Review and Herald d. 4. juli 1899

tillbaka

Sjukdom och dess orsaker

Om kvinnor under tidigare generationer alltid hade handlat utifrån höga överväganden och insett att framtida släkten skulle bli förädlade eller förnedrade av deras handlingssätt, skulle de ha tagit ställning, att de inte kunde förena sitt livsintresse med män som omhuldade onaturlig aptit på alkoholhaltiga drycker och tobak, som är ett långsamt men säkert och dödligt gift, som försvagar nervsystemet och förnedrar sinnets ädla förmågor. Om männen tänkte fortsätta med dessa avskyvärda vanor, borde kvinnorna ha lämnat dem till deras liv i inbillad välsignelse, för att njuta av dessa valfria följeslagare. Kvinnorna borde inte ha ansett sig vara av så litet värde att de förenade sitt öde med män som inte hade kontroll över sin aptit, utan vilkas främsta lycka bestod i att äta och dricka och att tillfredsställa sina djuriska passioner. Kvinnor har inte alltid följt förnuftets föreskrifter i stället för impulser. De har inte i någon hög grad känt det ansvar som har vilat på dem, att bilda sådana livsförbindelser som inte skulle prägla deras avkomma med en låg grad av moral och en passion för att tillfredsställa försämrad aptit, på bekostnad av hälsan och till och med livet. Gud kommer att hålla dem ansvariga, i hög grad, för den fysiska hälsa och moraliska karaktärer som på så sätt har överförts till framtida generationer.

Män och kvinnor som har fördärvat sina egna kroppar genom lösaktiga vanor har också förnedrat sina intellekt och förstört själens fina känslighet. Väldigt många i den här klassen har gift sig och lämnat, som arv till sin avkomma, fläckarna hos sin egen fysiska svaghet och fördärvade moral. Tillfredsställelsen av djuriska passioner och grov sensualitet har varit de utmärkande kännetecknen för deras efterkommande, som har försämrats från generation till generation, ökande mänskligt elände i en fruktansvärd grad och påskyndande släktets allmänna nedgång.

Män och kvinnor som har blivit sjuka och svaga har ofta, i sin äktenskapsförbindelse, själviskt bara tänkt på sin egen lycka. De har inte på allvar övervägt saken utifrån ädla, upphöjda principer, resonerande med avseende på vad de kunde förvänta sig av sin avkomma, förutom minskad energi i kropp och sinne, vilket inte skulle höja samhället, utan sänka det ändå lägre.

Sjuka män har ofta vunnit tillgivenhet hos kvinnor som uppenbarligen har varit friska, och eftersom de har älskat varandra, har de känt sig i full frihet att gifta sig, utan tanke på att hustrun genom sin förening måste bli lidande, mer eller mindre, på grund av den sjuke mannen. I många fall förbättras den sjuke mannen i hälsa, medan hustrun delar hans sjukdom. Han lever mycket på hennes vitalitet, och hon klagar snart över sviktande hälsa. Han förlänger sina dagar genom att förkorta sin hustrus dagar. De som sålunda gifter sig begår synder lättvindigt när det gäller hälsa och liv som de har fått av Gud för att användas till hans ära. Men om bara de som sålunda går in i äktenskapsförhållandet berördes, skulle synden inte vara så stor. Deras avkomma måste drabbas av sjukdomar som överförs till dem. Sålunda har sjukdomen gått från generation till generation. Och många lägger all denna tyngd av mänskligt elände på Gud, när deras felaktiga handling har lett till det säkra resultatet. De har utsatt samhället för ett försvagat släkte och gjort sitt för att försämra mänskligheten, genom att göra sjukdomen ärftlig och på så sätt hopa mänskligt lidande.

En annan orsak till den nuvarande generationens brist på fysisk styrka och moraliskt värde är att män och kvinnor förenas i äktenskap vars ålder skiljer sig åt mycket. Det är ofta så att gamla män väljer att gifta sig med unga fruar. Genom att göra det har mannens liv ofta förlängts, medan hustrun har varit tvungen att känna brist på den livskraft som hon har gett sin åldrade man. Det har inte varit någon kvinnas plikt att offra liv och hälsa, även om hon älskade en så mycket äldre än sig själv och kände sig villig att från sin sida göra ett sådant offer. Hon borde ha hållit tillbaka sina känslor. Hon hade överväganden högre än sitt eget intresse att göra. Hon borde ha övervägt, om barn föddes åt dem, vad skulle deras tillstånd vara? Det är än värre för unga män att gifta sig med kvinnor som är betydligt äldre än de själva. Avkommor till sådana föreningar har i många fall, där åldrarna har skilt sig kraftfullt åt, inte välbalanserade sinnen. De har också haft brist på fysisk styrka. I sådana familjer har ofta visat sig varierande, säregna och ofta smärtsamma karaktärsdrag. Barnen dör ofta i förtid; och de som når mognad har i många fall brist på fysisk och mental styrka och moralisk halt.

Fadern är sällan beredd att, med sina bristfälliga förmågor, ordentligt uppfostra sin unga familj. Dessa barn har speciella karaktärsdrag, som ständigt behöver ett motverkande inflytande, annars kommer de att förvisso gå förlorade. De är inte rätt utbildade. Deras disciplin har alltför ofta varit av det oseriösa, impulsiva slaget, på grund av faderns ålder. Han har varit mottaglig för föränderliga känslor, ena gången eftergiven, medan han vid en annan är obefogat allvarlig. I vissa sådana familjer är allt fel, och deras hemska elände ökar kraftigt. Således har en klass av varelser kastats ut i världen som en börda för samhället. Deras föräldrar har i hög grad varit ansvariga för de karaktärer som har utvecklats av deras barn, vilka har överförs från släkte till släkte.

De som ökar antalet av sina barn, när de, om de rådfrågade förnuftet, måste veta att fysisk och mental svaghet måste bli deras arv, överträder de sex sista föreskrifterna i Guds lag, som specificerar människans plikt gentemot sin medmänniska. De gör sin del för att öka släktets nedgång, och för att sänka samhället lägre och på så sätt skada sin nästa. Om Gud sålunda tar hänsyn till grannarnas rättigheter, bryr han sig då inte om ett närmare och heligare förhållande? Om inte en sparv faller till marken utan hans förvarning, kommer han då att vara oberörd av de barn som föds till världen, sjuka fysiskt och psykiskt, som lider, i större eller mindre grad, hela livet? Kommer han inte att ställa föräldrar till svars, till vilka han har gett resonerande förmåga, för att de har ställt dessa högre förmågor i bakgrunden och blivit slavar under passionen, när som ett resultat generationer måste bära kännetecknen för deras fysiska, mentala och moraliska brister? Förutom det lidande de orsakar sina barn, har de inget annat än fattigdom att lämna till sin ynkliga hjord. De kan inte utbilda dem, och många inser inte nödvändigheten av, ja, inte heller kunde de hitta tid om de gjorde det, att utbilda dem och instruera dem, och minska, så mycket som möjligt, det eländiga arvet som överförts till dem. Föräldrar bör inte utöka sina familjer snabbare än de vet att deras barn kan bli väl omhändertagna och utbildade. Ett barn i mammans famn från år till år är en stor orättvisa mot henne. Det minskar, och förstör ofta, social njutning och ökar allt elände. Det berövar deras barn den omsorg, utbildning och lycka som föräldrar borde känna det som sin plikt att skänka dem.

Mannen bryter mot äktenskapslöftet och de plikter som har ålagts honom i Guds ord, när han bortser från hustruns hälsa och lycka, genom att öka hennes bördor och omsorger i och med talrik avkomma. ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. . . . På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen”. {Efésierbrevet 5:25, 28-29.}

Vi ser att detta heliga påbud nästan helt ignoreras, även av bekännande kristna. Vart man än tittar ser man bleka, sjuka, förgrämda, nedbrutna, nedstämda, modfällda kvinnor. De är i allmänhet överansträngda och deras livskrafter uttömda av frekvent barnafödande. Världen är fylld av bilder på människor som inte är av värde för samhället. Många har brist på intellekt, och många som besitter naturliga talanger använder dem inte till några fördelaktiga syften. De är okultiverade, och den enda stora anledningen är att barn har förökats snabbare än de har kunnat bli väl uppfostrade, och har lämnats att växa upp ungefär som djur.