Review and Herald d. 1. augusti 1893

tillbaka

Vital Förbindelse med Kristus nödvändig

Guds sanna barn är troende, inte tvivlare och kroniska gnällspikar. De tror på Jesus Kristus som sin personlige Frälsare. De tror, att: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.} De tror, att: ”Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.’” {Vers 36.}

Genom alla tider och i alla nationer är de, som tror att Jesus kan och kommer att frälsa dem personligen från synd, särskilt utvalda av Gud; de är hans dyrbara egendom. De lyder hans kall, och kommer ut ur världen och skiljer sig från varje oren tanke och ohelig handling. Herren har givmilt öppnat upp vår förståelse för den rika sanningen, genom hjälp av den Helige Ande, och vi måste reagera på detta med motsvarande medömkande och heliga gärningar, i harmoni med de höga privilegier och de fördelar vi har blivit betrodda. Herren väntar på, att få vara givmild mot sitt folk, och ge dem större insikt om sin faderliga karaktär, om sin godhet, barmhärtighet och kärlek. Han väntar på att få visa dem sin härlighet; och om de strävar efter, att lära känna Herren, skall de se, att hans uppgång är så viss som morgonrodnadens. {Se Hosea 6:3. Övers. anm.}

Guds folk skall inte stå på allmän mark, utan på evangeliesanningens heliga mark. De skall hålla jämna steg med sin Ledare, hela tiden se på Jesus, sin tros Upphov och Fullkomnare, gå framåt och uppåt, och inte ha gemenskap med mörkrets opålitliga medarbetare. Det är omöjligt att säga, hur församlingens karaktär och tillstånd kunde ha varit i dag, om dess medlemmar hade utfört Kristi gärningar. Det är ett sorgligt faktum, att en stor del av Guds bekännande folk inte har ägt tro på Kristus som sin personlige Frälsare. Hade de trott Guds löften, som är nedtecknade för dem, skulle de dagligen ha erhållit Guds nåd, och skulle ha övervunnit genom en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster. Det är Guds barns privilegium, att befrias från att styras av köttets lustar, och att bevara sin bestämda, himmelska karaktär, som skiljer dem från de världsligt upptagnas sinnelag. I sin moraliska smak, i sina seder och vanor, skall de skilja sig från världen. Vilka är Guds barn? – De är medlemmar av den kungliga familjen, och ett kungligt folk, ett säreget släkte, som lyfter fram hans pris, som har kallat dem ut ur mörkret till sitt fantatiska ljus. De dyrkar inte avgudar, de älskar Gud av hela hjärtat, och sin nästa som sig själva.

Guds folk kunde ha varit mycket längre framme, än de är nu, om de uppriktigt och uthålligt velat knyta sig dagligt till Kristus. De rycker inte framåt och uppnår det, som ligger framför dem, eftersom de låter sig lockas och hållas tillbaka av vardagliga, sensuella ting. Helgelsen och erfarenheten hos Guds bekännande folk är inte i harmoni med det ljus och de privilegier, som Gud har gett dem. De skall vara ljusets barn, dagens barn, och ändå undlåter många, som har haft upphöjda förmåner, att visa motsvarande tro och gärningar. Jesus säger till dem, liksom han sade till den stad, han hade gjort mäktiga gärningar i, och där folket inte satte värde på ljuset och anpassade livet därefter: ”’Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.” {Matteusevangeliet 11:21.} Många, som hävdar sig tro på sanningen, som har välsignats med stort ljus, som har haft stora tillfällen till handling, har ändock inte på när uppnått den höga och heliga standard, som de skulle ha gjort, i fall de hade varit görare av Kristi ord; och de har inte föregått med det goda exempel, som de skulle ha visat för dem, vars erfarenhet understiger deras i det kristna livet, och för dem, som inte känner Gud, eller Jesus Kristus, som han har sänt.

Hur litet tålamod har inte visats ibland Guds bekännande barn, hur många bittra ord har inte fällts, hur mycken fördömelse har inte uttryckts mot dem, som inte är av vår tro! Många har betraktat dem från andra kyrkor som stora syndare, fastän Herren inte ser dem på detta sätt. De, som ser så på medlemmar av andra kyrkor, behöver ödmjuka sig under Guds mäktiga hand. Dem, som de fördömer, kan ha fått endast en smula ljus, lätträknad tillfällen och förmåner. I fall de hade det ljus, som många av medlemmarna i våra församlingar har haft, kunde de ha ryckt mycket längre fram, och bättre ha visat sin tro för världen. Om dem, som stoltserar över sitt ljus, och likväl inte vandrar i det, säger Kristus: ”Jag säger er: För Tyrus och Sion skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du, Kapernaum [sjundedags-adventister, som har haft större ljus], skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle de ha stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.’” {Verserna 22-24.} ”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka [enligt deras egen värdering] och uppenbarat det för de små.” {Vers 25.}

”Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och inte har lyssnat fastän jag gång på gång har talat till er, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag har givit åt er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Silo: Jag skall kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.” {Jeremia 7:13-15.}

Herren har upprättat institutioner av stor betydelse ibland oss och de skall styras efter Guds plan, icke som världens instutioner. De skall ledas med ett enda mål för ögonen, att ära Gud, så att själar kan bli frälsta. Den Helige Andes vittnesbörd har kommit till Guds folk, men många har inte gett akt på varningar och råd.

”Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd! Ni har ögon och ser inte, ni har öron och hör inte. Skulle ni inte frukta mig, säger HERREN, skulle ni inte bäva för mig, jag som har satt sand till gräns för havet, till en evig gräns som det inte kan överskrida. Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting, och hur de än brusar kan de inte komma över den. Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. De säger inte i sina hjärtan: ”Låt oss frukta HERREN, vår Gud, honom som ger regn i rätt tid både höst och vår och som ger oss de bestämda skördeveckorna.” Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller detta goda borta från er... de verkar inte för den faderlöses sak och hjälper inte den fattige att få sin rätt. Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?” {Jeremia 5:21-25, 28-29.}

Skall Herren tvingas till att säga: ”Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig.” {Kapitel 7:16.} ”Därför hölls regnskurarna tillbaka och inget vårregn föll... Ändå har du nyss ropat mig: ”Min fader! Min ungdoms vän är du!” {Kapitel 3:3-4.}

Tänker inte de människor, som har blivit betrodda med sanningens skatter, betänka de enorma privilegier, som Guds Sons offer på Golgatas kors har köpt oss? Vi kommer att dömas enligt det ljus, som har betrotts oss och vi har ingen ursäkt för vårt uppförande. Vägen, Sanningen och Livet har nådigt erbjudits oss. Många söker en ursäkt, genom att säga: ”Döm mig inte ut ifrån ett enstaka svagt drag i min karaktär, betrakta i stället min karaktär i dess helhet.” Vi känner alltid djup smärta, när en syndare försöker, att ursäkta sin överträdelse och skyla över den – och inte inser faran med, att värna om ett karaktärsdag, som inte liknar Jesu karaktärsdrag. Vi skall sätta in hela viljan på Guds sida och vara fast överbevisade om, att vi genom hans nåd kan komma bort ifrån synden. Synd är lagöverträdelse. {Första Johannesbrevet 3:4. Övers. anm.} Och det är inte storleken på en synd, som gör den till synd. Adam och Eva blev förbjudna, att äta av kunskapens träd. Detta var endast ett litet prov, men olydnad mot Gud var lika med överträdelse av hans lag.

De små synder, som människor anser vara så obetydliga, att de inte kommer att fördömas för dem, är högst anstötliga i Guds ögon. Nu kommer någon att säga: ”Du är för sträng. En person måste ha lov till, att äga små karaktärsfel.” Låt oss höra, vad Kristus säger: ”Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.” {Jakobsbrevet 2:10.} Människor vågar att begå synder, som är allvarliga i Guds ögon och tror inte, att de kommer att hållas ansvariga för dem, eftersom de säger, att de berott på nervositet eller deras säregna temperament; men det är blott att lugna samvetet och ropa: ””Allt står väl till, allt står väl till”. Men allt står inte väl till.” {Jeremia 8:11.} Synd är synd och det är en förfärlig villfarelse, att inte betrakta den som väldigt allvarlig.

Vi må smickra oss själva med, att vi är fria från mycket, som andra gör sig skyldiga till, men om vi har en del starka punkter i vår karaktär och endast en svag punkt, finns det ändå en förbindelseled mellan synden och själen. Hjärtat är splittrat i sitt tjänande och säger: ”En del åt jaget och en del åt Dig.” Ett Guds barn måste undersöka och bli klart över, vilken synd han har varit eftergiven för och bör låta Gud avlägsna den från hjärtat. Han bör besegra denna enda synd, ty den är ingen obetydlighet i Guds ögon.

En kanske säger: ”Jag är inte ond av mig, men när jag blir retad, kan jag säga stygga saker, även om jag alltid blir bedrövad efteråt, när ilskan har runnit av mig.” En annan säger: ”Jag har ett eller annat fel, men jag föraktar andra svagheter hos en viss person i bekantskapskretsen.” Herren har inte gett oss en förteckning över synder med olika allvarlighetsgrad, så att vi kan anse somliga av dem som varande av blygsam betydelse och mena, att de endast gör liten skada, medan andra är av större betydelse och gör stor skada. En kedja är inte starkare, än sin svagaste länk. Ehuru vi förklarar, att samtliga kedjelänkar är sunda med undantag för en, kan man helt enkelt inte lita på den kedjan. Varje själ, som träder in i Guds rike, måste studera frågan om att segra. Det otåliga ord, som slapp över Dina läppar, borde aldrig ha sagts. Uppfattningen, att Din karaktär inte värdesätts tillräckligt högt, måste Du få ut ur huvudet, ty den försvagar Ditt inflytande och för helt säkert med sig, att Du gör en slät figur i andras ögon. Du bör övervinna idén, att Du är en martyr och i stället lita på Kristi löfte: ”’Min nåd är nog för dig”. {Andra Korintierbrevet 12:9.}