Review and Herald d. 3. juni 1890

tillbaka

Mörkret har inte segrat

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.” {Johannesevangeliet 1:1-9.}

Folk har frågat mig: ”Tror Du, att Herren har än mera ljus till oss som ett folk?” Jag har svarat, att han har ljus, som är nytt för oss, men att det samtidigt är dyrbart, gammalt ljus, som skall stråla ut från sanningens ord. Ännu har vi endast små glimtar av ljusskenet, som med tiden skall komma till oss. Vi gör inte fullt ut bruk av det ljus, som Herren har gett oss och vi får fördenskull inte del i det större ljuset. Vi vandrar inte i ljuset, som redan skiner över oss.

Vi säger om oss själva, att vi är det folk, som håller Herrens bud, men vi fattar inte bredden hos Guds lags vidsträckta principer. Vi förstår inte, hur helig den är. Många, som åberopar sin rätt, att undervisa om sanningen, har ingen klar förståelse av, vad de har tagit på sig, genom att undervisa om Guds lag, därför att de inte äger någon levande kunskap om Jesus Kristus.

När vi läser om Luther, Knox och andra stora reformatorer, beundrar vi det mod och den styrka samt den fasthet dessa Guds trofasta tjänare hade och vi önskar, att vi kunde få del i den anda, som präglade dem. Vi vill gärna lära känna källan till det, som gjorde dem starka, då de var svaga. Fastän dessa stora män användes som redskap för Gud, var de inte felfria. De var syndiga människor med stora fel. Vi borde försöka, att efterlikna deras goda sidor, men vi får inte göra dem till våra mönsterbilder. Dessa män hade stora förutsättningar, för att främja reformationsverket. De leddes av en makt, som var större, än de själva. Det är inte människorna, redskapen Gud använde, som bör upphöjas och äras, utan Jesus, som lät sitt ljus och sin kraft komma över dem. Älskarna av sanning och rättfärdighet, som för vidare den uppgift, som först gavs åt dessa fanbärare, bör prisa Gud, som är Källan till allt ljus.

I fall det skulle kungöras, att änglar skulle komma som sändebud, för att öppna rika skatter av kunskap om det, som hör himmelen till, skulle den kristna världen bli upprymd. Himmelens atmosfär skulle omge dessa budbärare och många skulle lyssna ivrigt till det de hade att säga. Böcker skulle skrivas som kommentar till änglarnas budskap. Men en större än änglarna har varit i världen. Herren kom själv, för att låta himmelens ljus stråla över människorna. Han yttrade om sig själv, att han var ett med Fadern, full av nåd och sanning, Gud uppenbarad som människa.

Herren Jesus, som är den osynlige Gudens avbild, gav sitt liv, för att frälsa förtappade människor. Vilket ljus, vilken kraft han förde med sig! I honom bor hela Gudomens fullhet lekamligen eller kroppsligt. Mysteriet över alla mysterier! Det är vanskligt för tanken, att fatta Kristi storhet, förlösningens hemlighet. Skammens kors har rests, spikarna har drivits genom hans händer och fötter, spjutet har genomborrat hans hjärta och förlossningens pris har betalats för mänskligheten. Guds fläckfria Lamm bar våra synder i sin kropp på korset, han axlade våra sorger. Frälsningen är ett outtömligt ämne, som kräver vårt mest ingående studium. Detta studium går längre ned, än vår djupaste tanke, det sträcker sig vidare, än vår föreställningsförmåga når. Vem kan forska sig fram till Gud? Visdomens och kunskapens skatter ligger öppna för alla människor. I fall tusentals av de mest begåvade människor bestämde sig för, att lägga ned all sin tid på, att framhålla och förklara Jesus för oss och studerade, hur de bäst kunde beskriva hans enastående karaktär och egenskaper, skulle de aldrig kunna uttömma ämnet helt. Även om stora och begåvade författare har frambringat vidunderliga sanningar och har gett mänskligheten större ljus, kommer vi ständigt att finna nya idéer och rika områden för forskning, ty frälsningens vetenskap är utan gräns. Detta verk har pågått från århundrade till århundrade. Kristi karaktär och liv har granskats och framställts, liksom Guds kärlek, uppenbarad i Sonens offer. Genom all evighet kommer de frälsta att vara upptagna av, att studera försoningen och nya och rika sidor hos frälsningsplanen skall stadigt framträda.

I fall Jesus vore hos oss i dag, skulle han säga, som han sade till lärjungarna: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.” {Johannesevangeliet 16:12.) Jesus längtade efter, att öppna lärjungarnas sinnen för djupa och levande sanningar, men deras världslighet och slöa uppfattningsförmåga gjorde det omöjligt. De skulle inte ha fått något utbyte av dessa stora och härliga sanningar. När den andliga växten fattas, stängs dörren för de rika ljusstrålar, som skiner från Kristus.

Vi skall aldrig komma till en punkt, när det inte finns mera ljus att få. Kristi undervisning var oerhört viktig. De, som hörde honom tala, begrep inte betydelsen av det han sade, eftersom de var fulla av förutfattade meningar. Kristus var källan och upphovsmannen till sanningen. De stora grundtankarna i Gamla Testamentet missbrukades och feltolkades. Kristi uppgift var, att uppenbara sanningen, som inte hade förståtts av mottagarna. Profeterna hade framhållit sina budskap, men de uppfattade inte den andliga innebörden av det, som de hade skrivit. De insåg inte sanningens betydelse. Jesus tillrättavisade lärjungarna för deras tröga fattningsförmåga. De gick miste om mycket av hans dyrbara undervisning, därför att de inte förstod dess upphöjda och andliga innehåll. Men han lovade dem, att Talesmannen eller Tröstaren, Hugsvalaren, skulle komma och att sanningens Ande skulle påminna dem om allt det han hade sagt. Han lät dem veta, att han hade överlåtit åt dem dyrbara sanningsjuveler, vars värde de inte uppfattade.

Efter Kristi död och uppståndelse lyssnade lärjungarna med förundran till hans undervisning om sanningen, för de uppfattade den som något helt nytt. Dock sade han till dem: ”’Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er... Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.” {Lukasevangeliet 24:44-45.} Sanningen öppnar sig hela tiden med nya sidor för olika människor. Alla, som gräver i sanningens gruva, kommer fortgående att upptäcka rika och värdefulla ädelstenar. Vi önskar, att alla bekännare av sanningen, som nu ligger öppen för oss och i synnerhet de, som åtar sig ansvaret, att undervisa andra, själva skulle få en klarare förståelse av de stora grundtankarna i Bibeln.

Guds lags försvarare behöver mycket av Guds Ande. I fall predikanterna saknar ödmjukhet och lätt blir irriterade, när de möter motstånd, visar detta deras behov av gudomlig upplysning. De, som verkar för människors frälsning, måste ha Kristi sinnelag. Sanningen i Jesus kommer att påverka dem, som inte tror på ett helt annat sätt, än när den framställs som en teori eller ett omstritt ämne. I fall vi satsar allt på, att teckna sanningen på mest utmanande sätt och går på tvärs mot andras meningar och uppfattningar, kommer sanningen att missförstås, vantolkas och felaktigt återges för dem, som lever i villfarelse, för att den skall verka som något förkastligt. Det är endast få av dem, som Ni försöker att förkunna sanningen för, som inte har druckit av Babylons vin. De har svårt för, att förstå sanningen. Fördenskull är det nödvändigt, att framhålla den, såsom den är i Jesus. I likhet med den Store Läraren, måste sanningens bekännande tillskyndare vara i besittning av äkta ödmjukhet. De, som flitigt har grävt i Ordet och har upptäckt sanningens dyrbara ådra, den sedan evigt dolda hemligheten, kommer att ära Jesus, som är Källan till all sanning, genom att i sina karaktärer uppenbara den helgande kraften i det de tror på. Jesus och hans nåd måste bo i själens tempel. Då kommer han att uppenbaras i tal, i bön, i förmaningar och i förkunnelsen av den heliga sanningen, för detta är hemligheten bakom andlig framgång. När vår egen gamla natur präglar vårt arbete, kommer sanningen vi framhåller för andra, inte att helga och förädla våra egna hjärtan. Därmed visas det, att vi inte är kärl, som Mästaren kan använda. Det är endast genom innerlig bön, som vi kan ha nära samröre med Jesus och genom en sådan välsignad förbindelse kommer orden och inställningen att präglas av Kristi Ande. Alla behöver vara vaksamma. Jesus, vår dyrbare Frälsare, förmanade oss till vaksamhet. Inte ett enda ögonblick törs vi slappna av på kontrollen över vår egen onda natur. Hjärtat måste bevaras omsorgsfullt, ty från det utgår livet. Vaka över tankarna, så att Ni inte syndar med läpparna.