Review and Herald d. 25. juli 1907

tillbaka

Reseanteckningar, nr. 1 (resan till Södra Kalifornien)

Under årets första månader fick jag från våra bröder med anknytning till viktiga företaganden i Södra California brådskande inbjudningar att besöka institutionerna i den delen av staten. Och jag kände verkligen lust att åter besöka den del av fältet, beträffande vilken Herren har gett mig mycket undervisning angående upprättandet av inrättningar för medicinsk mission och utbildning.

Omkring mitten av April kom doktorerna Kress och deras familj från Australien och stannade hos oss i några dagar innan de åkte vidare till Washington, D.C., dit de har kallats för att ansluta till Hälsohemmet i Takoma Park. Eftersom vi var angelägna om att de skulle besöka sanatorierna på Stilla-Havskusten, tyckte vi att detta var ett gynnsamt tillfälle att företa vår resa söderut i sällskap med dem.

Vi lämnade St. Helena på eftermiddagen Torsdagen, den 18. April. Vårt sällskap bestod av doktor Kress och hans fru, som också är läkare; deras dotter Ora och två mindre barn; fröken Stevens, som följde med dem från Australien; doktor H. F. Rand, läkare vid Sankt Helena Sanitarium; min son, W. C. White; Dores Robinson, en av mina kopierare; Sara McEnterfer, mitt biträde; och mig själv.

Vid vår ankomst till Ferry Building {Färjebyggnaden} i San Francisco fördes vi med vagn till stationen vid Third och Townsend Streets. Under det senaste året har de synder som framkallade Guds domar över San Francisco fortsatt. Våld och brottslighet har ökat kraftigt. En häpnadsväckande omfattning av oärlighet och bedrägeri har framkommit vid undersökningen av mäns handlingar i offentlig ställning.

Vi passerade genom San Francisco på årsdagen av den stora jordbävningen förra året. Dagen hade förklarats som helgdag, och många firade tilldragelsen med fest och nöjen.

Planer läggs på att återuppbygga staden i stor skala. Flera jordstötar har känts, men dessa varningar ignoreras av många. "Vi kommer att få", säger de, "större och mer magnifika byggnader än vi någonsin har haft tidigare." Kristus säger: "När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbas de av undergång. . . och de slipper inte undan." {Första Tessalonikerbrevet 5:3 .}

Klockan 20 lämnade vi San Francisco via tågrutten Kustlinjen till Los Angeles. Vid Burbank, några kilometer från Los Angeles, lämnade W. C. White, Sara McEnterfer och jag tåget, och efter att ha väntat några minuter tog jag ett nytt tåg till San Fernando. Här blev vi mötta på stationen och förda till skolan.

Skolan i Fernando
Vi är tacksamma för att Herren i sin försyn öppnade vägen för oss att etablera ett pedagogiskt arbete i Fernando. Våra bröder köpte den här fastigheten för ungefär fem år sedan för ungefär en tredjedel av det belopp som ursprungligen investerades i den. Förutom byggnader som på alla sätt var anpassade till skolarbetet fanns det cirka tolv och ett halvt tunnland mark, lämplig för fruktträdgård och trädgård. Den stora skolbyggnaden är en modern tvåvåningsbyggnad med vind. På första våningen finns fina läserum och ett kapell med plats för cirka två hundra. På andra våningen finns sju bra skolsalar. Vinden har avskärmats och ger ett antal sovrum för pojkarna. Förutom den här stora byggnaden finns ett två och en halv våningar högt hus som används som sovsal för kvinnor.

Vi var glada att höra att framgång har åtföljt Fernandoskolan under året som just har gått. Uppslutningen har varit god och vi gläds åt att många av eleverna har erbjudit sig för tjänst under sommaren.

En anda av missionärsnit kommer säkerligen att bli resultatet av ett ordentligt studium av Guds Ord. I Maj 1903 skrev jag följande ord till dem som ansvarade för Fernandoskolan: –

"Ljuset som har getts mig är att den pedagogiska grenen av vårt arbete kommer att vara av stor betydelse. Vad är det som kommer att göra våra skolor till en makt? Det är inte storleken på byggnaderna. Det är inte antalet avancerade studier som lärs ut. Det är det trogna arbetet som utförs av lärare och elever, när de börjar vid de nedre pinnarna på framstegsstegen och klättrar flitigt pinne för pinne.

Övergångsskolor är högst viktiga. Det är många föräldrar som inte vet hur de skall träna sina barn att bli arbetare tillsammans med Gud. De har inte i allt växt ur sin barnslighet, och därför vet de inte hur de skall ta hand om församlingen i sina hem. Fäder och mödrar har blivit likgiltiga för sina förpliktelser gentemot Gud, och omedvetna om sin plikt mot sina barn. Därför måste vi upprätta skolor som kommer att vara som profeternas skolor.

Guds Ord skall ligga till grund för allt arbete som görs i dessa skolor. Och eleverna skall få lära sig arbetets sanna värdighet. De skall visas att Gud ständigt arbetar. Måtte varje lärare ta tag i en grupp elever, verka med dem och lära dem hur man arbetar. När lärarna gör detta kommer de att få en värdefull erfarenhet. Deras hjärtan kommer att bli förbundna med elevernas hjärtan, och detta kommer att öppna vägen för framgångsrik undervisning.

Ett grundligt arbete måste göras i dessa skolor; ty många elever kommer att gå ut från dem direkt till det stora skördefältet. De kommer att gå vidare för att använda det de har lärt sig som arbetssökande och som hjälpare inom olika delar av evangelisationsarbetet. Många arbetare, efter att ha utbildats en tid i fältet, kommer att känna behov av ytterligare studier, och med den erfarenhet som har vunnits inom fältet kommer de att vara beredda att värdera skolprivilegier och göra snabba framsteg. Vissa kommer att önska en utbildning inom de högre studiegrenarna. För dessa har våra högskolor etablerats.

Det skulle vara ett tråkigt misstag av oss att underlåta att noggrant överväga syftet för vilket var och en av våra skolor är etablerad. Detta är en fråga som troget bör studeras av våra ansvariga män på varje unionskonferens. Alla olika utbildningsintressen bör övervägas noggrant."

Vi har ett stort arbete framför oss, och det behövs många utbildade arbetare som har anpassat sig till förtroendeuppdrag. I utbildningen för tjänst för Guds sak måste Bibeln ligga till grund. Sanningens principer som lärs ut i Guds Ord kommer att fungera som ett skydd mot de onda inflytanden som finns i världen. I hemmet och i skolan skall Bibeln göras till den stora läroboken.

Ansträngningar att uppfostra barn i Herrens fruktan, utan att göra studiet av Ordet framträdande, är ack så missriktade. Om det inte förekommer en sådan utbildning som leder till ett erkännande av och en avsky för synd, kommer moralisk deformitet att resultera. Våra barn bör avlägsnas från de onda influenserna vid de offentliga skolorna och placeras där grundligt omvända lärare kan utbilda dem i de Heliga Skrifterna. Eleverna i våra skolor bör ta Guds Ord som den stora regeln i sina liv.

Då jag var på Fernando talade jag två gånger i skolans kapell, och på Sabbatseftermiddagen pratade min son med eleverna. Vid Sabbatsförmiddagens gudstjänst var rummet välfyllt, och jag var tacksam för förmånen att tilltala så många som under de senaste månaderna hade fått undervisning i Guds Ord. Jag baserade mina kommentarer på det första kapitlet av Första Petrusbrevet. Jag uppehöll mig länge vid ämnet Kristi jordiska mission, som i "sin stora barmhärtighet har… genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden." {Första Petrusbrevet 1:3-5.}

Med tanke på Kristi stora offer för vår räkning, skall vi rena våra själar genom att lyda sanningen "så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder", och att: "Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består." {Verserna 22-23.}