Review and Herald d. 2. augusti 1881

tillbaka

Vila för de trötta

Jesus inbjuder de trötta att komma till honom för att få vila: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." Matt. 11: 28-30.

Många som hör denna inbjudan längtar efter vila och ändå strävar de fram på den knaggliga stigen, och trycker sina bördor hårdare mot hjärtat. Jesus älskar dem och längtar efter att få bära deras bördor och dem själva också på sina starka armar, på kärlekens armar. Han inbjuder dig att lägga sina bördor på honom.. Din ängslan och osäkerhet, som tar ifrån dig frid och vila, skulle han vilja lyfta bort.. Det du måste göra är att komma till honom och berätta om din hemliga hjärtesorg. Han ber att du skall visa honom tilllit som beviset på att du älskar honom. Jesus skulle hellre vilja ha ett ödmjukt, tillitsfullt hjärta som gåva än allt det välstånd som rikedomar kan ge. Genom sina budbärare inbjuder han dig att ge dig själv som gåva. Kom bara till honom så enkelt och tillitsfullt som ett barn skulle komma till sina föräldrar. Då kommer den den gudomliga beröringen av hans hand att lätta dina bördor.

Låt oss inte glömma att Kristus är vägen sanningen och livet. Frälsaren, som är så full av medlidande, inbjuder alla att komma till honom. Låt oss tro på vår Herres ord och inte göra vägen så svår för honom. Låt oss inte klaga när vi går den vägen, som har gjorts i ording för att Herrens återlösta skall vandra på den. Låt oss inte tvivla och komma med mörka aningar och sucka, som om vi blev tvingade till en otrevlig, krävande uppgift. De vägar som Kristus ställt i ordning är alltid tillfredsställande och alla hans vägar är frid. Om vi har gjort stigarna knaggliga för våra fötter och tagit upp tunga bördor fulla av bekymmer genom att samla skatter på jorden, måtte vi nu ändra på detta och följa den stig, som Jesus har ställt i ordning åt oss.

Vi är inte alltid villiga att ge våra bördor till Jesus. Ibland häller vi våra bekymmer i människors öron och berättar om våra prövningar för dem som inte kan hjälpa oss. Vi försummar att anförtro allt åt Jesus, så att han kan ändra våra vägar, som är så fulla av oro och bekymmer och leda oss på glädjens och fridens stigar. Självförnekelse och självuppoffrande kärlek ger korset ära och seger. Löftena i Guds ord är mycket dyrbara. Vi måste studera hans ord, om vi vill veta hans vilja. De inspirerade orden, som studeras noggrant och åtlyds i praktiken, kommer att leda våra fötter på en jämn stig, där vi kan gå utan att snubbla, Tänk om predikanter och folk i församlingarna skulle vilja gå med sina bördor och sin förvirring till Jesus, som väntar på att ta emot dem och ge dem frid och vila. Jesus kommer aldrig att lämna dem som sätter sin lit till honom.

Vi lever i en tid då ondskan har tagit överhand. Den sista tidens faror lurar omkring oss. Eftersom orättfärdigheten har blivit så stor, kallnar kärlekten hos de flesta. Detta skulle inte behöva hända, om alla kom till Jesus och med förtroende och tro satte sin lit till honom. Hans mildhet (saktmod) och ödmjukhet, kommer att ge frid och vila till varje själ, som troget håller fast vid dessa karaktärsdrag.

Den korta tidsfristen manar oss att söka rättfärdighet och att göra Kristus till vår vän. Detta är emellertid inte huvudmotivet. Det är färgat av själviskhet. Är det nödvändigt att Herrens stora och fruktansvärda dag måste framhållas för os att handla riktigt? Så borde det inte vare. Jesus åar tilldragande. Han åar full av kärlek, barmhärtighet oh medlidande. Han erbjuder sig att bli vår vän, att vandra med oss på livets alla besvärliga vägar. Han säger till dig: ”Jag är Herren din Gud. Du skall vandra med mig. Jag skal upplysa din stig med ljus.” Jesus, själva himmelens majestät, erbjuder oss som kommer till honom med våra bördor, vår svaghet och våra bekymmer, att bli upphöjda till att bli hans vänner. Han vill göra oss till sina kära barn oh till sist ge os ett arv av större värde än konungariken, en härlighetens krona som är dyrbarare än någon som någonsin har smyckat den mest upphöjda jordiska härskares panna.

Det är vår plikt att älska honom som vår Återlösare. Han förfogar över vår kärlek och han inbjuder vår kärlek som en vän. Kristi inbjudan till oss alla är ett kall till liv och frid. Det är ett liv i frihet och kärlek. Han inbjuder oss till ett odödligt liv i framtiden. Varför skulle vi då stå emot hans inbjudan och vägra att ta emot hans kärlek. Om vi väljer att leva med Jesus i evighetens oändliga tidsrum, varför skulle vi då inte välja honom som vår bäste och mest ärade och älskade följeslagare här? Kristus kallar oss att vandra med honom i denna världen på ödmjukhetens och den tilllitsfulla lydnadens stig, som kommer att säkra oss ett rent, heligt, lyckligt liv. Vad kommmer vi att välja - friheten i Kristus eller träldomen och grymheten i tjänst för Satan. Det är vår förmån att gå en stilla, förtrolig, glad vandring med Jesus varje dag vi lever.

Vi behöver därför inte låta oss skrämma om denna frihetens väg för oss genom strid och lidanden. Denna frihet som vi kommer at så njuta, kommer att bli så mycket mera värdefull, eftersom vi har offrat något för att uppnå den. Den frid som övergår allt förstånd kommer att kosta oss kamp med mörkets makter, en hård strid mot egenkärlek oh dolda synder. De segrar, som vi vinner dagligen genom uthålliga och outtröttliga ansträngningar i att göra gott,.kommer att bli dyrbara genom Jesus Kristus, som har älskat oss, ”som har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” Tit 2:14 Kristi framstående egenskaper skulle vi söka att uppnå. När vi möter frestelse, skulle vi träna oss i stå emot med en fasthet, som inte kommer att framkalla en enda missnöjd tanke, fastän vi kan vara trötta av slit och av att kämpa trons goda kamp.

Tack Gud att några har gått igenom svårigheter med ofördunklat ljus. De har stort hopp och stark tro, som de har fått genom kamp och som har närts av lidande. Om det inte vore för dessa trons hjältar, som har lärt sig att uthärda och att lida och vara starka, skulle utsikterna verkligen vara nedslående. Hur skulle någon av oss veta, hur vi skulle visa medkänsla med de bekymrade, sörjande, plågade och vara den hjälp för dem som de behöver, om vi aldrig själva hade gått igenom liknande prövningar. Vi kan inte i djupaste mening värdesätta vår Frälsare, förrän vi med trons ögon kan se honom nå själva djupet af mänsklig misär, ta på sig mänsklig gestalt, förmåga att lida oh genom sitt lidande utsträcka sin gudomskraft till at frälsa syndare och höja dem upp till gemenskap med sig själv. Varför har vi då så föga känsla av synd? Varför så föga ånger? Det beror på att v inte kommer närmare Kristi kors. Samvetet förhärdas genom syndens bedrägeri, därför att vi håller oss borta från Kristus. Tänk då på vår frälsnings banbrytare. För vår skull led han vanära för att vi inte skulle bli kvar i evig vanära oh förakt. Han led på korset för att därigenom kunna skänka de fallna människorna barmhärtighet. Guds rättfärdighet måste återupprättas. Därigenom har den skyldiga mänskligheten fått förlåtelse. Jesus dör för att syndare skall kunna leva. Den högstes Son bär skammen för arma syndares skulle, för att de skulle kunna bli friköpta oh krönta med evig härlighet.

Korset på Golgata har stark dragningskraft som också låter oss förstå varför vi skall älska Kristus nu, och varför vi skall betrakta honom som den förste, siste och bäste i allt. Vi bör inta vår rätta plats i ödmjuk ånger vid korsets fot. Vi kan lära ödmjukhet och saktmod om vi går upp till Golgata och betraktar korset, ser vår Frälsare lida, Guds Son döende, den rättfärdige för den orättfärdige. Betrakta honom som med ett enda ord kunde ha kallat ner legioner änglar till sin hjälp, föremål för hån och förlöjligande, smädelser och hat. Han ger sig själv som ett offer för synd. Då han blev hånad, hotade han inte, då han blev oskyldigt beskylld, öppnade han inte sin mun. Han bad på korset för sina mördare. Han dog för dem. Han betalade ett oändligt pris för var och en av dem. Han ville inte förlora en enda av dem som han köpt med ett så högt pris. Han gav sig själv till att låta sig sargas och misshandlas utan att klaga. Och detta offer som inte beklagar sig, är Guds Son. Hans tron är av evighet och hans rike är utan slut.

Kom, du som söker din njutning i förbjudna fröjder och syndig tillfredsställelse, du som är på väg bort från från Kristus. Se, ack se, på Golgatas kors, betrakta det konungsliga offer, som lider för din skull och var klok medan du har tillfälle och sök nu livets källa och sann lycka. Kom, du som klagar och knotar på grund av små besvär och de få prövningar du måste gå igenom i detta livet. Se på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Han vänder sig bort från sin kungliga tron, sitt höga herravälde, och lägger av sin kungliga dräkt och kläder sin gudomlighet med mänsklighet. För vår skull blev han fattig för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika.

Guds Son var förkastad och föraktad för vår skull. Kan du, då du betraktar korset och med trons öga ser Jesu lidande, beklaga dig över ditt lidande, dina svårigheter? Kan du behålla hat i ditt sinne mot dina fiender, då du från Jesu bleka och darrande läppar hör hans bön för dem som misshandlar honom, hans mördare: »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra.» (Luk. 23:34.)

Vi har ett arbete som väntar på att bli utfört. Vi skall underkuva stolthet och fåfänga, som söker få en plats i våra hjärtan och genom ånger och tro komma in i ett förtroligt och heligt umgänge med Jesus Kristus. Vi får inte rygga tillbaka för den förödmjukelse och förnedring som Guds Son underkastade sig för att kunna lyfta oss upp från syndens förnedring och träldom för att ge oss en plats på sin högra sida. Vi måste förneka oss själva och oupphörligt kämpa mot stolheten. Vi måste vara dolda i Jesus Kristus och låta honom framträda i samtal och karaktär som den Ende som är alltigenom underbar.och den förnämste bland tiotusen. Våra liv och vårt uppträdande kommer att vittna om hur högt vi sätter värde på Kristus och den frälsning han har gjort möjlig för oss till en sådan kostnad för honom själv. Medan vi hela tiden ser på honom, som våra synder har genomborrat och som har burit bördan av våra sorger, kommer vi att få styrka att bli lika honom. Vi skall binda oss till Jesus Kristus som hans villiga, lyckliga fångar. Det är hög tid att vi använder de få dyrbara timmar som återstår av vår prövningstid, till att rena vår karaktärs klädnad och göra den vit i Lammets blod, så att vi kan få vara med i den vitklädda skara som skall samlas omkring den stora vita tronen.