Review and Herald d. 23. juli 1895

tillbaka

Det stora Behovet av den Helige Ande (Avslutning)

Gud har icke utpekat någon människa till, att vara sin nästas vägledare eller samvete. Fördenskull bör ingen försöka, att hindra den, som känner sig kallad till, att arbeta i vingården. Låt Gud verka genom dem, han väljer ut genom den Helige Ande. Ingen människa skall sätta sig upp som domare över sin nästa. Och ingen skall tro, att han har rätt till, att känslolöst behandla de kostbara själar, som Kristus gav sitt liv för. Det var Kristus, som fann den dyrbara pärlan. Var försiktiga med, hur Ni behandlar hans skatt. Varje ovänlighet eller smärta eller åsidosättande, som de utsätts för från Er sida, kommer att räknas som begånget mot Jesus själv. Uppför Er inte, som om Ni hade rätt till, att befalla. Det vidtas lagar och bestämmelser, som snart kommer att vara utan minsta betydelse. Människor skall inte diktera. De, som är i ledande ställningar, skall inte bruka sin makt till, att stötta någon, medan andra blir ignorerade, svikna och överlämnade till förtappelse. Det är de ledandes plikt, att hjälpa alla, som behöver det. Låt var och en arbeta där, varest Gud genom den Helige Ande tillskyndar honom, att verka. Själen skall stå till svars inför Gud och endast inför honom. Vem kan veta, hur mycket ljus hindras från, att stråla på grund av bestämmelser, som Herren varken har önskat eller rått till? Herren ber inte de ledande bröderna om tillåtelse, när han vill använda bestämda personer, för att förkunna sanningen. Han använder, vem han vill. Han går förbi dem, som tror sig kunna arbeta i egen klokskap och använder andra, som de förstnämnda anser vara odugliga. Många, som har vissa förmågor, tror sig vara oumbärliga i Herrens verk. Låt dem ta sig i akt för självöverskattning, annars kommer Gud att överlämna dem till mörkret. Ingen skall bruka personlig auktoritet till, att bestämma över sina medmänniskor. Ingen skall tänka ut planer angående, att behärska alla andra.

De, som känner sanningen, skall ledas av den Helige Ande – inte försöka, att bestämma över den. I fall det görs stadigt flera ansträngningar, för att underkasta medarbetare mänskoskapta bestämmelser, kommer Guds Ande att påverka många till, att bryta alla länkar och återta sin frihet i Kristus. Om man ville åtlyda budet om, att ”älska din nästa som dig själv”, skulle det uppstå harmoni mellan bröderna. {Matteusevangeliet 22:39, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}Tänk, hur skönt det skulle vara, om de bekännande kristna skulle uppföra sig som kristna! Hur mycket bättre skulle det inte vara, om alla ville upphöra med, att tala om sina egna goda gärningar och egenskaper, att avstå ifrån, att bestämma över andra och tänka gott om dem samt att ej använda sitt inflytande till, att försvaga, undertrycka och ödelägga! I fall någon inte vill rätta sig efter bestämmelser införda av de ledande bröderna, vill dessa inte ha med dem att göra, oavsett vilka följder deras orättvisa må orsaka. De kräver lydnad, men Gud har inte kallat någon till, att göra detta. Och ingen skall få lov till, att inskränka min eller mina bröders frihet utan protest från min sida.

Gud kommer att kalla människor från enkla omständigheter, som inte har blivit okänsliga för ljusets klara strålar, genom att ha känt till sanningen under lång tid och ändå ha vägrat, att gå framåt i ljuset. Många sådana kommer att ila från plats till plats, när Guds Ande tvingar dem till, att föra ut ljuset till andra. Guds sannings ord kommer att fylla dem med en brinnande önskan om, att upplysa dem, som sitter i mörker. Många utan utbildning kommer att förkunna Herrens Ord. Till och med barn kommer att drivas av Anden till, att förkunna Himmelens budskap. Anden kommer att utgjutas över alla, som vill lyda dess anvisningar. De kommer att frigöra sig från människors metoder och förkunna sanningen i Andens kraft. Stora skaror kommer att anamma tron och sluta sig till Herrens folks led.

Många av dem, som bekänner sig till, att vara Jesu efterföljare, underordnar sig inte hans Andes ledning, utan försöker, att tvinga Anden till, att verka efter deras vilja. De måste ge upp sin självsäkerhet och överlåta sig helt till Herren, så att han kan utföra sin goda vilja genom dem.

De sju sista plågorna kommer snart att falla över de olydiga. Många har inte velat höra evangeliets budskap. De har prövats igen och igen, men väldiga hinder tycks ha hindrat dem från, att tåga framåt. Genom tro, uthållighet och mod kommer många att övervinna dessa hinder och träda ut i det vidunderliga ljuset. Nästan omärkligt har hinder rests på den raka och smala vägen. Vanskligheter har uppträtt, men de kommer alla att försvinna. De säkerhetsåtgärder, som falska herdar har vidtagit i sina församlingar, kommer att vara gagnlösa. Tusentals kommer att ta emot ljuset och verka för dess utbredelse. Himmelsk visdom kommer att förena sig med mänskliga redskap. Således uppmuntrad, kommer församlingen att resa sig och sprida ljuset, i det att den sätter in hela sin helgade energi i kampen. Sålunda kommer Guds plan att fullföras, de förlorade pärlorna att återfinnas. Profeterna såg detta härliga verk i fjärran. De blev inspirerade av det och beskrev det på ett vidunderligt sätt.

Vårt folk har haft ljus, och likväl går många av våra predikantkrafter åt i församlingarna, för att undervisa dem, som borde vara lärare; upplysa dem, som borde vara ”världens ljus” {Matteusevangeliet 5:14}; vattna dem, som livets vatten borde flyta ifrån; berika dem, som borde gräva fram dyrbarheter ur sanningens gruvor; upprepa evangeliets inbjudan till dem, som borde sprida den till jordens yttersta ändar, och skänka himmelens budskap till många, som inte har haft de privilegier, som de har åtnjutit; ge dem föda, som borde vara ute på sidovägar och huvudvägar och ropa ut inbjudan: ”allt är färdigt. Kom till bröllopet!” {Kapitel 22:4.} Kom till evangeliets festmåltid; kom till Lammets nattvard; för ”allt är färdigt.”

Nu det dags, att kämpa allvarligt med Gud i bön. Våra röster borde förena sig med Frälsarens i denna vidunderliga bön: ”tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden”. {Kapitel 6:10, 1917 Års Översättning.} Låt hela jorden fyllas av hans härlighet. Många kommer att fråga: ”Vem räcker till för detta?” {Andra Korintierbrevet 2:16.} Ansvaret vilar på var och en: ”inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud.” {Kapitel 3:5.} Frälsningsplanen skall inte utföras enligt mänskliga idéer. Den skall dock följa bestämda regler. Vårt arbete är framåtskridande och det måste finnas utrymme för, att förbättra våra arbetsmetoder. Men under den Helige Andes ledning kan och kommer enigheten att bevaras.

Alla forntidens uppenbarelser länkas till medarbetarnas uppgift för dessa sista dagar. Forntiden, nutiden och framtiden snickras samman. Vi måste lära oss läxor från äldre tiders erfarenheter. I fall det är någon av våra bröder, som menar sig kunna lägga planer, varigenom han kan säkra sig monopol inom någon gren av Guds verk, bör vederbörande befrias från alla sådana bördor. Var och en utgör vi en del av det stora hela, vi spelar våra roller i de scenerier, som har förutsetts för lång tid sedan. Enligt Guds råd, är det rum för varje person, och var och en skall helga alla sina förmågor, sitt inflytande och hela sin energi i allvarlig strävan efter, att motsvara det ansvar, som har ålagts honom. Det är varje förnuftig människas uppgift, att följa Kristi undervisning i Johannesevangeliets sjunde kapitel i det dagliga, praktiska, kristna livet. Vi skall förenas med varandra i Kristusliknande kärleksband. Detta är den stig, som har markerats för alla. Genom att följa den, utan skryt, utan självupphöjelse, måste vi infria Guds höga krav på oss. I fall någon är böjd, att pråla med sina överlägsna talanger, bör den hålla i åtanke, att talangerna inte är hans, vederbörande har bara fått låna dem en tid, och om de inte används i Herrens verk, kommer de tas bort. Yvas inte över Din stora kunskap och dito inflytande. Den stora förlossningsplanen binder samman var och en med sina arbetskamrater. Forntidens inflytande bidrar till, att forma nutidens arbete, och sätter oss därmed i stånd till, att gripa oss an med verket, gren för gren. Det ger oss en bra grund att stå på inför det framtida arbetet. Alla dessa krafter har med varandra att göra, vilket kommer att märkas i framtidens ändlösa tidsåldrar, vilka sträcker sig ut i evigheten.

Måtte människor upphöra med, att lita på människor. Så länge, som de respekterar Guds plan i samstämigga handlingar, bör alla tänka på, att den Helige Ande formar och danar det mänskliga ombudet till den gudomliga bilden. Livet, som är dolt i Kristus i Gud, uppenbaras genom människor. Vi lever nu under de avslutande scenerna av denna världs historia. Måtte människor skälva med känslan för ansvar, att lära känna sanningen. Världens slut kommer. Ett riktigt övervägande av dessa ting kommer att förmå alla till, att viga allt de har och är till sin Gud. Vi bör inte pråla, fika efter främsta platsen; utan alla bör ivra efter, att trofast uträtta sitt heliga arbete, med Guds härlighet för ögonen. Detta arbete är det vårt upphöjda privilegium, att involvera oss i. Ögonen bör inte hela tiden se på människor, studera planer lagda av människor; utan hellre söka kunskap om planer lagda av all visdoms Källa. Härigenom riskerar vi ej, att lägga planer färgade av orena mänskliga kanaler. Se på Gud; be till Gud; vänta och vaka samt vädja till Gud; arbeta för Gud. Den tunga plikten, att varna en värld för dess kommande dom, hänger över oss. Från varje håll, från när och fjärran, kommer det rop till oss om hjälp. Församlingen, som måste vara uppriktigt helgad åt arbetet, skall bringa världen budskapet: Kom till evangeliets måltid; maten är lagad, kom. Den svage får inte nu lita på begränsade människor, inte ens om de är som David, och David som Herrens ängel. Om vi någonsin har bestormat Gud med böner, brottats för hans välsignelse likt Jakob, bör det vara nu. Gud kallar på församlingen, att resa sig och iföra sig Kristi rättfärdighetsdräkt. Kronor, eviga kronor, skall vinnas. Himmelens rike skall vinnas. En värld, förtappad i synd, skall lysas upp. Den borttappade pärlan skall hittas. Det bortsprungna fåret skall föras tillbaka i säkerhet i fållan. Vem vill vara med och söka? Vem vill bära fram ljuset till dem, som vandrar i mörker och villfarelse?