Review and Herald d. 21. juli 1896

tillbaka

Varför Herren dröjer

De, som är dagdrivare i Guds vingård, kan inte erhålla Guds välsignelse. Bekännande kristna, som ingenting utför, motverkar de ansträngningar, som riktiga arbetare gör genom sitt inflytande och sitt exempel. De får de storslagna och betydelsefulla sanningar, som de bekänner sig tro på att verka motsägelsefulla och gör dem verkningslösa. De missrepresenterar Kristi karaktär. Hur skulle Gud kunna låta sina skurar av nåd falla över de församlingar, som i stort sett består av den sortens medlemmar? De är inte på något sätt till någon nytta i Guds verk. Hur skulle Gud kunde säga till sådana: ”Bra, du gode och trogne tjänare ... Gå in i din herres glädje”, när de varken har varit goda eller trogna? Gud kan inte säga en osanning. Guds nåd kan inte i rikligt mått ges till sådana församlingar. Det skulle vanära Hans egen helgjutna karaktär att låta strömmar av nåd falla på de människor, som inte vill bära Kristi ok, inte vill bära Hans bördor, inte vill förneka sig själva och inte vill bära Kristi kors. På grund av deras tröghet är de ett hinder för dem, som annars skulle bege sig ut i arbetet. Gud ber inte om en tom kärlek, som endast är ett namn, utan om en generös och fördragsam kärlek från öppna händer. Guds givmildhet kräver, att Hans folk ger Honom det som är Hans i tionden, gåvor och offer. Det finns många, som ägnar sig åt en tom välgörenhet, som inte är sparsamma, inte förnekar sig själva eller offrar något. Det överlåter de åt andra att göra. Men Gud kallar på människor, som vill studera, som vill planera och införliva självförnekelse och självuppoffring i sina planer. Detta är den enda sorts givmildhet, som är i överensstämmelse med Kristi anvisning och som kommer att tjäna till Guds ära och förhärligande. Innan denna givmildhet aktivt praktiseras, kan Guds välsignelse inte komma över Hans folk i sin fullhet och kraft.

Varje sant omvänd själ kommer att ha en intensiv önskan om att föra andra ut ur villfarelsens mörker ut i det upplyftande ljuset från Jesu Kristi rättfärdighet. Den stora utgjutelse av Guds Ande, som upplyser hela jorden med hela sin härlighet, kommer inte att infinna sig, förrän vi får ett upplyst folk, som av egen erfarenhet vet, vad det vill säga att vara medarbetare till Gud. När vi får en fullständig, helhjärtad inbjudan till Kristi tjänst, kommer Gud att erkänna detta faktum genom att utgjuta Sin Ande i obegränsad mängd. Men detta kommer inte att ske, så länge den största delen av församlingen inte samarbetar med Gud. Gud kan inte utgjuta Sin Ande, så länge själviskhet och egenkärlek är så uppenbara och så allmänna, att de, om man översatte dem till ord, skulle ge uttryck för vad Kain svarade: ”Skall jag hålla reda på min bror?” (1Mos. 4:9) Om sanningen för denna tid och om tecknen, som vittnar om, att slutet på allting är nära och som ökar i antal överallt, inte räcker till för att väcka den slumrande viljekraften hos dem, som uppger sig känna sanningen, så kommer ett mörker, som står i förhållande till det ljus, som har lyst för dem, att överväldiga dessa själar. Det finns inte skuggan av en ursäkt för deras likgiltighet, som de kommer att kunna lägga fram inför Gud på den stora räkenskapsdagen. Det kommer inte att finnas någon som helst orsak att framföra, varför de inte levde, vandrade och arbetade i den heliga sanningens ljus från Guds ord och på så sätt genom sitt levnadssätt, sin vänliga uppmärksamhet och sin iver uppenbarade för en av synd förmörkad värld, att evangeliets verklighet och kraft inte kan förnekas.

Detta gäller inte bara predikanterna utan också de lekmän, som inte genom normer och exempel medverkar så mycket de kan för att förmå människor, att ta emot Kristi frälsande nåd. Med skicklighet och takt, med vishet som de tagit emot ovanifrån, borde de påverka människor till att se det Guds Lamm, som tar bort världens synd. När de troendes hjärtan är varma av kärlek till Gud, kommer de att utföra ett kontinuerligt arbete för Jesus. De kommer att göra Jesu saktmod tydligt och uppvisa en ständig målmedvetenhet, som inte kommer att svika eller låta sig slås ned. Gud kommer att bruka ödmjuka människor till att utföra Hans arbete, för det är en stor vingård, som kallar på arbetare. ”Varför står ni här hela dagen arbetslösa?” (Matt. 2: 6)

Kristus uttalade ett ve över de städer och människor, som hade fått förmånen att arbeta med Hans arbetsuppgifter, som hade fått vara vittnen till Hans nådiga ord och ändå inte hade omvänt sig. Han gav Sina skarpaste tillrättavisningar till dem, som högt bekände sin gudfruktighet, samtidigt som de misslyckades med att göra gärningar som stod i överensstämmelse med detta. Till fariséerna sade Han: ”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.” (Matt. 23:23) Guds barmhärtighet och kärlek kommer att välla fram från läpparna av dem, i vilkas hjärtan Guds barmhärtighet och kärlek bor. ”Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig. ´Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar, som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.” (Matt.11:20- 24.)

Om de, som har haft ett stort ljus, inte vill svara på inbjudan till att bli Guds medarbetare, så kommer Gud att använda dem, som har fått betydligt mindre ljus och långt färre tillfällen. De, som vill arbeta på sin egen frälsning med fruktan och bävan, kommer att vara medvetna om att det är Gud, som verkar i dem både vilja och gärning för att Hans goda vilja skall ske. Det borde finnas tusentals fullständigt vakna och uppriktiga i sitt arbete för Gud, som skulle vara strålande och lysande ljus. Det borde finnas tusentals, som känner den tid, som vi lever i och som inte väntar på att enträget bli beordrade, utan som är tvingade av Guds makt till att sprida ljus och uppenbara den sanning för andra, som är så tydligt uppenbarad i Guds ord. Det finns ingen tid att förspilla. Män och kvinnor borde hjälpa till i bakgrunden i samfund som saknar ljus. Efter det att de har lyckats väcka ett intresse, borde de finna en levande predikant, som är skicklig när det gäller att förkunna sanningen och som är kvalificerad för att undervisa familjer i Guds ord. Kvinnor, som har hjärta för Guds sak, kan göra ett gott arbeta i de områden där de bor. Kristus talar om kvinnor, som hjälpte Honom att framhålla sanningen för andra och Paulus talar också om kvinnor, som arbetade med honom för evangeliets sak. Men hur begränsat är inte det arbete, som utförs av sådana som kunde göra ett stort arbete, om de ville! Det finns familjer, som har tillgångar, som de kunde använda till Guds ära genom att resa till främmande land för att låta sitt ljus lysa genom goda gärningar för dem, som behöver hjälp. Hur litet engagerar sig inte män och kvinnor i missionsarbete och följer Kristi exempel?

Men vi kan inte låta bli att upprepa det, som redan har sagts. Det har meddelats undervisning, men hur få är inte de som handlar efter den! Hur få är det inte, som har varit tillräckligt intresserade för att gå utanför det läger, som ger upphov till Kristi förebråelse! Gud kallar på en personlig insats från dem, som känner sanningen. Han kallar på kristna familjer att resa till främmande trakter, för att gå in i arbetet i samfund som befinner sig i mörker och villfarelse. Han kallar dem till att bege sig till främmande missionsfält och göra sig bekanta med en ny samhällsklass och att arbeta vist och uthålligt för Mästarens sak. För att säga ja till denna kallelse, måste man ha egen erfarenhet av självuppoffring. Samtidigt som många väntar på att få varje hinder undanröjt, dör själar utan hopp och utan Gud i världen. Många, väldigt många, kommer för världslig vinnings skull och för att uppnå vetenskaplig kunskap att våga ge sig i väg till pestsmittade områden och kommer att resa till länder, där de tror, de kan uppnå kommersiella fördelar. Men var finns de män och kvinnor, som vill flytta och med sin familj resa till områden, som saknar sanningens ljus, för att deras exempel måtte kunna påverka dem, som i dem ser en representant för Kristus?

Den makedoniske mannens bön kommer från alla områden på jorden och människor säger: ”Kom över … och hjälp oss.” (Apg. 16:9) Varför finns det inte något tydligt gensvar? Tusentals borde känna sig tvingade av Kristi Ande att följa Hans exempel, som har gett Sitt liv för att världen skall få liv. Varför vägra göra avgjort självförnekande ansträngningar, för att undervisa dem, som inte känner till sanningen för vår tid? Den främste Missionären kom till vår värld och Han har gått före oss för att visa oss det sätt, på vilket vi skall arbeta. Ingen kan utmärka en exakt riktlinje för dem, som vill vara vittnen för Kristus. De, som har medel, är dubbelt ansvariga, för dessa medel har anförtrotts dem av Gud och de bör känna sitt ansvar för att främja Guds arbete inom dess olika grenar. Det faktum, att sanningens gyllene kedjor förenar själar med Guds tron, borde inspirera människor till att arbeta med all den energi som Gud gett dem för sin Herres marknadsvaror inom avlägset belägna områden för att sprida kunskapen om Kristus långt borta bland hedningarna.

Många, åt vilka Gud har anförtrott medel att välsigna mänskligheten med, har låtit det bli en snara för dem, i stället för att bli till en välsignelse för dem själva och andra. Kan det vara så, att den egendom, som Gud har gett dig, skall tillåtas bli en stötesten? Vill du låta de medel, som Han har anförtrott dig, för att du skall använda dem, att hålla dig borta från Guds arbete? Vill du tillåta, att den tillit som Gud har visat dig som Sin trofaste tjänare, tjänar till att minska ditt inflytande och din duglighet genom att hålla dig borta från att samarbeta med Gud? Vill du tillåta dig att stanna kvar hemma för att själv behålla de medel, som Gud har anförtrott dig, för att du skulle sätta in dem i den himmelska banken? Du kan inte ursäkta dig med, att det ingenting finns att göra, för allt behöver göras! Vill du vara tillfreds med att njuta av ditt hems bekvämligheter i stället för att berätta för själar, som håller på att gå under, hur de kan nå fram till de boningar, som Kristus har gått bort för att bereda åt dem, som älskar Honom? Vill du inte offra det som du har, för att andra skall kunna få ett odödligt arv?

Vilka är Guds lags principer? ”Du skall älska Herren, din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd ... och din nästa som dig själv”. (Matt 22:37, 39) Varje själ, som lyder de första fyra buden, kommer också att lyda de sista sex buden och tydliggöra, vilka plikter människan har mot sina medmänniskor. Hon kommer att visa ömhet, medkänsla och kärlek mot var och en, som Kristus har lidit döden för. Han kommer att inviga sig själv till att bli en missionär, till att bli Guds medarbetare. Alla, som har Kristi Ande, är missionärer. De får sin iver och kraft från den främste Missionären. De kommer att få den visdom, som kommer från Gud, som varken innebär blind impulsivitet eller kallt överlagd fariseism, utan som har sitt ursprung i tillit till Gud. ”Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid. (Jak. 3:17- 18)

Vad kan himlens universum tänka om dem, som bekänner sig tro, att Jesus Kristus är världens enda hopp om frälsning, när de gör så litet för att göra Honom känd för dem, som befinner sig i villfarelsernas mörker? På den stora dag, då varje sak är avgjord för evigheten, hur enorm kommer då inte skulden att förefalla dem som har brustit i sin plikt att varna sina medmänniskor under prövotiden före den dom som väntar på dem, som har försummat en så stor frälsning. Vilket avslöjande kommer då inte att äga rum angående vad bekännande kristna kunde ha gjort men inte gjorde. Hur många själar kommer de att se, som kunde ha blivit frälsta genom deras hjälp, om de hade samarbetat med Gud! Många, som bekänner sig älska Gud, verkar vara inneslutna i en iskall atmosfär. Kristi kärlek har aldrig smält deras själar. Herren Jesus säger: ”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger HERREN Sebaot.” (Mal. 3:10- 11)