Review and Herald d. 29. maj 1894

tillbaka

Lagstiftare måste vara offentliga Välgörare

Då den laglärde sporde eller frågade Jesus, vad han skulle göra, för att ärva evigt liv, sade Mästaren till honom: ”’Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?’ Han svarade: ’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’ Jesus sade till honom: ’Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.’” {Lukasevangeliet 10:26, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} För att erhålla evigt liv, är det nödvändigt, att älska Gud högst och vår nästa som oss själva. Vi skall vara vår broders väktare, inte hans nedbrytare. Vi skall icke leda honom in på falska stigar. Herren Jesus har offrat sitt eget liv, för att upprätta människans ursprungligen ädla karaktär. Men Satan verkar med alla möjliga påfund, och brukar sina upplärda, sammansvurna onda agenter till, att avlägsna människorna från lydnad mot Guds lag, och få dem till, att överträda den, liksom han fick Adam till, att överträda i begynnelsen.

Det finns högt uppsatta personer, vilka har avlagt högtidliga löften om, att verka för människors bästa, som är otrogna mot sina löften, som inte handlar som sin broders väktare; utan som överträder grundsatserna i Guds lag, och inte älskar sin nästa som sig själva. Lagstiftare tillåter bryggerier, att uppföras över hela landet, och därigenom besmitta jorden, och förse utskänkningsställena med det, som de vet är ett dödligt ont. Utskänkningsställen finns överallt i alla större och mindre städer och inbjuder den resande, att stanna till och vattna hästarna vid trågen, som är så praktiska för syftet, och så stiga in och lägga pengarna på ett glas giftig dricka. Vattnet i trågen är en välsignelse för de törstiga hästarna, men vilken förbannelse är inte brännvinet för människan, som går in och dricker därav! Den resande har förståndet i behåll, när han går in på utskänkningsstället och kan gå upprätt, men betrakta honom, när han lämnar det. Ögonen har mist sin glans. Förmågan till upprätt gång har försvunnit, han raglar såsom ett skepp till havs. Förståndsförmågorna är förlamade, Guds avbild är ödelagd. Den giftiga, berusande drycken har märkt honom. Han slavar under en fördärvad aptit; och hans bröder, i stället för att komma honom till undsättning och krossa varje ok och låta den förtryckte gå fri, surrar fast honom ändå hårdare i hans länkar. De berövar hans hustru och barn på hans pengar, och de tar en vänlig och medkännande far och äkta man ifrån dem, genom att stjälpa i åt honom ett glas, som tar ifrån honom förståndet. Med kropp och själ i slaveri, kan han inte skilja mellan rätt och fel. Den ansvarige på utskänkningsstället har satt flaskan till sin nästas mun och under dess påverkan är han nu uppfylld av gruvligheter och mord, och i sin sinnesförvirring begår han faktiskt mord.

Han ställs inför en jordisk domstol och de män, som har gjort denna handel laglig, måste nu ta sig an följderna av sitt eget verk. Genom lagen gav de tillåtelse till, att ge mannen en dryck, som förvandlade en förnuftig person till en vettvilling, och nu ser de sig nödsakade, att sända honom i fängelse och till galgen för hans förbrytelse. Hans hustru och barn lämnas i djup fattigdom och elände och till att försörjas av det samhälle, de tillhör. Med själ och kropp har mannen gått förlorad, utplånats från jorden och är utan hopp om himmelen.

Men det finns en högre domstol, än den på jorden, och i den rätten spåras verkan till sin orsak, och den person, som sätter flaskan till munnen på nästan, står anklagad för synd mot honom, som begått mord genom inflytandet från den dryck, som hade berövat honom förståndet. Själars blod finns på deras kläder, som har legaliserat brännvinsdrickandet.

De, som dukar under för dryckesvanan, blir så tokiga under inverkan från spriten, att de villigt säljer förståndet för ett glas whisky. De håller inte budet: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” {Andra Moseboken 20:3.} Deras moral är så försvagad, att de inte har kraft till, att motstå frestelsen och deras begär efter stark dryck är så våldsamt, att det förtränger alla andra önskningar och de har ingen förståelse av, att Gud kräver, att de skall älska honom av hela sitt hjärta. De är regelbundna avgudsdyrkare, ty allt, som vänder hängivenheten bort från Skaparen, allt, som försvagar och trycker ned de moraliska krafterna, intar hans tron och erhåller den tjänst, som tillkommer Gud allena. Genom all denna modbjudande avgudadyrkan blir Satan tillbedd.

Den, som dröjer sig kvar vid vinet, spelar med Satan om livet. Det var han, som gjorde onda människor till sina hantlangare, så att de, som inleder vanedrickandet, går att göra till drinkare. Han har lagt sina planer så, att när hjärnan blir förvirrad och omtöcknad av alkohol, gör han drinkaren desperat och får honom till, att begå ett eller annat förfärligt brott. Den avgud, han har ställt upp för människornas tillbedjan, är full av orenhet och förbrytelse. Tillbedjan av denne avgud ödelägger både själ och kropp, och det onda inflytandet påverkar drinkarens fru och barn. Drinkarens fördärvade vanor överförs till hans efterkommande och genom dem till senare släktled.

Men är det inte landets ledande män, som är ansvariga för den tilltagande brottsligheten, strömmen av dödligt ont, som är resultatet av sprithandeln? Är det inte deras plikt och ligger det inte i deras makt, att få bort detta farliga onda? Satan har lagt sina planer och håller råd tillsammans med lagstiftarna; och de genomför hans förslag och håller genom lagbestämmelser i gång en räcka onda ting. Detta utmynnar i så mycket elände och förbrytelse av så ohygglig natur, att ingen människas penna kan beskriva det. Djävulska krafter verkar genom mänskliga redskap, och personer frestas till, att ge efter för aptiten, tills de mister all självbehärskning. Om inte synen av en berusad vore så vanlig, skulle den väcka allmän förargelse och få ett snart slut på spirthanteringen. Men Satans makt har till den grad förhärdat hjärtana och förvanskat omdömet, att man kan se på detta jämmer, förbrytelse och fattigdom, som översvämmar världen som följd av alkoholtrafiken och ändå vara likgiltig.

När ett fartyg lider skeppsbrott utanför kusten, och folk åser det maktlösa att ingripa, blir de omskakade och lider alla möjliga kval. De talar om alla de medel, varmed de kan rädda dem, som håller på att drunkna; och sedan skeppet har gått under, med man och allt, rannsakar de fortfarande sig själva angående något sätt, varpå de kunde ha räddat de förlista. Men det förekommer ett dödligt ont i vårt land, som sanktioneras genom lag. Dag efter dag, månad efter månad, år efter år sätter Satan ut sina dödliga fällor i vårt samfund, vid våra dörrar, i gatuhörnen, ja, var som helst, där det är möjligt, att fånga själar, så att deras moraliska kraft kan brytas ned och Guds avbild utplånas och de kan sjunka förnedrande djupt under de lägre stående djuren. Själar hamnar i fara och går under, och var är de verksamma krafter, de beslutsamma ansträngningarna från de kristnas sida, för att hissa varningsflaggan, upplysa medmänniskorna och rädda landsmännen från, att omkomma? Här talas det inte om, att finna metoder, för att rädda dem, som redan är döda och förlorade, utan om att påverka dem, som ännu inte är utom räckhåll för sympati och hjälp. Vi skall upplysa dessa skyldiga och besmittade själar om den sanningen, att Jesu Kristi blod renar från all synd.

Skall själar alltid kämpa för seger, och frestelsens dörrar öppnas mitt framför deras ansikten? Kommer Satan alltid att finna agenter till, att fresta dem, som har svag moralisk kraft? Kommer han, som har lockats ned i dessa hålor, men som har beslutat sig för, att hålla sig nykter, ledas till, att åter fatta i glaset, och efter den första klunken gift upptäcka, att den goda föresatsen övermannas och försvinner? En munfull av det sinnesförvirrande medlet, och alla tankar på en lidande och förkrossad hustru försvinner. Den demoraliserade fadern bekymrar sig inte längre för, om hans barn är hungriga och utan kläder. Genom att legalisera spirithandeln, sanktionerar lagen, att en själ hamnar i olycka och hindrar stoppet för en trafik, som översvämmar världen med elände. Lagstiftarna bör överväga, om det inte skulle gå, att undvika att utsätta dessa människoliv, fysiska krafter och andliga förmågor för fara. Är det verkligen nödvändigt, att ödelägga människors liv?

Hur många fruktansvärda olyckor inträffar inte under inverkan av starka drycker! Någon på en viktig järnvägsstation hade inte gett rätt signal, eller sänt fel besked. Så kom tåget. Det skedde en kollision, och hundratals liv gick förlorade. Då saken utreddes, befanns en person ha varit berusad på arbetet. Ett ångfartyg var med om en olycka, och haverikommissionen kom fram till, att maskinmästaren hade varit berusad, eller att styrman hade intagit för mycket brännvin till maten. Hur mycket av denna dåraktiga dricka går det att inmundiga, utan att sätta människoliv i fara? Endast genom att helt avstå från starka drycker. Man bör inte omtöckna hjärnan med starka drycker. Ingen berusande dryck bör intas. Om det ändå inträffar en olycka, kan ansvarshavande personer göra sitt yttersta och därefter möta utredningen med viss tillfredsställelse, oavsett olyckans utfall.

Varje individ bör erinra sig, att den är heligt förpliktad inför Gud, att göra sitt bästa för sina medvarelser. Man bör noga se till, att ej skapa lust till stimulerande medel. Råder man vänner och grannar, att ta sig en konjak för hälsans skull, riskerar man, att orsaka deras undergång. Jag har blivit upplyst om många exempel på, att män och kvinnor har lagt sig till med dryckesvanan som följd av ett ”gott” råd. Det finns läkare, som är ansvariga för, att ha skapat många drinkare. Med vetskap om spritens möjliga verkan på den, som får smak därpå, har de likväl iklätt sig ansvaret för, att ordinera denna till sina patienter. Hade de gått från orsak till verkan, skulle de ha vetat, att stimulanser har samma verkan på varje enskilt organ i kroppen, som de har på hela människan. Vilken ursäkt kan läkare komma med för det inflytande, de har utövat till, att göra fäder och mödrar till drinkare? Dessa fäder och mödrar överför sin aptit till sina barn, och därigenom bevaras det onda, och så ökar kriminaliteten och eländet. Härigenom fylls vår värld med degeneration, armod och smärta. På detta sätt sprids ovetandet och det onda vitt omkring, och data påvisar mera hunger, nakenhet, olyckor och lagbrott.

Alltings slut är nära, och i fall de dagarna inte förkortades, skulle inget kött räddas; ty synden flödar över, och mångas kärlek kallnar. Världen blir liksom Sodoma och Gomorra, liksom världen före Syndafloden, och fruktansvärda scener ligger framför oss. Vad blir det facit, som lagstiftarna måste möta? Domstolens ledamöter kommer att sätta sig, böckerna kommer att öppnas, och envar kommer att dömas enligt uppteckningarna i böckerna. Jesus säger: ”’Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.” {Uppenbarelseboken 22:12.} Lagstiftare och spritförmedlare må två sina händer, liksom Paulus gjorde, men de kan inte tvätta bort själars blod. Ceremonin med handtvående renar dem icke, när de genom sitt inflytande och sin makt har bidragit till, att människor har blivit drinkare. De kommer att hållas ansvariga för de millioner kronor, som har gått åt till, att ödelägga konsumenterna. Ingen kan vara blind för spritkommersens förfärliga följder. Dagstidningarna visar, att det elände, den fattigdom och och de brott, som följer på denna trafik, inte är klyftigt uppdiktade fabler, och att hundratals personer blir rika på småsummorna från dem, som de med sin eländiga handel sänder i fördärvet. Oh, att folkopinionen skulle väckas till, att göra ett slut på denna handel, stänga utskänkningsställena och ge dessa förryckta människor en chans, att tänka på de eviga realiteterna!