Review and Herald d. 25. juni 1889

tillbaka

Guds Folks Styrka

[Förmiddagstal hållet den 5. April, 1889 i Chicago, Illinois.]
Jag tror att Herren är villig, att låta sin välsignelse vila över oss. Jag vet att han väntar på, att få vara nådig mot oss. Orsaken till vår brist på ljus är, att vi inte följer Jesus; han säger nämligen: ”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” {Johannesevangeliet 8:12.} Han har bett oss, att följa honom, men att följa honom, betyder mer, än att bekänna en religion. Vi följer honom inte, i fall vi bara utför ett ytligt verk i det kristna livet. Vi skall följa honom i allt, i självförnekelse, självuppoffring, ödmjukhet, mildhet och kärlek. Vi måste lära oss, att visa kärlek och omsorg mot dem vi kommer i kontakt med. Vårt inflytande bör sträcka sig långt, vi bör inte vara självupptagna.

Guds bekännande folk följer sina egna böjelser i långt högre grad, än de ödmjukt följer i fotspåren åt Mannen från Golgata. Vår vilja bör vara i harmoni med Kristi vilja, såsom hans vilja är i harmoni med hans Faders vilja. Vi skall vara ett med Kristus, såsom han är ett med sin Fader. Om vi når så långt, lyder löftet, att Fadern kommer att älska oss, såsom han älskar sin Son. Hur kommer vi därhän? Jo, genom att vi tar till oss Kristi rättfärdighet genom levande tro. Det sker, eftersom vi är ett med honom och vår själ omges av ljus i Herren. Vårt hjärta och vårt sinne kan så fyllas av hans kärlek, att vi möter prövningar med glädje, ty vi är medvetna om, att prövningen av vår tro är värdefullare, än guld, och att dessa prövningar kommer att visa sig vara till härlighet och fröjd, när Jesus kommer tillbaka. Vi ser inte härligheten hos prövningarna nu, men vi kommer att förstå det här vid Jesu återkomst, och varje tålmodigt buren prövning kommer att få sin lön.

Herren öser ljus ut över oss i mängd, och han förväntar sig, att vi skall vandra i det. Tänker vi försöka, att ta igen ljuset vi har försummat tidigare, genom att nyttja våra förmåner nu? Tänker vi nå upp till den höga standard, som har bestämts för oss? Vi har alltför länge uppehållit oss på jordens slättland. Alltför många predikningar utan Kristus har hållits. Många predikanters förkunnelser har bara varit ord, som har varit verkningslösa. De har inte uppmuntrat kristna eller överbevisat syndare eller förmått avfallna till, att sluta med sina överträdelser. De har varit helt utan Guds kraft.

Vi bör försöka, att göra mesta möjliga av tillfällena vi får på det här mötet. Vi bör bekänna våra synder, plocka undan allt skrot framför hjärtedörren och öppna själen för Jesu närvaro. Måtte var och en av oss personligen anamma dessa vägledande ord. Inte göra, som Petrus gjorde, då Herren påpekade hans plikt, och vända oss bort och fråga, vad någon annan bör göra. Låt oss gripa oss an med vårt eget arbete och göra vår plikt, och inte vara så upptagna av det, som kan vara en annan persons plikt. Herren vände sig till Petrus och sade: ”vad rör det dig? Följ du mig!’” {Johannesevangeliet 21:22.} Vi skall se på Jesus. Hos honom bor fullkomligheten. Vi kan bli renade från varje fläck och brist genom förtjänsten hos hans blod. Hans rättfärdighet kan tillräknas oss.

Om vi ser på människorna, kommer vi att se fel i deras liv och ofullkomligheter i deras karaktär. Vi kommer att upptäcka samma mänskliga svagheter, som hos oss själva. Men vi bör se på Förebilden, följa Kristus och göra stigen för våra fötter rak, för att den haltande inte skall snubbla och falla.

Räds inte för, att bekänna Dina synder och röja upp på Kungens väg. Jesus är inte långt borta. Han står vid Din högra hand, för att bispringa Dig. Löftet är: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” {Första Johannesbrevet 1:9.} När Du bekänner Din synd, är det Ditt privilegium, att tro på löftet, fast inte på grund av en flyktig lyckokänsla. Känslor är inte tro. Känslor skiljer sig lika mycket från tro, som öst från väst. Du skall tro, att Gud ämnar ta emot Dig, när Du uppfyller hans betingelse och tror på hans ord, därför att han har sagt det. Du måste lita på Guds ord. I fall Du inte har en tro, som kan vila på Guds ord, kommer Du att misslyckas i det kristna livet. Predikanterna kan icke förkunna på verksamt sätt utan denna tro. De måste förstå det djupa ansvar, som vilar på dem.

Vi måste lyfta upp Mannen från Golgata och sända hans ljus till dem, som sitter i mörkret. Du får inte ge efter för missmod. Du får inte tänka, att det inte finns någon, som bryr sig om, att tjäna Gud eller att vara lydig mot sanningen. Elia blev missmodig, då han såg, hur Israel hade vänt sig bort från Herren, och han trodde sig vara den ende, som älskade Jehovas sak. Men Herren berättade för honom, att det fanns sju tusen, som inte hade böjt knä för Baal. Det är många i världen, som längtar efter, att förstå Kristus och hans kärlek. Det är många, som blir förtvivlade, när de hör den fruktansvärda läran om evigt straffande, och de behöver Din hjälp. Därest de vore i Ditt ställe, med ett ljus lysande upp allt kring deras stig, skulle de uppsöka andra befinnande sig i förtvivlan och sorg, ty de skulle skönja dessas behov av hjälp. Om Du vill försöka, att uppsöka dessa lidande själar, kommer Guds änglar att följa med Dig, och dit de går, behöver Du ej frukta för att gå. Predikanter, Ni måste ha änglarnas sällskap i den heliga predikstolen, och om Ni gör det, kommer Ni att utgöra en stor kraft för Gud. Era ord kommer då att vara en livets doft. Ni behöver inte försöka, att vara vältaliga, eller framföra lärda föredrag. David manade Salomo till, att visa sig vara man, att hålla fast vid uppdraget från Gud, att vandra på hans vägar, och hålla hans föreskrifter och befallningar, domar och vittnesbörd. Han ålade honom ej, att vara en stor statsman eller hjälte, utan att vara en man i sitt förhållande till Herren. Att vara en man i förhållande till Herren, innebär att vara vänlig och visa medkänsla. Det innebär, att vara omsorgsfull och lik Kristus. Vi behöver män, som går att kalla för män i sitt förhållande till Gud, män med Kristi avbild, män med mänskliga hjärtan, fulla av ömhet och kärlek.

Guds förvandlande kraft behövs här mitt ibland oss. Vi bör överlämna oss fullständigt till Gud, så att han kan gestalta oss enligt sin vilja. Vi bör söka honom med stort allvar och inte låta något distrahera oss, utan försäkra oss om, att vi verkligen är Himmelens barn. Varför inte bestämma Dig för, att Du inte skall hålla fast vid något, som skiljer själen från Gud? Säg: ”Här är mitt hjärta. Jag öppnar dörren. Kom in, Herre Jesus, kom in! Jag är Din och Du är min.” Om Du gör det, har han lovat, att han skall lägga en ny sång i Din mun, ja, pris till Din Gud.

Du skall reflektera härlighet åter till Gud, och genom hans nåd dag för dag leva ett liv, som behagar Himmelen. Kristi ljus skall lysa upp Din stig. Om Du uppfyller hans villkor, säger han: ”Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår.” {Jesaja 58:8.} Om Herrens härlighet är Din eftertrupp, kommer Du då inte att åstadkomma ett härligt kölvatten? Kommer Du då inte att ha kärvar, att överlämna till Mästaren?

Lägg allt tvivel åt sidan. Skuffa undan fruktan från Dig, och ta emot erfarenheten, som Paulus ägde, då han utbrast: ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.” {Galaterbrevet 2:19-20.} Överlåt allt till Kristus, och låt Ditt liv vara dolt med Kristus i Gud. Då kommer Du att vara en kraft för det goda. En man skall förfölja tusen, och två driva tio tusen på flykt. {Jämför Femte Moseboken 32:30.}