Review and Herald d. 30. juni 1896

tillbaka

Kristna skall vara Guds Medarbetare

Gud gör inte folkskillnad. De, som har det största ansvar, äger den heligaste förpliktelse, att vara Kristus lika till anda, ord och handling, och att visa ömhet emot alla, i synnerhet emot dem, som inte menar sig vara så märkvärdiga. Låt ingen peka finger åt andra och tala tomma ord, ty det får ej yttras ord, som förminskar eller fördömer varandra. Det är en betydelsefull syssla, att ha med det mänskliga sinnet att skaffa. Människan tillhör Gud och änglarna vakar med intensivt intresse, för att se, hur människor behandlar sina medmänniskor. När himmelska budbärare ser dem, som bekänner sig vara Guds söner och döttrar, göra Kristusliknande ansträngningar, för att hjälpa de felande, ångerfulla och fallna med mildhet och medkänsla, håller änglarna sig nära dem och påminner dem om de ord, som kan ge tröst och uppmuntran till motpartens själ. Heliga änglar följer med oss alla. Vi får varken se ned på någon av Guds allra minsta, eller kräva hyllning av oss själva från någon. Alla änglar är andar, utsända för att tjäna dem, som skall ärva frälsning. Skall det bli vår förmån, att samarbeta med de himmelska väsendena? Skall Gud godkänna oss som ljusets sändebud till världen?

Jesus Kristus har intagit platsen som Den, som kom, för att uppsöka och frälsa de förtappade och han har ökat världens värde, eftersom han dog, för att köpa den fri och bringa det enda bortsprungna fåret åter till fållan. Jesus gav sitt dyrbara liv och visade även det minsta Guds barn sin uppmärksamhet och de starkaste änglarna står vakt omkring dem, som fruktar Gud. Fördenskull måste vi akta oss för, att någonsin tillåta en tanke att uppstå i sinnet, som ringaktar en av Guds små. Vi skall hellre visa de felande omsorg och tala uppmuntrande till de fallna i fruktan för, att vi med en oklok handling visar bort dem från den medlidsamme Frälsaren.

De, som älskar Jesus, kommer också att älska dem, Jesus gav sitt liv för. Många syndare omkring oss skulle nu glädja sig i sanningen och skulle ha kommit längre, än många med lång erfarenhet och stora fördelar, i fall vi hade gett dem det ljus, som har varit till välsignelse för oss. Gör dessa vilsegångna får till Din särskilda uppgift och stå på vakt för själar, som en, vilken måste avlägga räkenskap. Rikta inte uppmärksamheten mot Dig själv, utan ropa ut med uppriktigt och hjärtligt intresse: ”’Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” {Johannesevangeliet 1:29.} Detta är den kristnes budskap till världen. Detta är ett kraftfullt argument. Fatta mod och gör en allvarlig insats, för att få människor hotade av undergång, att fästa blicken på honom, som lyftes upp på korset. Var uppmärksam på, medan Du gör det, att osynliga änglar lyser upp deras sinnen med sanningen, och präglar deras hjärtan med den samt leder själen till tro på Jesus. Syndaren sätts i stånd till, att se den verklige Jesus – fylld med omsorg, medlidande och kärlek – och då utbrister han: ”ditt saktmod gör mig stor.” {Psaltaren 18:36.}

Jesus önskade, att människans värde skulle göras påtagligt i lärjungarnas medvetande. Han fordrar samarbete från sina efterföljare i uppgiften, att rädda vilsefarna syndare. Det finns ett förlorat får, det allra minsta antal, som går att räkna, och så beskriver han, hur herden lämnar de nittionio och ger sig ut i bergen, för att söka efter det enda kringirrande djuret. Varför är Guds söner och döttrar då så okänsliga, så likgiltiga inför, att människor går förlorade omkring dem? Varför är församlingens medlemmar så villiga, att låta hela bördan vila på pastorns skuldror? Vilket allvarligt missförstånd, när varje mottagare av nåden borde delta i räddandet av de förlorade! Kristus har gett varje person en uppgift, därför måste det göras personliga ansträngningar, för att frälsa dem, som håller på att förgås. Arbetaran bör tillbringa mycken tid i bön i lönnkammaren, ty detta verk kräver stor insikt i vetenskapen om, att rädda människor. Kristus sade: ”’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” {Johannesevangeliet 8:12.} Han yttrade också till sina lärjungar: ”Ni är väldens ljus.” {Matteusevangeliet 5:14.} Han gjorde församlingen till den heliga sanningens förvaringskärl. Han gav sin församling ansvaret för förmedlingen av den heliga sanningen, därför är det församlingens uppdrag, att fullfölja hans mission med, att rädda världen. Han är Rättfärdighetens Sol, som bringar sina klara strålar till hans efterföljare, som i sin tur skall föra ljuset vidare till andra. De skall vara hans representanter i världen. När de tror på Kristus som sin egen Frälsare, för de hans gärning vidare, där han lämnade den. ”... utan mig kan ni ingenting göra”, sade Kristus, men tillsammans med honom är allting möjligt. {Johannesevangeliet 15:5.} Det är så många, oändligt många kringirrande och förlorade får, som har gått under i syndens brutala öken rätt och slätt för, att ingen har uppsökt dem och lett dem tillbaka till fållan. Jesus använder sig av berättelsen om det förlorade fåret, för att visa nödvändigheten av, att uppsöka dem, som har vandrat bort ifrån honom, för när ett får väl har gått vilse, hittar det inte åter till fållan utan hjälp. Det måste uppsökas och bäras tillbaka till fållan.

Hela himmelen är angelägen om, att verka för de förtappades räddning. Med intensivt intresse lägger änglarna märke till den, som lämnar de nittionio, för att gå ut i den vilda ödemarken i oväder, regn och blåst, för att söka efter det förloradet fåret. De förtappade finns överallt runt omkring oss, de omkommer på grund av vår försummelse. Men de är dyrbara för Gud, köpta med Kristi blod. ”Och om han finner det, amen {sannerligen} säger jag er: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som inte har gått vilse. Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad.” {Matteusevangeliet 18:13-14.}

Världens Förlossare sade: ”’Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.’ ... Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.” {Johannesevangeliet 5:17, 19.} På samma sätt utför Kristi lärjungar hans arbete, genom att ta efter Mästarens föredöme. Jesus gav sina lärjungar myndighet, då han sade: ”’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.” {Markusevangeliet 16:15.} Denna befallning ges till var och en, som bekänner tron på Jesus Kristus. Vi skall uppsöka och frälsa de förlorade. Vi måste uppsöka det enda förvildade fåret och föra det åter till fållan. Det kräver en personlig insats.

En församling kan bestå av intelligenta och välutbildade samt välbeställda människor, och för världen kan den se ut som en stark församling; men om medlemmarna inte är män och kvinnor, som vandrar ödmjukt med Gud, är de anstötliga för syndare; ty de leder fötterna in på falska stigar, och återger inte glansen från Rättfärdighetens Sols strålar. De må tyckas skina, liksom ett isberg i solen; men de skiner inte med himmelens strålar. Sedan kan det vara en annan församling bestående av män och kvinnor, som inte är utbildade på högskolor, och som saknar rikedomar och världslig ära. Ändå kan de känna, att ett heligt ansvar vilar på dem, och de skiner som brinnande ljus för Mästaren. Vart de än går, sprider de en himmelsk stämning. De går ut, för att uppsöka de förlorade fåren. De anser det vara ett stort privilegium, att förneka sig själva, lyfta upp korset, och få del av den gudomliga kraften. Inflytandet från dessa medarbetare når upp till Gud som en ljuvlig väldoft. Guds sanna medarbetare kämpar med Gud i bön och gör sitt yttersta för förtappade själars frälsning. De söker icke, att upphöja sig själva i ord eller handling, utan anser det vara sin uppgift, att vinna själar. Gud betraktar den renaste, den mest ödmjuke och den mest barnslige kristne som sin bäste medarbetare och den störste själavinnaren. De himmelska väsendena kan samarbeta med den man eller kvinna, som inte tar åt sig äran, utan villigt skänker Gud all ära. Den person, som känner det största behovet av gudomlig visdom och ber om himmelsk styrka, kan – efter samvaro med Kristus – träda fram och tala med människor, som håller på, att gå förtappade i sina synder. Och eftersom vederbörande är fylld med Herrens Ande, kan den uppnå resultat, där den lärde prästen måhända inte kan uträtta något. Gud har gett de allra viktigaste upplysningar avseende den enskilde lärjungens plikt. Inte en enda behöver vara i mörker, för det är uppenbart, att envar kristen skall vara ett levande brev, som blir känt och läst av alla människor.

Var och en, som tror på Kristus som sin personlige Frälsare, är förpliktad inför Gud, att vara ren och helig, en andlig medarbetare, som eftersträvar de förtappades frälsning, antingen de är stora eller små, rika eller fattiga, trälar eller fria. Det största arbetet i denna värld består av, att uppsöka och frälsa de förlorade, för vilka Kristus har betalat ett oändligt pris – sitt eget blod. Envar skall ta aktiv del i tjänsten, och i fall de, som har varit välsignade med ljus, inte sprider ljuset till andra, kommer de att mista den rika nådegåva, som har betrotts åt dem, eftersom de försummar en helig plikt, som tydligt beskrivs i Guds ord. När ljuset från den opålitlige minskar, bringas hans egen själ i fara, och dem, som han borde ha varit ett skinande ljus för, mister det arbete, som Gud har avsett, att de skulle ha åtnjutit genom mänskliga redskap. Det får, som man inte uppsöker, blir inte återfört till fållan.

Gud litar på, att Du, det mänskliga redskapet, skall göra Din plikt, så gott Du förmår; sedan svarar han för följderna. Om de mänskliga redskapen bara ville samarbeta med Gudomen, skulle tusentals själar bli räddade. Den Helige Ande skulle ge självuppoffrande arbetare sådana glimtar av Jesus, att de skulle styrkas i varje konflikt och uppmuntra och stötta dem samt göra dem till mera, än segervinnare. När två eller tre är församlade, för att rådslå med varandra, och sänder upp sina böner, lyder löftet till dem: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” {Matteusevangeliet 7:7.} ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.” {Vers 11. King James Version: ”ge den Helige Ande åt dem som ber honom?”} Herren har lovat, att där två eller tre möts i hans namn, kommer han att vara mitt ibland dem. Den Helige kommer att smörja bönemötets deltagare. Det är stort behov av bön i enrum, men det är också behov av, att flera kristna träffas och sänder upp sina förenade böner till Gud. Jesus är tillstädes i dessa små församlingar, hjärtat fylls av kärlek till människor och Anden utgjuter sin mäktiga kraft, så att de mänskliga redskapen går att använda, för att rädda de förtappade. Jesus försökte alltid att visa, hur värdelösa formella ceremonier är, och Jesus försökte ständigt att få sina lärjungar att förstå, att den Helige Ande skall upplysa, förnya och helga själen.