Review and Herald d. 15. augusti 1899

tillbaka

Kristi mission

Kristus var den störste missionär, som världen någonsin har känt. Hur kom Han? Vad var Hans budskap? Hans vägröjare, Johannes, lät höra sin stämma i Juda öken och ropade: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära.” (Matt. 3:2) Om honom heter det hos profeten Jesaja: ”En röst ropar i öknen: ´Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. HERRENS härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty HERRENS mun har talat… Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: `Se er Gud´! Ja, HERREN, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.” (Jes. 40: 3- 11)

Kristus kom med samma budskap som Johannes. ”Från den tiden”, läser vi, ”började Jesus predika och säga: ´Omvänd er, ty himmelriket är nu här.´” (Matt. 4:17) Men medan Johannes predikade i öknen utförde Kristus Sitt arbete bland folket. För att Han skulle kunna nå syndare där de fanns, omfamnade Han hela mänskligheten med Sin långa mänskliga arm, medan Han med Sin gudomliga arm höll ett grepp om den Eviges tron. På det sättet förenade Han den ändliga människan med den oändlige Guden och skapade en gemenskap mellan och himmel.

”Se, min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hedningarna. Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten. Han skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning.” (Jes. 42:1- 4)

”När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus, och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. Han sade till dem: ´Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.´” (Matt. 4: 18- 19) Så kallade Jesus Sina första lärjungar. De utvaldes inte bland fariséerna, utan bland ödmjuka fiskare. Dessa enkla män kunde Jesus samarbeta med, Han kunde utbilda och träna dem till att göra det högsta uppdrag, som någonsin har anförtrotts till dödliga.”

”Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. Ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka och lama, och han botade dem. Och mycket folk följde honom från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.” (Matt. 4:23- 25)

Här vill jag inskärpa i alla, som är intresserade av missionsarbete, att först skall sanningen läggas fram och folket varnas: ”Himmelriket är nära”. Inget gör ett sådant intryck på sinnena som detta, att upphöja Frälsaren. ”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv”. (Joh. 3:14) I öknen gavs Ordet, trumpeten ljöd och uppfattades av utvalda män - och de, som lyssnade i tro och såg upp på den symbol, som hade lyfts upp, blev frälst. I dag skall de, som har bitits av ormen, se och leva. ”Se,

Guds lamm, som tar bort världens synd”. (Joh. 1:29) Alla, som ser på Honom, kommer att leva. På det sättet blir den frågan besvarad: ”Vad skall jag göra för att bli frälst?”

Det budskap, som Jesus gav till den lame mannen, ges till oss. ”Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd”. (Matt. 9:2) Det var en stor mängd människor omkring det hus, där Jesus var, och den sjuke mannens vänner sökte finna ett sätt att föra honom direkt till Kristus, för att de skulle kunna lägga ner honom framför Jesus. När de på grund av folkhopen inte kunde finna något sätt att få in honom, gick de upp på husets tak och firade ned honom liggande på sin bår genom ett hål mellan bjälkarna mitt framför Jesus.

Kristus såg, att mannen led av en fysisk sjukdom. Han såg också, att Han led av en sjuk själ. Han visste att för att bota den fysiska sjukdomen, måste Han ge lindring till själen och rena den från synd. Mannen behövde själens läkedom för att kunna värdesätta kroppens hälsa. Frälsaren var inte oberörd av de ansträngningar, som hade gjorts för att kunna föra mannen till Honom. Hans kärleksfulla hjärta och Hans medkänsla påverkades. ”Och då han såg deras tro”, vilket var tillräckligt, ”sade han till den lame: ”Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna.” (Matt. 9:2) Många lade med återhållen andedräkt märke till varje rörelse i detta ovanliga händelseförlopp och kände att Kristi ord var en inbjudan till dem. Var inte också de sjuka i sina själar? Var inte också de bekymrade över hur de skulle bli fria från sin skuld?

Men fariséerna kunde inte dölja sin vrede. Som fyllda av en helig rädsla började de resonera och säga: ”Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.” (Mark. 2: 7) Men det var den levande Gudens Son, som hade uttalat orden: ”Dina synder är förlåtna.” Om inte fariséerna hade varit förblindade av fördomar, skulle de ha sett, att Han som stod framför dem var Kristus och att Han var i Fadern och Fadern i Honom. ”Jag och Fadern är ett”, förklarade Han.

När Jesus märkte deras tankar, svarade Han dem: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? Vilket är lättast att säga till den lame: ´Dina synder är förlåtna´, eller att säga: ´Stig upp, ta din bädd och gå´? Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och Han sade till den lame: ”Stig upp, ta din bädd och gå hem!” Omedelbart steg han upp inför allas ögon, tog upp det som han låg på och gick hem och prisade Gud. Han var botad från syndens spetälska, botad från den sjukdom, som hade angripit hans kropp, helt och hållet botad. Och de fylldes med fruktan och sade: ”Något sådant har vi aldrig sett”. (Mark. 2:7- 12)

”När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: ´Följ mig´! Och Levi steg upp och följde honom.” Det är sådana inbjudningar, som Kristi representanter måste ge. Inbjudningar ges rent allmänt. Det ges emellertid inte tillräckligt många bestämda och personliga inbjudningar. Om fler personliga kallelser gavs, skulle mer beslutsamma steg tas för att följa Kristus.

Och Levi höll en stor fest i sitt hus. Han kände sig hedrad av Kristi kallelse och uttryckte sina känslor genom att hålla en fest och inbjuda sina vänner. Jesus och Hans lärjungar blev inbjudna. ”En mängd publikaner och andra låg till bords med dem.” Jesus sade aldrig nej till den sortens inbjudningar, eftersom Han här kunde ställa frågor och svara på spörsmål, som kunde sprida ljus. Han försummade aldrig ett tillfälle att så sanningens säd i människors sinnen, eftersom Han visste, att den tid skulle komma, då människors hjärtan skulle svara på de ord, som föll från Hans läppar.

Men de skriftlärde och fariséerna knorrade mot Hans lärjungar och sade: ”Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?” Och Jesus svarade dem och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.”

Detta är en lektion för alla våra församlingar. Herren kom på den bråda genomresan för att Han kunde tala ord, som kunde nå syndares hjärtan. De var sjuka och behövde ett tillfälle, som kunde visa dem deras sanna tillstånd. På det sättet nådde Kristus djupen av mänsklig smärta och elände.

Kristi uppdrag var ett tydligt uppdrag. Han blandade Sin undervisning med botande av sjuka. Han ”gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor.” (Matt. 10:1) Han sade till dem: ”Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva. Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat.” (Matt 10:7- 11) ”De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.” (Luk. 9:6)

Det är detta arbete, som bör utföras i dag. Missionsstationer skulle upprättas, inte bara i en eller två städer i Amerika, utan på många platser. Byggnaderna skulle vara så billiga som möjligt. Det är inte dyra byggnader, som ger vårt arbete dess karaktär. Det är den ande, som uppenbarar sig i arbetarna, som visar, att de samarbetar med den Helige Ande. Det ger kraft åt deras inflytande och karaktär åt arbetet.

Gud har sänt Sitt folk till olika delar av jorden, bland avgudadyrkare och hedniska nationer, för att de måtte vinna själar från mörkret över till ljuset. Deras första arbete består i att komma med budskapet att Jesus, den Korsfäste, är vår Frälsare. De skall väcka ett intresse för Jesu villighet att förlåta synder och föra ut detta budskap: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.”

Kristus gav sina lärjungar ett exempel på det arbete, de skulle utföra. Av en tillfällighet läser vi, att Han ”begav sig till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter… Hon bad att Jesus skulle driva ut den orene anden ur hennes dotter. Jesus sade till henne: ´Låt barnen först få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna´. Hon svarade honom: ´Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor´. Då sade han till henne. ´För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter´. Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.” (Mark. 7:24- 30)

”Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön. Och man förde till honom en som var död och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom. Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga och såg upp mot himlen, suckade och sade: ´Effata´! - det betyder: Öppna dig! Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.” (Mark. 7: 31- 35)

”Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt. Och folk blev utom sig av häpnad och sade: ´Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala.´” Mark 36- 37)

Detta var Kristi verk. Våra församlingar har emellertid inte fyllt sin plats i samarbetet med Gud. Varje ställning i livet har Gud i Sin försyn tillåtit. Varje arbetsområde kräver den allvarligaste överlåtelse till Gud. De, som lever ett liv fördolt med Kristus i Gud, kommer att bli verktyg i Guds händer till att utveckla kristen duglighet och kraft. Alla klasser har en uppgift att utföra. Guds folk skall inte sitta och lyssna till Ordet sabbat efter sabbat och sedan ingenting göra för att berätta för andra, vad de har hört. De skall vara Guds medarbetare. Gud har gett varenda människa en uppgift att utföra. Han kommer inte att ursäkta någon, som ägnar sig åt att knäppa sina händer och gör sig själv till medelpunkt. Sanningen skall förkunnas. Den skall gå framåt som en brinnande lampa. Inte en tråd av själviskhet får vävas in i det arbetet. Vi måste se ljus i Guds ljus.