Review and Herald d. 14. juli 1891

tillbaka

Andliga Framsteg är Syftet med Tältmöten

Under Bergspredikan sade Kristus till lärjungarna: ”Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” {Matteusevangeliet 5:14-16.} Om våra lägermöten sköttes, som de borde, skulle de sannerligen vara ett ljus för världen. Det är inte förnuftigt, att förlägga dem på avlägset liggande, svårnådda orter. Då jag har trätt in på lägerplatser, som legat åtskilliga kilometer från en stad, har det smärtat i hjärtat, och jag har sagt till mig själv: ”Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.”

Lägermötena bör flyttas från plats till plats, och inte arrangeras utanför samma stora eller lilla stad fler, än två eller tre gånger. De bör anordnas på så vis, att det kan uträttas mycket gott, och sanningen framföras ordentligt och levas ut av dem, som tror den. Vad, som än manifesterar Herren Jesus Kristus för världen, är ljus. Många ärliga själar befinner sig i mörker; de har förvirrade uppfattningar om, vad Skriften lär ut; och om Kristi lärdomar, Bibelns sanningar, framställs i sin enkelhet, kommer de att känna igen ljuset och fröjda sig i det. Deras bryderier kommer att dunsta för sanningens ljus som dagg för morgonsolen. Deras begrepp om biblisk sanning kommer att växa, och Guds uppenbarelse i Kristus skall komma till dem och visa dem djupet, bredden och höjden i det gudomliga och andliga mysterium, som de inte har fått grepp om tidigare, och som ej går att förklara, utan endast exemplificera i en Kristuslik karaktär. Världen känner inte i sin visdom Gud; ty människors visdom söker inte sitt ursprung hos allt ljus’ och visdoms källa. Världen uppfattar inte den gudomliga sanningens skönhet, ljuvlighet, godhet och helighet. Och för att människor skall komma att förstå den, måste det finnas en väg, på vilken den kan nå ut till världen. Frälsaren har bestämt, att församlingen skall vara denna väg; för han har sagt: ”Ni är världens ljus.” Kristi bekännande efterföljare är förpliktade under den högtidligaste ed, att låta sitt ljus skina, så att Jesus måtte bli manifesterad för världen. Kristus har uppenbarat sig för oss, för att vi skall uppenbara honom för andra.

Konferensordförandena och församlingarnas pastorer bör helt och fullt satsa på folks andliga intresse, och bör slippa allt robotaktigt arbete, som har med lägermöten att göra. Predikanter bör icke tröttas ut, utan få känna sig uppfriskade och glada till sinnet; det är nämligen väsentligt för mötenas bästa. De bör vara i stånd till, att säga glada och modingjutande ord, och så den andliga sanningens frön i ärliga hjärtans mull, för att de skall skjuta upp och bära dyrbar frukt. Herren har låtit sitt ljus stråla över oss, så att vi kan föra det vidare till andra. Ni är Guds medarbetare. Det finns män och kvinnor, som följer Frälsaren enligt det bästa ljus de har, och ljuset från den framåtskridande sanningen kommer att nå dessa ärliga själar. Somliga kommer att akta sig för, att trampa på Sabbaten, och bevara sin lojalitet till Gud.

De, som är verksamma på lägermötet, bör ofta engagera sig i bön och rådgöra med varandra, så att de kan arbeta förståndigt. Kristi praktiska lärdomar bör ofta upprepas. Kristus och hans rättfärdighet skall flätas samman med den tredje ängelns budskap, så att hela världen blir upplyst av hans härlighet. Alla bör ha en personlig och erfarenhetsmässig kunskap om, vad Jesus betyder för dem, eljest kan de inte proklamera sanningen sådan den är i Jesus. Personlig tro på verkningskraften hos Kristi blod är till för vårt eget bästa, den ger ”ro och trygghet till evig tid.” {Jesaja 32:17.} I trångmålets och prövningens tid skall vi inte frukta något ont; ty vem kan anklaga Guds utvalda? {Se Romarbrevet 8:33. Övers. anm.} Herren rättfärdiggör dem för Kristi skull, som gav sitt dyrbara blod för deras återlösning.

Vi måste vandra och handla i lydighet mot Gud, i harmoni med hans plan för världens frälsning. Ingen själ kan frälsas i olydnad. Det är stor fara för, att vi mister intresset för varandra, mister kärleken till dem, som Kristus dog för, eftersom vi inte lever i ljuset från Rättfärdighetens Sol. Bröder, skall vi visa kall liknöjdhet mot dem, som vi vet är okunniga om den sanning, som skall göra dem visa till frälsning? I fall våra egna hjärtan hade berörts av hans gudomliga kärlek, skulle hjärtan smältas genom Kristi kärlek, men det är omöjligt, att förmedla något till andra, som vi saknar erfarenhetsmässig kunskap om. Denna hjärtats hårdhet är från Satan. Han verkar på många sätt och plan. Han försöker, att göra människor, som hävdar sig tro på sanningen, otroende, kärlekslösa, stolta, själviska, högmodiga och tyranniska. Han vet fullt väl, att ägarna av sådana drag aldrig blir en doft av liv till liv. De utövar inget väldoftande inflytande, utan snarare sårar och kväser de själar, som de skulle hjälpa och trösta.

Gud vill, att varje själ kopierar mönstret; sådan han var i världen, sådana skall hans efterföljare vara. Det är icke enligt Guds ordning, att människor skall vara hårda och osympatiska, utan kärlekens och tålamodets nådegåva samt sann hängivenhet för andra skall råda. Paulus säger: ”Jag, Paulus,... uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet.” {Andra Korintierbrevet 10:1.} Job sade: ”Grät jag inte över den som hade hårda dagar, led inte min själ med den fattige?” {Job 30:25.} Vi kan endast låta vårt ljus stråla till Guds ära, när vi tillkännager Kristi godhet och barmhärtighet, inte endast emot dem, som behagar oss, utan emot dem, som är felande, vilsefarna och syndiga. Låt alla våra gärningar bli utförda i Gud, och i fall vi har usla karaktärsdrag, låt oss övervinna dessa, och upphöra med, att vanära Gud och skämma ut sanningen.

Våra predikanter och lärare bör söka, att framställa Kristi kärlek för en fallen värld. Predikningarna vid våra lägermöten bör inte uteslutande vara av vältalig art, för då blir de som Kains offer, utan Kristi blod, som gör dem godtagbara för Himmelen. De bör visa, hur Gud har visat sitt hat emot synden och sin kärlek till syndaren. Finns det någon kärlek i hela världen, som går att jämföra med den kärlek, som Gud har visat mot en fallen värld? Gud har anbefallt sin kärlek till oss, genom att skänka hela Himmelen i en gåva, nämligen sin enfödde och högt älskade Son som skänk. Guds kärlek skall belysas för folket. Låt med hjärtan smälta av ömhet Guds ord förkunnas för folket. Låt sanningens budskap nå ut till alla jordens huvudvägar och bivägar, och låt dem, som har farit vilse, behandlas med Kristi mildhet. I fall de, som Ni verkar för, inte genast och ivrigt greppar sanningen, kritisera och fördöm inte, utan tänk alltid på, att Ni skall företräda Kristus i hans saktmod, mildhet och kärlek. Härigenom kommer just Du att vara en Guds medarbetare, som undervisar om sanningen sådan den är i Jesus; och varje själ vunnen för Kristus kommer att vara en stjärna i Din glädjekrona.

Även om Du skulle möta det bittraste motstånd, anklaga inte motståndarna. De kanske tänker, som Paulus gjorde, att de gör Gud en tjänst, och gentemot dessa måste vi visa tålamod, saktmod och långmodighet. Detta är det enda sätt, varpå vi kan vara en smak av liv till liv. Låt oss inte tycka, att vi har de tyngsta prövningarna att bära, de hårdaste konflikterna att uthärda, när vi framför impopulär sanning. Tänk på Jesus och vad han led för Dig, och håll tand för tunga. Beklaga Dig inte, säg inga knorrande ord, låt inga klandrande eller missnöjda ord uppkomma i sinnet, ens om Du blir dåligt behandlad eller anklagad. Uppträd rättframt: ”Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem.” ”Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse. Ty den som älskar livet och vill se goda dagar skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda, söka efter frid och sträva efter den. Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda. Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.” {Första Petrusbrevet 2:12; 3:9-15, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Du bör själv uppträda med saktmod mot dem, som befinner sig i villfarelse, ty härskade inte Dina synders blindhet nyligen? Och bör Du inte på grund av Kristi tålamod inte vara ömsint och tålmodig mot andra? Aposteln förmanar oss till, att vara ”barmhärtiga och ödmjuka.” {Kapitel 3:8.} Gud har gett oss många förmaningar om, att visa stor vänlighet mot våra motståndare, så vi inte sänder en själ i fel riktning. Våra liv måste vara dolda med Kristus i Gud, vi måste känna Kristus personligen; för detta är det eviga livet, att känna Gud och Jesus Kristus. Endast så kan vi representera honom rätt för världen. Låt denna bön hela tiden stiga upp: ”Herre, lär mig att göra, som Jesus skulle göra, i fall han vore i mitt ställe.” Oavsett, var vi är, måste vi låta vårt ljus stråla fram till Guds ära i goda gärningar. Detta är den stora, viktiga angelägenheten, ja, grundbulten i ens liv.

De, som har ett sinne inställt på bön, kommer att vara i stånd till, att säga ett ord i rättan tid till dem, som de kommer i beröring med; för Gud kommer att ge visdom, varigenom de kan tjäna Herren Jesus: ”Ty vishet skall komma in i ditt hjärta och kunskap bli ljuvlig för din själ, eftertänksamhet skall bevara dig och klokhet beskydda dig.” {Ordspråksboken 2:10-11.} Du kommer att öppna Din mun med visdom, och på Din tunga kommer vänlighetens lag att gälla. Om de, vilka bekänner sig som kristna, ville akta på Kristi ord, skulle alla, som kommer i beröring med dem, erkänna, att de har varit tillsammans med Jesus och har lärt av honom. De kommer att representera Kristus, och eviga ting kommer att vara temat för tanke och samtal. Evighetens verklighet kommer att föras nära. De kommer att vaka över själar, som de står ansvariga för. Att vaka över själar, betyder mera, än många tycks tro; det betyder, att gå ut och uppsöka de förlorade fåren i Israels hus.

Enfaldig eller barnslig tro på det försonande blodet kan frälsa min själ; och liksom Johannes måste jag rikta allas uppmärksamhet på Guds Lamm, som tar bort världens synd. Jesus har frälst mig, fastän jag inte hade något att ge honom, utan endast kunde säga:
”Intet i min hand jag bringar,
endast till korset jag mig klänger.”

Aldrig har någon syndare av hela hjärtat sökt Frälsaren, utan att Frälsaren blivit funnen av honom. Varje själ, som litar på Jesus, kan säga:
”Precis som jag är,
ej med ett strå av egen grund
att bygga på,
jag oförskyllt måste nåd få
och kommer, oh Guds Lamm, till Dig.”

Vi kan åberopa den välsignade försäkran: ”Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky.” {Jesaja 44:22.} Dina många ”synder är förlåtna.’” {Lukasevangeliet 7:48.} Så vidunderligt, så befriande Guds kärleks solsken är! Syndaren kan se på sitt syndfläckade liv och säga: ”Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött”. {Romarbrevet 8:34.} ”Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer”. {Kapitel 5:20.} Kristus, Frälsaren, inympar en ny livsprincip i själen och denna planta växer och bär frukt. Kristi nåd renar, samtidigt som den förlåter och gör människor lämpade för Himmelens helighet. Vi skall växa i nåd och kunskap om vår Herre Jesus Kristus, tills vi uppnår mäns och kvinnors fulla mogenhet i Kristus.

Oh, att vi alla måtte nå det höga mål, som Gud har föresatt oss och inte längre vara dvärgar i våra kristna liv! Vilket strålande ljus skulle inte återspeglas för världen genom goda gärningar, om vi bleve de ljusbärare, som Gud vill ha oss till! Hur många skulle inte svara på ljuset, och för egen del bli ljuskanaler för andra. I stället för att stå still, gå framåt. I stället för att beklaga Dig, fröjda Dig över, att Kristus har uträttat stordåd för Din själ. Det är alltid vanskligt, att uträtta Guds arbete, när man utelämnar Kristus ur erfarenheten. Jesus säger: ”utan mig kan ni ingenting göra” {Johannesevangeliet 15:5}, men genom Kristus, som stärker oss, kan vi göra allting.

Jag vädjar till våra konferensordförande och till predikanter samt medarbetare i saken, att resa sig i tro och vara ihärdiga och tappra medarbetare åt Gud. Varje troende måste ha energi genom Kristi Ande, och nå folk genom Guds kraft. Frälsaren ligger inte i Josefs nya grav; han har uppstått från graven, och har farit upp till Himmelen, för att vara våra säkerhet, gå i förbön med sitt blods förtjänst för vår skull. Vi har en levande Frälsare, som leder sitt eget verk på jorden. Vi skall inte arbeta ensamma. Guds predikanter skall inte endast tala från predikstolen, utan komma i personlig kontakt med folk. Det måste läggas ned personligt arbete i det hela, så att själar kan befrias från fiendens snara. Låt oss därför arbeta i allvar och tro, så skall vi inhösta en välsignad skörd.