Review and Herald d. 15. juni 1897

tillbaka

De två Klasserna

”Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn att göra det som är ont.” {Predikaren 8:11.} De medel, som Herren har använt i sitt nådiga barmhärtighetsverk, för att mjuka upp och underordna sig dem, som är föremål för hans kärlek, har, genom Satans verk, uppmuntrat till fördärv och förhärdat hjärtan i trotsighet, motstånd och överträdelse, så att David, ända på sin tid, kom att utbrista: ”Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din undervisning om intet. Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld.” {Psaltaren 119:126. King James Version: ”de har gjort din lag om intet.” Övers. anm.}

O, att alla måtte tänka sig för, innan det alltid är för sent, att det finns gränser för Guds barmhärtighet och överseende! Det finns de, som i sin förhärdelse under strålarna från ljuset, som har skinit på dem, är väldigt nära den punkt, där Guds överseende har förbrukats. I sinne och hjärta säger de: ”Min herre dröjer”, och de spisar och dricker med de druckna. Men Gud tillkännager om dessa: ”då drabbas de av undergång... och de slipper inte undan.” {Matteusevangeliet 24:48; Första Tessalonikerbrevet 5:3.}

I denna tid, när det skiner mycket ljus ur Guds ord och gör dunkla hemligheter klara som dagen, råder det en nådens, hoppets, glädjens och förvissningens tid för alla dem, som låter sig gagnas därav, ja, för alla, som öppnar själ och kropp för de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol. Men det finns också den raka motsatsens klass till dessa – de, som inte vill komma till ljuset, som föraktar sanningen, därför att den demaskerar villfarelse, överträdelse och synd; och som följd härav håller fördärv och fräckhet i överträdelse på, att genomsyra hela tillvaron.

Överallt i världen finns det människor, som flitigt granskar profeternas ord, och som fortlöpande får rikare ljus, genom att forska i Skrifterna. Detta gäller för alla länder, stammar och folkslag. De skall komma från den största villfarelse och inta platsen åt dem, som har haft möjligheter och förmåner, men som icke har satt värde på dem. Dessa har utverkat sin egen frälsning med fruktan och bävan, så att de inte saknar något, för att följa Guds väg och vilja, medan innehavarna av stort ljus, genom sitt eget hjärtas förstockelse, har vänt Kristus ryggen, eftersom de har ogillat hans krav. Men Gud kommer inte att låta sig vara utan vittnen. Den enda timmens medarbetare, som kommer in vid elfte timmen, och kommer att helga all sin förmåga och alla sina betrodda medel till, att främja arbetet. Dessa kommer att erhålla lönen för visad trofasthet på grund av sin principfasthet, och kommer ej att undviker, att tillkännage hela Guds råd. Fastän mottagarna av överflödande ljus kapar banden, som Guds ord ålägger, och gör hans lag ogiltig, skall andra träda fram, för att fylla deras skor och ta deras kronor.

Samtidigt som många har förringat ordet, sanningen, och omvandlat Jehovas heliga lag till en död bokstav, och genom sitt exempel har vittnat om, att Herrens lag är en hård och sträng börda; medan de säger: ”Vi tänker lägga ifrån oss detta ok, vi tänker vara fria, vi tänker inte längre förbli i vårt paktsförhållande till Gud, vi tänker göra, vad som passar oss”, kommer det att finnas människor, som har haft väldigt få tillfällen, som har vandrat i villfarelse, därför att de inte har känt till en annan, bättre väg, som ljusets strålar skall komma till. Liksom ordet kom från Kristus till Sackeus: ”i dag måste jag komma och stanna i ditt hus’” {Lukasevangeliet 19:5}, skall ordet komma till dem; och den man menar är en förhärdad syndare, kommer man att finna ett ömt hjärta hos, som hos ett barn, eftersom Kristus önskar, att han skall uppmärksammas.

Herrens gärning är stor. Människor måste träffa sitt val. Även de, som anses vara hedningar, kommer att välja Kristus, medan de, vilka blir kränkta liksom lärjungarna, kommer att gå bort och inte mera vandra med honom. Andra skall komma in och ta den plats, de har lämnat.Tiden är väldigt nära, när människan kommer att nå den föreskrivna gränsen. Nu har hon nästan nått gränsen för Guds tålamod, gränsen för hans nåd, gränsen för hans barmhärtighet. Uppteckningarna om deras gärningar i himmelens böcker innefattar: ”Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.” {Danielsboken 5:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Herren kommer att lägga sig emellan och hävda sin egen ära, och hålla orättfärdighetens och den fräcka överträdelsens flodvåg tillbaka.

Vilken inverkan kommer människors försök, att göra Guds lag ogiltig, att ha på de rättfärdiga? Kommer de att låta sig skrämmas på grund av det världsomspännande föraktet för Guds lag? Kommer de, som i sanning tror på ett ”så säger Herren”, att vackla och skämmas, därför att hela världen tycks ringakta Guds heliga lag? Nej! För dem, som har helgat sig till Guds tjänst, blir Guds lag ändå dyrbarare, när motsättningen visar sig mellan de lydiga och överträdarna. Efterhand, som Satans egenskaper utvecklar sig hos dem, som bespottar och överträder Guds lag, kommer de heliga föreskrifterna att bli än kärare och värdefullare för Skaparens trofasta anhängare. De kommer att säga: ”de har gjort din undervisning {lag} om intet. Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld.” Det är de, som har varit trofasta bevakare av Guds nåd, vars kärlek till Guds bud växer på grund av den ringaktning, som alla omkring dem visar buden.

Onda människor och kyrkan kommer överens i hatet mot Guds lag, och så inträffar krisen. Då kommer vi att se de klasser, som står omtalade i Malaki 3:13-15: ”Ni har talat hårda ord mot mig, säger HERREN. Men ni säger: ’Vad har vi talat mot dig?’ Ni har sagt: ’Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad vinner vi på att hålla hans bud och gå sörjande inför HERREN Sebaot?’ Nu prisar vi de högmodiga lyckliga. De som vandrar ogudaktigt uppmuntras, de sätter Gud på prov och slipper ändå undan.” Här är en grupp med missnöjda, bekännande kristna, vars huvuduppgift är, att knorra, beklaga sig och anklaga Gud, genom att anklaga Guds barn. De ser inget bedrägligt hos sig själva, men väldigt mycket att förakta hos andra.

Men medan de knotar och klagar samt kommer med osanna beskyllningar och nitiskt går Satans ärenden, faller blicken på ett annat slags personer: ”Men då talade de som fruktar HERREN med varandra, och HERREN gav akt och lyssnade. En minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar HERREN och ärar hans namn. De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom. Då skall ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.” {Verserna 16-18.}

Detta ämne lämnar mig ingen ro. Tänk på det; ty det är av yttersta vikt. Med vilken av dessa två klasser skall vi likställa våra intressen? Läs det fjärde kapitlet i Malakis bok, och tänk allvarligt på det. Guds dag väntar runt hörnet. Världen har omvänt kyrkan. Bägge är i harmoni, och agerar kortsiktigt. Protestanterna kommer att sätta press på USA:s ledare, för att de skall stifta lagar, som skall återupprätta syndens människas herravälde, han, som har satt sig i Guds tempel och utger sig för, att vara Gud. Katolska Kyrkans lärosatser kommer att skyddas med lag. Detta nationella avfall kommer att raskt följas av landets undergång. Protesten från den bibliska sanningen kommer ej längre att tålas av dem, som inte har gjort Guds lag till rättesnöre för sina liv. Då kommer det att höras röster från martyrernas gravar, röster framställda i form av de själar, som Johannes såg ha dödats för Guds ords och Jesu Kristi vittnesbörds skull. Och från varje sant Guds barn kommer detta rop att stiga upp: ”Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din undervisning {lag} om intet.”

Då våra första föräldrar föll från sin höga ställning på grund av överträdelse, gjordes Guds lag ogiltig. Då skred Kristus till verket som vår Förlossare, och världens invånare gavs en prövotid. I Noas dagar ignorerade människorna Guds lag, tills minnet av honom nästan utplånades från jorden. Deras ondska nådde så stora höjder av våld, kriminialitet och varje slags synd, att Herren bragte en vattenflod över världen, och sopade bort dess onda invånare. Likväl blandades barmhärtighet med dom. Noa och hans familj blev frälsta. I utplånandet av Sodom och Gomorra ser vi Herrens ingripande; eld kom ned från himlen, och ödelade dessa onda städer.

Från tid till annan har Herren uppenbarat för oss, på vilket sätt han verkar. Och då det har uppstått en kritisk situation, har han gripit in och motverkat Satans planer. Han har ofta tillåtit kriser inom statsangelägenheter, familjeförehavanden och den enskildes förhållanden, för att hans inskridande skall bli tydligare. Så har han låtit dem förstå, att det är en Gud i Israel, som gärna vill stötta och försvara sitt folk. När trotset mot Guds lag blir nästan världsomspännande, när hans folk utsätts för lidanden från sina medmänniskor, kommer Gud att gripa in. Hans folks innerliga böner kommer att besvaras, ty han älskar, att hans folk söker honom helhjärtat och litar på honom som sin befriare. Han kommer att anropas, för att han skall göra detta för sitt folk, och han kommer att resa sig som beskyddare och hämndens man för sitt folk. Löftet lyder så här: ”Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt”? {Lukasevangeliet 18:7.}

De protestantiska regeringarna kommer att uppnå ett märkligt tillstånd. De kommer att omvändas till världen. I sin åtskillnad från Gud kommer de också att verka, för att göra lögner och avfall från Guds vilja till nationernas lagar. I stället för att de, som äger sanningens ljus, skall låta avund och onda tankar bemäktiga sig dem och försvaga deras inbördes kärlek och förening, borde deras förenade böner stiga upp till himmelen, för att Herren skall stå upp och göra slut på det våld och det missbruk, som praktiseras i vår värld. Mera bön och mindre prat är, vad Gud önskar, och det kommer att göra hans folk till ett torn av styrka.