Review and Herald d. 12. juni 1913

tillbaka

Mod i Herren [till Generalkonferensen] [den 27. Maj, kl. 10.00]

Mod i Herren [till Generalkonferensen] Det tjugonde mötet Den 27. Maj, kl. 10 W.T. Knox ordförande. Bön av E. W. Farnsworth. Äldstebroder Daniells läste upp för Konferensen ett meddelande innehållande hälsningar och råd från syster E. G. White. Budskapet lyder: –

Nyligen under nattens timmar gjorde den Helige Ande intryck på mitt sinne med tanken att om Herren kommer så snart som vi tror att han kommer, borde vi vara ändå mer aktiva än vi har varit tidigare för att få ut sanningen inför folket.

I detta sammanhang återvände jag till de adventtroendes verksamhet 1843 och 1844. På den tiden var det mycket hus-till-hus-besök, och outtröttliga ansträngningar gjordes för att varna folket för det som talas om i Guds Ord. Vi borde anstränga oss ändå mer än de som så troget förkunnade den förste ängelns budskap. Vi närmar oss snabbt slutet av denna jords historia; och när vi inser att Jesus verkligen kommer snart, kommer vi att väckas till arbete som aldrig förr. Vi uppmanas att slå larm inför folket. Och i våra egna liv skall vi visa sanningens och rättfärdighetens kraft. Världen kommer snart att möta den store Lagstiftaren angående hans brutna lag. Endast de som vänder sig från överträdelse till lydnad kan hoppas på förlåtelse och frid.

Vi skall höja banderollen där det står "Guds bud och Jesu tro". Lydnad mot Guds lag är den stora frågan. Låt detta inte föras utom synhåll. Vi måste sträva efter att väcka kyrkomedlemmar, och dem som inte gör någon bekännelse, till att se och lyda anspråken i himmelens lag. Vi skall upphöja denna lag och göra den hedervärd.

Kristus har gett oss i uppdrag att så sanningens frön och att för vårt folk betona vikten av det arbete som skall utföras av dem som lever mitt i slutscenerna av denna jords historia. När sanningens ord förkunnas på vägarna och på stigarna, kommer det att ske en uppenbarelse av Guds Andes verkande på människors hjärtan.

O, hur mycket gott skulle kunna åstadkommas om alla som har sanningen, livets ord, arbetade för att upplysa dem som inte har den! Då samariterna kom till Kristus på kallelse från den samaritanska kvinnan, talade Kristus om dem för sina lärjungar som en åker som var redo att skördas. "Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden?", yttrade han. "Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd." Kristus bodde hos samariterna i två dagar; för de var hungriga efter att höra sanningen. Och vilka hektiska dagar de var! Som ett resultat av dessa dagars arbete, kom "många fler... till tro på grund av hans ord." Så här löd deras vittnesbörd: "Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare.’" {Johannesevangeliet 4:35, 41, 42.}

Vem av Guds bekännande folk tänker inleda detta heliga arbete och verka för de själar som går under på grund av brist på kunskap? Världen måste varnas. Många platser pekas ut för mig som i behov av vigd, trogen, outtröttlig ansträngning. Kristus öppnar mångas hjärtan och sinnen i våra stora städer. Dessa behöver Guds Ords sanningar; och om vi kommer i helig närhet till Kristus och försöker att närma oss dessa människor, kommer intryck till det goda att göras. Vi behöver vakna upp och visa Kristus och våra medmänniskor sympati. De stora och små städerna, liksom platser nära och fjärran, skall bearbetas och bearbetas intelligent. Dra aldrig tillbaka styrkorna. Herren kommer att göra de rätta intrycken i hjärtan, om vi arbetar i samklang med hans Ande.

Jag har uppmuntrande ord för Er, mina bröder. Vi skall gå framåt i tro och hopp och förvänta oss stora saker från Gud. Fienden kommer på alla sätt att försöka att hindra de ansträngningar som görs för att främja sanningen, men i Herrens styrka kan Ni uppnå framgång. Låt inga nedslående ord sägas, utan bara sådana ord som tenderar att stärka och stödja Era medarbetare.

Jag längtar efter att personligen ägna mig åt seriöst arbete på fältet, och jag skulle med all säkerhet ägna mig åt mer offentligt arbete om jag inte trodde att det i min ålder inte är klokt att missbruka sin fysiska styrka. Jag har ett arbete att göra för att förmedla till församlingen och världen det ljus som har anförtrotts mig då och då under de år under vilka den tredje ängelns budskap har förkunnats. Mitt hjärta är fyllt av en högst uppriktig önskan om att placera sanningen framför alla som kan nås. Och jag har fortfarande en del saker att förbereda för publicering. Men jag måste gå högst försiktigt fram, så att jag inte försätter mig själv i ett läge där jag inte kan skriva alls. Jag vet inte hur länge jag får leva, men jag lider inte så mycket hälsomässigt som jag kunde förvänta mig.

Efter Generalkonferensen 1909 tillbringade jag flera veckor med att delta i lägermöten och andra allmänna sammankomster och besökte olika institutioner i New England, Centralstaterna och Mellanvästern.

Då jag återvände till mitt hem i California tog jag på nytt upp arbetet med att förbereda stoff för pressen. Under de fyra senaste åren har jag skrivit jämförelsevis få brev. Den styrka jag har haft, har framför allt lagts ned på slutförandet av viktigt bokarbete.

Emellanåt har jag deltagit i möten och besökt institutioner i California, men större delen av tiden sedan den senaste Generalkonferensen har tillbringats i manuskriptarbete i mitt hem "Elmshaven", nära St. Helena.

Jag är tacksam för att Herren har skonat mitt liv för att arbeta litet längre med mina böcker. O, att jag hade styrka att göra allt som jag ser borde göras! Jag ber att han skall ge mig visdom, så att de sanningar som vårt folk så väl behöver kan presenteras tydligt och acceptabelt. Jag uppmuntras till att tro att Gud kommer att göra det möjligt för mig att utföra detta.

Mitt intresse för det allmänna arbetet är fortfarande lika djupt som någonsin, och jag önskar verkligen att den nuvarande sanningens sak stadigt skall utvecklas i alla delar av världen. Men jag tycker att det är tillrådligt att inte försöka mig på mycket offentligt arbete medan mitt bokarbete kräver min handledning. Jag har några av de bästa arbetarna – dem som i Guds försyn anslutit sig till mig i Australien, med andra som har förenat sig med mig sedan jag återvände till Amerika. Jag tackar Herren för dessa hjälpare. Vi är alla väldigt upptagna och gör vårt bästa för att förbereda texter för publicering. Jag vill att sanningens ljus skall nå ut till varje plats, så att det kan upplysa dem som nu är okunniga om orsakerna till vår tro. Vissa dagar besvärar mina ögon mig, och jag lider avsevärd smärta i dem. Men jag prisar Herren att han har bevarat min syn. Det skulle inte vara konstigt om jag i min ålder inte kunde använda ögonen alls.

Jag är mer tacksam än jag kan uttrycka för upplyftandet genom Herrens Ande, för den tröst och nåd som han fortsätter att ge mig och att han skänker mig styrka och möjlighet att förmedla mod och hjälp till hans folk. Så länge Herren skonar mitt liv, kommer jag att vara trogen och trofast mot honom och försöka att göra hans vilja och förhärliga hans namn. Må Herren öka min tro, så att jag kan följa efter för att lära känna honom och göra hans vilja mer fullkomligt. God är Herren och starkt prisad.

Jag önskar verkligen att korsets gamla soldater, de som har blivit gråa i Mästarens tjänst, skall fortsätta att bära fram sitt vittnesbörd ända till slutet, så att de yngre i tron kan förstå att de budskap som Herren gav oss i det förflutna är högst viktiga i detta skede av jordens historia. Vår tidigare erfarenhet har inte förlorat en enda gnutta av sin kraft.

Låt alla vara noga med att inte avskräcka pionjärerna och inte heller få dem att känna att det finns litet de kan göra. Deras inflytande kan fortfarande utövas mäktigt i Herrens verk. De åldrade predikanternas vittnesbörd kommer alltid att vara en hjälp och en välsignelse för församlingen. Gud kommer att vaka över sina beprövade och trogna fanbärare, natt och dag, tills tiden kommer för dem att lägga av sig rustningen. Låt dem bli försäkrade om att de står under beskyddande vård av Honom som aldrig slumrar eller sover; att de övervakas av outtröttliga vaktposter. Genom att veta detta och inse att de förblir i Kristus, kan de vila i tillit i Guds försyn.

Jag ber uppriktigt att det arbete vi utför vid denna tidpunkt skall göra ett djupt intryck i hjärtat och sinnet och själen. Förvirringen kommer att öka; men låt oss som troende på Gud uppmuntra varandra. Låt oss inte sänka standaret, utan hålla det högt, och se till honom som är Upphovsmannen till och Fullbordaren av vår tro. När jag på natten inte kan sova, lyfter jag mitt hjärta i bön till Gud, och han stärker mig och ger mig försäkran om att han är med sina tjänare på hemmafältet och i avlägsna länder. Jag blir uppmuntrad och välsignad när jag inser att Israels Gud fortfarande vägleder sitt folk, och att han kommer att fortsätta att vara med dem, ända till slutet.

Jag är instruerad att säga till våra predikande bröder: Låt budskapen som kommer från Era läppar laddas med kraften från Guds Ande. Om det någonsin förekommit en tid då vi behövde den Helige Andes speciella vägledning, är det nu. Vi behöver en grundlig helgelse. Det är på tiden att vi ger världen en demonstration av Guds kraft i våra egna liv och i vår tjänst.

Herren önskar att arbetet med att förkunna den tredje ängelns budskap förs vidare med ökande effektivitet. Liksom han har arbetat i alla tider för att ge sitt folk segrar, längtar han i denna tidsålder efter att genomföra sina syften för sin menighet till en triumferande uppfyllelse. Han uppmanar sina troende heliga att gå fram enat, gå från styrka till större styrka, från tro till ökad förtröstan och förtroende för sanningen och rättfärdigheten hos hans sak.

Vi skall stå fasta som en klippa inför Guds Ords principer och komma ihåg att Gud är med oss för att ge oss styrka att möta varje ny upplevelse. Låt oss alltid i våra liv upprätthålla rättfärdighetens principer, så att vi kan gå framåt från styrka till klarhet i Herrens namn. Vi skall hålla fast vid den tro som har underbyggts av Guds Andes undervisning och godkännande från vår tidigaste erfarenhet fram till denna tid såsom verkligt helig. Vi skall vårda som väldigt värdefullt det verk som Herren har utfört genom sitt folk som håller buden, och som genom kraften från hans nåd kommer att växa sig starkare och effektivare allt eftersom tiden går. Fienden försöker att skymma Guds folks urskillningsförmåga och försvaga deras effektivitet, men om de verkar under Guds Andes ledning, kommer han att öppna dörrar till möjligheter inför dem för arbetet med att bygga upp de gamla ödeplatserna. Deras erfarenhet kommer att vara en av konstant tillväxt, tills Herren kommer att stiga ned från himmelen med kraft och stor härlighet för att sätta sitt sigill om slutlig triumf på sina trogna.

Det arbete som ligger framför oss är ett som kommer att fordra bruket av varje kraft hos människan. Det kommer att kräva utövandet av stark tro och konstant vaksamhet. Stundom kommer de svårigheter som vi kommer att möta att vara kännbart nedslående. Själva storheten i uppgiften kommer att förfära oss. Och ändå, med Guds hjälp, kommer hans tjänare äntligen att triumfera. "Därför", mina bröder, "ber jag er att inte tappa modet" på grund av de prövande upplevelser som ligger framför Er. Jesus kommer att vara med Er; han kommer att gå före Er genom sin Helige Ande och bereda vägen; och han kommer att vara Er hjälpare i varje nödläge. {Efésierbrevet 3:13.}

"Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet." {Verserna 14-19.}

"Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen." {Verserna 20-21.} Ellen G. White.