Review and Herald d. 28. augusti 1883

tillbaka

Vår nuvarande position

”’Väktare, vad återstår av natten?” är det spörsmål, som nu skulle komma från allas hjärtan. Och den sanne väktaren skulle vara i stånd till, att svara: ”’Morgon kommer, ändå är det natt” {Jesaja 21:11, 12.} Detta är en farans dag, en dag med skyar och tjockt mörker. Människorna är blinda, förblindade av denna världens Gud. De blundar för de fruktansvärda händelser, som kastar sina skuggor framför sig. Förgiftade av självtillfredsställelse och lyx, märker de ej den annalkande stormen.

Satan och hans medarbetare har bestämt sig för, att ödelägga Guds verk. För uppgivna, vantrogna personer kan det se ut, som om mörkrets makter håller på att segra. Filosofin reser upp förståndet och förnuftet som motvikt till uppenbarelsen. Så kallad vetenskap hänvisar människorna till naturens bok som motsägelse till Guds Ord. Kritiker granskar Skriften, för att finna en text, som låter dem hölja den Heliga Skrift i förakt. Världslighetens oärliga anda får människorna till, att försöka att skaka av sig sin Skapares krav. Och många, som säger sig respektera Herrens Ord, bekämpar alla, som förkunnar dess enkla och vassa sanningar.

Emellanåt tycks lögnens och kätteriets slammer överrösta och dränka sanningens röst; likväl lyder den sanne väktarens röst från vakttornet: ”’Morgon kommer, ändå är det natt”. Våra tankar behärskas inte av modlöshet, vi grubblar inte på vår vanmakt, eller på, att vi kan misslyckas. Vår enda tanke är, att utföra vår plikt i sann gudsfruktan. Vi vet, ”att han är till och söker dem som söker honom.” {Hebréerbrevet 11:6.} Han lever och Han regerar och Han ber oss endast om ödmjuk tro och villig lydighet. Dem, som engagerar sig i, att motarbeta Guds verk och Hans tjänare, överlämnar vi åt, att tjäna sin herre, medan vi trycker på, för att sprida korsets triumfer.

Det finns många, som anser tvivel vara ett tecken på intelligens, och de är stolta över sin förmåga till, att hitta på invändningar mot Guds Ord, Hans sanning och dem, som förkunnar den. En annan grupp människor letar efter osammanhängande eller vanskliga avsnitt i Skriften, tolkar dem efter eget gottfinnande, och efter att förvrängt eller helt dolt den egentliga meningen, framhåller de dessa, att skrattas åt och framvisas som exempel på de underligheter, som förekommer i Bibeln. Andra angriper på liknande vis ord och gärningar från dem, som Gud har kallat, att vara ledare för Sitt arbete. Men är de icke troende och skeptikerna de, som ägnar sina liv åt ädla syften och mänsklighetens höjande? Och de, som är strängt upptagna med, att finna fel hos Guds tjänare – verkar de med iver och energi, för att bygga upp Hans rike? De har litet intresse för Guds gärning. Deras mission är, att försvaga och riva ned. Detta är Satans verk, han sätter gärna varje man i arbete, vars förmågor han kan kontrollera.

Det kommer alltid att finnas vissa, som gläder sig åt, att uppehålla sig vid andras verkliga eller förmodade fel och brister, och som använder sin tid till, att se, höra och rapportera det, som kan förstöra tilliten till andra. Få är utan uppenbara fel; en ingående granskning av människor kommer att avslöja några karaktärsfel hos de flesta, och en del bekännande kristna fröjdar sig åt, att kunna koncentrera sig på och avslöja fel hos andra. I fall denna fula ovana uppammas, blir kärleken till sladder deras förhärskande lidelse. De hopar läckerbitarna från allt skvaller – för dem kvittar det, om historierna är sanna eller falska – och kalasar på skandalerna, vilka de sprider till andra som den godaste delikatess.

En skribent frågar: Vem har någonsin hört talas om en duva, som river en rödhakes hjärta itu, eller om ett lamm, som suger ut blodet ur ett barn? Det är det endast hökar och tigrar, som gör. Kristi sanna efterföljare varken biter eller slukar varandra. ”En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont.” {Jakobsbrevet 3: 15, 16.}

Missunnsamhet och svartsjuka släpper lös misstänkliggörandets blodhundar, och älskarna av jakt sluter sig samman, för att ödelägga Kristi ambassadörers goda rykte. En orättvis antydan viskas, en gissning ges fria tömmar, den samlar styrka, genom att gå från den ene till den andre ibland dem, som önskar, att detta skall vara sant. Dessa nedsvärtande redogörelser tas emot med stor tillfredsställelse av somliga av dem, som har tillrättavisats för skändliga, förfärliga synder eller allvarliga karaktärsfel. Tillrättavisningen smärtade, men de förändrades ej. Nu är samvetet lugnat; de hör, att tillrättavisaren inte går att lita på. Någon har satt i omlopp en ondskefull, skadlig redogörelse, någon har konstruerat en anklagelse. De lämnar den obehagliga uppgiften därhän: Att sköta om sin egen själ, och ångra sina egna synder. I stället sätter de sig i domarsätet, för att fördöma en annan.

Bröder och systrar, bli inte oroliga på grund av deras ansträngningar, som så ivrigt försöker, att väcka misstro och misstänkliggöra syster White. Sådana angrepp har upprepats hundratals gånger de senaste fyrtio åren; men mitt arbete har inte upphört; rösten, som har varnat, tillrättavisat eller uppmuntrat, har inte tystnat. De onda historier, som har diktats ihop om mig, har skadat upphovsmännen; men de har inte ödelagt mitt arbete. Innan dessa motståndare inledde sin verksamhet, visade Gud mig, vad som skulle ske och vilken källa det kom ifrån. De, som har försökt att bevisa, att jag har varit en bedragare, måste själva svara för sin hållning på Guds stora dag. Jag vädjar till dem, som älskar sanningen: Vakta själens ingångsportar väl. Ställ ut vaktposter vid ögonen, öronen, läpparna. När tvetydigheterna och gissningarna läggs framför inför Er, och Ni blir förvirrade, gå till Jesus och be om hjälp, så att Ni inte snärjs genom Satans list.

Många frågar mig: Varför motverkar Du inte dessa sägner? Varför tillåter Du, att de sätts i omlopp? Samma spörsmål har ställts upprepade gånger de senaste fyrtio åren. Mitt svar är orden från Gamla Testamentet: Jag håller på med ett stort verk och kan inte stiga ned. {Jämför Nehemja 6:3. Övers. anm.} Gud har kallat mig, att för andra genom penna och röst uppenbara det, som Han har uppenbarat för mig. I Hans kraft måste jag gå framåt i detta högtidliga och betydelsefulla arbete, vetande, att det snart skall prövas i domen. Medan falska anklagare gör det, som behagar dem själva, tänker jag endast försöka, att behaga Honom, som har gett mig uppdraget. Kristus är vår ledare, och om vi följer Honom, skall vi få uppleva Hans triumf och dela Hans glädje med Honom.

Jag överlåter bördan med, att fastslå sanningshalten i dessa saker till dem, som länge har känt till mitt arbete. I fall någon med erfarenhet av budskapet och insikt om betydelsen av mitt stöd för det, känner sig nödgad, att tro de falska påståendena från mina fiender, kan inget jag säger påverka dem. De, som skapar skvallret, och de, som för det vidare, drivs av samma anda. Jag väntar mig inte, att uppfinnandet och cirkuleringen av falska skildringar kommer att upphöra. Så länge, som jag är trofast och tillrättavisar för synd och undervisar folket om, hur en kristen karaktär går att fullkomna, kommer Satans fiendskap att riktas mot mig. I fall jag skulle överge min gärning, för att korrigera varje osant påstående om mig, skulle jag knappt få tid över till annat. Satan skulle ha uppnått sin avsikt, i fall han härigenom stoppade mitt arbete.

Min karaktär och mitt sätt, att arbeta på, har inte blivit annorlunda, sedan Ni först lyssnade till budskapen med tröst, uppmuntran och förmaningar, som Gud har gett Sitt folk. Jag är densamma i enkelhet och högst påtagligt enkel klädsel; densamma, som förkunnar ett ärligt, uppriktigt vittnesbörd från Gud och har samma djupa intresse av sanningen. Jag har bevarat och älskar samma tro, hopp, kärlek till själar, som Kristus dog för.

Bröder och systrar, tänk Er inte, att jag kommer att tappa modet på grund av fiendernas gruvliga angrepp. Jag väntar mig flera, ja, egentligen förvånar det mig, att de inte har förekommit oftare. Tänk på Jesus. Hur mycket negativt blev det inte sagt om Honom? Blev inte Han avskydd och föraktad? Lägg märke till, att Han endast verkade kort tid på varje plats, sedan blev Han tvungen till, att uppsöka en annan ort, för att rädda Sitt liv. På så vis kunde Han fullfölja arbetet med, att ge världen ljuset: Ett rent och ädelt exempel. Vi kan stärka vår tro och bredda vår kärlek, genom att ofta gå till foten av korset, och där grunna på vår Frälsares ödmjukhet. Se Himmelens Majestät lida som kriminell! Fläckfri renhet, obesmittad rättfärdighet skonade Honom inte mot falskhet och förebråelser. Ödmjukt bar Han syndares motstånd mot Honom, och gav Sitt samtycke till, att ge avkall på Sitt liv, för att vi skulle få förlåtelse och leva för evigt. Är vi villiga, att träda i Hans fotspår? Den enda orsaken till, att vi inte är offer för värre förföljelse är, att våra liv inte är ett mer trofast exempel på Kristi liv. Jag försäkrar Er, bröder och systrar, att om Ni vandrar så, som Han vandrade, kommer Ni att märka, vad det vill säga, att bli förföljd och baktalad för Hans namns skull.

Om vi hoppas på, att få bära kronan, måste vi förvänta oss, att bära korset. Våra största prövningar kommer att komma genom dem, som bekänner sig till gudsfruktan. Så var det för världens Frälsare, och så kommer det också att bli för Hans efterföljare. Jag skulle tvivla på, att jag skulle ha varit ett Guds barn, i fall världen, eller ens alla bekännande kristna, talade väl om mig. De, som ärligt vill vinna det eviga livets krona, behöver ej bli häpna eller modlösa, därför att de vid varje steg mot det himmelska Kanaan möter hinder och stöter på prövningar. Det motstånd, som Jesus mötte, kom från Hans egen nation, som skulle ha blivit rikt välsignad, hade den tagit emot Honom. På liknande vis kommer Guds sista menighet att möta motstånd från dem, som säger sig vara deras syskon.

Men ”{v}i vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa”. {Romarbrevet 8:28.} ”Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.” {Andra Timoteusbrevet 3:12.} Det är bra för mig, att gå på en hård och ödmjukande stig, att möta vanskligheter, erfara besvikelser, lida sorg och förluster. Frälsaren vet, vad som tjänar till vårt bästa. Tron växer vid konflikt med tvivel, svårigheter och frestelser. En trofast soldats liv är en kamp och en marsch. Det är ingen vila, kära medvandrare, på pilgrimsvandringen, på denna sida om det himmelska Kanaan.

När våra fiender försöker, att iföra oss orättfärdighetens svarta kläder, låt oss inte bli bittra på grund av deras orättfärdighet. När just Dina ansträngningar framställs i falskt ljus, och när Dina bevekelsegrunder och Ditt arbete målas lika svart som kol, kom då ihåg dem, som har blivit behandlade på samma sätt före Dig. Herrens heliga har i alla de år, som har gått, varit föremål för ondska, svärtats ned av baktalare och förföljts. Deras namn har vanärats genom alla tider. Allt, vad helvetets horder har kunnat göra, har gjorts, för att ösa skam över dem och framställa dem som de vidrigaste människor. Men Johannes skådade i heliga syner de trofasta själar, som kom från den stora bedrövelsen stå omkring Guds tron, iförda vita kläder och krönta med odödlig härlighet. De, som blev räknade för avskum på jorden! I den undersökande domen gås deras liv och karaktär igenom av Gud, och den allvarstyngda juryn upphäver deras fienders utslag. Deras trofasthet mot Gud och Hans Ord läggs i dagen, och Himmelens höga hedersbevisningar tilldelas dem, som har segrat i striden mot synden och Satan.

Bröder, vi har råd med, att vänta. Låt våra fiender fröjda sig över, att de har framställt oss med usel karaktär, och sålunda har behagat sin onda fantasi. Men Gud kommer att döma rättfärdigt, och kommer att löna var och en efter hans gärningar. De trofasta, som av sina fiender har varit iförda lögnens svarta dräkt, kommer att klädas i fläckfria kläder av sanning och renhet. Det är nyttigt för våra stolta hjärtan, att måsta lida skam för Kristi skull. ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.” {Matteusevangeliet 5:10.} ”Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.” {Verserna 11, 12.}

Fatta mod, när bördan är tung, arbetet går trögt, och frestelserna är starka och våldsamt sköljer över Dig. Sluta inte att verka, så länge som det finns en själ, som Du kan förmana med Dina ord, en själ, som kan dra fördel av Ditt föredöme.

Jag bönfaller Dig, gör Dig mindre beroende av Dina egna ansträngningar, lita mera på Kristi makt. Uppamma styrka, fasthet, tålamod, ödmjukhet och självbehärskning. Gud, som vi tjänar, kommer att beväpna oss med mod i varje nödsituation; men vi måste ta bort jaget och låta Gud vara allt i alla. Det var sann tro, som gav Kaleb modet till, att vittna beslutsamt för Gud, även då hans medarbetare stod redo, att dräpa honom. Gud önskar modiga män i Sin tjänst i dag, män, som iklädda Hans kraft, inte är rädda för att vittna, vad det än må kosta.

Tiden är kort. Hur skall våra liv värderas i domen? Hur ser vår ställning ut inför Gud? Är vi noggranna, när vi skärskådar våra egna hjärtan? Sänder vi våra synder före oss till doms, genom att bekänna och ångra dem, så att de går att utplåna, när stunden för Andens utgjutelse kommer? Detta är ett inividuellt arbete, som vi inte kan försumma utan fara. Låt oss gripa tag i det på djupaste allvar. Vår frälsning beror på vår ärlighet och vår iver. Måtte detta rop stiga upp ur varje hjärta: ”vad skall jag göra för att bli frälst?’” {Apostlagärningarna 16:30.}

Vår själafiende försöker ständigt, att skilja våra sinnen från Gud, genom att ställa oss inför småsaker. Låt oss inte bli lurade. Låt fiendena behandla Ditt och mitt namn enligt gottfinnande. Låt dem misstyda våra ord och gärningar. Låt dem fabricera lögner bäst de kan. Vi har inte råd med, att låta sinnet skiljas från Jesus och från den förberedelse, som vi måste genomgå, för att möta Honom i frid.

Låt syster White vila i Guds händer. I fall verket, som hon engagerar sig i, är av Gud, kommer det att gå framåt, annars kommer det bara att försvinna. Men håll i minnet, att Era egna eviga intressen nu är i fara. Den dödliga sömn, som håller Er i sitt grepp, måste upphöra och brytas, om den inte skall utmynna i evig död. ”’Hur länge skall ni halta på bägge sidor? Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.’” {Första Konungaboken 18:21.} I Kristi ställe, bönfaller jag Er om, att be som Ni aldrig har bett förut, söka ärligt och allvarligt efter tro och kärlek, som tycks helt ha försvunnit från jorden. Lev var dag i vissheten om, att Gud ser Er.

Din sak tas snart upp inför Gud; hur står det till med Dig, min broder? Har Du förberett Dig inför den högtidliga undersökningen? Kristus allena har det eviga livets ord. Hjälplösa, missmodiga, syndbesmittade själ, titta på Jesus; Han kommer att ha medlidande med Dig, välsigna Dig och frälsa Dig. Låt inga falska lärare förvirra sinnet eller ta tron ifrån Dig, när de sprider skam över dem, som Gud har sänt till Dig, för att förmana och instruera Dig. Kom ihåg, att det är inte bara människor, som vi möter, utan ”furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” {Efésierbrevet 6:12b.} Tidpunkten är inne, när Satan skall verka med all orättfärdighets förförelse.

Många strider egentligen på hans sida, samtidigt som de hävdar sig kämpa under Kristi fana. Dessa bedragare i lägret är svåra, att genomskåda, men de gör sitt till, för att skapa vantro, missljud och strid. Dessa är de farligaste fienderna, ty medan de försöker, att nästa sig in hos oss och vinna vår tillit och sympati, är de upptagna med, att så tvivel och skapa misstankar. De arbetar på samma sätt, som Satan gjorde, då han var i Himmelen, där han förledde änglarna med försåtliga tankar, i det, att han spred mörker, i stället för ljus, och fick Guds tålamod och barmhärtighet att se ut som hårdhet och orimlig stränghet. Så, som han verkat i begynnelsen, kommer han också att verka vid avslutningen, han kommer blott att göra sig mer fullkomligt osynlig, kamouflera sig ändå bättre nu vid slutet på jordens historia.

Fienden försöker, att med alla upptänkliga påfund få oss till, att glömma bort, att vara på vår vakt. Först kanske han lockar med hala ord och starkt smicker; i fall detta misslyckas, fortsätter han med öppet våld. Han lägger många förödande fällor framför oförsiktiga fötter, och de, som en gång har trasslat in sig i hans garn, upptäcker, att det är nästan omöjligt, att frigöra sig själv. Samtidigt som han rosar, smickrar och upphöjer vissa, avlossar han sina brinnande pilar efter andra. Vi måste vara vaksamma varenda sekund. Dagar med speciella prövningar, vanskligheter och faror väntar oss.

Det är inte tillräckligt, att vi känner till sanningens teori, principerna måste vara invävda i själen och ges prov på i livet, om vi inte skall falla offer för villfarelserna, som är förberedda till de sista dagarna.

Vi måste förbereda oss på, att i stället för att allt skall bli bättre och ta en vändning till det positiva, kommer saker och ting på grund av onda människor, förförande lärare, att bli värre och värre, i det, att de lurar sig själva och andra. Vi kan vänta större motstånd, än vi har hittills mött. Vi har endast hört draken knorra. Knorrandet kommer att växa till ett bröl. Vi måste också lära oss betydelsen av Johannes’ ord, när han säger: ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” {Uppenbarelseboken 12:17.} Vi måste göra Kristus till vår tillflykt nu, eljest kommer våra själar under de stundande dagarna att överväldigas av mörker och förtvivlan. Här rör det sig om en sak, där mänsklig hjälp är till ingen nytta. Var och en måste personligen leva av tro, när han tvingas in i närstrid och synbarligen dödlig konflikt med mörkrets makter. Var och en måste stå eller falla ensam. Ödeläggarens pilar håller på att bli riktade mot de trofasta och ingen ingen jordisk makt kan styra undan pilskaftet. Men kunde våra ögon bli öppnade, skulle vi se Guds änglar slå en ring kring de rättfärdiga, så att inget kan skada dem. Vi måste bara lita på Gud, gå fram på lydighetens väg, så blir segern vår.

”... den rättfärdige skall leva av tro.” {Galaterbrevet 3:11. Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Vi måste se hän till Jesus, studera Hans Ord, be om Hans Ande. Vi borde oftare vara ensamma med Gud i begrundan och i bön. Låt oss be mer och tala mindre. Vi kan inte lita på vår egen visdom, vår egen erfarenhet, vår egen kunskap om sanningen; vi måste vara elever varenda dag, i det, att vi ser hän till vår himmelske Lärare, för att bli upplärda. Sedan måste vi, utan att tänka på avkoppling, behag eller bekvämlighet, gå framåt, ty vi vet, att Han är trofast, som har kallat oss.

Vi skulle uppamma en bönens anda, vi skulle inte bara be i vår lönnkammare, vid familjealtaret, eller offentligt, utan vi skulle konstant ha våra sinnen koncentrerade på Gud, medan vi famnar Hans styrka, bönfaller om Hans nåd och litar på Hans löften. Låt oss ta på oss rättfärdighetens fulla rustning, som vår frälsnings Kaptin har berett åt oss. Samtidigt som vi förnimmer och är fullt medvetna om vår svaghet, kan vi lita på Hans kraft, och vinna seger genom den nåd, som Han tilldelar oss i vårt inre.

Varje sökare upptäcker, att i Gud finns det hjälp att få. Vidunderligt stora löften har getts oss i Skriften. Vi borde ständigt öva oss i tro, ty då kommer tron att växa och bli starkare. Vårt hopp ligger i Kristus: ”Honom predikar vi genom att förmana varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.” {Kolosserbrevet 1:28.}