Review and Herald d. 8. juli 1902

tillbaka

En vädjan till föräldrar

Jag har blivit särskilt uppmärksammad på en uppgift, som i hög grad har blivit försummad - nämligen uppfostran av barnen. Föräldrar har åsidosatt det arbete, som är själva grunden för själens frälsning. Barnuppfostran är den största uppgift som någonsin har anförtrotts åt dödliga varelser. Barnet tillhör Herren. Från den tid då det är ett litet spädbarn i sin mors armar, måste det bli tränat för Honom, tränat att gå i Hans tjänst. Under de första åren av ett barns liv, skall hemmet vara dess skola. I hemmet är föräldrar och barn tillsammans för att lära känna Herrens väg. Omsorgsfullt och outtröttligt måste föräldrarna vägleda sina barns öppna sinnen genom att ge dem den undervisning de behöver för att kunna utvecklas till kristna män och kvinnor. Föräldrar borde göra allt annat till något underordnat i förhållande till det arbete Gud har gett dem att utföra för sina barn.

Det är en mors privilegium att tillföra världen välsignelse genom sitt inflytande och när hon gör detta, kommer hon samtidigt att få glädje i sitt eget hjärta. Hon bör göra stigarna raka för sina barns steg, genom solsken och skugga, till de strålande höjderna över oss. Men det är endast när hon söker följa Kristi undervisning i sitt eget liv, som modern kan hysa en förhoppning om att kunna forma sina barns karaktär efter den gudomliga förebilden. Världen vimlar av ödeläggande intryck. Seder och bruk utövar stor makt över ungdomen. Om modern misslyckas med att göra sin plikt att leda, instruera och styra, kommer hennes barn helt naturligt att acceptera det onda och vända sig bort från det goda. Låt varje moder ofta gå till Gud med denna bön: ”Hur skall vi vägleda våra barn och hur skall vi behandla dem? Låt henne ge akt på den instruktion som Gud har gett i Sitt ord. Då kommer hon att få den vishet hon behöver.

Få föräldrar inser inte som de borde, att barnuppfostran är ett medel, som Gud har bestämt för deras barns frälsning. De gör det inte till sin främsta uppgift att fostra barnen till Herren. De tillåter barnen att visa vrede, stolthet och själviskhet utan att gripa in. Och barnen växer upp med en dålig karaktär, vilket skadar deras kamrater och sårar deras föräldrar och väcker anstöt hos Gud.

Lydnad och hur man kan lära ut den
Den första lektion man bör ge barnen är undervisning i lydnad. När de först har lärt sig att lyda sina föräldrar kommer det inte att vara svårt för dem att lyda Gud. Lydnad blir en del av deras natur.

Men innan föräldrar kan lära sina barn lydnad, måste de själva lära sig genom att lyda Gud. Hur kan de lära sina barn disciplin på ett rätt sätt, innan de lärt sig innebörden och värdet av självdisciplin? Hur kan de leda sina barn upp till de svårtillgängliga höjderna av självkontroll, självförnekelse, tålamod och trofasthet utan att först själva bestiga dessa höjder?

Först låter föräldrar sin irritation och vrede gå ut över sina barn och sedan undrar de, varför barnet är så svårt att styra. Men hur skulle de kunna förvänta sig något annat? Barnen är snabba till att ta efter. Barnet gör inget annat än övar sig i det, som det har lärt sig av sina föräldrar under deras vredesutbrott.

Alltför ofta följer föräldrarna en kurs, som utvecklar det onda i barnet. Med stränghet och hårdhet driver de barnet till uppror. Sedan undrar de varför barnet i sin karaktär bär så fula drag, trots att de så ihärdigt försöker bryta dess hårdnackade vilja. Det är då de försöker bryta ner barnets vilja, som de gör fel. Barnets vilja skall övas upp och styras, inte brytas ner.

Olydnad och uppror måste straffas, men kom ihåg att bestraffning skall utföras i Kristi Ande. Kräv aldrig lydnad genom en storm av vreda ord, utan med vänlighet och fasthet. Och när du anser dig tvungen att tillrättavisa dina barn så tänk på ditt eget förhållande till din himmelske Fader. Har du vandrat fullkomligt inför Honom? Är du inte egensinnig och olydig? Vållar du Honom inte ständigt sorg? Men handlar Han med dig i vrede? Kom också ihåg, att det är från dig som barnet har tagit emot sin fallenhet för att handla fel. Kom ihåg, hur ofta du uppför dig som ett vuxet barn. Hur ofta låter du dig ändå inte provoceras till vrede, trots dina år av kristen erfarenhet, trots dina många tillfällen till självbehärskning? Behandla då dina barn vänligt, eftersom de inte har haft de tillfällen att öva självkontroll, som du har haft.

Du kan bli tvungen att straffa ditt barn med riset. Det är ibland absolut nödvändigt. Men slå aldrig någonsin barnet i vrede. Att tillrättavisa ett barn på det sättet är detsamma som att begå två fel för att försöka rätta till ett. Uppskjut bestraffningen tills ni har talat med varandra och med Gud om det. Fråga er själva: ”Har jag överlämnat min vilja till Guds vilja? Står jag, där Han kan vägleda mig?”. Be Gud om förlåtelse för att ni till ert barn har överfört en läggning, som är så svår att hantera. Be Honom om vishet, så att ni kan behandla era trilska barn på ett sådant sätt, att det kommer att dras närmare både er själva och sin himmelske Fader.

Kärlek bryter ned alla barriärer. Skäll inte ut någon, höj inte rösten och dela inte ut några ilskna befallningar. Lyd uppmaningen: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud.” Herren kommer att ge rika välsignelser till de föräldrar, som ivrigt anstränger sig att behärska humöret. Kristi nåd får hårda karaktärsdrag att vekna och mjukar upp det barska temperamentet.

De som styr med hjälp av styrka, har mycket mindre inflytande än de, som styr med hjälp av kärlek. Hårdhet förhärdar hjärtat och stärker viljan till motstånd. Vänlighet gör hjärtat mjukare och förmår den mest hårdnackade vilja att underordna sig.

Till alla föräldrar säger Gud: ”Ge akt på dig själv.” (1 Tim. 4:16) - Du far, du mor. Innan ni kan behandla era barn rättvist, måste ni överlämna er själva åt Guds uppfostran. Ni måste fyllas med ädla motiv och värdig strävan. Varje dag måste ni försöka göra er mer värdiga det uppdrag ni har anförtrotts. Då kommer Gud att samarbeta med er.

Familjen skall först vara väl organiserad. Fadern och modern borde tillsammans överväga sitt ansvar. Tillsammans skall de arbeta för sina barns allra bästa. Det får inte lov att finnas någon motsättning mellan dem. De skulle aldrig i barnens närvaro kritisera varandras planer eller ifrågasätta varandras omdöme. Om hustrun är oerfaren, borde hon försöka förstå, på vilket sätt hennes arbetsinsats försvårar hennes makes arbete, när han arbetar för deras barns frälsning. Och mannen skulle stötta sin hustru genom att ge henne goda råd och kärleksfull uppmuntran.

En kristen far är familjens sammanhållande band, som binder hela familjen tätt till Guds tron. Hans intresse för hans barn får aldrig lov att mattas. Den far som har en familj av pojkar, bör inte överlämna dessa rastlösa huvuden helt och hållet till moderns omsorg. Det är en alltför stor börda för henne. Han skall göra sig själv till deras vän och kamrat. Han skall anstränga sig för att hålla dem borta från dåliga förbindelser. Det kan vara svårt för modern att utöva självkontroll. Om fadern ser, att hans hustrus svaghet utgör en fara för barnens säkerhet, skulle han ta flera av plikterna över på sig själv och göra allt som står i hans makt för att leda pojkarna till Gud.

Föräldrarna är inte överlämnade till att ensamma föra det arbete framåt, som så mycket är beroende av. Kristus sade: ”Kom till mig. Jag vill bära era bördor och bekymmer. Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Jag skall ge er kraft.” Gå till honom, fäder och mödrar. Många av er kan inte rätt utföra det uppdrag ni anförtrotts, förrän ni har blivit närmare förenade med Kristus. Många frågar: ”Varför utför Herren inte några underverk i dag, såsom Han gjorde, då Han var här på jorden?” Låt föräldrarna leva Kristi liv i hemmet och den förvandling som då sker i deras barns liv kommer att vittna om Guds undergörande kraft.”

--------------------

Herren visste det bästa sättet att hjälpa oss ur våra svårigheter då det gäller skulden på skolorna. Skolarbetet är för mig en del av mig själv och jag är i hög grad uppmuntrad genom framgången för planen att befria våra skolor från skuld. Mitt hjärta känner glädje i Herren när jag hör om de pengar som kommit in genom försäljning av ”Christ´s Object Lessons (Såningsmannen och andra liknelser)”. Försäljningen av denna bok är Herrens egen plan och Hans välsignelse är närvarande i de ansträngningar som görs för att genomföra denna plan. Jag har redan sett mycket mer uträttat än jag väntade att få se.

Jag hoppas att ingen som kan engagera sig i detta arbete skall ursäkta sig själv och därigenom gå miste om den välsignelse som finns i detta. Detta är det medel, som Herren har ordinerat för att förena människornas hjärtan till varandra genom samma förbindelse som förenar dem med Honom själv som Hans medarbetare. ”Vi är Guds medarbetare.” Dessa ord tycks vara så passande för det arbete som nu håller på att utföras.
Mrs. E. G. White.