Review and Herald d. 19. juli 1892

tillbaka

Kristi Efterföljares Förmånsrätt (Avslutning)

Kristus är vårt exempel. Under sitt liv på jorden stod han emot fiendens frestelser, ty han blev frestad på alla sätt som vi, dock utan synd. Ingen kommer någonsin att behöva gå igenom det, som Jesus uthärdade. Ingen kommer någonsin att få orsak till, att ropa: ”’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?’” {Matteusevangeliet 27:46, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Jesus uthärdade, att Fadern döljde ansiktet, för att Gud aldrig skall överge jordens barn, med mindre de vänder sig bort från honom med flit. I ljuset från Golgatas kors frågar jag, om Ni inte ser orsaken till, att överträdaren ej kan undgå straffet för lagens överträdelse? Döden är syndens lön, och lagen går inte att ändra på det minsta, för att skapa en utväg för dess överträdare. Orsaken är, att bevisa lagens oföränderlighet. Dock bar Jesus lagens straff, och smakade döden för varje människa. Emellertid kunde graven inte hålla kvar honom. Tre dagar efter korsfästelsen skingrade himmelens mäktiga änglar mörkret bakom sig och rullade bort stenen från graven. Myndigheternas sigill bröts och romerska soldater med uppgiften, att hålla graven fri från åverkan, för att lärjungarna inte skulle kunna komma och stjäla Jesu kropp, föll som döda till jorden. Herrens ängel visade sig, och hans ansiktsuttryck var som ljuset, och hans kläder vita som snö. Av skräck för honom skälvde vakterna och blev som döda. Kristus kom ut ur griften som en mäktig segerherre över döden och graven, och han steg upp till det höga, för att gå i förbön för oss som en barmhärtig och trofast överstepräst, som berörs av förnimmelsen av våra svagheter.

Vi kommer inte att träda in i himmelen utan trångmål. Jesus har sagt åt oss, att vi måste strida och lida, för att ta oss igenom den smala porten. Vi skall utkämpa en stadig kamp mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. {Se Efésierbrevet 6:12. Övers. anm.} Men Jesus känner till krigsplanen, och han tröstar oss med förvissningen om, att han står vid vår högra hand, för att vi inte skall bli rubbade. Han säger: ”... se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” {Matteusevangeliet 28:20.} ”Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?” {Hebréerbrevet 1:14.}

Kristus är den stege Jakob såg, på vilken Herrens änglar steg upp och ned, medan Guds härlighet lyste upp varje pinne på stegen, från den högsta i himmelen till jorden. Kristus överbryggade avgrunden, som skilde människorna från Gud och jorden från himmelen. Han verkar ständigt för oss och vi skall personligen bistå honom och de himmelska förnuftsvarelserna. Emellertid kan Kristus inte göra något för oss utan vår medverkan och vi förmår inget utan honom. Satan och hans änglar är i krig med oss och det kommer de att vara till denna världs slut. Jesus har därutöver sagt till oss: ”utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} Denna läxa har Kristus lärt sina barn genom alla tider och i varje generation. Då Josua gick ut om morgonen före Jerikos intagande, visade sig en till strid fullt utrustad man för honom. Och Josua frågade: ”’Tillhör du oss eller våra fiender?’ Han svarade: ”’Nej, jag är befälhavare över HERRENS här och har nu kommit hit.’” {Josua 5:13.} I fall Josuas ögon hade öppnats, såsom skedde med Elisas tjänares ögon vid Dotan, och han hade uthärdat synen, skulle han ha sett Herrens änglar, som hade lägrat sig omkring Israels barn; ty himmelens uppövade här hade kommit, för att strida för Guds folk och Befälhavaren över Herrens här var där, för att befalla. Då Jeriko föll, rörde ingen människas hand vid stadens mur, ty Herrens änglar välte bålverken, och trädde in i fiendens fästning. Det var icke Israel, utan Befälhavaren över Herrens här, som erövrade Jeriko. Dock hade Israel sin roll att spela, genom att visa sin tro på sin frälsnings Befälhavare.

Varenda dag skall det utkämpas slag. Det utkämpas en hård strid om varje själ mellan mörkrets furste och livets furste. Ett väldigt slag måste utkämpas, för att varna jordens invånare om Herrens stora dag, för att inta fiendens fästning och för att samla alla, som älskar Herren, under Furst Immanuels blodstänkta banér, men det är inte Ni, som skall uträtta det väsentliga i striden. Ni skall, som Guds redskap, överlämna Er till honom, så att han kan planlägga, leda och kämpa för Er, med Er medverkan. Livets Furste går i spetsen. Han kommer att vara med Er under Er dagliga kamp mot Er själva, så att Ni kan vara trofasta Er överbevisning; så att lidelserna, när de strider om herraväldet, går att övervinna genom Kristi nåd. Därmed mer, än segrar Ni genom honom, som har älskat oss. Jesus har gått igenom alltsammans. Han känner till kraften hos varje frestelse. Han vet, hur varje kritisk situation skall hanteras och hur han skall leda Er på varje farlig väg. Varför inte lita på honom? Varför inte överlämna själen till Gud, som till en trofast Skapare?

Tro inte, att Ni kan vara oförsiktiga och chansa, samt försumma en så stor frälsning, utan att lida förlust, evig förlust. Det tog livets blod från den oändlige Gudens Son, för att skapa en utväg för syndaren, och kan Gud då frälsa Er i Era synder? Kristus kom, för att frälsa Er från Era synder. Inför åsynen av Guds Sons lidanden, vad blir följden av, att försumma en så stor frälsning? Fadern skänkte hela himmelen till människorna i denna väldiga gåva. Han har gjort det kristallklart, att han har gjort sitt yttersta, ja, allt, som en Gud kan göra för Er frälsning, för Ert arv med de heliga i ljuset. Utkorelsen är precis, vad Bibeln har beskrivit den som. ”Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.” ”’Tro på Herren Jesus Kristus så blir du frälst”. {Uppenbarelseboken 22:17; Apostlagärningarna 16:31.} Om Ni bara ger upp Era egna vägar, och överlämnar Er till Kristus, hur mycket kommer han inte att ömka sig över Er! Läs liknelsen om den förlorade sonen, för att bli varse Guds barmhärtighet mot den ångrande syndaren. Liksom den förlorade sonen, har syndaren tagit emot Guds goda gåvor, och ödslat bort dem på självets behagande, brukat dem för syndig njutning. När syndaren vaknar upp och inser sitt verkliga tillstånd, ser han, att han har satsat allt på det värdelösa, och att han är förtappad och hopplöst akterseglad. Han säger: ”Jag vill stå upp och gå till min far”. {Lukasevangeliet 15:18.} Jag tänker säga honom, hur ovärdig jag är, att jag inte längre är värdig, att kallas för hans son. Jag skall be honom, att göra mig till en av hans anställda tjänare. Den förlorade sonen gjorde exakt, som han hade sagt. Han gick till sin far, precis som han var; för han kunde inte göra på annat sätt. Hans kläder var bara lortiga trasor, men hans far vände sig inte ifrån honom. Medan han fortfarande var en bit bort, såg fadern honom, och gick ut, för att möta honom. Innan det ångerfulla barnet hann säga ett erkännandets ord, hade fadern förlåtit honom. Fadern omfamnade sonen och föll honom om halsen. Tänkte han efterkomma sonens begäran, då denne stammade fram sin ångerfulla berättelse? – Nej, han tog med sig honom hem. Han iförde honom de bästa kläder, för att glädja sig tillsammans med honom; ty han sade: ”{Min son} var död men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.’” {Vers 32.}

Detta är det sätt, som Gud behandlar syndaren på. O, jag ville, att vi hade hjärtan av kött till, att känna något för dem, som är omedvetna om Guds förlåtande kärlek! O, om vi bleve döpta i den Helige Ande, så att vi visste, hur vi skulle arbeta för Mästaren! Hur många träder inte fram för församlingen och rabblar upp långa och tråkiga böner, som tröttar ut folk, och inte gör något till, för att bringa Guds välsignelse över dem. Håll Dina långa böner i enrum; och när Du kommer till mötet, yttra Ditt enkla önskemål för Gud på ett rättframt sätt. Låt orden vara de rätta för ögonblicket; för Gud har sagt: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” {Matteusevangeliet 7:7.}

Vi är i behov av ljuset från Guds härlighet över oss. Paulus säger: ”Därför böjer jag mina knän för Fadern”. {Efésierbrevet 3:14.} Det var Fadern, som så ”älskade... världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.} ”han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.” {Efésierbrevet 3:15.} Familjen uppkallas efter Fadern. De, som träder in i de himmelska boningarna, kommer att få Faderns och stadens namn skrivna på sina pannor. De kommer att bära den gudomliga stämpeln och få del i den gudomliga naturen, efter att ha undflytt fördärvet i världen, som beror på det onda begäret. {Jämför Andra Petrusbrevet 1:4. Övers. anm.}

”Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande”. {Efésierbrevet 3:16.} Hur kan det komma sig, att så många bekännare av Kristi tro saknar styrka till, att stå emot fiendens frestelser? – Det kommer sig av, att de inte är styrkta med Andens kraft i sin inre människa. Aposteln säger: ”ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.” {Verserna 17-19.} I fall vi ägde denna erfarenhet, skulle vi veta något om Golgatas kors. Vi skulle veta, att det innebär, att få del i Kristus och hans lidanden. Kristi kärlek skulle tvinga Er, och även om Ni inte skulle kunna förklara, hur Kristi kärlek har värmt Era hjärtan, skulle Ni visa hans kärlek i brinnande iver för hans sak. Kristi kärlek går ut över all kunskap; människors språk kan inte uttrycka dess djup. Det är en förmånsrätt för Guds barn, att uppfyllas av all Guds fullhet. ”Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.” {Verserna 20-21.}

Ut ifrån detta Skriftställe förstår vi varje Kristi efterföljares privilegium. Vår standard har varit för låg, och måtte Herren hjälpa oss, så att vi kommer till honom sådana vi är, och lär oss av hans rättfärdighet. Därigenom kommer vi att genom hans kraft bli i stånd till, att hålla Guds bud. När Du söker Dig till Jesus, kommer Satan att peka på Dina söliga kläder, som är solkiga av synd, och säga Dig, att Du är en syndare och ovärdig Guds gunst. Du måste erkänna, att Du har överträtt Guds lag. Du måste säga: ”Jag vet, att jag är en syndare, men jag ångrar mina synder. Jag kommer till Kristus, därför att han har sagt: ’jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.’ Jag kommer, därför att han har sagt: ’Kom till mig, alla ni som arbetar’. Önskar Du något mera omfattande, än detta? ’Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.’” {Matteusevangeliet 9:13, Reformations-Bibeln; 11:28-29.}

När Satan överöser Dig med tvivel och frestelser, hänvisa honom till Golgata; för han kan inte säga emot korsets tungt vägande argument. Ta på Dig Jesu ok, och lär Dig av honom; för han är mild och ödmjuk i hjärtat. Frestelser och prövningar drabbar den kristne; men Du behöver inte mista modet och tron. Aposteln säger: ”Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje”. {Första Petrusbrevet 1:7-8.}

Vi kan inte själva skaffa oss rättfärdighetens klädnad, ty profeten säger: ”alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” {Jesaja 64:6.} Det finns inget i oss, varmed vi kan kläda själen, så att dess nakenhet inte syns. Vi skall ta emot rättfärdighetens klädsel, som är framställd i himmelens vävstol, självaste Kristi rättfärdighets fläckfria klädnad. Vi skall säga: ”Han dog för mig.” Han bar min själs vanära, för att jag i hans namn skulle segra och bli upphöjd till hans tron. Berätta om hans kraft, sjung om hans oöverträffade kärlek. Han kommer att vara nära Dig i alla prövningar och kommer att ge nåd och kraft i förhållande till Dina behov.

Vi skall vara Kristi medarbetare, och vi skall hela tiden verka för, att utbreda kunskapen om evangeliet. Vi skall vara givmilda med våra medel, så att Mästarens sak kan främjas. Vi bör spara så mycket, att vi kan utbreda sanningens budskap, och sända underrättelser till dem, som inte känner Gud, och är utan hopp i världen, för att de skall vända sig från villfarelse och synd till sanning och rättfärdighet. O, låt oss söka, att vara Mästarens medarbetare. Det är själar över hela Australien och på havets öar, som i Guds ögon är lika dyrbara, som Era själar är, och om de hade tillfälle härtill, skulle de ta emot ljuset lika raskt, som Ni gjorde.

O, måtte Guds kärlek inspirera våra hjärtan! Låt den Helige Ande tända en helgelsens flamma i våra hjärtan, så att vi på allvar inleder arbetet i Herrens vingård. Sedan kommer vi att bära segrarens krona. Sedan kommer vi att se honom sådan han är, och till sist höra välsignelsen: ”Bra, du gode och trogne tjänare... Gå in i din herres glädje!” {Matteusevangeliet 25:23.}