Review and Herald d. 1. juni 1897

tillbaka

Matlagning på Sabbaten

”Vad skall vi äta på Sabbaten?” löd rubriken på en artikel nyligen i Review. Frågan tål att upprepas: ”Vad skall vi äta på Sabbaten? Kära hustrur, kan inte Ni säga oss det?” Vi hänvisar alla läsare av denna artikel till Guds lag, uttalad i högtidlig storslagenhet från Sinaiberget: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” {Andra Moseboken 20:8-11.} Detta är Jehovas föreskrift.

Sabbaten bär Jehovas okränkbarhetssigill. Genom Jesaja har Herren talat: ”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.” {Jesaja 58:13-14.}

Jesus sade: ”’Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans fader, satt sitt sigill.’ De frågade honom: ’Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?’ Jesus svarade: ’Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.’ De sade till honom: ’Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.’ Då sade Jesus till dem: ’Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.’ De sade till honom: ’Herre, ge oss alltid det brödet!’ Jesus svarade: ’Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” {Johannesevangeliet 6:26-35, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Det är långt mera väsentligt för alla, som hävdar sig tro på Jesus Kristus, att förstå av erfarenhet, vad detta Skrifställe betyder, än att vara osäker på, vad för slags tillredd mat man skall ställa på bordet om Sabbaten. Det är av långt större betydelse för oss, att känna till vår andliga näring. ”Jesus svarade: ’Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.’” {Verserna 53-58.}

”Och brödet”, säger Kristus, ”jag ger är mitt liv, för att världen skall leva.’” {Vers 51.} Han säger oss, att vi inte har liv i oss, med mindre vi äter hans kött och dricker hans blod. Han kan givetvis inte mena timlig mat och dryck. Kristus gav detta uttalande igen och igen, därför att deras andliga liv berodde på deras förståelse av hans ord och att de gjorde dem. Han tycktes inte ta någon notis om deras förnärmade gensvar, utan upprepade läxan.

Alla, som rådgör med sina Biblar, vet svaret på denna fråga: ”Vad säger Herren?” ”På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose. Då sade han till dem: ’Detta är vad HERREN har sagt. I morgon är det sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon.’” {Andra Moseboken 16:22-23.} ”Säg till Israels barn: HERRENS högtider skall ni utlysa som heliga sammankomster, de är mina högtider. Under sex dagar skall arbete utföras, men den sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra. Det är HERRENS sabbat, var ni än bor.” {Tredje Moseboken 23:2-3.} ”HERREN sade till Mose: Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt HERREN. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade.” {Andra Moseboken 31:12-17.}

Det går, att så citera Skriften – de ord, som Kristus betraktade av så stor vikt, att överträdelse därav ledde till döden – att den förvrängs. Borde vi inte hantera Kristi ord med helig vördnad? I den omnämnda artikeln stod det att läsa: ”Det finns också talrika offer för en dylik regim, som kan säga – liksom vissa muttrare i svunnen tid – och detta med större anledning: ”vår själ avskyr den eländiga mat vi får!’” {Fjärde Moseboken 21:5.} På så vis förväxlas begränsningar hos ett tydligt ”Så talar Din Förlossare” med gnället från Israels barn, då de beklagade sig över det eländiga bröd, som utgjorde änglamat. ”Personer, som är böjda att betvivla den allmänna tillämpningen av dessa uråldriga lagar, drar sig ändå för, att laga mat på Sabbaten, och värmer bara upp sådant, som har lagats till tidigare; ehuru man gärna kunde fråga, vad felet är i, att värma på det, som har lagats till, än att på nytt baka, koka eller stuva det, som redan har beretts?” Tog skribenten Gud på orden här? Herren har sagt: ”I morgon är det sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon.’” {Andra Moseboken 16:23.}

Mannat gavs genom ett mirakel från Gud. Vänligen läs hela kapitlet. Vem var Israels barns ledare? – Jesus Krists, dold i molnstoden. Kapitel tretton, fjorton, femton och sexton i Andra Moseboken tecknar historien om Israels barn. Kapitel tretton berättar om Guds förunderliga gärningar i, att få Röda Havet att stå upp som en mur på vardera sidan, så att vattnet inte skulle dränka dem, och hur det skapades en gång genom vattnet. Därmed kunde hela den väldiga hären på mer, än en million personer gå säkert över. Skyn, som gick framför dem, reste sig högt över dem, och sänkte sig ned som en mur av eld mellan dem och egyptierna; och inte en av dem omkom. ”Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste om natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra. Och Mose räckte ut handen över havet, och HERREN drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem.” {Kapitel 14:19-22.}

Deras Ledare var en mäktig general över härar. Hans änglar, som lyder hans order, vandrade på var sida om Israels väldiga här, och de led ingen skada. Israel var i trygghet. Vem skulle ha trott, att Israel någonsin kunde knorra igen? Så framfördes den heliga segersången, ledd av Mirjam. Mose dröjde inte med, att stämma in i den heliga sången med tamburiner. Men då Israels härar kom till Mara, fann de inget drickbart vatten; ty det var bittert. Så fick folket tillfälle till, att uttrycka sin vantro mot Herren, sin osynlige ledare, och mot hans tjänare Mose, sin synlige ledare. Väntade de tålmodigt, för att se, vad Herren skulle göra med och för dem, då de kallade på honom för hjälp? ”Då knotade folket mot Mose och sade: ’Vad skall vi dricka?’” {Vers 24.} Varför betraktade de inte Guds fantastiska verk och sade: Herren har visat sig mäktig, att befria, och han tänker inte låta oss dö av törst? Men de knotade mot Gud. Mose ropade till Herren, och åter hörde Herren honom. Han visade Mose ett träd, som han kastade i vattnet, varpå vattnet blev friskt. ”Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. Han sade: ’Om du hör HERRENS, din Guds, röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare. Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.” {Verserna 25-27.}

På det här sättet anförde en älsklig, nådig, himmelsk Ledare Israels barn under färden. ”Hela Israels menighet bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai. Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen och sade till dem: ’Om vi ändå hade fått dö för HERRENS hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger.’” {Kapitel 16:1-3.}

Oh, varför var Israels barn så trolösa? Hur förunderligt hade Herren ej verkat för dem, för att de inte skulle dö! Han hade kallat sina härar från himmelen, för att strida för deras skull, och vann en strålande seger för dem, och hur föga tro och tillit de ändå visade under Guds prövning! Han gav dem sin förordning, en statut, som han aldrig skulle komma att svika, likväl knorrade och beklagade de sig inför sina ledare under första trångmål. Deras sädesförråd var nästan tomt, och det verkade inte gå att fylla på. Herren visste, vad han ville göra, men han prövade deras tro, för att se, om de ämnade lita på de löftesrika ord, som han hade uttalat till dem angående hans barmhärtiga beskydd och omsorg. Han var i färd med, att vänja sitt folk vid, att tro på honom. Genom att klaga på Guds tjänare, som bar ansvar och tunga bördor i verket, trotsade de Gud i dessas arbete.
Avslutas nästa vecka.