Review and Herald d. 13. augusti 1901

tillbaka

Till mina bröder och systrar i tron, nära och långt borta

Brev har kommit till mig, där man frågar angående undervisningen från några som säger att inget som har liv skall dödas, inte ens insekter, hur irriterande eller plågsamma de än är. Är det möjligt att någon påstår att Gud har gett honom detta budskap att förmedla till folket? Herren har aldrig gett någon människa ett sådant budskap. Gud har inte sagt till någon att det är synd att döda de insekter som förstör vår frid och vila. I all Sin undervisning gav Kristus inget budskap av denna karaktär, och Hans lärjungar skall bara undervisa om vad Han befallde dem.

Det finns de som alltid försöker att engagera sig i kontroverser. Detta är summan av deras religion. De är fyllda av en önskan om att åstadkomma något nytt och konstigt. De uppehåller sig vid frågor av minsta betydelse och utövar på dessa sina skarpa, kontroversiella talanger.

Fabler anammas som viktiga sanningar, och av vissa framställs de faktiskt som prov. På så sätt skapas kontroverser och sinnen avleds från den nuvarande sanningen. Satan vet att om han kan göra män och kvinnor upptagna av obetydliga detaljer, kommer större frågor att lämnas obeaktade. Han kommer att tillhandahålla massor av material att uppmärksammas av dem som är villiga att tänka på obetydliga, oviktiga ämnen. Fariséernas sinnen var uppslukade av frågor utan betydelse. De gick förbi de dyrbara sanningarna i Guds ord för att diskutera den traditionella lärdomen som hade överlämnats från generation till generation, men som inte på något sätt berörde deras frälsning. Även i dag, medan dyrbara ögonblick går över i evigheten, förbises de stora frälsningsfrågorna till förmån för någon värdelös berättelse.

Jag skulle säga till mina bröder och systrar: Håll Er nära den undervisning som finns i Guds ord. Dröj kvar vid de rika sanningarna i Skriften. Endast så kan Ni bli ett i Kristus. Ni har ingen tid att engagera Er i kontroverser angående dödandet av insekter. Jesus har inte lagt denna börda på Er. "Vad är halm mot säd?" {Jeremia 23:28.} Dessa sidofrågor som uppstår är som hö, trä och stubb jämförda med sanningen för dessa sista dagar. De som lämnar de stora sanningarna i Guds ord för att tala om sådana frågor predikar inte evangeliet. De har att göra med de gagnlösa spetsfundigheter som fienden tar till för att avleda sinnena från de sanningar som rör deras eviga välfärd. De har inga ord från Kristus för att styrka sina antaganden.

Lägg inte någon tid på att diskutera sådana här frågor. Om Ni har några funderingar kring vad Ni bör undervisa om, idel frågor om de ämnen som Ni bör ägna Er åt, gå direkt till den Store Lärarens tal och följ Hans instruktioner. Studera det råd Han gav den laglärde angående hur lagen skall hållas.

"Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ’Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?’ Jesus sade till honom: ’Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?’ Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’ Jesus sade till honom: ’Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.’" {Lukasevangeliet 10:25-28, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

Den laglärde blev irriterad på Frälsarens svar; ty han visste att han inte hade uppfyllt lagens krav, och han frågade: "’Vem är då min nästa?’" {Vers 29.} Som svar berättade Frälsaren, i form av en liknelse, om en händelse som nyligen hade ägt rum. Han talade om en man som, på väg från Jerusalem till Jeriko, råkade ut för tjuvar, som rånade och skadade honom och lämnade honom att dö vid vägkanten. "En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi." {Verserna 31-32.} De kände till de dyrbara lärdomarna om barmhärtighet och medlidande som Kristus från molnpelaren hade gett till Mose för att ge åt Israels barn; men av fullständig likgiltighet vägrade de att hjälpa sin lidande broder.

"En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka." {Verserna 33-35.}

Sedan frågade Kristus den laglärde: "Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?’" {Vers 36.} Så intresserade hade publiken blivit av berättelsen att många röster förenade sig med den laglärdes då de sade: "’Den som visade honom barmhärtighet.’" Därpå sade Jesus: "’Gå du och gör som han.’" {Vers 37.}

Låt inte något dra uppmärksamheten från frågan: "Vad skall jag göra för att få evigt liv?" Detta är en fråga om liv och död, som vi var och en måste avgöra för evigt. Låt sinnet förnimma vikten från den högtidliga sanning som vi besitter. De som låter sinnet vandra på jakt efter billiga, oviktiga teorier måste omvändas.

Det sjätte kapitlet i Johannesevangeliet är fullt av upphöjande, förädlande undervisning. "Arbeta inte för den mat som tar slut", sade Kristus, "utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.’ De frågade honom: ’Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?’ Jesus svarade: ’Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.’. . . . ’Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.’. . . . Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.’ . . . Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. . . . Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv." {Verserna 27-29, 32-33, 51, 53-57, 63.}

Läs och studera dessa ord, i stället för att ägna Er åt kontroverser angående frågor av liten betydelse. Karaktären byggs av den mat som ges till sinnet. Låt oss då livnära oss på Kristus. Låt sinnet uppehålla sig vid de ämnen som är av evig innebörd. Måtte Guds folk gräva djupt i sanningens gruvor, så att de kan säkra rättfärdighetens skatter! Kristus har himmelens rikaste gåvor att skänka till dem som tror på Honom. Han har anförtrotts den största av alla gåvor, det eviga livets gåva. Och till alla riktar Han inbjudan: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’" {Matteusevangeliet 11:28-30.}

Detta är den instruktion som folket behöver. När vi går till Kristus i vår hjälplöshet, skall vi studera Hans ord, tillämpa det på vår egen erfarenhet och fråga: "Vad säger Mästaren?" Hans ord har för oss gjorts till liv och styrka, tröst och glädje, hopp och förvissning. Detta är att livnära sig på Kristus.

Jesus erbjuder Sig Själv för världens liv. Han står inför Fadern och bär de synder som människan begår. Till Honom kan varje troende själ överföra sin börda. "’Se Guds lamm, som tar bort världens synd." {Johannesevangeliet 1:29.} Oskyldig till all synd, bär Han syndarens skuld, för att syndaren skall tillräknas Hans rättfärdighets förtjänster.

Hur viktiga är inte dessa lärdomar! Men hur få försöker att förstå dem. Hur många är det ej, som glömmer dem, de böjer sig ned för att samla ihop små trivialiteter, som inte är av den minsta betydelse. Kristi liv, Hans tjänst och lärdomar – detta är temat som vi skall uppehålla oss vid. Vi har inte tid för tomt, dumt prat. Att hålla Guds bud skall vara föremål för våra samtal och det högsta målet för våra liv. Himmelen är värd allt för oss.

I vårt sökande efter himmelens gåvor uppmanas vi att göra en sak, och denna inbegriper alla andra. Vi skall tro på Honom som Gud har sänt som Sin uppdragsgivare för att försona människan med Gud. Kristi egenskaper skall studeras och uppriktigt sökas efter, så att vi kan vara fullständiga i Honom och uppenbara Hans karaktärs skönhet. När människan genom Kristus återvänder till sin lojalitet och närmar sig Gud, kommer vila och frid och trygghet till henne.

För att tro på Kristus måste vi komma till Kristus och följa Honom. Omvändelse till Gud betyder bekännelse och avståelse från all synd. Det innebär att gripa tag i Kristus som en personlig Frälsare och fortsätta att hålla fast vid Honom som det främsta goda. Han är vår Prins, vår Frälsare. Endast genom Honom kan vi närma oss Fadern. Att älska Honom dag för dag och timme för timme, att äta Hans kött och dricka Hans blod, att ha Honom som vår rådsman, att leva efter varje ord som utgår ur Hans mun – endast så kan vi nå himmelen.

Vi har fått det stora privilegiet att leva som Kristus levde. Vårt liv skall vara dolt med Kristus i Gud. Då kommer vi att ha himmelens rikaste välsignelser att ge till de behövande. Från den inneboende Frälsaren skall vi varje dag få ny tillförsel av nåd och kraft. Uppenbara Kristus i Er villiga lydnad, Er ödmjukhet och hjärtats saktmod, Er självuppoffrande hängivenhet. Så skall Ni låta Ert ljus lysa, och Gud kommer att förhärligas. Predika evangeliet; ty det ger frälsning åt dem som tar emot det. Lev evangeliet, i högsta, heligaste mening. Genom att göra detta är Ni Guds medarbetare, som genomför den underbare Rådgivarens planer.

Felaktiga teorier, utan auktoritet från Guds ord, väller in från höger och vänster sida, och för svaga människor kommer dessa teorier att framstå som sanning som sprider klokhet. Men de är platt intet. Och ändå har många kyrkomedlemmar blivit så nöjda med billig mat att de har en magsjuk religion. Varför vill män och kvinnor förringa sina erfarenheter genom att lägga tomma berättelser på hög och presentera dem som saker värda uppmärksamhet? Guds folk har inte tid att uppehålla sig vid de obestämda, lättsinniga frågor som inte har någon betydelse för Guds krav.

Gud vill att män och kvinnor skall tänka nyktert och uppriktigt. De skall stiga upp till en högre och ändå högre grad, ta till sig bredare och ändå bredare vyer. När de ser på Jesus, skall de förvandlas till Hans avbild. De skall ägna sin tid åt att söka efter himmelens djupa, eviga sanningar. Då blir det inget oseriöst i deras religiösa upplevelse. När de studerar de stora sanningarna i Guds ord, förmår de att se Honom som är osynlig. De inser att de mest upplyftande, förädlande sanningarna är de som är närmast förbundna med Källan till all sanning. Och när de lär sig om Honom, blir deras motiv och sympatier fasta och oföränderliga; för de intryck som den Allvise gör är betydande och bestående. Det levande vattnet, som Kristus ger, är inte som en ytlig källa, som bubblar en kort stund och sedan torkar. Det levande vattnet strömmar upp till evigt liv.

Låt oss följa Guds uppenbarade vilja. Då kommer vi att veta att ljuset vi tar emot kommer från den gudomliga källan till allt sant ljus. De som samarbetar med Kristus är på säker mark. Gud välsignar dem rikt när de ägnar sin energi åt arbetet med att rädda världen från fördärv. Kristus är vårt exempel. Genom att se på Honom skall vi förvandlas till Hans avbild, från härlighet till härlighet, från karaktär till karaktär. Det här är vårt arbete. Gud hjälpe oss att rätt representera Frälsaren för världen!