Review and Herald d. 26. augusti 1902

tillbaka

Ord till församlingens medlemmar

Det är våra predikanters uppgift att förkunna sanningen för människor, som inte känner den. Därför får våra församlingar inte känna sig avundsjuka eller försummade, om de inte har en egen predikant till sin tjänst. I stället bör de själva påbörja ett allvarligt arbete. De troende måste ha egna rötter genom att vara fast rotade i Kristus, så att de kan bära mycket frukt till Hans ära. Eniga som om de vore en enda person måste de eftersträva att uppnå ett enda mål – själars frälsning.

Låt inte församlingsmedlemmarna vänta på en muntlig uppmaning att gå in i Guds tjänst. De känner sin plikt. Låt dem utföra den i ödmjukhet och i stillhet. Det finns hundratals, som borde vara i arbete, som behöver uppmuntras till att börja.

Börja arbeta där ni bor. Överallt finns det människor som inte känner sanningen. Det behövs ödmjuka människor, som är villiga att göra uppoffringar och arbeta som Jesus gjorde. Herren kallar självuppoffrande arbetare, som är villiga att arbeta stilla och utan att vara påträngande och att leva så nära Gud, att de ständigt tar emot ny nåd att ge vidare. När de med allvar och frimodighet går in för sitt arbete, kommer deras insats att bära frukt.

Det är inte Guds avsikt, att den största delen av vårt arbete med att så sanningens utsäde skall utföras av predikanterna. Människor, som inte är kallade till att vara Ordets förkunnare, måste uppmuntras till att arbeta för Mästaren i förhållande till sin särskilda förmåga. Hundratals män och kvinnor, som nu är overksamma, skulle kunna utföra en godtagbar tjänst. De skulle kunna utföra ett stort arbete för sin Mästare genom att föra in sanningen i sina grannars och vänners hem. Gud har inte anseende till personen. Han kommer att använda ödmjuka gudshängivna kristna, som älskar sanningen. Låt sådana personer arbeta från dörr till dörr. Vid brasan kan sådana människor, förutsatt att de är ödmjuka, försynta och gudfruktiga, uträtta mer för att möta familjernas verkliga behov än predikanterna kan.

Herren har en uppgift för kvinnor lika väl som för män. De kan delta i arbetet och Han kommer att verka genom dem. Om de är uppfyllda av pliktkänsla och arbetar under den Helige Andes ledning, kommer de att ha den självbehärskning, som är nödvändig. Frälsaren kommer att låta Sitt ansikte lysa över dem och ge dem ännu större inflytande än männen. De kan utföra en gärning inom familjerna som män inte kan, - en gärning, som når familjens inre liv. De kan komma nära de personers hjärtan, som män inte kan nå. Deras insats är ytterst nödvändig.

Mina systrar, vi har inte tid att vänta på bättre tillfällen eller heligare karaktärer! Vi har ingen ursäkt för att inte använda vår förmåga om vi låter den rosta. Jesus frågar: ”Varför står ni här hela dagen arbetslösa?” (Matt. 20:6) Låt oss helga allt vi har och är för Honom, genom att tro att Han har makt att frälsa och lita på att Han kommer att använda oss som redskap till att utföra Hans vilja och ära Hans namn.

Bröder och systrar, gå inte förbi de små uppgifterna för att söka ett större arbete. Kanske kan du utföra den lilla uppgiften framgångsrikt, men fullständigt misslyckas med att klara ett större uppdrag - och därför uppleva en stor besvikelse. Ta tag i vad du än ser som behöver göras. Det är genom att göra det som ligger dig närmast, som du kommer att utveckla förmåga och intresse för ett större uppdrag. Det är genom att förakta de dagliga tillfällena och försumma de små sakerna, som så många vissnar och blir utan frukt.

Det finns många möjligheter att tjäna Herren för oss alla. Någon kan skriva ett brev till en vän, som bor långt borta eller sända ett blad till någon som söker sanningen. Andra kan ge råd till dem, som befinner sig i svårigheter. De, som förstår sig på sjukvård, kan hjälpa på det sättet. Och de, som har förutsättningar för det, kan leda bibelstudier.

Enkla arbetsmetoder bör uttänkas och praktiseras i församlingarna. Om man ville sluta upp omkring sådana planer och med uthållighet genomföra dem, skulle de inbärga en rik skörd. Medlemmarnas erfarenhet kommer att växa, deras förmågor kommer att växa. Själar kommer att bli frälsta genom deras insats.

Jordens öde platser. Jordens öde platser skall odlas upp. I ödmjuk tillit till Gud bör familjer bosätta sig på platser i Hans vingård, där ingen tidigare har arbetat. Som lön för att de är villiga att förneka sig själva för att kunna så sanningens utsäde, kommer de att få en riklig skörd. När de besöker familj efter familj och håller bibelstudier, kommer många hjärtan att beröras.

Det behövs helgade män och kvinnor, som vill helga sig till tjänst och bära rättfärdighetens frukter. På platser, där villkoren är så obehagliga och motbjudande, att många arbetare vägrar att bege sig dit, kan det därigenom inträffa stora förändringar till det bättre genom självuppoffrande lekmäns ansträngningar. Sådana ödmjuka arbetare kommer att uträtta mycket, därför att de visar prov på tålmodig och uthållig ansträngning, tack vare att de inte sätter sin tillit till några människor utan till Gud, som välsignar dem. Hur mycket gott som dessa arbetare uträttar kommer aldrig att bli känt i den här världen.

Självförsörjande missionsarbete. Självförsörjande missionsarbete har ofta stor framgång. Efter en blygsam och ödmjuk början, utvidgar sig arbetet under Guds Andes ledning. Låt två eller flera börja samarbeta i evangeliskt arbete. De får kanske inte någon särskild uppmuntran från de ledande i församlingen, så att de kan få ekonomiskt stöd. Låt dem trots detta gå framåt, genom att de lever efter sanningen, ber och undervisar andra. De kan börja kolportera och på det sättet föra in sanningen i många hem. Genom sitt arbete, får de en välsignad erfarenhet. De blir ödmjuka eftersom de känner sig fattiga och hjälplösa, men Herren är med dem. De vinner ynnest och får stöd hos både rik och fattig. De blir vänner med dem, som de arbetar för, när de för Guds Ords skatter till dem och själva tar emot timlig hjälp. Båda parter blir välsignade. Till och med människors fattigdom blir ett medel till att nå dem. Vart dessa självuppoffrande missionärer än kommer, blir de på många sätt hjälpta av dem, som de förser med andlig föda. Försynen öppnar för dem vägen till isolerade platser - och om de bär ut det budskap som Gud ger dem, kommer deras ansträngningar att krönas med framgång. Många, som annars inte skulle vinnas för Kristus, kommer genom dessa ödmjuka lärare att föras till kunskap om sanningen.

Vad kan jag mer säga för att våra församlingar skall inse, vilken evig förlust de lider, om de inte sätter den förmåga, som Gud har gett dem, i Hans tjänst? Om medlemmarna i våra församlingar bara ville sätta in sina krafter i ansträngningar under god ledning och följa väl genomtänkta planer, skulle de göra hundrafalt mer för Kristus än de nu gör. Om de fortsätter framåt under allvarlig bön, med saktmod och kärleksfulla hjärtan, när de försöker meddela budskapet om frälsning till andra, kommer budskapet att nå ut till jordens invånare.

Gud kallar arbetare till de fält, som är mogna för skörd. Skall vi vänta, därför att vi saknar medel? Gå framåt i tro - och Gud kommer att vara med er. Nu är det inte tid till att vänta på lämpligare tillfällen! Löftet är: ”De som sår med tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.” (Ps. 126:6)

Ingenting är så givande som framgång. Har vi bara det, kommer arbetet att gå framåt. Nya områden kommer att öppnas. Många själar kommer att vinnas för sanningen. Det vi behöver, är en större tillit till Gud.

När ödmjuka, gudfruktiga män och kvinnor helgar sig åt Herren, kommer Han att ta emot dem och verka genom dem. När de ställer sig själva i rätt relation till Honom, kommer himlens ljus att lysa över dem och göra dem till kanaler, som blir till välsignelse för andra. Allt, som de uträttar, kommer kanske inte att bli känt nu - men de sår en säd, som kommer att bära frukt till evigt liv.