Review and Herald d. 31. juli 1888

tillbaka

Kasta inte bort Er Frimodighet

Med glädje har vi väntat på vår Herres ankomst på himmelens skyar. Vi har inte vågat, att vara ibland dem, som säger i sina hjärtan: ”Min herre kommer inte så snart” {Lukasevangeliet 12:45}; ty över dessa har det uttalats förfärliga veord. Hanok vandrade med Gud, och hade gemenskap med honom, och Gud undervisade sin tjänare om vår Herres återkomst. I det inspirerade ordet står det: ”Om dem har också Hanok i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: ’Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom.’” {Judasbrevet verserna 14-15.} Läran om Kristi ankomst var redan på denna arla tidpunkt känd av en man, som vandrade med Gud i ständigt umgänge. Denne profets gudfruktiga personlighet är en bild på, vilket tillstånd av helighet Guds folk måste uppnå, som förväntar sig, att tas upp till himmelen.

Läran om Jesu ankomst skulle ha en markant verkan och inflytande på människors liv och karaktär, och en av de stora lärarna, ett av de renaste exemplen ibland människor, proklamerade den för den gamla världens inbyggare strax före vattenfloden, och före hans egen förvandling för himmelen. Denna stora begivenhet – vår Herres ankomst i hela himmelens härlighet – måste folk uppmärksammas på, och alla bör leva med tanke på denna – Guds dag, som snart kommer över oss. Förväntan om Kristi ankomst skulle få människor att vörda Herren, och frukta hans dom över dem, som överträder hans lag. Den skulle väcka dem till, att erkänna den stora synd, som det innebär, att förkasta hans barmhärtighetsoffer.

I Paulus’ dagar behärskades bröderna i Tessalonika av det felaktiga intrycket, att Herren skulle komma i deras tid, och Paulus skrev, för att rätta till detta falska intryck, och förklarade, att det skulle utspelas ett antal saker före återkomsten. Han tillkännagav: ”Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.” {Andra Tessalonikerbrevet 2:3.} Laglöshetens människa skulle uppstå och upphöja sig själv och bespotta Gud, innan bröderna kunde se fram emot Kristi ankomst. Ett avfall skulle inträffa före den stora begivenheten. Det skulle uppenbaras ett slags Anti-Krist, och avfallets surdeg skulle verka med växande kraft till tidens ände. Vi skall inte bli alltför överraskade över, att se omfattande avfall från tron och fromheten. Jag har framburit mitt vittnesbörd under de fyrtio senaste åren, att somliga skulle komma att ramla av stigen, som har dragits för Herrens lösköpta att gå på. Gud har sänt varningar, tillrättavisningar och uppmuntringar till sitt folk. Han har varnat dem för, att en del skulle lämna tron, och hålla sig till förledande andars läror.

Från begynnelsen har det varit Guds och människornas fiendes särskilda lära, att Guds lag var felaktig och förkastlig. Han har alltid framställt den kungliga frihetslagen som tung och omöjlig att hålla. Han har betecknat den som ”ett träldomsok”. Han har förklarat, att det är omöjligt för människor, att lyda Jehovas föreskrifter. Detta har varit och är fortfarande Satans verk. Det är en förförisk lära, som djävlar försöker att sprida utöver världen. ”Ingen lag”, är Guds fiendes fältrop. Skall vi gå över på den store upprorsmakarens sida? I fall vi gör detta, kommer det att bli vår ruin. Skall vi försätta Guds lag ur kraft, för att Satan säger åt oss, att vi skulle bli mera fria och lyckliga, om vi gör detta? Blev Adam och Eva lyckligare, och vandrade de mera fritt, sedan de hade tagit till sig och handlat enligt dessa antydningar från den Onde?

Skall vi nu säga, att vi har blivit narrade avseende läran om Kristi återkomst? Skall vi säga, att allt vårt tal om hans synliga anländande har varit förgäves? Skall vi säga, att hela vårt arbete, för att bereda ett folk, som väntar på hans kommelse, har varit förgäves? Aldrig! Vi skall icke vara otåliga och rädda, därför att tidpunkten låter vänta på sig. Vi skall vänta tåligt på, att Guds verk fullbordas. ”Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.” {Jeremia 31:33.} ”Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast. Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra” till tvivel och vantro samt avfall? Nej, utan ”till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.” {Hebréerbrevet 10:23-25.}

Vi måste äga kunskap om Skriften, så vi kan följa profetiornas linjer och förstå de specificerade framställningar, som profeterna har gett och som Kristus och apostlarna har formulerat, för att vi inte skall vara ovetande, utan för att vi skall se, att dagen närmar sig, så att vi med ökad iver och allvar kan förmana varandra till trofasthet, gudsvördnad och helgelse. ”Men om vi syndar med vett och vilje sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder.” {Vers 26.} Här är ett väldigt allvarsmättat uttalande och ett, som ofta skulle framföras till själar, för att visa dem faran av, att inlåta sig på synd, efter att de har fått kännedom om sanningen. Vi skulle varna män och kvinnor för den vägen. Det skulle gagna alla, när de frestas till, att lämna sanningens smala väg, att när de med kunskap om sanningen avfaller, ”syndar med vett och vilje”, bryter mot Guds lag (”ty synd är brott mot lagen”), återstår det ingen syndaförlåtelse för dessa. ”Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.” {Hebréerbrevet 10:35-37, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Tvivlare och avfällingar säger till dem, som har väntat på sin Herres framträdande: ”Ni är falska profeter.” ”I åratal har Ni sagt till oss, att inom kort tid infaller Guds dag; och ändå är det tydligt, att Kristus inte kommer på många, många år.” Fruktar Ni inte för, att säga något sådant? Har Kristus inte betecknat sådana personer som de opålitliga tjänare, som säger: ”Min herre kommer inte så snart”, och som börjar att äta och dricka med de druckna, samt slår sina medtjänare? Det inspirerade ordet tillkännager:

”Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.” ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” {Hebréerbrevet 10:38-39; 11:1, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Kristus talade upprepade gånger om sin andra ankomst till jorden. En gång sade han: ”Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.” {Johannesevangeliet 5:28-29.} Mera, än arton hundra år har gått, sedan han, som talade som ingen annan, yttrade dessa ord. Han, som inte säger annat, än sanning, kom med detta påstående, som antydde timmens närhet; men de döda ligger fortfarande i sina gravar. Livgivarens röst har ännu inte kallat de sovande heliga ut ur deras mörka fängelser, men vi har inte mist tron, fastän den förutsagda tidpunkten ännu inte har inträffat. Vi arbetar, litar på, tror och väntar, tar inte ett steg tillbaka; utan lyder orden från vår frälsnings Härförare, vars befallning till hans folk är: ”Gå framåt.”

Stunden kommer, den är inte långt borta, och några av oss, som nu tror, kommer att vara i livet på jorden och skall se förutsägelsen gå i uppfyllelse och höra överängelns röst och Guds basun ge genklang från berg och dal samt hav till jordens yttersta gränser. Hela skapelsen kommer att höra den rösten, och de, som har levat och är döda i Jesus, kommer att reagera på Livets Furstes kallelse. Den kommer att höras i människors fängelseceller, i de djupaste hålor, i jordens klippor och grottor, och kommer att genast åtlydas. Det är samma röst, som sade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila”; samma röst, som sade: ”Dina synder är förlåtna.’” {Matteusevangeliet 11:28; 9:2.} Alla de, som har lytt den rösten, då den sade: ”’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig”, kommer att höra: ”Bra, du gode och trogne tjänare... Gå in i din herres glädje!” För dem kommer den rösten att betyda vila, frid och evigt liv. De kommer att känna igen den som stämman från honom, som har hyst medkänsla med deras skröpligheter. {Lukasevangeliet 9:23; Matteusevangeliet 25:21.}

Skall någon nu bli trött? Skall någon säga: ”Staden är långt borta”? Skall vi ge upp vår tro och dra oss undan till våra själars förtappelse, när vi närmar oss den eviga världen? Nej; nej. Gud lever och regerar. ”Kom ihåg den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande.” {Hebréerbrevet 10:32.} Mista vår frimodighet? Bli otåliga? Nej, nej. Vi skall inte tänka på något sådant. ”Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. Ty en åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.” {Kapitel 6:4-8.}

Den kristne framställs i en bild av jorden, som dricker av regnet, vilket faller på den, och frambringar frukt till den, som brukar och sköter den. Kristi efterföljare skall samla saft och näring från det Levande Vinträdet. Han skall alstra frukten till Guds härlighet. Herren fordrar, att alla plantor i hans trädgärd skall blomstra och bära frukt i överflöd – några trettio, andra sextio, och vissa hundra gånger om. Vi skall icke låta oss nöja med ett ögonblicks ljusglimt, utan hela tiden söka efter Guds Andes upplysning. Det är vårt privilegium, att studera sanningens ord, och att lyda det. Vi är inte trygga, med mindre vi ofta befinner oss inför Gud, där vi i tro yttrar innerliga och effektiva böner. Vi måste lyfta själen från dess jordiska simpelhet till en himmelsk atmosfär, som renar, upphöjer och förädlar den för Guds paradis. De, som håller Guds bud, har rätt till, att tillägna sig de rika löften, som han har utfärdat.

Måtte Guds barn fyllas med hopp och mod, med glädje och begeistring, när de tänker på det, som Gud har berett åt dem, som älskar honom. ”Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herres Jesus när han kommer, vem om inte ni? Ja, ni är vår ära och glädje.” ”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.” ”Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm.” ”Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.” {Första Tessalonikerbrevet 2:19-20; 4:16-18; 5:1-8; Uppenbarelseboken 22:12.}

Var Kristus en falsk profet, då han uttalade dessa ord? Det har gått, mera än arton hundra år, sedan Johannes hörde denna stora sanning, och ännu har Herren inte kommit som härskare. Men skall vi upphöra med, att se hän till hans återkomst? Skall vi säga: ”Min herre kommer inte så snart”? Se, hur de enskilda delarna i profetiorna har gått i uppfyllelse. Låt oss höja huvudet och glädja oss, för vår förlossning är nära. Den är närmare, än då vi först trodde. Skall vi inte vänta tålmodigt, fyllda med mod och tro? Skall vi inte bereda ett folk för, att stå på den slutliga rannsaknings- och domedagen?