men fast jag är tacksam för det uträttade, längtar jag efter, att se Er, kära bröder, Kristi tjänare, iklädda med kraft ovanifrån.

Gud hör det ångerfulla hjärtats bön; han säger, att han gör det, och vilken bättre försäkring kan man önska, än Guds ord? Han känner i allt till just Din svaghet och syndighet. Ehuru Du inte kan glädja Dig över detta, kan Du glädja Dig över, att Jesus är Din rättfärdighet. Din svaghet kan tydliggöra hans nåd och kraft; ty Din medvetna svaghet driver Dig till Honom, som är villig och mäktig, att hjälpa Dig, när Du griper tag i honom med ihärdig bön. Tänker Du lägga Din sak i den käre Frälsarens händer, inte i morgon eller nästa vecka, utan nu? Ge inte utrymme åt överilade eller liknöjda känslor, när Du står framför Gud; utan när Ditt samvete är känsligt för synden, och Du hyser gudsvördnad i Ditt hjärta, är det Ditt privilegium att tro, att Du är ”benåda{d}... i den Älskade”. {Efésierbrevet 1:6, Reformations-Bibeln.} Är Du syndig? – det är av den orsaken, som Du behöver en Frälsare. Han förmår, att rena Dig från all synd; han inbjuder Dig, att komma till honom med Dina bördor och prövningar, och bara Du kommer, lovar han Dig vila.

Men Du måste tro på Jesus, och leva ut Din tro. Vid detta möte kanske Du överlämnar Dig till Gud i all Din hjälplöshet och Dina stora behov; Du kanske överlämnar Dig till honom utan förbehåll, men får ingen hjälp, eftersom Du inte både tar och ger. Du överlåter Dig till Jesus, men tror inte, att han tar emot Dig. Kom till vår käre Frälsare, såsom ett barn skulle komma till en förälder. Tala inte om Dina känslor, ge heller inte Herren en predikan; låt inte tankarna vandra; utan gå rakt på sak, påtala Dina behov i trons enkelhet, och peka på löftena i Guds ord. Jag blir bedrövad över, att vi vet så litet om tro. Låt oss lägga av med vår vantro, och ta till oss Guds löften, och pröva hans ord. Kunde våra ögon öppnas, skulle vi se Jesus och himmelska änglar i lokalen, endast för villiga, att välsigna oss. Våra böner är för kalla och livlösa; de saknar innerlighet och allvar. Låt oss tvinga fram våra böner, liksom Jakob gjorde; då kommer vi att finna, att enträgna böner skänker oss dyrbara segrar.

Välj icke mörkret. Lämna vantrons kyliga och mörka hålor och träd in i den övre salen, där Ni kan värma Er i solskenet från Guds kärlek, och njuta friden och vilan i Jesu närvaro. Jesus sade: ”’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” {Johannesevangeliet 8:12.} När Ni hela tiden beklagar Er över mörkret, visar Ni för världen, att Ni inte följer Jesus, eller att han har bedragit Er. Men, kära bröder, har Ni inte för vana, att tala om mörker och vantro? Har Ni inte därigenom överskuggat andras stig, och fått dem till att tro, att det inte finns något tilltalande i sanningen, inget tillfredsställande i religionen och i Kristi tjänst? Era ord, Era liv och Era karaktärer har visat Er religion; och hur många själar har Ni inte gjort modlösa, och lett in på fel spår?

Somliga ser alltid på sig själva, i stället för på Jesus; men, bröder, Ni behöver bli iklädda Kristi rättfärdighet. I fall Ni litar på Er egen rättfärdighet, är Ni snarare svaga; för Ni utsätts för Satans vassa pilar, och dagens privilegier kommer att följas av hårda konflikter. Ni är för kalla. Arbetet förhindras av Er brist på den kärlek, som brinner i Jesu hjärta. Ni har för litet tro. Ni förväntar Er litet, och därför får Ni litet; och Ni är tillfreds med ringa framgång. Ni har lätt för, att låta Er bedras, och vila förnöjda i formell gudsfruktan. Detta kommer aldrig att gå. Ni måste ha levande tro i Era hjärtan; och sanningen måste förkunnas med kraft ovanifrån. Ni kan endast nå folk, när Jesus verkar genom Era ansträngningar. Källan är öppen; vi måste förnyas, och i vår tur förnya andra. Om våra egna själar bleve upplivade av de högtidliga och klara sanningar Ni förkunnar, skulle kallsinne, likgiltighet och lathet försvinna, och andra skulle märka inflytandet från Er iver och Ert allvar.

Det återstår mycket hårt arbete i Guds sak. Medarbetarna begränsas i sitt handlingsutrymme hela tiden, och deras påverkan på folk blir stadigt mindre. Guds lag bakbinds. Predikanter från den heliga talarstolen tillkännager, att lagen saknar bindande krav på oss. Som resultat av detta, råder det nästan universellt fördärv; för köttets sinne är lika med fiendskap mot Gud, och underordnas inte hans lag. Ni behöver få en bredare syn på sanningen och Er plikt. Det är inte nog med, att få ordning på argumenten, som bevisar vår lära. Sanningen måste in i lärarens hjärta, den måste vara en levande princip, och icke blott vara en teori. När Guds kärlek glöder i våra egna hjärtan, när de mjukas upp och kontrolleras av hans Ande, kommer undervisningen om sanningen att medföra, att andra hjärtan påverkas av samma härliga inflytande.

Gör det till Er målsättning, att inte hålla något tillbaka, som är nyttigt för Era åhörare, utan tillkännage hela Guds råd för dem. Måla upp Jesus, syndarnas Frälsare, för dem, och fäst folkets tankar vid honom; se till, att fläta in honom i allt Ert förkunnare. Det är Er uppgift, att visa nödvändigheten av, att ändra hjärta och karaktär, så att kraven i Guds lag går att tillmötesgå till fullo. Sann religion är inget mindre, än anpassning till Guds vilja, och lydnad mot allt, som han har befallt; och i gengäld ger den oss andligt liv, tilldelar oss Kristi rättfärdighet, och främjar sundhet och glatt utövande av de bästa förmågor i sinne och hjärta. Oändliga rikedomar, det eviga livets härlighet och salighet, ges oss på betingelse av så enkla ting, som att föra ovärderliga gåvor inom räckhåll för de fattigaste och syndigaste. Vi måste blott åtlyda och tro. Och hans bud är inte betungande; lydighet mot hans krav är väsentlig för vår lycka också, när det gäller detta liv.

Vi kan vänta oss stora ting av Gud. Det är inte, som om vi skulle göra ett stort offer för människorna, och att Jesus skulle ha varit en motvillig Frälsare. Golgatas kors uttrycker hans värdering av själars värde, och hans kärlek till det fallna släktet. Han böjer sig över sitt blods egendom, och frågar med outsäglig ömhet, fromhet och kärlek: ”’Vill du bli frisk?’” {Johannesevangeliet 5:6.} Han inbjuder: ”Kom till mig, och bli frälst. Jag har burit Din svaghet; genom de sår, som har tillfogats mig, kan Du återställas.” Han är mera, än villig, att ge den Helige Ande till dem, som ber därom, än föräldrar, att skänka goda gåvor till sina barn. Dock måste vi tömma våra syndiga hjärtan. Han kommer aldrig att visa sig för oss som en syndaförlåtande Frälsare, förrän vi känner oss hopplöst förlorade utan honom, och inser, att ett liv i synd innebär förtappelse, förtvivlan och död.

Jesus, dyrbare Återlösare! Det går ej att lita för mycket på honom, ej heller att göra det för snabbt. Vänta inte på ett bättre tillfälle, eller en heligare natur, så att Du väntar för länge, och Satan snärjer Dig i sitt garn. Lyft genast korset; hur svårt det än må vara, kommer han att ge Dig kraften, att bära det. Han är en prövad vän, en vän i nöden. Våra behov berör hans stora kärlekshjärta. Det argument, som vi nu och alltid kan anföra, är vårt fullständigt hopplösa tillstånd, som gör honom och hans frälsande kraft till en nödvändighet. När vi fattar hans uträckta hand i tillit, och vandrar med honom, där han pekar ut vägen, kommer han att leda oss till ljuset; kommer han att leda oss till hela sanningen, och kommer han att klä våra liv med helighetens skönhet. Men den helighet, som han gärna ger oss, innebär inte, att upphöja jaget, som hos fariséernas självrättfärdighet; den är en princip i hjärtat, som leder oss till ett kärleksfullt liv i tillitsfull lydnad. Sedan kommer han att registrera våra namn i himmelens böcker som arvingar till evigt liv.

Strax före sin gruvliga död sade Jesus: ”... denna världens furste kommer. Och han har ingenting i mig.” {Johannesevangeliet 14:30, Reformations-Bibeln.} Satan fann inget i Guds Son, som gav honom segern. Han hade hållit sin Faders bud; och det fanns ingen synd i honom, som Satan kunde jubla över, ingen svaghet eller brist, som han kunde använda till sin fördel. Men vi är syndiga av naturen, och vi har en uppgift att utföra med, att rena själstemplet på all smitta. Låt oss nyttja detta dyrbara privilegium till, att bekänna våra fel för varandra, och be för varandra, så att vi blir helade. Låt hjärtan hysa förståelse för hjärtan; låt kärleken vara utan hyckleri. Lägg bort synden; trampa Satan under fötterna. Lägg Er svaghet bakom Er, och var starka i Kristi nåd, vandra ivrigt mot segern.

När Ni vänder tillbaka till Era olika arbetsfält, fortsätt verket med mera förståndsmässig tillit till Jesus som Er hjälpare. Säg sanningen i kärlek, och minns, när Ni upplever Andens användning av sin makt, att ”allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” {Första Johannesbrevet 5:4.} Låt Guds pris finnas i Era hjärtan och på Era läppar; ty han säger i sitt ord: ”Den som offrar lovets offer ärar mig.” {Psaltaren 50:23.} Det är vår förmån, att prisa Honom, som har kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus. {Se Första Petrusbrevet 2:9.}