Review and Herald d. 4. augusti 1904

tillbaka

Guds utvalda folk

Jag har blivit ombedd att fästa vårt folks uppmärksamhet på den instruktion som Herren gav Israel om vikten av separation från världen. I det fjärde kapitlet i Femte Moseboken läser vi: –

"Och nu, Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som HERREN, era fäders Gud, vill ge er. Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla HERRENS, er Guds, bud som jag ger er." {Verserna 1-2.}

"Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som HERREN, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: ’I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.’ Ty finns det något annat stort folk som har gudar som är så nära det som HERREN, vår Gud, är nära oss, så ofta vi åkallar honom? Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er? Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn." {Verserna 5-9.}

"När HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, . . . och när HERREN, din Gud, ger dem till dig och du slår dem, då skall du ge dem till spillo. Du skall inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd. Du skall inte ingå äktenskap med dem. Dina döttrar skall du inte ge åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner. Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot er och han skall snabbt förgöra dig.

Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld. Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta." {Kapitel 7:1-6.}

"Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud. Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem." {Verserna 9-10.}

Avvikelse från det rätta
Under Davids styre fick Israels folk styrka och rättfärdighet genom lydnad mot Guds lag. Men kungarna som följde strävade efter självupphöjelse. De tog till sig äran för rikets storhet och glömde hur fullständigt beroende de var av Gud. De ansåg sig vara kloka och självständiga, på grund av den ära som en felbar, irrande människa visade dem. De blev korrupta, omoraliska och gjorde uppror mot Herren och vände sig från honom till avgudadyrkan.

Gud stod länge ut med dem och kallade dem ofta till omvändelse. Men de vägrade att höra, och till sist talade Gud genom domar och visade dem hur svaga de var utan honom. Han såg att de var fast beslutna att gå sin egen väg, och han gav dem i händerna på deras fiender, som förstörde deras land och tog folket till fånga.

De allianser som israeliterna ingick med sina hedniska grannar resulterade i att deras identitet som Guds säregna folk förlorades. De blev genomsyrade av de onda sederna hos dem som de bildade förbjudna allianser med. Anknytningen till världslingar fick dem att förlora sin första kärlek och sin iver för Guds tjänst. Fördelarna de sålde sig själva för att vinna, medförde bara besvikelse och orsakade förlusten av många själar.

Israels erfarenhet kommer att vara erfarenheten för alla som går till världen för att få styrka, och vänder sig bort från den levande Guden. De som överger den Mäktige, källan till all styrka, och ansluter sig till världslingar och gör sig beroende av dem, blir svaga i moralisk kraft, liksom de som de litar på.

Gud kommer med vädjanden och försäkringar till dem som gör misstag. Han försöker att visa dem deras villfarelse och leda dem till omvändelse. Men om de vägrar att ödmjuka sina hjärtan inför honom, om de strävar efter att upphöja sig över honom, måste han tala till dem genom domar. Inget sken av närhet till Gud, inget påstående om samband med honom, kommer att accepteras från dem som envisas med att vanära honom genom att stödja sig på den världsliga maktens arm.

Guds ord till oss i dag
I dag lyder Guds ord till sitt folk så här: "Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar". {Andra Korintierbrevet 6:17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} "Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." {Första Petrusbrevet 2:9, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Guds folk skall särskiljas som ett folk som tjänar honom fullt ut, helhjärtat, utan att ta äran åt sig själva och komma ihåg att de genom ett högtidligt förbund har bundit sig att tjäna Herren, och bara honom.

Tecknet mellan Gud och hans folk
"HERREN sade till Mose: Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt HERREN. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade." {Andra Moseboken 31:12-17.}

Pekar inte dessa ord ut oss som Guds egendomsfolk? Och förklarar de inte för oss att så länge som tiden varar, skall vi vårda den heliga, konfessionella distinktion som har placerats på oss? Israels barn skulle hålla Sabbaten i sina släktled "som ett evigt förbund." Sabbaten har inte förlorat något av sin mening. Den är fortfarande tecknet mellan Gud och hans folk, och kommer att vara så för alltid.

Nu och alltid skall vi stå som ett tydligt och säreget folk, fritt från all världslig politik, ohämmat av förbund med dem som inte har visdom nog att urskilja Guds anspråk, så tydligt framställda i hans lag.

Vi skall visa att vi strävar efter att arbeta i samklang med himmelen för att bereda Herrens väg. Vi skall vittna för alla nationer, släkter och tungomål, att vi är ett folk som älskar och fruktar Gud, ett folk som helgar Sjundedags-Sabbaten, och vi skall tydligt visa att vi har full tro på att Herren kommer snart i himmelens moln.

Gud prövar sitt folk för att se vem som kommer att vara lojal mot principerna för hans sanning. Vårt arbete är att förkunna för världen den förste, andre och tredje ängelns budskap. I fullgörandet av vår plikt skall vi varken förakta eller frukta våra fiender. Att binda oss genom kontrakt eller i partnerskap eller affärsföreningar med dem som inte tillhör vår tro är inte enligt Guds ordning. Vi skall behandla dem med vänlighet och artighet som vägrar att vara lojala mot Gud, men vi skall aldrig, aldrig förena oss med dem i råd angående de vitala intressena i hans verk; ty där går inte Herrens väg.

Genom att lita på Gud skall vi gå stadigt framåt, utföra hans arbete med osjälviskhet, i ödmjukt beroende av honom, överlåta oss själva och vår nutid och framtid till hans visa försyn, hålla oss stadigt till trons grunder intill slutet, komma ihåg att det är inte på grund av vår värdighet som vi tar emot himmelens välsignelser, utan på grund av Kristi värdighet och vår acceptans, genom tro på honom, Guds överflödande nåd.

Jag ber att mina bröder skall inse att den tredje ängelns budskap betyder mycket för oss, och att iakttagandet av den sanna vilodagen skall vara tecknet som skiljer dem som tjänar Gud från dem som inte tjänar honom. Måtte de som har blivit sömniga och likgiltiga vakna. Vi är kallade att vara heliga, och vi bör noggrant undvika att ge intrycket att det har liten betydelse om vi behåller vår tros speciella drag eller inte. På oss vilar den högtidliga skyldigheten att inta en mer beslutsam ståndpunkt för sanning och rättfärdighet än vad vi har gjort tidigare. Gränslinjen mellan dem som håller Guds bud och dem som inte gör det skall uppenbaras med omisskännlig klarhet. Vi skall samvetsgrant ära Gud och flitigt använda alla medel för att hålla fast vid vår förbundsrelation med honom, så att vi kan ta emot hans välsignelser – de välsignelser som är så viktiga för ett folk som skall prövas så hårt. Att ge intrycket att vår tro, vår religion, inte är en dominerande makt i våra liv, är i hög grad att vanära Gud. Så vänder vi oss bort från hans bud, som är vårt liv, och förnekar att han är vår Gud och vi hans folk.

"HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud. Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem" {Femte Moseboken 7:9-10.}

Var skall vi vara innan de tusen släktled som nämns i detta Skriftställe tar slut? Vårt öde kommer att ha avgjorts för evigt. Antingen kommer vi att ha förklarats värdiga ett hem i Guds eviga rike, eller kommer vi att ha fått en evig dödsdom. De som har varit sanna och trogna sitt förbund med Gud, de som, i minnet av Golgata, har stått fast på sanningens sida och alltid strävat efter att ära Gud, kommer att höra lovordet: "Bra, du gode och trogne tjänare." {Matteusevangeliet 25:23.} Men de som endast har gett Gud halvhjärtad tjänst och låtit sina liv anpassas till världens sätt och seder, kommer att höra dessa sorgliga ord: "Gå bort ifrån Mig; Jag känner Er inte." {Jämför Matteusevangeliet 7:23. Övers. anm.}

De trognas hem
"Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den. Stadens portar skall aldrig stängas om dagen – natt skall inte finnas där – och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet." {Uppenbarelseboken 21:23-27.}

"Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor." {Kapitel 22:3-4.}

Vilka är dessa? – Guds egendomsfolk – de som på denna jord har vittnat om sin lojalitet. Vilka är de? – De som har hållit Guds bud och Jesu tro; de som har ägt den Korsfäste som sin Frälsare.

"Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter." {Vers 5.}

"Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få in genom portarna i staden." {Uppenbarelseboken 22:14, Reformations-Bibeln.}