Review and Herald d. 12. juni 1888

tillbaka

Sinnets Förnyelse

Det naturliga, själviska sinnelaget handlar, om det får följa sina egna onda önskningar, utan höga bevekelsegrunder, utan tanke på Guds härlighet eller hjälp till människorna. Tankarna är onda, och endast onda, hela tiden. Själen uppnår ett fridfullt tillstånd endast genom att sätta sin lit till Gud, och få del i gudomlig natur genom tron på Guds Son. Guds Ande skänker själen nytt liv, gör tankar och önskningar lydiga mot Kristi vilja. Härigenom förnyas den inre människan till bilden av Honom, som verkar i oss, för att lägga allt under sig.

Var och en av oss har ett individuellt arbete att utföra – att omgjorda våra sinnens länder, att vara nyktra, och vaka under bön. Sinnet måste tvingas till, att uppehålla sig vid ämnen, som stärker alla moralkrafter. De unga bör tidigt börja, att uppodla korrekta tankevanor. Vi bör disciplinera sinnet till, att tänka i en sund kanal och icke låta det kretsa kring ting, som är onda. Psalmisten utbrister: ”Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, HERRE, min klippa och min återlösare.” {Psaltaren 19:15.} När Gud bearbetar hjärtat genom sin Helige Ande, måste människan samarbeta med honom. Tankarna måste bindas fast, begränsas, avhållas från att splittras och handla om sådant, som endast försvagar och besmittar själen. Tankarna måste vara rena, och hjärtats begrundan måste vara renad, om munnens ord skall vara godtagbara för Himmelen, och till gagn för omgivningen. Kristus sade till fariséerna: ”Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont.” {Matteusevangeliet 12:34-35.}

I Bergspredikan framställde Kristus de vidsträckta principerna hos Guds lag för sina lärjungar. Han undervisade åhörarna och sade, att lagen överträds av tankar byggande på en ond önskan, innan den utförs i praktiken. Vi är förpliktade, att behärska tankarna och lägga dem under Guds lag. Herren har gett oss sinnets ädla krafter, så att de går att använda till, att tänka på himmelska ting. Gud har ställt tillräckliga resurser till själens förfogande för vårt ständiga växande i gudomligt liv. Överallt har han placerat ombud, som hjälper oss till utveckling i kunskap och dygd; och ändå: Hur föga erkänns dessa hjälpare, hur litet glädje känner vi av dem! Hur ofta hänger sig inte sinnet åt det jordiska, sinnliga och simpla! Vi ägnar vår tid och vårt tänkande åt triviala och alldagliga företeelser i världen, och försummar de stora intressen, som angår det eviga livet. Sinnets ädlare kräfter förminskas och försvagas, därför att de inte får ägna sig åt det, som skulle vara värdigt deras uppmärksamhet. ”För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.” {Filipperbrevet 4:8.}

Alla, som önskar att bli delaktiga i gudomlig natur, bör förstå faktumet, att de måste undfly det fördärv, som råder i världen på grund av lusten. Det måste ständigt pågå en allvarlig strid mellan själen och sinnets onda föreställningsvärld. Det måste förekomma ett stadigt motstånd mot frestelse till synd i tanke eller handling. Själen måste bevaras från varje fläck genom tro på honom, som är i stånd till, att bevara personen från att falla. Vi bör grunna på Skrifterna och tänkta nyktert och uppriktigt på ting, som angår vår eviga frälsning. Jesu oändliga barmhärtighet och kärlek, det offer, han har gjort för vår skull, fordrar det allvarligaste och högtidligaste övervägande. Vi bör uppehålla oss vid vår käre Frälsares och Talesmans egenskaper. Vi bör försöka, att förstå innebörden av frälsningsplanen. Vi bör fundera på hans uppgift, som kom för att frälsa sitt folk från deras synder. Genom ständig beskådan av det himmelska, kommer vår tro och vår kärlek att bli starkare. Våra böner kommer att bli allt behagligare för Gud, eftersom de kommer att bli allt mera blandade med tro och kärlek. De kommer att bli mera visa och innerliga. Vi kommer att lita mera på Jesus, och dagligen få en levande erfarenhet av Kristi villighet och kraft till, att frälsa alla till det yttersta, som kommer till Gud genom honom.

Genom betraktelse är det meningen, att vi skall bli förändrade, och när vi vänder våra sinnen mot vår gudomliga Förebilds fullkomliga egenskaper, kommer vi att längta efter, att bli fullständigt förvandlade och förnyade till hans renhets bild. Själen kommer att hungra och törsta efter likhet med honom, som vi tillber. Ju mera våra tankar kretsar kring Kristus, desto mera kommer vi att tala om honom med andra och representera honom för världen. Vi har uppmanats till, att dra ut ur och skilja oss från världen, för att bli den Högstes söner och döttrar. Det är en helig förpliktelse för oss, att ära Gud som hans barn på jorden. Det är avgörande, att tanken förblir riktad mot Jesus, så att vi ända till slutet sätter vårt hopp till den nåd, som kommer att visas oss, när Jesus Kristus uppenbaras från himmelen. Herrens kommelse drar när, och det är nödvändigt för oss, att hålla detta välsignade hopp framför oss, så att vi inte säger i våra hjärtan: ”Min herre dröjer”. {Matteusevangeliet 24:48.} Vantro i hjärtat uttrycks i handlingar, och i fall Ni uppskattar denna, kommer Ni snart att förneka tron och bli en del av mörkrets makter.

Det är ett stort arbete att göra, och ju närmare vi lever för Jesus, desto bättre utrustade blir vi, för att uppfylla vår mission i världen. Det är meningen, att vi skall samla in kärvarna åt Mästaren. Vi kan icke tillåta oss, att endast leva, för att behaga oss själva, och söka vår egen vilja. ”Kristus tjänade inte sig själv”. {Romarbrevet 15:3.} Han levde ett självförnekande och uppoffrande liv. Han vandrade på varje stig för mänskligt lidande och frestelse. Han gav upp sitt liv, så att han kunde nå djupen i mänsklighetens olycka, och lyfta upp ett fallet släkte. Vilket oändligt pris han betalade för denna upproriska världs liv! Han köpte oss med sitt eget dyrbara blod, och vi är inte våra egna. Våra tankar och vår hängivenhet tillhör honom. Det är många, som bekänner sig att älska Jesus, men de söker intet annat, än att tillfredsställa sina egna själviska önskningar. De försöker inte, att samla med Kristus, utan genom exempel och inflytande förskingar de. Det är endast i förhållande till hängivelsen och helgelsen till Jesus, som kristna utövar ett inflytande för mänsklighetens välsignelse och upplyftande. I fall det inte förekommer någon aktuell tjänst, ingen uppriktig kärlek, ingen verklig erfarenhet, saknas det kraft till att hjälpa, förbindelsen med Himmelen är bruten, livet doftar ej av Kristus. Församlingen kan endast återspegla ljuset till världen, genom att manifestera uppriktig, from kärlek och helgelse.

Hur många känner inte, som tjänaren med den enda talenten gjorde, att Herren är en sträng man, som skördar, där han inte har sått, och samlar in, där han inte har strött ut. Denna synpunkt är ett bedrägeri från den Onde, för vad har vi, som vi inte har tagit emot? ”... från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig” {Första Krönikeboken 29:14} borde vara våra tacksamma hjärtans språk. De, som är upptagna av, att tjäna självet och världen, märker en motvillighet, när de manas till, att helga sin tjänst åt kärlekens Gud. De ger världen sina bästa tankar, sin taktkänsla, sina talenter, sina medel, sitt inflytande. När jaget tjänas, unnar de sig vad som helst, ja, de hänger sig åt världens nöjen. Men när det ankommer på Guds tjänst, visar människor då samma iver för hans arbete, som de har visat, för att tjäna världen? Ger de själavinningsarbetet den taktkänsla, talent och förmågor, som de visat i sitt själviska värv tidigare? Säger inte likväl förnuftet, att tjänsten för Gud vida överstiger tjänandet av världen, liksom himmelen är högre, än jorden? Gud vill, att var och en av oss erkänner, att nuet är en tid för gyllen tillfällen och privilegier. Himmelens välsignelser regnar ned över oss. De dyrbara prövotimmarna har stadigt förlängts. Herren har väntat länge på, att vi skall bereda oss på den eviga välden. Vi måste söka Kristi Ande, som gav sig själv för oss. Vi måste gå ut och söka, att vinna andra, liksom han har vunnit oss. Varje ord Du säger, varje handling Du utför, har ett inflytande för gott eller ont på dem, som Du umgås med; och, oh! hur nödvändigt det är, att Du har Kristus boende i hjärtat genom tro, så att Dina ord blir till livets ord, och Dina gärningar till kärlekens gärningar. Den kristnes ord och handlingar är avsedda, att utgöra en del av den stora plan, som Gud har tänkt ut, för att frälsa förtappta människor. Herren har visat världen hän till sina bekännande efterföljare, och han har förklarat: ”Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.” {Matteusevangeliet 7:20.} Om vi ville verka utifrån en hög önskan om, att behaga vår Himmelske Fader, skulle vi vara i harmoni med himmelens anda; vi skulle uttrycka Jesu kärlek i våra liv och karaktärer för världen.

Vi måste sätta våra fötter på den eviga sanningens plattform. Sanningen, som den är i Jesus, kommer att bli vår frälsning, och om sanningens anda är i våra hjärtan, kommer den att skina genom våra ord och gärningar. Det är meningen, att Ni skall uppnå Guds lags höga standard. Kristus är Ert exempel. Ni skall icke anpassa Er till denna värld, utan Ni skall förvandlas genom Era sinnens förnyelse. Ni har tagits ut ur världens stenbrott, och nu måste Ni låta Er mejslas till, göras passande och polerade för den himmelska byggnaden. Ni kommer att utsättas för prövningar och besvikelser, men inget behöver skilja Er från Guds kärlek, som är i Kristi Jesus, vår Herre. Guds kärlek är en oändlig kärlek, och när Ni håller på, att tappa tilliten till denna kärlek, se då på Golgatas kors. Talar detta inte till Er om Er Himmelske Faders oändliga medkänsla? Han, som inte sparade sin egen Son, utan utgav honom för oss alla – skall vi verkligen hålla tillbaka allt av högsta intresse och vårt allra bästa från honom? ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.}

De, som jagar mot målet, för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himmelen i Jesus, ger världen ett exempel på tro och lydighet. De riktar uppmärksamheten mot den kommande världen, och inpräntar värdet av det eviga livet på själar. Du kan icke göra detta stora arbete, utan att ta Frälsaren med Dig; men Du kan få erfara hans närhet, och glädja Dig åt sällskapet från Fridsfursten. Du kan ha gemenskap med Jesus på vägen. Du kan tala med honom, liksom med en vän. Du måste veta, att han är vid Din sida, som en alltid tillstädesvarande hjälpare. Du kan be honom om, att ge Dig styrka till, att stå emot varje frestelse från den Onde. Du kan hysa förtröstan på, att han hör Dina böner, förstår Dina förvecklingar, lättar Dina bördor och ömkas över Din svaghet. Han blev frestad på alla punkter liksom vi, han kom i beröring med förnimmelsen av våra svagheter, och kan och kommer att bistå dem, som nalkas honom i pinans och frestelsens stund. Låt honom förbli i Ditt hjärta, så att Du kan ära Gud och vara ett kärl fyllt med himmelens välsignelse. Därmed samlar Du med Kristus, och kommer att bära frukt till evigt liv.