Review and Herald d. 22. augusti 1907

tillbaka

Guds Ord

Iförd mänsklighetens kläder kom Guds Son ned till deras nivå som han ville rädda. I honom fanns inget svek eller synd; han var alltid ren och obefläckad; ändå tog han på sig vår syndiga natur. Han klädde sin gudomlighet med mänsklighet, så att han kunde umgås med den fallna mänskligheten, och försökte att återlösa för människan det som genom olydnad Adam hade förlorat, för sig själv och för världen. I sin egen karaktär visade Jesus Guds karaktär för världen; han behagade inte sig själv, utan gick omkring och gjorde gott. Hela hans historia, i mer än trettio år, var av ren, osjälvisk välvilja.

Skall det förvåna oss att människorna blev förbluffade över hans undervisning? "… han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda." {Matteusevangeliet 7:29.} De skriftlärdas och fariséernas undervisning var en ständig upprepning av fabler och barnsliga traditioner. Deras åsikter och ceremonier vilade på auktoriteten hos gamla maximer och rabbinska talesätt, som var lättsinniga och värdelösa. Kristus uppehöll sig inte vid svaga, urvattnade ord och mänskliga teorier. Som en med högre auktoritet tilltalade han sina åhörare och presenterade betydelsefulla ämnen för dem; och hans vädjanden väckte övertygelse i deras hjärtan. Allas åsikt, uttryckt av många som inte kunde tiga, var: "’Aldrig har någon människa talat som han.’" {Johannesevangeliet 7:46.}

Bibeln lär ut Guds samlade vilja beträffande oss. "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." {Andra Timoteusbrevet 3:16-17.} Undervisningen i detta Ord är precis vad som behövs under alla omständigheter som vi kan hamna i. Ordet är en tillräcklig regel för tro och praxis; ty det är Guds röst som talar till själen och ger medlemmarna i hans familj anvisningar för att bevara hjärtat rent med all flit. Om detta Ord studeras, inte bara läses, utan studeras, förser det oss med ett förråd av kunskap som gör det möjligt för oss att förbättra varje gudagiven begåvning. Det lär oss vår skyldighet att använda de förmågor som ges oss. Med ledning av dess föreskrifter kan vi lyda Guds krav.

Alla som kommer till Guds Ord för vägledning, med ödmjuka, undersökande sinnen, fast beslutna att lära känna villkoren för frälsning, kommer att förstå vad Skriften säger. Men de som till undersökningen av Ordet för med sig en anda som det inte godkänner, kommer att lägga till sökandet en anda som Ordet inte har förmedlat. Herren kommer inte att tala till ett sinne som är liknöjt. Han slösar inte bort sin undervisning på en som är villigt respektlös eller förorenad. Men frestaren uppfostrar varje sinne som ger efter för hans förslag och är villig att göra Guds heliga lag utan verkan.

Vi behöver ödmjuka våra hjärtan och med uppriktighet och vördnad söka livets Ord; för bara det sinne som är ödmjukt och ångerfullt kan se ljus. Hjärtat, sinnet, själen måste vara beredda att ta emot ljus. Det måste vara tyst i själen. Tankarna måste föras i fångenskap till Jesus Kristus. Det skrytsamma självförtroendet och självtillräckligheten måste stå tillbaka i Guds Ords närvaro. Herren talar till hjärtat som ödmjukar sig inför honom.

Omtumlande tider ligger framför oss, och det är därför ödesdigert att vara slarvig och likgiltig. "… ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja." {Hebréerbrevet 10:37, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Vi har inte råd att vara olydiga mot Guds krav. Den vrede som de obotfärdiga nu drar över sig till den dag när domstolens ledamöter skall sitta och varje fall skall bedömas, enligt det som är skrivet i himmelens böcker, kommer snart att drabba dem. Då kommer barmhärtighetens röst inte längre att vädja å syndarnas vägnar.

Om de inbjudningar som ges nu avslås, om vi framhärdar i olydnad, kommer vi inte att få någon andra prövotid. "… välj i dag vem ni vill tjäna" – Gud eller mammon. {Josua 24:15.} Nu, medan det kallas för i dag, om Ni tänker höra hans röst, förhärda inte Era hjärtan, så att den inte blir den sista inbjudan till nåd.