Review and Herald d. 26. juni 1900

tillbaka

Det fullkomliga rättesnöret

Guds lag är den enda sanna standarden för moralisk perfektion. I Kristi liv förverkligades denna lag, och detta är vårt exempel. Inget annat än detta kommer att uppfylla Guds krav. Vi må åberopa vår oförmåga att hålla lagen, men detta kommer inte att ursäkta oss. En sådan vädjan är det köttsliga hjärtats språk, som inte är villigt att anstränga sig för att betvinga sig självt. Kristus kunde säga: ”jag har hållit min Faders bud”. {Johannesevangeliet 15:10.} Och lärjungen Johannes fyller i: ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” {Första Johannesbrevet 2:6.}

Vi läser kristnas biografier och tror att deras erfarenheter och prestationer ligger helt utanför vår räckvidd. Dessa, säger vi, är historierna om ett fåtal som var speciellt gynnade av nåd. Men dessa förträffliga prestationer ligger inom räckhåll för alla. Kristus dog för varje själ, och Gud försäkrar oss i sitt ord att han är mer villig att ge den Helige Ande till dem som ber honom än föräldrar att skänka goda gåvor till sina barn. Vi kan vara engagerade i vardagslivets gemensamma plikter, men vi kan göra dessa heliga genom enkel, uppriktig tro och uthållig, tillitsfull bön. Gud blir hedrad av sitt folks orubbliga integritet, heliga vandring och samtal även i livets enklaste sammanhang.

Apostlarna och profeterna och gamla heliga män fullkomnade inte sina karaktärer genom några mirakel. De använde den förmåga som Gud gav dem, och litade helt och fullt på Kristi rättfärdighet; och alla som kommer att använda samma medel kan säkra samma resultat. Det är vårt privilegium att göra höga andliga prestationer; ty Guds ord har förkunnat det. Men dessa kräver tro och arbete från vår sida. Vi måste ha en uppriktig önskan om högre och ändå högre prestationer i det kristna livet. Petrus uppmanar oss: ”Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus.” {Andra Petrusbrevet 3:18.} Detta innebär en nära förbindelse med Gud, som kommer att ge oss tillit till och förtroende för honom, tills vi har en erfarenhetsmässig kunskap om hans gudomliga natur och förvandlas till hans avbild. Då kan vi förhärliga Gud genom att uppenbara för dem som vi umgås med resultatet av hans nåds förvandlande inflytande.

Det finns många vars religion består av teori. För dem är en skön känsla gudsfruktan. De säger: ”Kom till Jesus och tro på honom. Det spelar ingen roll vad Du tror så länge som Du är ärlig i Din tro.” De försöker inte att få syndaren att förstå syndens sanna karaktär. Han uppmanas inte att studera Skriften på böjda knän för att få veta vad som är sanning, eller att be att hans ögon må bli smorda med ögonsalva så att han kan se Kristi nåd. Då en laglärd kom till Kristus och sade: ”’Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?’” sade inte Frälsaren: Bara tro, så blir Du frälst. Nej, han sade: ”’Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?’” Den laglärde svarade: ”’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’” Kristus sade: ”’Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.’” {Lukasevangeliet 10:25-28, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Här sopas bort den falska läran att människan inte har annat att göra än att tro. Evigt liv ges till oss under förutsättning att vi lyder Guds bud.

Satan är villig att varje överträdare av Guds lag skall göra anspråk på att vara helig. Detta är vad han själv gör. Han är nöjd när människor vilar sin tro på falska doktriner och religiös entusiasm; ty han kan använda sådana personer till sin nytta för att vilseleda själar. Det finns många som påstås vara helgade som hjälper Satan i hans verk. De pratar mycket om känsla; de talar om sin kärlek till Gud. Men Gud känner inte igen deras kärlek; ty den är lika med fiendens villfarelse. Gud har gett dessa personer ljus, men de har vägrat att acceptera det. Med lögnens fader kommer de att få belöningen för olydnad. Det hade varit bättre för dem att inte ha känt till rättfärdighetens väg än efter att de hade lärt känna den att vända sig bort från det heliga bud som har överlämnats till dem. Johannes’ vittnesbörd lyder som följer: ”När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.” ”Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål.” {Första Johannesbrevet 5:2-3; 2:4-5.}

Kristus manar sina efterföljare: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.” {Matteusevangeliet 7:15} Han uppmanar oss att inte bli vilseledda när falska herdar presenterar sina läror. Dessa män berättar för oss att Guds bud togs bort vid Kristi död. Skall vi tro dem, dessa män som säger sig vara helgade, medan de vägrar att lyda Gud? De säger att Herren har sagt till dem att de inte behöver hålla de tio budorden; men har Herren sagt detta till dem? – Nej; Gud ljuger inte. Satan, som är lögnens fader, bedrog Adam på liknande sätt och sade till honom att han inte behövde lyda Gud, att han inte skulle dö om han överträdde lagen. Men Adam föll, och genom sin synd öppnade han veropens slussar över vår värld. Vidare sade Satan till Kain att han inte uttryckligen behövde följa Guds befallning då han förväntades att bära fram ett slaktat lamm som offer. Kain lydde bedragarens röst; och eftersom Gud inte tog emot hans offer, medan han visade sitt godkännande av Abels offer, reste Kain sig upp i vrede och dödade sin bror.

Vi behöver själva veta vilken röst vi lyssnar på, om det är den sanne och levande Gudens röst eller den store avfällingens röst. Evigt liv är av värde för var och en av oss, och vi måste vara uppmärksamma på hur vi hör. Vi behöver sund lära, ren tro. Vi har inte råd att ta emot människors ord för Guds bud. Gud förklarar: ”Om hans barn överger min undervisning och inte följer mina befallningar, om de bryter mot mina lagar och inte håller mina bud, då skall jag straffa deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor.” {Psaltaren 89:31-33.}

John ger oss avgränsningen för synd: ”Var och en som gör synd”, säger han, ”bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.” {Första Johannesbrevet 3:4.} Och detta var efter Kristi korsfästelse, då, får vi veta, lagen avskaffades. Då avbilden mötte förebilden i Kristi död, upphörde offrandets värde. Den ceremoniella lagen avskaffades. Men genom korsfästelsen befästes lagen i tio bud. Evangeliet har inte upphävt lagen och inte heller minskat dess krav det minsta. Lagen kräver fortfarande helighet i varje enskildhet. Den är ekot av Guds egen röst, som ger varje själ inbjudan: Kom högre upp. Var helig, ändå heligare. Denna rättvisa och heliga lag är den norm efter vilken alla kommer att dömas på den yttersta dagen. Vi måste ställa oss själva frågan: Gör vi Guds lag ogiltig, eller står vi för rättfärdigandet av den? Vi bör noggrant undersöka våra tankar och ord.

Lagen har ingen makt att benåda överträdelser. Omvändelse till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus måste utövas. När syndaren ser in i denna gudomliga spegel, kommer han att se syndens överväldigande syndighet och kommer att drivas till Kristus. Gudfruktig sorg kommer att bli resultatet av en insikt om hans svaghet och fördärv. Hans tro på försoningsoffret kommer att baseras på det heliga löftet om fullständig och ytterlig förlåtelse i Kristus.

Låt oss uppriktigt fråga: Vad är sanning? Vi har inte råd att bygga på sandig grund. De läror som uppenbaras i Guds ord skall vara grunden för vår tro. Det är av yttersta vikt att vi förstår, så långt som Gud har gett oss förmåga att förstå, de principer som hans regering vilar på; för de principer som vi tror på och tar emot i hjärtat kommer att styra och kontrollera våra handlingar. Ju tydligare förståelsen av sanningen som finns i Jesus, desto mer andligt blir det religiösa livet, desto heligare blir tillgivenheten för Gud.