Review and Herald d. 9. juni 1891

tillbaka

Bön och Tro

”Elia, som också fick lida, bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över landet under tre år och sex månader. Och när han sedan bad igen, gav himlen regn och jorden bar sin gröda.” {Jakobsbrevet 5:17-18.} I Elias erfarenhet framhålls viktiga lärdomar för oss. Då han på Karmelsberget uppsände böner om regn, blev hans tro prövad; men han höll ut och fortfor, att framföra sin bön till Gud. Sex gånger bad han allvarligt, och ändå syntes det inget tecken på, att hans anhållan hade hörts; men med stark tro fortsatte han, att uppsända sin bön till nådens tron. Om han missmodigt hade gett upp efter den sjätte gången, skulle hans bön inte ha blivit besvarad; men han höll ut, tills svaret kom. Vi har en Gud, vars öra inte är tilltäppt för våra önskemål; och om vi prövar värdet hos hans ord, kommer han att ära vår tro. Han önskar, att vi skall låta alla våra intressen genomsyras av hans intressen. Det låter honom sända oss sin välsignelse; ty då kommer vi ej att ta åt oss äran, utan ge Gud äran. Gud besvarar inte alltid våra böner första gången vi påkallar hans uppmärksamhet; för i fall han gjorde det, kunde vi tänka, att vi hade rätt till alla de välsignelser och gåvor, han skänkte oss. I stället för, att genomlysa våra hjärtan, för att se, om vi när något ont, eller ger efter för någon synd, skulle vi bli likgiltiga och inte inse vår avhängighet av honom och vårt trängande behov av hans hjälp.

Elia ödmjukade sig, tills han kom i ett tillstånd, där han inte skulle ta åt sig äran själv. Detta är det tillstånd, där Herren hör bön, för då kommer vi att prisa honom. Skicket, att rosa människor, är något, som leder till mycket ont. Den ene prisar den andre, och därmed leds människor till att känna, att äran tillhör dem. De börjar att känna det, såsom Nebukadnessar gjorde, då han vandrade runt sina palats och utbrast: ”’Se, detta är det stora Babel som jag har byggt till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära!’” {Danielsboken 4:27.} Gud varnade kungen för hans fara av, att själv ta åt sig äran, men han gav inte akt på varningen, och Gud sände sin hotande dom över honom, och så blev Nebukadnessar ödmjukad. Efter att han hade lärt sin läxa, och hade gett Gud ära, återinsattes han som mäktig kung. Att rosa och berömma människor stärker deras uppfattning om sig själva, och så glömmer de, att deras förmågor kommer ifrån Gud, och att kapitalet, som har anförtrotts åt deras omvårdnad, skall brukas till Givarens ära. Människors prövas i användningen av sitt jordiska kapital, för att det skall utrönas, om de kan betros med himmelska rikedomar. När vi befinner oss i rätt tillstånd gentemot Gud, skall vi inse, att ett stort offer har gjorts för vår skull. Samtidigt skall vi inse vår egen mänskliga skröplighet och svaghet, och prisa Gud, i stället för människor. All pris tillhör Gud. När stora män kallas till att tala, är det för ofta så, att deras ord inte för med sig stor överbevisning; ty i mångt och mycket går deras tal ut på, att vinna folkets bifall. De ger ros till människor, och inser inte, att all kraft och duglighet är från Gud, vilken tillhör all ära. När man upphöjer människor, lägger man en snara för deras själar, och gör exakt så, som Satan vill ha en att göra. Man bör prisa Gud av hela hjärtat, själen, makten, förståndet och styrkan; ty Gud allena är värdig, att bli förhärligad. Om vi insåge, att vår frälsning kostade det oändliga priset av Guds Son, skulle vi ha en blygsammare uppfattning om jaget. Vår Frälsare visste, att vår frälsning vore ogörlig utom genom honom, och han kom till vår värld, för att bli misshandlad för våra överträdelser, krossad för våra synders skull; och utstå vår tuktelse, så att vi genom hans sår kan bli helade. {Jämför Jesaja 53. Övers. anm.}

För att upphöja Herren, såsom vi borde, måste vi äga en äkta tro, som leder oss till, att lyda Guds lag. Många påstår sig ha tro på Gud; men det är en tro, som inte fungerar, och aposteln säger: ”Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.” Detta är de onda änglarnas tro, för de ”tror... och bävar.” {Jakobsbrevet 2:17, 19.} Vi måste ha Bibelns tro – den tro, som verkar genom kärlek och renar själen.

Hur kan vi veta, att vi har tro på Gud, att vi är hans barn och när kärlek till honom? Är det genom vår bekännelse? Jag besökte en gång en predikant, som var stolt över sin barnuppfostran. Hans barn visade honom stor tillgivenhet; men då han bad dem om, att gå ett ärende för honom eller utföra ett arbete, tog de ingen notits om hans önskningar, och brydde sig inte om hans befallning. Jag frågade, hur han kunde tro, att de verkligen älskade honom, då de struntade i hans önskemål. Han svarade, att han visste, att de älskade honom, för att de visade honom sådan ömhet; de lade armarna om halsen på honom och kysste honom och tycktes ivra för, att visa sin kärlek. Men utan lydighet, är allt yttre tal och tillgivenhet blott ett tomt skal. När vi ser barnen springa, för att åtlyda fars eller mors bud, genom att visa glädje och kärlek i sin tjänstvillighet, vet vi, att de verkligen älskar sina föräldrar. Hur kan vi veta, att vi älskar vår himmelske Fader? Om ett barn älskar sina föräldrar, lyder det deras bud. Om vi älskar Gud, håller vi hans bud. Aposteln säger: ”Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.” {Första Johannesbrevet 5:3.}

Vi måste sätta in vår vilja på Guds viljas sida. Hela skillnaden mellan en Guds tjänare och en tjänare åt den Onde består i, hur personen använder sin vilja. I fall vår vilja styrs av jaget och placeras på Satans sida, blir vi överträdare av Guds lag; om vår vilja är på Guds sida, blir vi hans lydiga barn. Jesus tillkännagav: ”jag har hållit min Faders bud” {Johannesevangeliet 15:10}, och han påbjuder oss, att följa i hans fotspår. Johannes skriver: ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” {Första Johannesbrevet 2:6.} Att hålla Guds bud, innefattar ett kors. Det fjärde budets Sabbat ligger på alla deras stig, som vill vara Herrens trofasta och lydiga barn. Många ursäktar sig och trotsar detta okränkbara bud med orden: ”Det är inte bekvämt för mig, att hålla detta bud. Det står i konflikt med arbete och affärer.” Frågar Gud Dig, om det är behagligt för Dig, att hålla hans bud? Du tycker, att det är en stor förbrytelse, att vara till vanära för Dina medmänniskor, men hur mycket värre är det inte, att begå röveri emot Gud! Vi bör handla som förståndsmässiga män och kvinnor. Gud har befallt, att Sabbatsdagen skall hållas som minnesmärke över hans makt och verk som Skapare, och det finns ingen myndighet på jorden, som kan förändra Jehovas föreskrift. Jesus säger: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen {Sannerligen} säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” {Matteusevangeliet 5:17-19.}

Gud har i sitt ord gett oss en måttstock, varmed vår kärlek till honom prövas, och vi bör fråga: Vad säger Skriften? Jesus yttrar: ”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” {Johannesevangeliet 8:12.} Om vi följer honom i ödmjuk lydnad, kan vi åberopa Guds löften. Men i fall Herren inte genast besvarar våra böner, skall vi då bli missmodiga? – Nej, Gud har gett oss sitt ord, och om vi uppfyller dess betingelser, kommer han att hålla sitt löfte. Vi bör tro Guds ord, vare sig vi upplever starka känslor eller inte. Jag brukade be Gud om högstämda känslor, men det gör jag inte nu. Jag kommer till Gud med det nakna löftet och säger: ”Herre, jag tror Ditt ord.” Liksom Elia, trycker jag fast min bön om och om igen mot nådens tron; och när Herren ser, att jag erkänner min oduglighet och svaghet, kommer välsignelsen.

Min själ har hungrat och törstat efter Gud, och jag har litat på honom. Han låter sin välsignelse vila över mig, inte för att jag besitter någon stor visdom, men för att jag tror på hans löften, och han belönar min tro. Mitt hjärta är ödmjukt inför honom, min själ är stillad i tacksam kärlek, när hans ljus skiner på mig. Guds barn måste vandra i tro, och härigenom uppnår de en rik och djup erfarenhet i Guds ting. När fienden kommer in med sina frestelser, kan den kristne peka på sin erfarenhet, och frimodigt tillkännage, att Herren har varit hans hjälpare, och att han fortsatt skall segra genom Kristi nåd. Jag har överlämnat min själs vård till Gud som till en trofast Skapare, och jag vet, att han kommer att bibehålla det, som jag har anförtrott åt honom till den dagen. Om vi hade en levande tro på Gud, skulle hans pris ständigt vara på våra läppar. Hur ofta talar vi inte om våra besvärligheter, men hur sällan om Guds godhet och förbarmande! Kristus säger: ”Ni är världens ljus.” {Matteusevangeliet 5:14.} Oh, om vi kunde bli som en stad, vilken ligger på ett berg, och som inte kan döljas! Jesus lever; han ligger icke i Josefs nya grav; han är uppstånden och går i förbön för oss i det höga. Vi har en levande Frälsare. Låt oss prisa honom med hjärta, själ och stämma. I fall någon har mist tron, måtte han då söka Gud i dag. Herren har lovat, att om vi söker honom helhjärtat, kommer han att låta sig finnas av oss. Vänd Dig till honom i dag; för han kommer att givmilt förlåta.