Review and Herald d. 6. juli 1897

tillbaka

Guds heliga sabbat

Striden mellan Livets Furste och mörkrets furste fortsätter i denna värld. Ända sedan Satan föll, har kampen mellan gott och ont utkämpats. Efter det att Kristus hade blivit korsfäst och hade stigit upp till Himlen, fortsatte de, som trodde på Honom, arbetet och förde striden vidare i Hans namn. Denna strid pågår fortfarande och blir alltmer allvarlig och avgörande. Satan håller på att ordna sina styrkor för det sista, stora slaget. Den stora stridsfrågan är det fjärde budets sabbat.

Satan har blivit välsignad med stora företräden. Det skulle inte kunna finnas någon större eller mer begåvad, ingen visare och godare än Satan före hans avfall. Men han tillät en självisk ande att få makt över sig. Han föll på grund av självförhärligande. Det fanns änglar som föll tillsammans med honom, eftersom de ställde sig på upprorets sida i stället för på Kristi sida. Vi läser i Judas brev vers 6: “Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.”

Satan har en hög intelligens, men den har blivit använd till sådant som är ont. Den är vis endast till att planera och utföra ont med. Alltsedan sitt fall har han motarbetat Gud. Han har eftersträvat att rasera Guds fastställda grundprinciper. Han förledde de judiska ledarna till att förvanska sabbatens sanna innebörd. Deras undervisning om den var alltigenom felaktig. De lade sina egna traditioner och levnadsregler på sabbaten, så att den blev begravd och de förlorade den ur sikte.

Satan är den skarpaste kritiker, som världen någonsin har haft och han arbetar för att hindra och förvränga sanningen. Han har fått människor att sträva efter att förändra det fjärde budets sabbat. Det är på hans befallning, som veckans första dag har blivit införd som sabbat av den kristna världen. Han har använt sitt högt utvecklade intellekt till att införa samma synpunkter, som han själv hyser. Men om vi vänder oss bort från det fjärde budet, som Gud så uttryckligt har gett oss, för att i stället införa Satans uppfinningar, så kan vi inte bli frälsta. Vi kan inte tryggt ta emot hans traditioner och spetsfundigheter som sanning.

Syndens människor har upphöjt söndagen. Men allt som har gjorts för att förändra det fjärde budet, har gjorts utan Guds godkännande och står i direkt strid mot hans uttalade bud. Det, som vi allesammans behöver, är sanning - tydlig och enkel, osminkad sanning - som kommer att helga själen. Många kommer att lägga fram teorier beträffande förändringen av sabbaten från den sjunde till den första dagen i veckan. Men Gud har gett uttryckliga besked rörande sabbatens helighet, sådan som den blev instiftad i Edens lustgård och förkunnad från Sinai berg. Ett straff är knutet till likgiltigheten för och vanärandet av veckans sjunde dag.

Var och en, som är välsignad med sunt omdöme, har fått till uppgift att lägga märke till, från vilken källa han tar emot ljus och kunskap. Vi skulle inte låta oss förblindas av människor, som skryter över sin utbildning och sin förmåga, men som använder sin makt till att förvilla själar. Charmerande tankar lyser fram från deras sinnen, men glöms snart bort. När dessa påstått stora tankar, som förvirrar och förbryllar samtidigt som de behagar, blir framförda, så låt dem, som har en själ att frälsa eller mista, fråga sig själva: ”Finns det ett skriftställe, som bevisar sanningen i dessa uttalanden?”

Där eviga intressen är inblandade, bör varje själ kräva av evangeliets förkunnare, att han ger bevis från Skriften för allt, som han säger. Fädernas traditioner, seder och talesätt hos bekännande goda människor, de lärdaste teologers och högsta kritikers synpunkter, är alla värdelösa, om de inte stämmer överens med Guds Ord. Vi måste dra oss tillbaka från de så kallade ”fäderna” till den store Himmelske Fadern, universums Skapare. Herrens sabbat måste vila på sin egen grundval – Guds levande Ord.

Alla blir testade och prövade under prövotiden med hänsyn till sin lydnad mot Guds Ord. Men vad har hänt med den bekännande kristna världen? - Det samma, som hände med Adam och Eva i Edens lustgård - de lyssnade till en annan stämma än Guds. Guds röst, som talar klart och tydligt till dem från det fjärde budet, blir åsidosatt. I stället lyssnar man till en falsk stämma, som talar till fördel för en falsk sabbat. De vänder sig bort från ett tydligt ”Så säger Herren” till en sabbat, som är grundad på logisk slutledning och antaganden, utan minsta bevis från Skriften som stöttar den. Satan har lyckats leda den kristna världen bort från rätt väg, liksom han lyckades få Adam och Eva bort från den. Människorna vandrar på sidospår och på förbjudna vägar. O, varför blir människor så lätt övervunna, när de blir frestade? Varför har de blivit så bedragna då det gäller sabbaten? Varför antar och upphöjer de en falsk sabbat utan någon grund för deras tro?

Det är mycket lättare att godta spetsfundigheter och fabler om sanningen. Men det är en mycket allvarlig sak för oss att utsätta vår själ för fara och att förlora odödlighet genom att tillbe en falsk sed. Vi kan lika litet förlita oss på människors påståenden, som judarna kunde förlita sig på sina falska teorier på Kristi tid. Människors framställningar kan inte göra sanning till lögn eller lögn till sanning. Vi kan inte med säkerhet bygga vår tro på en falsk grund och bry oss om lögner därför att de har blivit överlämnade till oss som tradition, även om de är grå av ålder. Jesus sade om de judar, som tyngde ned Guds lag med de gamla rabbinernas talesätt och grundprinciper: ”Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud.” (Mark. 7:7) Dessa ord är riktade till var och en, som gör på samma sätt.

Vid skapelsen helgade och välsignade Gud sabbaten. Han gav den till Sitt folk, för att den skulle vara ”ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är Herren som helgar er.” (2Mos 31:13). Om detta folk hade vandrat efter Guds bud, om de hade hållit Hans sabbat, skulle Han ha välsignat dem rikligt. Men Han säger: ”Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem… Jag gjorde detta för att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, ty i sina hjärtan följde de sina avgudar.” (Hes. 20:13, 16) Detta var orsaken till, att de inte gick framåt från kraft till kraft, sedan Gud hade upprättat Sitt folk i Kanaans gudfruktiga land till beröm på jorden som Guds utvalda. När sabbaten störde deras affärer, tyckte de att det var obekvämt att iaktta den. De övergav inte sabbaten teoretiskt, men de höll den inte i överensstämmelse med det fjärde budet.

”Jag, HERREN, är er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är HERREN, er Gud. Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem och tömma min vrede över dem i öknen.” (Hes. 20:19- 21)

Varför förkastade inte Herren detta upproriska folk, som hade blivit välsignat med så mycket ljus? De utmanade Honom till att handla i vrede. Men Herren sade: ”Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut.” Alla nationer på jorden lade märke till det folk, som Gud hade gjort så mycket för. Om de hade följt Honom, skulle Han ha upphöjt dem och låtit dem bli ärade på jorden. De skulle ha blivit kända som en nation som utövade rättfärdighet och inte försummade sin Guds stadgar.

Gud straffade inte Israels barn, som de hade förtjänat. ”Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn att göra det som är ont”. (Pred. 8: 11) Israel ångrade sig inte och Gud säger: ”Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, eftersom de inte lydde mina föreskrifter utan föraktade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar.” (Hes. 20: 23- 24)

De, som ärar Jehovas bud skall, sedan de fått ljus när det gäller det fjärde budet, lyda det utan att fråga, om det är möjligt eller lämpligt med en sådan lydnad. Gud skapade människan till Sin avbild och gav det henne på så sätt ett exempel på, att hon skulle iaktta den sjunde dagen, som Han välsignade och helgade. Han bestämde, att människan skulle tillbe Honom på denna dag och inte vara upptagen av några timliga sysslor. Ingen, som vanärar det fjärde budet efter att ha blivit upplyst om de anspråk sabbaten ställer, kan vara skuldfri i Guds ögon.