Review and Herald d. 5. juni 1888

tillbaka

Älska varandra

”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.’” {Johannesevangeliet 13:34-35.} Dessa ord är inte en människas ord, utan vår Förlösares ord, och hur viktigt det är, att vi lägger hans undervisning på hjärtat. Det är intet, som kan försvaga församlingens inflytande mera, än brist på kärlek. Kristus säger: ”Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor.” {Matteusevangeliet 10:16.} Därest vi möter motstånd från våra fiender, vilka framställs som ulvar, låt oss akta oss för, att inbördes uppvisa samma anda. Fienden vet fullt väl, att om vi saknar kärlek till varandra, då kan han uppnå sin avsikt och skada och försvaga församlingen, genom att skapa likgiltighet hos dess medlemmar. Han kan förleda dem till, att tänka ont, tala ont, beskylla, fördöma och hata den ene och den andre. På detta sätt skadas Guds sak, Kristi namn vanäras, och människor lider obotlig, själslig skada.

Så påpassliga vi måste vara, att våra ord och handlingar är i harmoni med den heliga sanning, som Gud har gett oss! Världens människor betraktar oss, för att se, vad vår tro gör för våra karaktärer och våra liv. De iakttar oss, för att se, om den har ett helgande inflytande på våra hjärtan, om vi blir förvandlade, så att vi blir lika Kristus. De är redo, att slå ned på varje fel i våra liv, varje skorrande handling. Låt oss icke ge dem tillfälle till, att angripa vår tro.

Det är inte motståndet i världen, som utgör den största faran för oss, utan det är när vi värnar om det onda i vår mitt, som de största olyckorna sker. Det är de halvhjärtades ohelgade liv, som sinkar sanningens arbete och lägger Guds församling i mörker.

Det finns inget sätt, varpå vi säkrare kan försvaga våra andliga liv, än genom att ge efter för missunnsamhet, att vara misstänksamma mot varandra, alltid snara till, att finna fel och tänka ont. ”En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.” {Jakobsbrevet 3:15-18.}

Gud önskar, att var och en av oss skall komma i ett sådant tillstånd, att han ständigt kan älska oss. Han har värderat människan högt och har förlossat oss, genom att offra sin egen enfödde Son för oss, och vi måste därför betrakta varje person som dyrt köpt genom Kristi blod. Om vi hyser en sådan kärlek för varandra, då kommer också vår kärlek till Gud och sanningen att öka. Det har smärtat oss djupt, att se, hur litet kärlek det förekommer ibland oss. Kärleken är en gudomlig planta, och i fall vi önskar, att den skall gro och blomstra i våra hjärtan, då måste vi uppamma den. Saktmod, blidhet, långmodighet, att inte hastigt bli vred, att lida allt och tåla allt – dessa är de dyrbara frukter, som kärlekens trä bär.

Välj alltid med försiktighet de ord, Ni använder i umgänget med Era vänner. Låt Era samtal vara av sådan natur, att Ni inte behöver ångra dem sedan. ”Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag.” ”En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont.” {Efésierbrevet 4:30; Matteusevangeliet 12:35.} Om Ni har sanningens kärlek i Era hjärtan, då kommer Ni att tala om sanningen. Ni kommer att tala om det välsignade hopp, som Ni äger tack vare Jesus. Om Era hjärtan är fyllda med kärlek, då kommer Ni att försöka, att bygga upp och befästa Era bröder i vår allra heligaste tro. I fall det yttras ord, som är skadliga för Era vänners och bröders karaktärer, då bör Ni inte uppmuntra denna baktalelse. Det är fiendens verk. Påminn vänligt den talande om, att Guds ord förbjuder det slags samtal. Vi måste rena hjärtat på allt, som smutsar ned själens tempel. Då kan Kristus bo i oss. Vår Förlossare har sagt oss, hur vi kan uppenbara honom för världen. Om vi besjälas av hans Ande och anda, om vi visar hans kärlek för andra, om vi gynnar varandras intressen, om vi är vänliga, tålmodiga och överseende, kommer världen i våra frukter att se bevis för, att vi är Guds barn. Det är församlingens enhet, som sätter oss i stånd till, att utöva märkbart inflytande på vantroende och världsliga människor.

Kristi församling omtalas som ett heligt tempel. Aposteln säger: ”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni till en Guds boning genom Anden.” {Efésierbrevet 2:19-22.} Alla Kristi efterföljare framställs som stenar i Guds tempel. Varje sten, antingen den är stor eller liten, måste vara en levande sten, som utstrålar ljus och passar på den plats i byggnaden, där Gud har bestämt, att den skall vara. Hur tacksamma vi borde vara, för att det har öppnats en väg, varigenom vi alla kan ha en plats i det andliga templet! Tänker Ni, mina kära bröder och systrar, överväga dessa ting, tänka på dem, tala om dem? Vi blir stärkta till, att uppfylla Herrens verk i förhållande till vår värdering av dessa ting.

Gud vill icke, att vi skall sätta oss på domarsätet och döma varandra; men hur vanligt är detta ändå inte. O, hur aktsamma vi bör vara, så att vi inte dömer vår broder! Det har sagts oss, att som vi dömer, skall vi bli dömda, som vi bemöter andra, skall vi bli bemötta. Kristus har sagt: ”Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.’” {Matteusevangeliet 12:36-37.} Låt Era ord, när Ni har detta för ögonen, vara av en sådan karaktär, att de vinner Guds bifall. När vi ser fel hos andra, låt oss minnas, att vi själva har fel, som i Guds ögon kanske är grövre, än de fel, vi fördömer hos vår broder. I stället för, att peka ut hans fel, bör vi be Gud om, att välsigna honom och hjälpa honom med, att övervinna dem. Kristus godkänner denna anda och detta tillvägagångssätt och därmed öppnas vägen för Er, att tala besinnande ord, som styrker och hjälper den, som är svag i tron.

Arbetet med, att bygga upp varandra i den heliga tron, är ett välsignelserikt arbete, att racka ned på andra, är ett bittert och bedrövligt arbete. Kristus gör sig till ett med sina lidande barn, för han säger: ”Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” {Matteusevangeliet 25:40.} I fall alla ville praktisera den undervisning, Kristus har gett oss, vilken kärlek och enighet skulle då inte härska ibland hans efterföljare! Varje hjärta har sina egna sorger och besvikelser, och vi bör försöka, att lätta varandras bördor, genom att uppenbara Jesu kärlek till dem runt omkring oss. Om våra samtal rörde sig om himmelen och himmelska ting, skulle ont tal snart upphöra, att verka lockande för oss. Vi skulle då inte trampa in på fiendens mark. Vi skulle då varken utsätta oss själva för frestelse, eller falla under den Ondes makt.

I stället för, att finna fel hos andra, bör vi vara kritiska mot oss själva. Vi borde alla fråga oss själva: Är mitt hjärta rätt inför Gud? I fall just Du har uppammat en felaktig anda, bannlys den från själen. Det är Din plikt, att rycka upp allt ur hjärtat, som besmittar. Varje bitter rot måste ryckas upp, för att andra icke skall smittas av dess giftiga inflytande. Låt inte någon giftig planta få lov till, att växa i Ditt hjärta. Ryck upp den i denna stund och plantera i stället kärlekens växt. Lås in Jesus i hjärtat.

Kristus är vårt föredöme. Han gick omkring och gjorde gott. Han levde, för att välsigna andra. Kärlek förskönade och förädlade alla hans handlingar, och han har befallt oss, att följa i hans fotspår. Låt oss erinra oss, att Gud sände sin egen enfödde Son till denna sorgens värld, för att förlossa oss från synd och rena åt sig ett egendomsfolk, som är nitiskt för goda gärningar. Låt oss erinra oss, att: ”Alltså är kärleken lagens uppfyllelse” {Romarbrevet 13:10}, och han, som älskade oss till döden på korset, har bjudit oss, att älska varandra, såsom han älskade oss; och världen kommer att se, att vi är hans lärjungar, om vi hyser inbördes kärlek.