Review and Herald d. 18. juli 1899

tillbaka

Inte med hjälp av mänsklig visdom

Före sin himmelsfärd, gav Kristus lärjungarna i uppdrag: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” {Matteusevangeliet 28:18-20.} Då lärjungarna förberedde sig för den Helige Andes nedstigning, genom att lägga bort all själviskhet, all kärlek till herravälde och alla olikheter, genom att bli eniga, samstämmiga, kom gudomlig nåd över dem på ett markant sätt. Pingsttiden gav dem bevisen på att de var accepterade i den Älskade och att deras böner, som steg upp till Gud i tro, säkerligen skulle besvaras. Den Helige Andes kraft gavs för att åtfölja Ordets predikan.

I uppdraget till lärjungarna, och den Helige Andes nedstigning på Pingstdagen, visar Kristus att makt och vishet inte finns hos de många, och att detta inte kommer från människan utan från Kristus. Aposteln Paulus förklarar: ”Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen . . . den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga. För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp.” {Kolosserbrevet 1:17-23, 26-27.}

Vändande sig till lärjungarna, yttrade Kristus: ”’Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter”. {Matteusevangeliet 13:11.} Dessa skulle de förkunna för världen. ”… vad ni hör viskas i ert öra”, sade han vid ett tillfälle, ”skall ni ropa ut på taken”; för det finns ingenting i kunskapen om sanning och rättfärdighet som skall förbli ett mysterium. {Kapitel 10:27.} Dörren öppnas på vid gavel för alla, som tror. ”Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” {Johannesevangeliet 14:13-14.}

Kristus gör skillnad mellan dem som tror på honom och dem som inte gör det, och nämner för sina anhängare de bevis de måste ge världen på att de älskar Frälsaren, som gav sitt liv som lösen för dem. ”Om ni älskar mig”, säger han, ”håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.” {Verserna 16-17.} ”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.’ . . . ’Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.” {Verserna 21, 23.}

Aposteln Paulus kungör: ”Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.” {Första Korintierbrevet 2:12-14.}

Detta Skriftställe förklarar varför personer vars sinnen är upptagna av världsliga ting inte uppmärksammar saker av evigt intresse. Antingen Gud eller Satan har kontroll över intellektet. Om människan inte upprätthåller någon livsviktig relation till Gud, avslöjar hon att hon är förbunden med en annan ledare, som kontrollerar hennes sinne och håller henne i mörker, så att hon inte kan se sanningens bevis. Världen kan inte ta emot sanningens Ande, eftersom de inte har gjort sanningen, som skulle göra dem visa till frälsning, till sitt studium. De kan inte ta emot sanningen, eftersom de inte ser Kristus som sanningen. De känner honom inte. ”Detta är evigt liv”, sade Kristus, ”att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” {Johannesevangeliet 17:3.}

De som känner till sanningen är ansvariga för dem som inte vet om den. Som en del av Guds stora företag har vi ett arbete att göra för att bygga upp företagets intressen. Som redskap för rättfärdighet skall vi bygga upp Guds rike, enligt de planer han har lagt fram för oss. Alla som är förbundna med Gud kommer att genomsyras av hans Ande. Ljuset som har nått dem kommer de att förmedla till dem som är i mörker. De kommer aldrig att upphöra med sina ansträngningar att vinna själar till Kristus. Detta är arbetet framför alla som säger sig tro på Jesus. Och i detta arbete kommer de att ge sig själva till Gud, själ, kropp och ande. De kommer att bära sin själsbörda i bön till Gud, så att de som inte känner honom kan bli övertygade och omvända. Att försumma detta arbete är att förolämpa Jehova, att bedröva den Helige Ande och att visa sig vara illojal mot Kristus.

Herren vill att alla hans arbetare skall förses med en visdom som är gudomlig, den visdom som Gud ger till alla som ber i tro. Paulus sade: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.” {Första Korintierbrevet 2:1-5.}

Aposteln Paulus hade alla privilegier som romersk medborgare. Han låg inte efter i den hebréiska utbildningen; ty han hade lärt sig vid Gamaliels fötter; men allt detta gjorde det inte möjligt för honom att nå den högsta standarden. Med all denna vetenskapliga och litterära utbildning befann han sig, tills Kristus uppenbarades för honom, i lika fullständigt mörker som många är vid denna tid. Paulus blev fullt medveten om att det var för hans nuvarande och eviga bästa att lära känna Jesus Kristus genom experimentell kunskap. Han såg nödvändigheten av att uppnå en hög standard.

Det hade varit Paulus’ sed att anta en oratorisk stil i sin predikan. Han var en man som var skicklig att tala inför kungar, inför de stora och lärda männen i Aten, och hans intellektuella förvärv var ofta av värde för honom för att bereda vägen för evangeliet. Han försökte att göra detta i Aten och mötte vältalighet med vältalighet, filosofi med filosofi och logik med logik; men han uppnådde ej den framgång han hade hoppats på. Hans senare insikt fick honom att förstå att det behövdes något utöver mänsklig visdom. Gud lärde honom att något utöver världens visdom måste komma till honom. Han måste ta emot sin kraft från en högre källa. För att övertyga och omvända syndare måste Guds Ande komma in i hans verk och helga varje andlig utveckling. Han måste äta Guds Sons kött och dricka hans blod.

Kristus är gudsfruktans hemlighet, och Gud uppmanar till ödmjuk tillit till honom, vars gudomliga hjälp utlovas åt alla. Församlingen i Korint gjorde inte fruktan för Kristus till det första, det sista och det bästa i allt. De var rädda för att förolämpa judarna och de lärda hedningarna, och de höll på att bli svaga. Paulus förkunnade för dem att han inte hade kommit till dem med lockande ord om människors visdom, utan med bevis för Anden och kraften, för att deras tro inte skulle bygga på människors vishet utan på Guds kraft. ”Vishet”, sade han, ”förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.” {Vers 6.} ”Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” {Kapitel 1:26-31, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Detta mysterium är alla mänskliga varelsers intelligens oförmögen att förstå. Människans lärdom må anses vara den högsta, men den utgör inte den högre utbildning som hon kan ta med sig in i himmelriket. Världens lärda män, trots alla sina intellektuella studier, känner inte till sanningen som den är i Jesus. I sitt brev till efésierna visar Paulus en sorts utbildning som dessa förmodade intellektuella stjärnor inte har: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader”, säger han, ”som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.” {Efésierbrevet 1:3-6.}

Dessa gudomliga höjder kan den sanne troende nå. Alla som vill får uppleva gudsfruktans mysterium. Men det är bara genom en korrekt förståelse av Kristi mission och verk som möjligheten att vara fullständig i honom, accepterad i den Älskade, kommer inom vårt räckhåll. Hans långa mänskliga arm omfamnar den mänskliga familjen; hans gudomliga arm griper den Oändliges tron, så att människan kan få nytta av det omätbara offer som har gjorts för hennes räkning. Och åt alla som tar emot honom ger han makten att bli Guds söner, ja, åt dem som tror på hans namn.

Det finns många som är för upphöjda i sin egen åsikt för att ta till sig denna hemlighet. Det finns en vetenskap som den Högste skulle vilja att dessa stora män skulle förstå; men de kan inte se sanningen, livet, världens ljus. Människovetenskap är inte gudomlig upplysning. Gudomlig vetenskap är demonstrationen av Guds Ande, inspirerande implicit tro på honom. Världens människor antar att denna tro ligger under deras stora och intelligenta sinnens uppmärksamhet, något som är för lågt för att ge uppmärksamhet åt; men här gör de ett stort misstag. Det är helt och hållet för högt för deras mänskliga intelligens att nå.

Evangeliets budskap är långt ifrån i motsats till sann kunskap och intellektuella prestationer. Det är i sig sann vetenskap, sann intellektuell kunskap. Sann visdom är oändligt högre än de världsliga vises förståelse. Den dolda visdomen, som är Kristus formad inombords, hoppet om ära, är en visdom hög som himmelen. Gudsfruktans djupa principer är sublima och eviga. Enbart en kristen erfarenhet kan hjälpa oss att förstå detta problem och få tillgång till de skatter av kunskap som har varit gömda i Guds råd, men som nu är kända för alla som har en levande förbindelse med Kristus. Alla som vill kan känna till läran.

Gud blir förhärligad av att ha kanaler genom vilka han kan kommunicera himmelens skatter till en fallen värld. Var och en som renar sin själ från orenhet och låter likheten med Kristi karaktär framgå av den egna karaktären, reflekterar tillbaka till Gud i rena strömmar priset och tacksägelsen från de själar han har vunnit för Kristus. Frälsaren säger: ”Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.” {Johannesevangeliet 14:12.}