Review and Herald d. 21. augusti 1888

tillbaka

Böckernas bok

"Studiet av Bibeln skall stärka förståndet. Psalmisten säger: ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” Den frågan har ofta blivit ställd till mig: ”Borde Bibeln göras till den viktigaste boken i våra skolor?” Det är en värdefull bok, en förunderlig bok. Den är en skattkammare, som innehåller juveler av stort värde. Den är en historia, som uppenbarar de förgångna århundradena för oss. Utan Bibeln skulle vi vara överlämnade till gissningar och fabler när det gäller tidigare århundradens händelser. Bland alla de böcker, som har översvämmat världen - de må vara aldrig så värdefulla - är Bibeln Böckernas bok, och den förtjänar i högsta grad att studeras och uppmärksammas. Den rymmer inte endast världens skapelsehistorik utan också en beskrivning av den kommande världen. Den innehåller undervisning om universums under och den uppenbarar för vårt förstånd vem som är himlens och jordens Skapare. Den utvecklar ett enkelt och fullkomligt teologiskt och filosofiskt system. De, som uppmärksamt studerar Guds Ord, och som lyder dess tydliga anvisningar och älskar dess enkla sanningar, kommer att utvecklas i sitt sinne och sina vanor. Den är en Guds gåva, som i varje hjärta borde väcka den uppriktigaste tacksamhet, ty den är Guds uppenbarelse för människan.

Om Bibelns sanningar blir invävda i det praktiska livet, kommer de att höja sinnet upp över dess jordbundenhet och förnedring. De, som är välbevandrade i Skrifterna, kommer att visa sig vara män och kvinnor, som utövar ett utvecklande inflytande. Medan de söker efter sanningar som himlen har uppenbarat, sätts Guds Ande i nära kontakt med dem, som så uppriktigt söker i Skrifterna. En förståelse av Guds uppenbarade vilja, gör sinnet större, utvidgar det, utvecklar det och utrustar det med ny energi, genom att sätta dess förmågor i förbindelse med förbluffande sanningar. Om studiet av Skrifterna blir gjort till en underordnad betraktelse, förlorar man mycket. Bibeln var under en tid utestängd från våra skolor, och då fann Satan ett rikt arbetsfält, inom vilket han arbetade med en enorm hastighet och samlade in en skörd efter sitt behag.

Förståndet når den höjd, som de saker har, som det blir förtroget med. Om alla ville göra Bibeln till sitt studium, skulle vi se ett långt mer utvecklat folk, som var i stånd till att tänka djupare och visa upp en större intelligens, än vad de mest allvarliga ansträngningar med att endast studera världens vetenskaper och historia skulle kunna ge dem. Bibeln ger den sanne sökaren en avancerad uppfostran av sinnet, och hans förmågor kommer berikade från betraktelserna av gudomliga ting. Jaget är ödmjukt, medan Gud och Hans uppenbarade sanningar blir upphöjda. Det är på grund av människors brist på kunskap om Bibelns värdefulla berättelser, som människor blir så högt upphöjda och som endast så litet ära ges åt Gud. Bibeln innehåller föda av just den kvalitet, som den kristne behöver, för att han skall kunna växa sig stark i ande och förstånd. Att studera alla filosofiska och vetenskapliga böcker, kan icke åstadkomma detsamma för sinne och moral, som Bibeln kan göra, om man studerar den och lever i enlighet med den. Genom studiet av Bibeln samtalar vi med patriarker och profeter. Sanningen är klädd i ett upphöjt språk, som utövar en förtrollande makt över sinnet, tanken lyfts upp från jordiska ting och blir vägledd till att betrakta det framtida, odödliga livets härlighet. Vilken mänsklig kunskap kan jämföras med storslagenheten i Guds uppenbarelse? Dödliga människor, som inte känner Gud, kan försöka förringa Skrifternas värde och kan begrava sanningen under vetenskapens förmenta vetande.

De, som skryter över en kunskap, som sträcker sig bortom det som Guds Ord lär ut, behöver dricka ur denna kunskapskälla, för att lära känna sin faktiska okunskap. Det är en skrytsam mänsklig kunskap, som är dåraktig i Guds ögon. Låt ingen människa bedra sig själv. ”Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är en dårskap inför Gud. Det står skrivet: ”Han fångar de visa i deras slughet.” (1 Kor. 3:18- 19) De, som endast har denna visdom, måste bli dårar i sina egna ögon. Den största okunskap, som nu utgör en förbannelse för människosläktet, hör ihop med de bindande kraven i Guds lag, och denna brist på kunskap är resultatet av att man försummar studiet av Guds ord. Det är Satans bestämda plan att sysselsätta och uppsluka sinnet så, att Guds stora vägledande bok inte skall vara böckernas Bok och att syndaren inte skall bli vägledd från överträdelsens väg till lydnadens stig."

Bibeln är inte upphöjd till sin rätta plats, men hur gränslöst stor betydelse har den ändå inte för människosjälen? Då vi söker igenom dess sidor, rör vi oss genom eviga, majestätiska scener. Vi ser Jesus, Guds Son, komma till vår värld och ta del av den mystiska konflikt, som tillintetgjorde mörkrets makter. O, så underbart, hur nästan ortroligt är det inte, att den oändlige Guden ville samtycka till Sin egen käre Sons förnedring! Låt var och en som studerar Skrifterna, begrunda detta oerhörda faktum och han kommer inte att lämna en sådan begrundan bakom sig utan att ha blivit upphöjd, renad och förädlad.

"Bibeln är en bok, som uppenbarar rättens och sanningens principer. Den innehåller allt, som är nödvändigt för själens frälsning. Samtidigt är den anpassad till att stärka och uppfostra sinnet. Om den blev använd som lärobok i våra skolor, skulle den visa sig vara långt mer verkningsfull än någon annan bok i världen. Den skulle ge en klok vägledning i detta livs angelägenheter, liksom den skulle hjälpa själen uppför den framgångens stege, som når upp till himlen. Gud har omsorg om oss som förståndsvarelser och Han har gett oss Sitt Ord som en lampa för våra fötter och ett ljus på vår stig. ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” (Psalm 119:130) Det är inte endast läsningen av Ordet, som fullbordar det resultat som himlen avsett, utan den sanning, som är uppenbarad i Guds ord, måste komma in i hjärtat, om det goda som avsetts skall kunna tas emot.

De, som har fått den bästa vetenskapliga utbildning, är inte alltid Guds mest effektiva redskap. Det finns många människor som finner att de blivit åsidosatta, samtidigt som de, som har haft mindre tillfällen att få boklig kunskap, intar deras platser, därför att de har kunskap om praktiska saker, som är nödvändiga i det dagliga livet. De, som betraktar sig själva som lärda, upphör däremot ofta att vara elever, eftersom de är självtillräckliga och är höjda över detta att ta emot undervisning, till och med av Jesus, som var den största Lärare världen någonsin har känt. De, som har vuxit upp och utvecklats, vilkas förståndsgåvor har förbättrats genom ett djupt sökande i Skrifterna, för att lära känna Guds vilja, kommer att inträda i betydelsefulla ställningar, ty Guds Ord har fått ingång i deras liv och karaktär. Detta utför sitt särskilda verk, till och med att åtskilja led och märg, och vara en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Guds Ord måste bli den näring, genom vilken de kristna växer sig starka i ande och förstånd, så att de kan strida för sanning och rätt.

Vad är orsaken till att våra unga, ja, till och med folk i mogen ålder, så lätt låter sig ledas in i frestelse och synd? Orsaken är att Guds Ord inte blir studerat och begrundat, som det borde. Om det blev uppskattat, som det skulle och borde, skulle det ge en inre styrka, en Andens kraft, som kunde motstå Satans frestelse till det onda. Man visar inte en fast, bestämd viljekraft i liv och karaktär, därför att Guds heliga undervisning inte studeras och blir föremål för begrundan. Man anstränger sig alltså inte, så som man borde göra, med hänsyn till att hysa rena, heliga tankar i sinnet och avlägsna allt orent och orätt från det. Man väljer inte den bättre delen, att sitta vid Jesus fötter som Maria gjorde, för att ta emot den gudomlige Lärarens allra heligaste undervisning, så att den göms i hjärtedjupet och praktiseras i det dagliga livet. När vi begrundar heliga ting, kommer sinnet att bli förädlat och upphöjt. Detta kommer att utveckla kristna män och kvinnor.

Gud kommer inte att erkänna en enda av oss, som försvagar sina förmågor genom syndiga, jordiska tankar, ord eller gärningar. Himlen är en ren och helig plats, som ingen kan beträda utan att vara förädlad, andligt sinnad, renad och luttrad. Vi har ett verk att utföra för oss själva, men vi kommer endast att vara i stånd till att göra det, när vi hämtar kraft från Jesus. Vi bör göra Bibeln till vårt studium framför alla andra böcker. Vi bör älska den och lyda den som Guds röst. Vi bör lära känna och förstå Hans krav och fordringar, Hans ”du skall och du skall inte”, och förstå Guds Ords sanna innebörd.

När Guds Ord har blivit vår rådgivare och vi rannsakar Skriften för att finna ljus, kommer himlens änglar att komma oss nära och påverka våra sinnen och upplysa vårt förstånd, så att det i sanning kan sägas: ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” Det är inget att förundra sig över, att det inte finns mer himmelskt sinnelag bland de unga, som bekänner sig till kristen tro, när det ägnas så liten uppmärksamhet åt Guds Ord. De gudomliga råden bryr man sig inte om. Förmaningarna lyder man inte. Nåd och himmelsk visdom söker man inte så att tidigare synder kan undvikas och varje spår av fördärv kan rensas bort från karaktären. David ber: ”Lär mig förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under”. (Psalm 119:127)

Om de ungas sinne, likaväl som de äldres, blev vägledda i rätt riktning, när de kom tillsammans, så skulle deras samtal röra sig omkring mer upphöjda ämnen. När sinnet är rent och tankarna förädlade genom Guds sanning, kommer orden att bli av samma karaktär som ”guldäpplen i silverskålar”. (Ordspr. 25:11) Men med nuvarande förståelse och praxis, med den låga nivå som till och med människor som bekänner sig vara kristna är nöjda med att uppnå, är det naturligt att all konversation blir enkel och meningslös. Den är av världen, världslig, och saknar en doft av sanningen och av himlen och uppnår inte ens det mål, som den mer kultiverade klassen av världens barn uppnår. När Kristus och himlen är de ämnen, vi begrundar, kommer samtalet att ge bevis för faktum. Talet kommer att bli kryddat med nåd och den som talar kommer att visa, att han är utbildad i den gudomlige Lärarens skola. Psalmisten säger: ”Jag har valt sanningens väg, jag har lagt dina domar framför mig.” Han värderade Guds Ord högt och det trängde in i hans förstånd, inte för att bli ringaktat, utan för att bli efterföljt i hans liv.

Om inte det heliga Ordet blir uppskattat, kommer det inte att bli åtlytt som en sann, tillförlitlig och värdefull lärobok. Varje synd, som anfäktar oss, måste överges. Den måste bekämpas, tills den är övervunnen. Herren kommer att samverka med era ansträngningar. När den dödliga, syndiga människan med fruktan och bävan arbetar på sin egen frälsning, då är det Gud, som verkar vilja och gärning i henne, för att Hans goda vilja skall ske. Men utan människans samarbete kommer Gud inte att verka. Hon måste använda sina krafter till det yttersta, hon måste visa sig vara en duktig, villig elev i Kristus skola. När hon tar emot den nåd som fritt erbjuds henne, kommer Kristus att vara närvarande i tankar och hjärta och göra henne beslutsam i sin avsikt att lägga bort varje syndabörda, så att hjärtat måtte bli fyllt med Guds fullhet och Hans kärlek.

De som studerar i våra skolor borde vara uppmärksamma på, att synden har konsekvenser och att de förmågor som de har fått av Gud har blivit försvagade och oskickliga till moralisk framgång, därför att de har blivit missbrukade. Det finns många som medger, att detta är sant. De har omhuldat stolthet och fåfänga, tills dessa onda karaktärsdrag har blivit en styrande makt, som behärskar deras önskningar och böjelser. Medan de har haft ett sken av gudsfruktan och har gjort många egenrättfärdiga gärningar, har det inte funnits någon verklig förändring av hjärtat. De har inte fört sina levnadsvanor in i bestämd och nära överensstämmelse med rättfärdighetens stora norm, nämligen Guds lag. Om de kritiskt skulle jämföra sina liv med denna norm, skulle de inte kunna undgå att känna, att de är otillräckliga, sjuka av synd och har behov av en läkare. Det är endast genom att se på det gränslösa offer, som Jesus Kristus har gjort för att lyfta dem upp ur deras förnedring, som de kan förstå det djup, de sjunkit ned till.

Det är endast få, som har någon förståelse för syndens fruktansvärda karaktär, och som inser vidden av det fördärv, som har blivit resultatet av överträdelsen av Guds lag. Genom att undersöka den underbara frälsningsplanen för att återupprätta den moraliska spegelbilden av Gud i syndaren, ser vi, att det enda medlet till människans befrielse blev frambragt genom Guds Sons självuppoffrande och unika förnedring och kärlek. Endast Han hade kraft att utkämpa striden mot Guds och människans store motståndare. Som vår ställföreträdare och borgensman har Han också gett makt till dem, som i tro håller fast vid Honom för att bli segerherrar i Hans namn och genom Hans förtjänster.

Vi kan se på Golgata kors, hur mycket det har kostat Guds Son att föra frälsning till ett fallet släkte. Liksom offret för människan var fullkomligt, så måste återupprättelsen av människan från syndens besmittelse vara genomgripande och fullkomlig. Guds lag har blivit oss given som riktlinjer till oss att styra vårt uppförande efter. Det finns inte någon ond handling, som lagen kommer att ursäkta, det finns ingen orättfärdighet, som kan undgå att bli fördömd. Kristus liv är den fullkomliga uppfyllelsen av varje föreskrift i denna lag. Han säger: ”Jag har hållit min Faders bud.” Kunskapen om lagen skulle fördöma syndaren och krossa hoppet i hans bröst, om han inte kunde se Jesus som sin ställföreträdare och borgensman, som är beredd att förlåta hans överträdelser och förlåta honom hans synd. När människan genom tro på Kristus handlar i överensstämmelse med sin bästa förmåga och söker vandra på Herrens väg genom lydnad mot de tio buden, blir Kristus fullkomlighet lagd på honom för att dölja överträdelserna hos den själ, som ångrar sig och är lydig.

Många ansträngningar kommer att göras av många, som uppger sig vara vänner av utbildning, för att skilja religionen från vetenskapen i våra skolor. De kommer inte att spara någon möda eller utgift för att ge en världslig kunskap. Men de kommer inte att blanda den med kunskap om, vad Gud har uppenbarat för att fullkomna karaktären. Ändå skulle en utbildning i Guds sanning utveckla sinnet och samtidigt ge världslig kunskap, ty grunden för en sann utbildning är att man fruktar Herren. Psalmisten säger: ”Att frukta HERREN är början till kunskap”. Guds levande Ord avslöjar bedrägerierna från lögnens Fader. Vem av våra ungdomar kan veta något om, vad som är sanning jämfört med villfarelse, om de inte lär känna Skrifterna? Enkelheten i sann gudsfruktan måste föras in i undervisningen av våra ungdomar, om de skall få tillräcklig gudomlig kunskap för att kunna undfly det fördärv, som finns i världens begär. De, som är sanna efterföljare till Kristus, kommer inte endast att tjäna Gud, när det överensstämmer med vad de själva vill göra, utan i lika hög grad när det innebär självförnekelse och detta att bära sitt kors. Det eftertryckliga råd, som aposteln Paulus gav till Timoteus, att han inte måtte svika i att göra sin plikt, borde hållas upp inför vår tids ungdom. ”Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet.” (1 Tim. 4:12) Skötesynder måste bekämpas och övervinnas. Förkastliga karaktärsdrag bör tas upp vart för sig, oavsett om de är nedärvda eller inlärda, och jämföras med rättfärdighetens stora rättesnöre. I ljuset från Guds ord bör de motstås med fasthet och övervinnas med hjälp av Kristus styrka. ”Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.”

Dag för dag, timme för timme måste en dynamisk process, som frambringar självförnekelse och helgelse, pågå inom oss. Då kommer också de yttre gärningarna att vittna om, att Jesus bor i hjärtat genom tro. Helgelse stänger inte själens kanaler till kunskap, utan den kommer att använda sinnet och inspirera det till att söka efter sanning, så som man söker efter en dold skatt. Kunskapen om Guds vilja främjar helgelsens verk. Det finns en himmel. O, hur allvarligt borde vi inte sträva efter att nå den? Jag uppmanar eleverna vid våra skolor: ”Tro på Jesus som er Frälsare. Tro, att Han är beredd att hjälpa er genom Sin nåd, när ni i uppriktighet vänder er till Honom. Ni måste kämpa trons goda kamp. Ni måste kämpa för att vinna Livets krona. Ansträng er kraftigt, ty Satan har fått ett grepp om er. Om ni inte sliter er ifrån honom, kommer ni att bli förlamade och störtade i fördärvet. Fienden finns på er högra sida och på den vänstra, framför er och bakom er, och ni måste trampa honom under era fötter. Kämpa allvarligt, ty det finns en krona att vinna. Kämpa, ty om ni inte vinner kronan, kommer ni att förlora allt, i detta liv och i det tillkommande livet. Kämpa, men låt det ske i er uppståndne Frälsares kraft.

Vill eleverna i våra skolor studera och försöka efterlikna Hans liv och karaktär, Som kom ned från himlen för att visa dem, vad de måste bli, om de skulle komma in i Guds rike? Jag har framfört till er ett budskap om Guds Sons snara återkomst på himmelens skyar, med kraft och stor härlighet. Jag har inte presenterat någon bestämd tidpunkt, utan har upprepat för er Kristus egen uppmaning om att vaka i bön. ”Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” (Matt 24: 44) Varningen har gett eko ned genom århundradena till vår tid. ”Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de, som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.” (Upp. 22: 12-14)