Review and Herald d. 1. augusti 1899

tillbaka

Sjukdom och dess orsaker

Mamman skickar ofta bort sina barn från sin närvaro eftersom hon tror att hon inte kan uthärda bullret som orsakas av deras glada upptåg. Men utan mammas ögon över dem att godkänna, eller ogilla, vid rätt tillfälle, uppstår ofta olyckliga meningsskiljaktigheter. Ett ord från mamman skulle återställa den goda stämningen. De blir snart trötta och önskar förändring och går ut på gatan för att ha skoj; och rena, oskyldigt sinnade barn drivs in i dåligt sällskap, och onda förslag som andas in i deras öron kullkastar deras goda uppförande. Mamman tycks ofta stå och sova inför sina barns intresse, tills hon plågsamt påminns om förekomster av laster. Ondskans frön såddes i deras unga sinnen och lovade en riklig skörd. Och det är ett under för henne att hennes barn är så benägna att göra fel. Föräldrar bör genast börja att ingjuta goda och korrekta principer i spädbarnssinnet. Mamman bör vara med sina barn så mycket som möjligt och bör så dyrbara frön i deras hjärtan.

Moderns tid tillhör på ett speciellt sätt hennes barn. De har rätt till hennes tid som inga andra kan ha. I många fall har mödrar försummat att disciplinera sina barn, eftersom det skulle kräva för mycket av deras tid, som de tror måste spenderas på matlagningsavdelningen, eller för att ordna med sina egna kläder, och deras barns, enligt modet, för att främja stolthet i deras unga hjärtan. För att hålla sina rastlösa barn stilla har de gett dem tårta eller godis, vid nästan vilken timme som helst på dygnet, och deras magar kryllar av skadliga saker från oregelbundna måltider. Deras bleka ansikten vittnar om att mammorna gör vad de kan för att förstöra de återstående livskrafterna i sina stackars barn. Matsmältningsorganen beskattas ständigt och tillåts inga viloperioder. Levern blir inaktiv, blodet orent, och barnen blir sjuka och irriterade, därför att de lider av omåttligt drickande och ätande; och det är omöjligt för dem att utöva tålamod.

Föräldrar undrar över att barn är så mycket svårare att kontrollera än förr, när i de flesta fall den egna kriminella hanteringen har gjort dem sådana. Kvaliteten på maten de serverar och uppmuntrar sina barn att äta, tänder ständigt deras djuriska passioner och försvagar de moraliska och intellektuella förmågorna. Väldigt många barn görs till olyckliga maglidande i sin ungdom på grund av fel väg som deras föräldrar har följt rörande dem i barndomen. Föräldrar kommer att bli kallade att avlägga redovisning inför Gud för att de på så sätt handskas med sina barn.

Många föräldrar ger inte sina barn lektioner i självkontroll. De skämmer bort deras aptit och grundlägger sina barns vanor, i barndomen, att äta och dricka enligt sina önskemål. Så blir deras allmänna vanor i ungdomen. Deras önskningar har inte hållits tillbaka; och när de blir äldre, kommer de inte bara att hänge sig åt omåttlighetens ingrodda vanor, utan de kommer att gå ändå längre i släpphänthet. De kommer att välja sina egna partners, även om de är fördärvade. De kan inte uthärda återhållsamhet påtalad av föräldrarna. De ger sina fördärvade passioner lösa tyglar och tar föga notis om renhet eller dygd. Detta är anledningen till att det förekommer så litet renhet och moraliskt värde ibland dagens ungdomar och är den stora orsaken till att män och kvinnor inte känner sig skyldiga att lyda Guds lag. Vissa föräldrar saknar kontroll över sig själva. De styr inte sin egen sjukliga aptit eller sitt passionerade humör; därför kan de inte utbilda sina barn med avseende på förnekande av aptiten, och inte heller lära dem självbehärskning.

Många mammor känner att de inte har tid att instruera sina barn; och för att få dem ur vägen, och bli av med deras oväsen och besvär, skickar de dem till skolan. Skolsalen är en svår plats för barn som har ärvt försvagade konstitutioner. Skollokaler har i allmänhet inte byggts med hänsyn till hälsa, utan med hänsyn till billighet. Rummen har inte arrangerats så att de kan ventileras, som de skall, utan att barnen utsätts för svåra förkylningar. Och sätena har sällan gjorts så att barnen kan sitta med lätthet och hålla sina små växande kroppar i rätt hållning för att säkerställa en sund verkan av lungor och hjärta. Små barn kan växa till nästan vilken form som helst och kan, genom vanor av rätt träning och korrekta positioner för kroppen, få friska former. Det är destruktivt för små barns hälsa och liv att sitta i skolsalen, på hårda, illa formade bänkar, från tre till fem timmar om dagen, och andas in den orena luften som orsakas av många andetag. De svaga lungorna påverkas; och hjärnan, från vilken hela systemets nervenergi härstammar, blir försvagad genom att kallas till aktiv insats innan de mentala organens styrka är tillräckligt mogen för att uthärda trötthet.

I skolsalen har man förvisso lagt grunden för sjukdomar av olika slag. Men framför allt har det ömtåligaste av alla organ, hjärnan, ofta skadats permanent av för mycken ansträngning. Detta har ofta orsakat inflammation, sedan vatten i huvudet och kramper, med fruktade resultat. Och mångas liv har alltså offrats av ambitiösa mödrar. Av de barn som tydligen har haft tillräcklig konstitutionskraft för att överleva denna behandling, är det väldigt många som bär effekterna av den genom livet. Den nervösa energin i hjärnan blir så försvagad att efter att de har blivit mogna är det omöjligt för dem att utstå mycken mental ansträngning. Kraften från några av de ömtåliga organen i hjärnan verkar vara förbrukad.

Och inte bara har barns fysiska och psykiska hälsa äventyrats genom att de har skickats till skolan vid för tidig ålder, utan de har varit förlorarna ur moralisk synvinkel. De har haft tillfällen att bekanta sig med barn som har varit ohyfsade till sättet. De har slungats in i sällskap av grova och tölpaktiga individer, som ljuger, svär, stjäl och bedrar, och som njuter av att förmedla sin kunskap om laster till dem som är yngre än de själva. Små barn, om de lämnas åt sig själva, lär sig det dåliga lättare än det goda. Dåliga vanor stämmer bäst överens med det naturliga hjärtat; och det som barnen ser och hör i spädbarnsåldern och barndomen blir djupt inpräntat i deras sinnen; och det dåliga fröet som sås i deras unga hjärtan slår rot och bli till skarpa törnen som sårar deras föräldrars hjärtan.

Under de sex eller sju första åren av ett barns liv bör särskild uppmärksamhet ägnas åt dess fysiska fostran, snarare än den intellektuella. Efter denna period, om den fysiska konstitutionen är bra, bör utbildningen av båda uppmärksammas. Spädbarnsåldern sträcker sig till sex eller sju års ålder. Fram till denna period bör barn lämnas, som lamm, att ströva omkring i huset, och på gården, i sin anda, hoppande och skuttande, fria från oro och bekymmer.

Föräldrar, särskilt mammor, borde vara de enda lärarna för sådana spädbarnssinnen. De skall inte utbildas med hjälp av böcker. Barnen kommer i allmänhet att vara nyfikna på att lära sig om naturen. De ställer frågor angående det de ser och hör, och föräldrar bör ta vara på möjligheten att instruera och tålmodigt svara på dessa små frågor. De kan på detta sätt rubba fiendens fördel och stärka sina barns sinnen genom att så goda frön i deras hjärtan, utan att lämna något utrymme för de onda fröna att slå rot. Moderns kärleksfulla undervisning i späd ålder är vad som behövs av barn i karaktärsbildningen.