Review and Herald d. 29. augusti 1893

tillbaka

Kvarlevans Församling inte Babylon (Fortsättning)

På scenen föreställande Kristi arbete för oss och det beslutsamma anklagandet från Satan mot oss, står Josua som överstepräst, och talar till förmån för Guds laglydiga folk. På denna tidpunkt framvisar Satan Guds folk som stora syndare och läser upp för Gud en lista över de synder, som han har frestat dem till, att utföra under deras livstid och fordrar, att de på grund av sina överträdelser skall ges i hans händer, för att tillintetgöras. Han kräver, att de inte skall skyddas av tjänande änglar mot det ondas förbund. Han är full av vrede, därför att han inte kan binda Guds folk i buntar med världen, för att säkra sig fullständig lydighet. Kungar och överstar samt landshövdingar har tagit emot Anti-Krists märke, och framställs som draken, vilken drar ut i krig mot de heliga – mot dem, som håller Guds bud och äger tron på Jesus. I sin fiendskap mot Guds folk visar de sig också skyldiga till valet av Barabbas i stället för Kristus.

Gud har en sak att göra upp med världen. När domaren sitter ned och böckerna skall öppnas, har han en fruktansvärd räkning att fordra in, vilket nu skulle göra världen stel av fasa, vore inte människor så förblindade och förtrollade av sataniska illusioner och bedrägerier. Gud kommer att avfordra världen räkenskap för sin enfödde Sons död, som världen strängt taget har korsfäst på nytt och öppet hånat, genom att förfölja hans folk. Världen har förkastat Kristus i form av hans heliga, har avvisat hans budskap, genom att avvisa profeternas, apostlarnas och budbärarnas maningar. De har förkastat dem, som har samverkat med Kristus och för detta har de en räkning att betala.

Satan går i spetsen för alla, som anklagar bröderna; men när han framlägger Guds folks synder, vad kommer Herren då att svara? Han säger: ”’HERREN skall straffa [inte Josua, som avbildar Guds prövade och utvalda folk, utan] dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’ Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln.” {Sakarja 3:2-3.} Satan hade framställt Guds utvalda och trofasta folk som fyllda av besmittelse och synd. Han kunde beskriva de bestämda synder, varigenom de hade gjort sig skyldiga. Hade han inte satt hela det ondas förbund i arbete på, att leda dem, genom hans förförande knep, till dessa stora synder? Men de hade ångrat sig, de hade tagit emot Kristi rättfärdighet. De stod därför inför Gud iförda Kristi rättfärdighets klädnad, och ”ängeln sade till dem som stod inför honom: ’Tag av honom de orena kläderna.’ Sedan sade han till Josua: ’Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder.’” {Vers 4.} Varje synd, som de gjort sig skyldiga till, var förlåten och de stod framför Gud som utvalda och sanna, som otadliga, som fulländade, som om de aldrig hade syndat.

”Då sade jag: ’Sätt också en ren bindel på hans huvud.’ Och de [Guds änglar] satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna. Och HERRENS ängel [Jesus, deras Förlossare] försäkrade Josua och sade: ’Så säger HERREN Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så skall du få styra mitt hus och vakta mina förgårdar. Du skall få en plats att vandra på bland dem som står här.” {Verserna 5-7.} Jag skulle önska, att alla som hävdar sig tro den närvarande sanningen, skulle tänka allvarligt på de underbara ting, som visas i detta kapitel. Hur svaga och behäftade med skavanker Guds folk än måtte vara, kommer de, som vänder sig från trolöshet mot Gud i detta onda och förvända släkte och återvänder till sin trofasthet, att stå där och försvara Guds heliga lag, och laga bräschen gjord av syndens människa under Satans ledning. Dessa kommer därför att räknas som Guds barn och tack vare Kristi rättfärdighet stå fulländade inför Gud. Sanningen kommer inte alltid att ligga i dammet, för att förtrampas av människor. Den kommer att förhärligas och göras ärevördig; den skall resa sig upp och stråla med all sin naturliga lyster, och kommer att förbli orubbad för all evighet.

Gud har ett folk, som hela himmelen bryr sig om och de är Guds ögonsten på jorden. Måtte var och en, som läser dessa ord, noga överväga, ty i Jesu namn vill jag mejsla in dem på varje själ. När någon ställer sig upp, antingen ibland oss eller utanför vår krets, med bördan från ett budskap om, att Guds folk räknas som Babylon och påstår, att det höga ropet utgör ett kall om, att komma ut från henne, skall vederbörande veta, att han inte bär på sanningens budskap. Ta inte emot honom, önska honom ej heller lycka till; för Gud har inte talat genom honom, ingen har gett honom ett budskap, utan han har löpt, innan han blivit sänd. Budskapet innefattat i pamfletten betitlad ”Loud Cry” {det Höga Ropet}, är ett bedrägeri. Sådana budskap kommer att dyka upp och sägas vara ifrån Gud, men dessa påståenden kommer att vara falska; de saknar nämligen ljus och är fulla av mörker. Det kommer att förekomma budskap med anklagelser mot Guds folk, i likhet med arbetet utfört av Satan, för att anklaga Guds folk och dessa budskap kommer att höras på just den tidpunkt, när Gud säger till sitt folk: ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig. Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall HERREN gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig.” {Jesaja 60:1-2.}

Det kommer att visa sig, att spridarna av de falska budskapen inte kommer att hysa någon högre aktning för ärlighet och rättskaffenhet. De kommer att bedra folket, och blanda sina falsarier med Vittnesbörden från syster White, och använda hennes namn, för att göra sitt arbete framgångsrikt. De väljer sådana bitar från Vittnesbörden, som de tror sig kunna vrida och vända på, för att stötta sina synpunkter och sätta in dem i falskhetens ramar, så att deras felslut ges tyngd och tas emot av folket. De misstyder och missbrukar det, som Gud har gett församlingen som varning, råd, tillrättavisning, tröst och uppmuntran åt dem, som skall utgöra Guds återstod. De, som tar emot Vittnesbörden som ett budskap från Gud, kommer att hjälpas och välsignas därav; men de, som saxar delar av dem bara för att stötta somliga av sina egna teorier och uppfattningar, för att försvara sin egen villas vandring, kommer inte att välsignas och gagnas av det, som de lär ut. Att hävda, att Sjundedags-adventistförsamlingen är Babylon, är att stämma in i Satans resonemang. Denne är brödernas anklagare, som anklagar dem inför Gud natt och dag. Genom detta missbruk av Vittnesbörden görs själar rådvilla, eftersom de inte ser sambandet mellan Vittnesbörden och den ståndpunkt, som intas av de felande; ty det har alltid varit Guds avsikt, att Vittnesbörden skall vara inramade av sanningen.

Villfarelsens kolportörer kommer att säga: ”Så säger Herren, HERREN, fastän HERREN inte har talat.” {Hesekiel 22:28.} De vittnar till förmån för lögnen och inte för sanningen. Om de, som har förkunnat budskapet om församlingen som Babylon, hade satsat pengarna de har lagt ned på offentliggörandet och cirkuleringen av denna villfarelse på, att bygga upp, i stället för att riva ned, skulle de ha klargjort, att de var förenade med folket, som Gud leder. Det är ett stort arbete, som skall göras i världen, ett stort arbete, som skall göras i utlandet. Skolor måste etableras, för att unga, barn och de i mogen ålder skall utbildas snabbast möjligt, för att träda ut på missionsfältet. Det råder brist inte bara på predikanter på de utländska fälten, utan också på alla slags visa och kloka medarbetare. Det makedonska ropet lyder från alla delar av världen: ”’Kom över... och hjälp oss!’” {Apostlagärningarna 16:9.} Med hela ansvaret på oss, att gå ut och predika evangeliet för hela skapelsen, är det stort behov av människor och medel och Satan arbetar på varje tänkbart sätt, för att binda medlen och att hindra människor från, att engagera sig i det omfattande arbete, som de borde utföra. Pengarna, som skulle användas i utförandet av det goda verket, genom att uppföra byggnader för gudstjänst, genom att grunda skolor med sikte på, att utbilda medarbetare för missionsfältet, genom att drilla unga män och kvinnor, så att de går ut och verkar tålmodigt, förståndigt och med all uthållighet, blir låsta. Därmed blir de redskap, genom vilka ett folk går att beredas på, att stå på Guds stora dag. Dock avleds dessa medel från en nyttighetens och välsignelsens kanal till en ondskans och förbannelsens kanal.

Guds stora dag är över oss, och hastar kraftigt, och det är ett stort verk, som skall utföras och det måste ske snabbt. Men vi finner, att mitt uppe i arbetet, som skall göras, finns det bekännare av den givna sanningen, som inte vet, hur de skall använda sina betrodda medel. Det beror på bristande ödmjukhet i hjärtat och och ringa beskedlighet. Därför uppfattar de inte arbetets omfattning. Alla de, som lär sig av Jesus, är Guds medarbetare. Men de, som går före och förkunnar villfarelse, brukar tid och pengar på ett fåfängt id, de belastar de sanna medarbetarna på nya fält med ökande bördor; ty i stället för att helga sin tid åt, att kämpa för sanningen, måste de motverka arbetet från dem, som förkunnar falsk lära och hävdar sig ha ett himmelskt budskap. Om de, som har utfört detta slags arbete, hade känt nödvändigheten av, att förverkliga Kristi bön till Fadern strax före korsfästelsen – att Kristi lärjungar skulle vara ett, liksom han var ett med Fadern – skulle de inte slösa bort medlen de har anförtrotts, och som behövs så väl, för att främja sanningen. De skulle inte spilla värdefull tid och dyra förmågor på, att utbreda villfarelse och härigenom tvinga medarbetare till, att motverka och avlägsna inflytandet därav. Ett arbete av denna art är inte inspirerat från ovan, utan från nedan.

”Vem bland er fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud. Men se, alla ni som tänder upp en eld och omger er med brinnande pilar, vandra i lågorna från er eld bland de brinnande pilar som ni har antänt. Av min hand skall detta drabba er, ni kommer att ligga i kval.