Review and Herald d. 29. maj 1888

tillbaka

Var av ett Sinne

Guds budskap för denna tid måste nå ut till varje nation, stam, tungomål och folk. Bibeln skall göras begriplig för män, kvinnor och barn i alla delar av världen; men det råder så stor likgiltighet för, att lära sig Guds heliga ord, att de som accepterar ansvaret för andras upplysning, själva måste upplysas, så att de kan överbringa sanningen med klarhet, och på så sätt, att den slår an på människors klara omdöme.

Det är många medarbetare i saken, som inte är ordentligt utrustade för detta stora värv, och när de har uppnått viss framgång, riskerar de, att bli upprymda och självbelåtna. De arbetar i sin egen styrka, och ser inte faran; alltså undviker de heller ej farorna längs vägen. Felaktiga idéer kommer in i arbetet, och presenteras som en del av sanningen till folket; men allt, som Gud inte har knutit till sanningen, tjänar endast till, att försvaga budskapet och minska styrkan hos dess innehåll. Satan försöker hela tiden, att skilja människors sinnen från det verkliga arbetet till ett förfalskat arbete; och de med begränsad erfarenhet av Guds handlingssätt, riskerar att axla för många bördor, och hysa tankar av liknande art, som dem judarna bar på, då Frälsaren gick runt ibland människorna. Fariséernas pålagor, deras tunga ok av mänskliga traditioner, gjorde Guds bud verkningslösa, och Kristi verk gick ut på, att befria sanningen från villfarelsens och övertrons skräp, så att människor kunde se Guds sanna karaktär, och tjäna honom i ande och i sanning.

De, som proklamerar sanningen i dag, har ett liknande arbete att göra. Sanningen måste lyftas upp ur människors traditioners och villfarelsers mörker, så att världen upptäcker Guds Sons evangeliums förunderliga ljus. Det finns sådana, som vänder sig bort från detta stora arbete av allra största vikt, för att följa sin egen väg. De umgås med oavhängiga tankar, och vill inte höra talas om några goda råd. De väljer, att följa sin egen väg, tills den tredje ängelns budskap blir av ringa betydelse, och slutligen mister all innebörd. De framhåller en annan lära, som i sina grundsatser är motsatsen till Bibelns läras. De begriper inte verkets natur, och i stället för att leda folk till sanningens fasta plattform, leder de dem till, att sätta fötterna på villfarelsens fundament av sand. De förleder människor till, att bära ett ok, som inte är den saktmodige och ödmjuke Jesu ok.

Vi kan inte vara tillräckligt omsorgsfulla, innan vi sänder ut medarbetare i Guds sak. I fall någon tillåts, att engagera sig i arbetet utan grundlig disciplin, tillåts han, att forma sitt eget handlingssätt. Han lämnas i sticket med otillräcklig erfarenhet, med för begränsad kunskap om sanningen, och de gamla villfarelser, som inte har ryckts upp helt med rötterna, inlemmas i hans lära och påverkar andra. Hans basun ger inte en bestämd klang. Sanningens lära blandas med villfarelse, och resultatet blir, att mottagarna av hans undervisning fogar samman villfarelse med sanningen. De, som har gestaltats av en sådan lära, är i behov av den mest ihärdiga och tålmodiga undervisning. Det är vanskligare, att rätta till deras fel, än att locka ett helt kompani till sanningen ur ett mörker, där man är fullständigt ovetande om sanningen. Det hade varit bättre, om de inte hade hört denna blanding av sanning och lögn, för då hade sanningen i sin renhet mera effektivt kunnat reformera deras liv och karaktärsdrag. Den, som har blandat sanning med villfarelse, kan göra större skada, än många utbredare av hela sanningen kan få bort och rätta till. Mänskohjärtat tar automatiskt parti för villfarelsen och det onda. Villfarelsen slår snabbare rot i hjärtats grogrund, och växer med större livskraft, än sanningens dyrbara frö. Jesus sade: ”Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.” {Johannesevangeliet 5:43.} Judarna förkastade Guds gudomlige Son; men de var redo, att ta emot mången bedragare, som kom i sitt eget namn med tomt prål över sin makt och auktoritet. Och likadant är det i våra dagar. Människor slår dövörat till mot sanningen och vänder sig till fabler.

De, som vill arbeta med ord och doktriner, skall vara fast rotade i sanningen, innan de blir auktoriserede till, att gå ut i världen, för att lära andra. Sanningen, ren och oförfalskad, skall framföras till människorna. Det är den tredje ängelns budskap, som medför det verkliga provet för människorna. Satan kommer att få människor till, att åstadkomma falska prov och de kommer att försöka, att skyla det sanna budskapets värde och göra det verkningslöst. Guds bud, som har berövats sin kraft nästan överallt, är den avgörande sanningen för vår tid. Världen skall göras uppmärksam på Jehovas Sabbat, vare sig de vill lyssna eller ej. Herrens ord genom profeten Jesaja tillkännager för denna tids människor: ”Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont.” {Jesaja 56:2.} Herren har sagt, att Sabbaten alltid kommer att vara ett tecken mellan honom och hans folk. Tiden kommer, när alla, som tillber Gud, kommer att kännas igen på detta tecken. Genom detta tecken på sin trofasthet mot Gud, kommer de att vara kända som Guds tjänare. Men alla avgörande prov, människor har uppställt, kommer att avleda tanken från de viktiga och betydelsefulla lärdomspunkter, som utgör den nuvarande sanningen.

Det är Satans önskan och plan, att införa ibland oss sådana, som går till stora ytterligheter, som är trångsynta, kritiska och skarpa samt ihärdigt försvarar den egna uppfattningen om, vad sanning är. De kommer att vara krävande och kommer att försöka, att genomdriva stränga plikter och försöka, att lyfta fram mindre viktiga angelägenheter, medan de försummar det i lagen, som har större vikt: Rätt och barmhärtighet samt Guds kärlek. På grund av, vad några få av denna grupp människor gör och uträttar, kommer alla Sabbatshållare att betecknas som ytterliggående, självgoda och fanatiska. Sanningens verk kommer, beroende på dessa arbetare, att betraktas som ovärdigt folks uppmärksamhet.

Gud har en bestämd uppgift för män med erfarenhet. De skall värna om Guds sak. De skall se till, att Guds verk inte överlåts till sådana, som betraktar det som sin rättighet, att gå åstad enligt eget omdöme och predika, vad som passar dem, och inte ansvara inför någon för sin lära och verksamhet. Om denna anda av oberoende får lov, att råda i vår mitt, upphör allt harmoniskt samarbete, enighet, trygghet i arbetet och sund tillväxt. Det kommer att finnas falska lärare – den Ondes medarbetare, som genom att torgföra felaktigheter, drar själar väck från sanningen. Kristus bad om, att hans efterföljare måtte vara ett, liksom han och Fadern var ett. De, som önskar att se denna bön uppfylld, bör försöka att motverka ens den minsta tendens till splittring och försöka, att bevara enigheten och kärleken ibland bröderna.

Gud kallar på medarbetare; men han önskar sådana, som villigt lägger sin vilja under hans, och som gärna lär sig sanningen, som den är i Jesus. En arbetare, som har tränats och utbildats till det arbete, som styrs av Kristi Ande, uträttar långt mera, än tio arbetare, som går ut på fältet med otillräcklig kunskap, och med svag tro. En, som arbetar i överensstämmelse med Guds råd och är enig med bröderna, gör mera gott, än tio, som inte erkänner sitt beroende av Gud och inte tycker, att de skall arbeta i överensstämmelse med den överordnade planen.

Paulus’ undervisning åt Titus kan användas i vår tid, och tillämpas på våra arbetare: ”Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran”. {Titusbrevet 2:1.} Aposteln fick bekämpa liknande slags ont, som det vi måste kämpa med. Han beskriver en trofast medarbetare: ”Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder och upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde. . . . Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.” {Titusbrevet 1:9-11, 13-14.}

Det var de i Paulus’ dagar, som hela tiden ältade omskärelsen, och de kunde visa mängder av bibliska belägg rörande dess förpliktelse för judarna; men denna lära saknade betydelse på den tiden; ty Kristus hade dött på Golgatas kors, och köttets omskärelse hade därför inte längre något värde. Den avbildande tjänsten och ceremonierna i samband därmed avskaffades vid korset. Guds stora förebildliga Lamm hade gjorts till skyldiga människors offer, och skuggan upphörde genom dess betydelse. Paulus försökte, att fästa människors uppmärksamhet vid den stora sanningen för den tiden; men Jesu bekännande efterföljare var strängt upptagna av, att lära ut judarnas traditioner, och förpliktelsen till omskärelse.

Undervisningen till medarbetarna i dag ges i sanningens ord: ”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.” ”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” ”Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” ”I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening.” {Andra Timoteusbrevet 2:15; Filipperbrevet 2:3-5; Romarbrevet 15:5-6; Första Korintierbrevet 1:10.}

Måtte de, som överväger att hänge sig åt arbetet, sätta sig i samband med dem, som har lång erfarenhet av Guds vägar, och kunskap om hans sak. Måtte alla söka en klar förståelse av sanningens Skrifter. Se till, att den levande Frälsaren är Er Frälsare, och att Ni följer i hans fotspår. Uppamma fromhet och ödmjukhet i sinnet. Bekämpa intellektuell lathet och andlig slöhet. Var beredda på varje arbete, som Ni kan göra för Mästaren. I stället för, att uppfånga alla nya och fantasifulla tolkningar av Bibeln, kläng Er fast vid budskapet. Låt inte varje inflytande påverka Er; utan försök, att utveckla en karaktär, som är pålitlig, saktmodig, lärvillig och likväl fast och munter; och var därtill nyktra och vaksamma i bön. Vandra på fullkomlighetens väg. Låt den höga, heliga sanning, som Ni bekänner Er till, hela tiden upphöja karaktären, förädla och förfina Er, och utrusta Er för de himmelska salarna. Elever i Kristi skola måste visa, att de inte är ouppmärksamma lärjungar. Låt Guds helgande nåd styrka, mjuka upp och behärska hela Er natur. Ni måste själva vara det, som Ni önskar att andra skall vara. Kristus bad för sina lärjungar: ”Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.” {Johannesevangeliet 17:19.} För in i Era liv medömkan, kristen artighet, aktning för varandra, som Ni önskar se reflekteras hos dem, som famnar sanningen genom Er hjälp.