Review and Herald d. 22. juni 1897

tillbaka

Församlingens förordningar

Symbolerna för Herrens Hus är enkla och lättfattliga. De sanningar som framställs genom dem, har den största betydelse för oss. När Jesus instiftade den heliga nattvarden, som skulle ersätta påsken, efterlämnade Han till Sin församling ett minnesmärke över Sitt stora offer för människan. Han sade: ”Gör detta till minne av mig.” Detta var övergången mellan två system och deras två stora högtider. Den ena skulle upphöra för alltid. Den andra, som Han just hade instiftat, skulle inta dess plats och för alltid vara ett minnesmärke över Hans död.

”Och Han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ´Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig´. På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ´Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er. Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd.´” (Luk. 22: 19- 22) ”Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig.” (Joh. 13:18)

Tillsammans med de övriga lärjungarna delade Judas det bröd och det vin, som symboliserade Jesu kropp och blod. Det var sista gången, som Judas var tillsammans med de tolv. För att Skriften skulle uppfyllas lämnade han nattvardsbordet, som var Jesu sista gåva till hans lärjungar, för att fullborda sin avsikt att förråda Jesus. O, varför insåg inte Judas vid detta heliga tillfälle, vilken fruktansvärd handling, som han hade lovat att utföra? Varför kastade han Sig inte full av ånger ned framför Jesu fötter? Ännu hade han inte överskridit gränsen för Guds nåd och kärlek. Men då han fattade beslutet att fullborda sin avsikt och lämnade sin Herre och de andra lärjungarna, överskreds denna gräns.

Genom att Jesus delade brödet och vinet med Sina lärjungar, gav Han Sig själv som deras Frälsare genom ett nytt förbund, som innebär, att över alla dem, som vill ta emot Jesus genom tro, kommer alla de välsignelser, som himlen kan ge, att utgjutas, både i detta och i det tillkommande eviga livet.

Detta förbundskontrakt skulle bli beseglat genom Kristi eget blod, det blod, som den symboliska offertjänsten under det gamla förbundet alltid skulle påminna Hans utvalda folk om. Jesus bestämde, att denna nattvard ofta skulle firas till minne av Hans offer, då Han gav Sitt liv till förlåtelse för alla deras synder, som kommer att tro på Honom och ta emot Honom. Denna förordning utesluter ingen, som många skulle vilja göra. Alla måste delta i den offentligt, för att därmed säga: ”Jag tar emot Jesus som min personlige Frälsare. Han gav Sitt liv för mig, för att jag skall kunna bli frälst undan döden.”

Guds barn bör komma ihåg, att ett tillfälle som fottvagningen för oss in i en helig Guds närvaro. Medan de deltar i denna förordning, bör de tänka på de ord, som Livets och Härlighetens Herre uttalade: ”Förstår ni vad jag har gjort er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.” (Joh. 13:12- 17)

Avsikten med fottvagningen är, att vi skall påminna oss vår Herres ödmjukhet och den undervisning Han har gett, då Han tvättade Sina lärjungars fötter. Det finns hos människan en benägenhet att anse sig själv bättre än sin nästa, till att arbeta för sig själv, att tjäna sig själv, att söka den främsta platsen. Ofta uppstår onda misstankar och bitterhet på grund av rena bagateller. Denna förordning, som föregår Herrens Nattvard, skall rensa alla sådana missförstånd ur vägen, ta ut människan ur hennes själviskhet och ned från sin självupphöjelse till den ödmjuke ande, som skall leda henne till att tvätta hennes nästas fötter. Det är inte Herrens vilja, att denna förordning skall utelämnas, för att någon anses vara alltför ovärdig att delta. Jesus tvättade Judas fötter. Han nekade honom inte en plats vid bordet, trots att Han visste, att han skulle lämna det för att förråda sin Herre. Det är inte möjligt för människor att avgöra, vem som är värdig och vem som är ovärdig. De kan inte läsa hemligheterna i andras hjärtan. Det tillkommer inte dem att säga: ”Jag vill inte delta, om en sådan skall vara med.” Herren har inte överlåtit till människor att avgöra, vem som skall delta vid detta tillfälle.

Fottvagningen är speciellt påbjuden av Kristus och den Helige Ande är närvarande vid detta tillfälle som en helig bekräftelse på Hans påbud. Anden är där för att överbevisa och göra hjärtan milda. Han drar de troende samman och gör dem till ett. De kommer att känna Herrens närvaro, som skall rensa bort allt det, som kan skilja Guds barns hjärtan från deras Herre.

Dessa förordningar betraktas allt för ofta som en sed och inte som en helig påminnelse, som skall dra sinnet till vår Herre Jesus. Det var Han, som instiftade dem och meddelade Sina tjänare Sin egen kraft. Men denna skatt har de i lerkärl. Det är deras uppgift, att förestå dessa särskilda förordningar, som blev instiftade av Herren själv för att de skulle fortsätta till tidernas slut. I dessa Hans egna förordningar möter Han Sitt folk och ger dem kraft genom Sin personliga närvaro. Även om de hjärtan och händer, som styr förordningarna, inte skulle vara helgade, är Jesus mitt ibland de Sina för att bearbeta människornas hjärtan. Alla, som deltar i fottvagningen med Kristi ödmjukhet, alla som håller själens ögon fästade vid det sanna tabernaklet och den tjänst, som är instiftad av Herren och inte av någon människa, kommer med osviklig säkerhet att bli välsignade med andlig kraft, varje gång det hålls nattvard. Det är en djupare mening med instiftandet av dessa ting. Kristi efterföljare skall påminnas om ödmjukheten hos Jesus. Denna förordning skall inspirera till ödmjukhet, men bör aldrig anses vara förödmjukande i den meningen att den skulle nedvärdera människan. Den skall göra våra hjärtan milda i förhållande till varandra. De, som kommer till denna sakramentala gudstjänst med hjärtan, som är öppna för Guds Andes inflytande, kommer att ta emot stor välsignelse, även om de, som tjänstgör inte blir välsignade av den.

Den glömska, ovilja och försummelse att utföra det, som Herren har påbjudit, sårar Jesu hjärta. Våra hjärtan behöver bli förkrossade, så att all själviskhet kan avlägsnas från själen och från våra gärningar. Om vi har tillägnat oss den undervisning, som Jesus vill ge oss i denna grundläggande gudstjänst, kommer den som bevittnar denna att reagera på de känslor, som ingjutits i hjärtat för ett högre andligt liv.

Det brutna brödet och druvans rena saft skall symbolisera Guds Sons krossade lemmar och utgjutna blod. Endast ojäst bröd får användas vid nattvarden. Det är en helig symbol för Herrens kropp. Inget, som är jäst, får användas, utan endast ren fruktsaft och ojäst bröd skall användas.

Det är inte bara en yttre formsak att delta i Herrens församlings förordningar. Avsikten är inte, att vi där skall uppehålla oss vid våra fel. Fottvagningen omfattar allt detta. ”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.” Vi kommer inte till nattvarden med våra sinnen upptagna av tidigare erfarenheter i våra religiösa liv, vare sig dessa är upplyftande eller deprimerande. Vi kommer inte för att i minnet återuppliva den oförrätt, som våra bröder har utsatt oss för. Ödmjukhetens förordning avser att rena vår andliga horisont från allt det dåliga, som har fått lov att förmörka den. Vi har samlats för att möta Jesus Kristus i en helig gemenskap. Varje hjärta måste vara öppet för strålarna från Rättfärdighetens sol. Sinne och tanke skall samlas omkring Jesus som det stora centrum, som hela vårt hopp om ett evigt liv utgår från. Vi skall inte stå i korsets skugga, utan i dess frälsande ljus. Med hjärtan, som renats i Hans dyrbara blod och är fullt övertygade om Hans närvaro, fast osynlig, kan vi lyssna till Hans röst, som gläder våra själar med orden: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.” (Joh. 14:27) Vid Herrens nattvard kommer himlen mycket nära de sanna medlemmarna av Herrens familj och de förs in i en kärleksfull kontakt med varandra.

Detta får vi aldrig glömma. Jesu kärlek med dess överbevisande kraft måste bevaras i färskt minne. Vi får aldrig glömma Honom, som är vår styrka och vårt allt. Han har instiftat denna tjänst för att den alltid skall påminna oss om den stora kärlek, som Gud har visat för vårt eviga väl. Han gav oss allt, som det var möjligt för Honom att ge - Han gav Sitt liv för världens liv - och Hans vädjan till vår kärlek finner ett slående uttryck i aposteln Pauli ord i 1 Kor. 11:23- 34.

Kristi andra ankomst på himlens skyar bör alltid vara i våra tankar. Ett av Jesu sista ord av tröst till Hans lärljungar var: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag ha sagt er, att jag går bort för att bereda plats åt er. Och om jag än går bort och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Joh. 14:1- 3)

Och nattvarden påminner oss alltid om detta. Kristus säger: ”När du känner dig tyngd av synd, så kom ihåg, att Jag dog för dig. När du förtrycks och förföljs för min och evangeliets skull, kom då ihåg, att Min kärlek var så stor, att Jag gav Mitt liv för dig. Vill du bevisa din kärlek till Mig genom att dö för Mig, om det krävs? När du känner, att dina bördor är tunga och nästan alltför tunga att bära, vill du då komma ihåg, att det var för din skull Jag uthärdade korset utan att bry Mig om skammen? När ditt hjärta ryggar tillbaka inför prövningen, kom då ihåg att din Frälsare lever för att gå i förbön för dig.” ”… var vid gott mod. Jag har övervunnit världen”. (1 Joh. 16:33)

Kristus säger: ”Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er”. (Joh. 6: 53) Vi kan inte bevara våra fysiska liv om vi inte äter och dricker den förgängliga maten. För att bevara andligt liv och andlig hälsa, måste vi hämta näring av Jesus Kristus, vilket innebär att studera Hans ord och göra de saker, som Han har påbjudit i detta Ord. Därigenom uppstår en nära förbindelse till Kristus. Den gren, som bär frukt måste förbli i vinstocken, utgöra en del av den och ta emot näring från moderplantan. Detta är att leva genom tro på Guds Son. Kristus har sagt: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh. 15:5)