Review and Herald d. 24. juli 1888

tillbaka

Hur är vår Ställning?

”Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.” ”Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.” {Uppenbarelseboken 2:7; 22:14. King James Version: ”Saliga är de som gör/lyder hans befallningar/bud”.} Denna allvarliga fråga borde uppta varenda församlingsmedlem: Hur är vår ställning inför Gud, vi, som bekänner oss till, att vara Jesu Kristi efterföljare? Skiner vårt ljus ut i världen med klara, beständiga strålar? Har vi som ett folk, som högtidligt har invigt sig åt Gud, förenat oss med ljusets källa? Är inte tecknen på förfall och tillbakagång smårtsamt tydliga mitt i de kristna församlingarna av i dag? Andlig död har kommit över det folk, som i liv och nitiskhet, renhet och helgelse skulle framvisa den mest helhjärtade hängivelse för sanningens sak. Guds folks sanna ställning talar ett tydligare språk, än deras bekännelse, och gör det klart, att en eller annan makt har skurit av den kabel, som förankrat dem vid den Eviga Klippan och att de driver till havs utan sjökort och kompass.

Vad behöver göras? Det Sanna Vittnet pekar ut det enda botemedlet: ”omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” {Uppenbarelseboken 2:5.} Kristus kommer att upphöra med, att ta Era namn i munnen vid sitt medlande inför Fadern, med mindre det sker en märkbar förändring i Era karaktärer och liv, som har lämnat den levande Guden, och övergett hans tjänst. Jesus tillkännager: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.” Och ändå är inte fallet hopplöst. Medlaren har inte lämnat dem modlösa. Han säger: ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med”. {Uppenbarelseboken 3:15-18.}

Fastän oljorna i lamporna nästan är slut, och de inte har fyllts på, har Ni ännu inte nått det desperata tillstånd, som skildras i liknelsen om de oförståndiga jungfrurna. De hade slumrat länge, tills deras lampor hade slocknat, och de hade inte vidtagit några åtgärder för nödens stund; och då Brudgummen kom, försökte de, att fylla på sina lampor för sent: Dörren stängdes nämligen, och de lämnades utanför i mörker och förtvivlan. Men det Sanna Vittnets råd är fullt av uppmuntran och tröst. Församlingarna hinner fortfarande köpa sanningens, trons och kärlekens guld, och bli rika på himmelsk rikedom. ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns”. De vita kläderna är Kristi rättfärdighet, som måste inarbetas i karaktären. Hjärtats renhet, rena bevekelsegrunder utmärker var och en, som tvår sina kläder, och gör dem vita i Lammets blod.

Måtte denna fråga tränga in i hjärtat på dem, som bekänner Kristi namn: ”Tror Du på Guds Son?” Inte: ”Medger Du, att Jesus är världens Återlösare?” Lugna inte ned Ditt och andras samveten, genom att säga: ”Jag tror” och mena, att det är allt, som måste göras. Men tror Du av hela Ditt hjärta, att Jesus är Din Frälsare? Har Du fört in honom i Ditt liv och vävt in honom i Din karaktär, tills Du har blivit ett med Kristus? Många accepterar Jesus som en trospunkt, men de äger ingen frälsande tro på honom som sitt offer och sin Frälsare. De förstår inte, att Kristus dog, för att frälsa dem från straffet hos den lag, de har överträtt, för att återställa dem till trohet mot Gud. Tror Du, att Kristus, som Din ställföreträdare, betalar Din överträdelses skuld? Inte för att Du skall fortsätta i synd, utan för att Du skall bli frälst från Dina synder; för att Du, genom hans rättfärdighets förtjänster, åter skall erhålla Guds gunst. Vet Du, att en helig och rättfärdig Gud accepterar Dina strävanden, att hålla hans lag genom sin egen älskade Sons förtjänster, som dog för Ditt uppror och Din synd?

Du kan säga, att Du tror på Jesus, när Du har en förståelse av frälsningens pris. Du kan hävda detta, när Du förnimmer, att Jesus dog för dig på Golgatas gruvliga kors; när Du har en förnuftig och förståndsgrundad tro på, att hans död gör det möjligt för Dig, att upphöra med att synda och att fullkomliggöra en rättfärdig karaktär genom Guds nåd, som ges Dig, efter att ha köpts genom Kristi blod. Fallna människors ögon går att smöja med den andliga insiktens ögonsalva, och då ser de sig själva, som de verkligen är – fattiga, eländiga, blinda och nakna. De kan bringas därtill, där de inser sitt behov av omvändelse till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus.

Frälsningsplanen uppfattas inte, som den borde. Man fattar eller förstår den inte. Den betraktas faktiskt som något alldagligt, fastän föreningen mellan det mänskliga och det gudomliga fordrade den Allsmäktiges ingripande. Det var nödvändigt, att Gud skulle visa förnedrande ödmjukhet för fallna människors skull, som hade överträtt Jehovas oföränderliga lag. Genom att kläda sin gudomlighet med den mänskliga naturen, har Kristus upphöjt mänskligheten i den moraliska vågskålen till något oändligt värdefullt. Men vilken förnedrande ödmjukhet från Gud och hans enfödde Son, som var ett med Fadern! Allt detta måste göras, eftersom Guds lag hade överträtts.

Så stor har människors förblindelse blivit, att de har försökt, att omintetgöra Guds ord. De har genom sina traditioner förklarat, att den stora frälsningsplanen uppfanns, för att bryta ned Guds lag och göra den ogiltig, när dock Golgata är det oemotsägliga beviset för Guds lags oföränderlighet. Faktumet, att Gud måste utge sin enfödde Son i döden för ett släkte fördömt av lagen, är tillräckligt bevis för, att inte en bokstav kunde ändras i lagen. Den bekännande kristna världen har sannerligen bruk för ögonsalva, så att ser Guds karaktär i hans lag. Deras bön bör vara sådan, som den gamle Davids var: ”Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning.” {Psaltaren 119:18. King James Version: ”undren i din lag.”}

”Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig.” {Uppenbarelseboken 3:19.} Har någon övergett Gud, måste den vända tillbaka till honom; de första gärningarna måste göras; livet måste rannsakas noga. Karaktärens tillstånd måste jämföras med rättfärdighetens höga, moraliska standard. Det måste ske en skärskådning av just de synder, som har varit kränkande för Gud, som har vanärat hans namn och släckt Andens ljus och dräpt själens första kärlek. Oavsett om det har rört sig om stolthet, sinnlighet, eller ett bortvändande från Kristi nåd till vällust, måste saken ångras grundligt, och läggas bort.

Många bekännande kristna lever i synd och omoral; men deras bekännelse kommer ej att rädda dem på Guds dag. En stor klass trampar på Guds lag, de bryter mot dess föreskrifter, och lär andra, att göra detsamma. De kallar lagen för ett ”träldomsok”. Samtidigt upphöjer de Jesus med tungan, och talar om frälsning genom nåd. Dessa förvandlar Kristi nåd till liderlighet. Den läran tenderar, att försvaga den religiöst moraliska halten. Samtidigt anlägger den en ynklig, hjärtlös yttre form, som ersätter uppriktig medömkan, som Gud önskar hos sitt folk. Hur många kommer således att fördömas av Kristi ord: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och de vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig blind och naken.”

Dessa ord gör intryck på oss, när vi hör, att människor trampar på Himmelens föreskrifter, samtidigt som de hävdar sig vara helgade och syndfria. De kommer med högstämda bekännelser, men de vägrar, att nagelfara Skrifterna, för att lära sig, vad sanning är. En gång gjordes vi uppmärksamma på, att en predikant påstod sig vara syndfri. Han sade sig vara inspirerad av den Helige Ande; likväl ville han inte läsa ett end ord om den nurvarande sanningen. Han sade, att Herren undervisade honom, och att han inte hade behov av, att vara beroende av livets ord. Han försäkrade, att diskussionen om Sabbaten lade träldomens ok på flera människor, än den försatte dem i frihet; och att allt han önskade, var Kristi frihet, Kristi välsignade tro. Han sade sig vara fylld med Kristus. Men kunde vi ta emot mannens vittnesbörd som sanning? Hur lyder det Sanna Vittnets utsaga? ”Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och de vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig blind och naken.” ”’Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” {Jesaja 8:20.} Paulus svarar: ”Vad skall vi nu säga? Skal vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte!” {Romarbrevet 6:1-2.} Är inte sådana lärare de hycklare, som Kristus menade med dessa ord: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem.” ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” {Matteusevangeliet 7:15-16; 21.} Guds vilja uttrycks genom hans heliga lag. Denna är den enda hållbara standarden eller måttstocken för rättfärdighet, och om någons karaktär är i harmoni eller samklang med Herrens standard, går det att lita på och anta hans vittnesbörd; men om han trotsar Guds krav, bedömer han sig själv och andra enligt sin egen begränsade, bristfälliga standard, och må komma med lika högljudda påståenden som påven i Rom. I ljuset av den kungliga lagen, saknar hans karaktär allt, som är nödvändigt för renhet och rättfärdighet. Han har rivit ned den sanna avslöjaren av synden, och har trampat den i lorten. Han hävdar sig vara andligt stormrik – saknar inget av det han inte har, och prålar med Kristi nåd, som han har förvrängt till lössläppthet. Dessa personer kommer att bli mångfaldigt flera, och med fagra och bedrägliga ord kommer de att lura de ouppmärksamma och dem, som inte utsätter människors bekännelser för det stora karaktärsprovet.

Världens Förlossare yttrar: ”jag har hållit min Faders bud” {Johannesevangeliet 15:10.} ”Jag råder dig”, säger det Sanna Vittnet, ”att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns”. Kristi rättfärdighet skyler inte över någons orättfärdighet. ”All orättfärdighet är synd” och ”synd är brott mot lagen.” {Första Johannesbrevet 5:17; 3:4}. Därför kommer de, som överträder Guds lag och lär andra att göra det, inte att höljas i Kristi rättfärdighets klädnad. Han kom inte, för att frälsa människor i deras synder; utan från deras synder. ”Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.” {Första Johannesbrevet 2:3-5.} Dessa ord väger tungt, och bör övervägas noga. ”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat [överträtt lagen], gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.” {Första Johannesbrevet 1:8-10.} ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.” {Första Johannesbrevet 2:1.} Vi behöver en försvarare hos Fadern, eftersom det är Faderns lag, som vi har brutit emot. Vi behöver ångra våra överträdelser, och vända tillbaka till våra lojalitet mot Gud. ”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.” {Första Johannesbrevet 3:4-6.} Här står det tydligt, att var och en, som förblir i Kristus, inte kommer att överträda Guds lag.

”Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rätt. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.” {Verserna 7-8.} Han uppträdde inte på scenen, för att utplåna Guds kungliga lag, utan för att omintetgöra ”Djävulens gärningar”. ”På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud”. {Vers 10.} ”Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.” {Vers 24. King James Version: ”Och han som håller hans bud”.} ”När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” {Första Johannesbrevet 5:2-4.}

Hur bittert fördömer inte många förkunnare i den okränkbara predikstolen Guds heliga lag, och många av dem bekänner sig vara hängivna hans tjänst! De ingår i den klass, som bryter mot lagen, och lär andra, att göra detsamma; men Jesus säger: ”Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket.” {Matteusevangeliet 5:19.} Det Sanna Vittnet bringar uppmuntran till alla, som söker att vandra på ödmjukhetens stig, genom tro på hans namn. Han tillkännager: ”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” {Uppenbarelseboken 3:21.} Så löd orden från vår Ställföreträdare, som borgar för oss. Han, som är församlingens gudomliga Överhuvud, den mäktigaste ibland segerherrar, hänvisar sina lärjungar till sitt liv, sin möda, sin självförnekelse, sin kamp och sitt lidande, genom förakt, genom förkastelse, förlöjligande, hån, spott och lögn, längs vägen till korsfästelsen på Golgata, för att de måtte kunna få mod till, att hasta fram mot ärans pris och segrarens lön. Segern är oss viss genom tro och lydighet. Låt oss tillämpa Kristi ord på oss själva. Är vi fattiga, blinda, eländiga och ömkansvärda? Låt oss i så fall söka det guld och de vita kläder, som han erbjuder. Segervinning hörde inte bara till martyrernas tid. Kampen gäller även för oss i samband med denna tids listiga frestelser till världslighet, till självsäkerhet, till högmod, habegär, falska lärosatser och omoral. ”På deras frukt skall ni känna igen dem” {Matteusevangeliet 7:16}, och varje församling kommer att prövas med Guds heliga lag. Kommer vi att bestå Guds prov?